oj välte visst lite....

 Har snöat in lite på att ta foton där världen vält/snurrat till lite. Tycker de kan bli rätt kul, fast egentligen började nog med att försöka hitta ett sätt att beskriva hur det känns när man tappar fotfästet och darrar till lite. Mobilen är klart bra till det eftersom den också får med snurrsuddet.

utsikt från asperö

utsikt mot tyska kyrkan från brunnsparken

hamngatan

Salt hav, krabbor och känslan och barndomsminnen i skärgården

 När Jennie med familj var nere en helg i början av juni så hade vi tur med vädret och tog en dag ute i södra skärgården, närmare bestämt Asperö. Det blev en riktigt somrig västkustdag med skärgårdsbåt, krabbfiske från bryggan, bad för gästerna, massor av sol och foto! Jag hoppas innerligt på fler sådana dagar i sommar, det gör Widar med för han snackar fortfarande om hur han och Odin skulle fiska krabbor, men fiskade musslor och sjögräs istället....

Widar blev tvärsur när han inte fick gå på båten
 som låg inne utan var tvungen att vänta på Brännöbåten...

längtar ut

 

muntert värre på båten, Max och Widar

vacker båtdag

Odin och Jennie kollar på skummet och vågorna från båten

 

Asperö

 

en liten promis till andra sidan ön

genom lite skog, över ett berg, förbi en sjö...

 

hav

Max slängde sig i, fast det var attans kallt

 

Widar ville inte bada efter att ha doppat tårna

strandkillen

 

Widar gillade jakten på krabban

odin och widar
det här är sommar och barndomsminnen, fiska krabbor från bryggan =)

krabban innan vi släppte tillbaka den i havet

 

modiga simmare, jennie och Max.

Glädjen är stor när man fått nabb!
Att musslan suttit på från början och åkt upp och ner är mindre viktigt...

lycka

 

Odin var lika glad han...=)

vi kollade på skärgårdsbåtarna som gick förbi

 

Matte hade minst lika kul

   

klassiskt ö-färdmedel, flakmoppe.
Widar undrade dock var bilarna var...?

 

klöver, klippor och salt hav,
 jag kan inte lämna västkusten, det går bara inte

hemvägen bjöd på glass

 

i stora lass och i helgen drar vi ut igen om vädret är bra!

När regnet faller, läsvärt om förlossningsdepression

Har inte läst mer än en bok sen Widar föddes och just nu kämpar jag med den här.

Vill läsa, den berör, många av orden och upplevelserna från hennes tid i en förlossningsdepression kunde lika gärna varit mina egna. Inte för att man kan jämföra en amerikansk skådis liv med mitt, eller allt amerikanskt snack, men känslan och upplevelsen känns igen. Smärtan likaså och den avgrundsdjupa förtvivlan som hotar att sluka en.

Mår stundtals illa, och känner gråten i halsen för jag vet hur det känns och hur oerhört ont det gör att inte känna det där omedelbara moderskärleken och lyckan och brottas med upplevelsen av att vara en inkompetent dålig mamma och tankar på att familjen skulle klara sig bättre utan mig.

Den är tung att läsa, men ska visst handla om hennes väg ur, har inte kommit så långt än. Vi får väl se.

Hade det varit förr hade jag lätt kunnat läsa den på en dag, men nu tappar jag ord, meningar och koncentration efter en stund så det tar tid. Men jag läser igen, vad sägs om det?! Dessutom blir jag lite inspirerad att samla mina blogg och dagboksanteckningar i någon form av alster. Har tänkt på det flera gånger, men det blir lätt så oerhört personligt och smärtsamt. Men kanske är det ändå ett bra tecken, att jag kan prata/skriva om det som varit och få lite distans istället för att bara vara i ett enda känslokaos.

Lite midsommarpics

Lite blandade midsommarpics! Den utlovade kulingen, åskan och skyfallet uteblev. I stället var det ett stundtals grått och åskluftsfuktigt göteborg som firade in sommarsolståndet.  

Widar i ett av sina surhetsbryt vilka kan ske närsomhelst, ungefär 100 ggr om dan....

fina lilla Alva, en tjej med skinn på näsan
och en förmåga att le så man smälter eller stirra ut en fullständigt

 

Linda med sin äldsta dotter och helgens kransmakerska Hedvig

 Det var en Widar som blev assur när jag skulle fota honom och vägrade helt ha blomsterkrans på huvudet. Det var två busiga tvillingar där Alva var dagens linslus och Elias liksom Widar avskydde blomsterkransen. Det var en lång busig Hedvig som fixade kransar till alla, två glada föräldrar och vänner och så jag och Matte. Jag toktrött, men Matte tack och lov lite piggare.

gick inte att se till vinga fyr den här dan precis...

 

Matte försökte busa med Alva, sekunderna senare stortjöt hon...
antar att de inte delar samma sorts humor...

  

Widar läser sin Aja baja Alfons för Hedvig och Alva

innan han fotade loss! han gillar verkligen att fota själv
 och det blir både galna kort och helt vanliga kort =)

 

blomstertjejer!

 

Jag och Matte, Widar vägrade både foto och krans...

 Det blev god mat, goa vänner, midsommarblomster och massor av jordgubbar. Var sjukt mätt när vi åkte hem, glada och trötta. Att äta gott och dricka vin när man är småbarnsförälder innebär onekligen att den trötthet som ligger i kroppen kommer fram med besked. Annat var det förr, då festade man hela midsommarhelgen, plockade sju sorters blommor på natten och pratade med en tillfällig själsfrände till sex på morgonen för att lösa livets frågor. Nu började jag gäspa vid nio....jisses

Jonas och Elias, ni ser vad lika de är va?!

 

Elias är en go kille och påminner om Widar.
Han vill hela tiden upp och iväg, låter och grejar istället för att ta det lugnt. 

Man kan fira midsommar på många sätt tex genom att hänga och svänga i sin säng
Widar var vansinnigt avis ska ni veta, han kunde ju inte hur mycket han än försökte...

 

Elias i krans, i typ 2 sek och det under protest

Elias

götet i regndis

Alva

Widar

Hedvig

 

Widar upptäckte Hedvigs synth och
 istället för att bli skraj för ljudet blev han speltokig =)

Så här såg Widar ut när han högt deklarerade att tvillingarna förde oväsen. Tyyst sa han och vi fick förklara att det funkar inte på bebisar...sen var jag ju tvungen att fråga honom om han ville ha en lillebror eller lilla syster varpå han sa nej mamma, jag vill ha en kisse....

 

sötungar

 

börjar spricka upp

grillad halloumi och grillad oxfile stod på menyn

 

liksom blomster och färska jordgubbar

 

när vi åkte hem på kvällen var solen framme
och vi kunde konstatera att ovädret aldrig drabbade oss