Anmäld

Har anmält mig till tävlingarna i Tanum nu. Allt är klart i tävlingsdatabasen. Grönt kort och licenser fixade och nu anmälan, det är stort och helt jäkla seriöst! Ska rida förklassen och laghoppningen på finaste Lyrik och jag håller på att dö av nervositet bara jag tittar på proposititonen och läser mitt och Lyriks namn på anmälda....Jisses, kommer ju vara helt lost den 12 april... Kommer troligtvis inte fatta hur det gick förren dagen efter, ska nog ta ledigt före och efter helgen. Mitt allt så skulle jag vilja åka på fler tävlingar och i nästa stund håller jag på att få en panikattack och utan mina roliga mediciner så ligger en panikattack nära under ytan...

Skulle verkligen önska att Lyrik hade lite lättare för galoppen, byten och att inte gena i svängarna samt att jag vore sjukt mycket bättre på att rida. Laghoppningen döms enligt inverkansridning vilket innebär vad som förr kallades stilhoppning. Sålunda asviktigt med sits, hjälper, inverkan på hästen före, under och mellan hinder, vägar, rytm, tempo, rätt galopp osv.

Lyrik

Lyrik är en mästare på att gå i vänstergalopp och korsgalopp oavsett vilket varv eller vilken båge man rider på....Han är inte som flera av de andra hästarna på ridskolan som byter av sig själva eller med lite hjälp och ikväll har jag läst hur mycket som helst om tydliga galoppbyten, hjälper och hur man gör med hästar som inte byter av sig själva....Shit alltså, det var attans mycket lättare när jag var yngre! Jag får honom oftast i rätt galopp, det är bytena som är kruxet, att landa i rätt galopp efter hindren...

Har ridit både fredag och lördagslektion i helgen. I fredags red jag fina Midas som är piggare än Lyrik och som byter hur lätt som helst. Men mycket mer framåt vilket krävde ett helt annat sätt att rida, men i fredags gick det klart mycket bättre än vad det gjorde när jag red Midas för ett år sedan. Då sprang han mest iväg med mig och vi blev båda stressade och jag som var astrött efter ridning och nattjobb åkte av vid ett av hindren vi hoppade. Märkte nu att japp, lite har det nog hänt med min ridning ändå! Klarade ju av att rida honom och hålla ihop det riktigt hyggligt emellanåt! Men jag har mycket kvar att jobba på!

Tävlingsfixad, eller på G iallafall

På lördagen var det träning i hoppgruppen och vi fick bland annat jobba med bommar på en bana som vi ska hoppa nästa vecka. Nu hade Carine med en hel del svåra svängar, men med hjälp av henne så fick jag en del tips som ledde till att jag och Lyrik lyckades byta till högergalopp vilket är hans svåra galoppsida samt att vi lyckades börja landa i rätt galopp vilket inte funkat innan annat än av tur. Det gjorde precis som hon sa att vi fick bättre balans och rytm genom banan. Hon har en grym förmåga att ha rätt ;)

Kändes lite lättare också att Carine sa att alla vet att han inte byter av sig själv och att vi antagligen får räkna med att få avdrag för det, men vi ska ändå öva och träna på det. Att byta till vänstergalopp gör han mycket lättare, då kan jag tom fatta vänstergalopp från skritt. Men i höger går det rätt dåligt. Sedan är ju inte jag den bästa ryttaren på hjälperna heller även om jag övar och lyssnar. Men vi fick en hel del beröm både i fredags och lördags så det var riktigt kul.

fina killen som även kan försöka käka upp en i boxen...

Men jag är lite orolig för nästa helg då vi har hoppträning på den här banan samat pay&jump hopptävling på söndagen. Då ska vi hoppa 80 och 90 cm och Carine kommer vara med och coacha oss. Hela hoppgruppen ska vara med och vi som testade 90 cm förra gången är rätt sugna på revansch kan jag säga! Blir alldeles pirrig, både nervös och längtar som 17 efter att få köra igång! Vill att det ska bli helg nu!! Skumt vad man kan stressa upp sig, det är ju egentligen ingen höjd när man rider stor häst liksom, men det blir ändå stort när man ska göra det...

Hade jag cash skulle jag verkligen rida och träna varenda dag, är märkligt att jag kunnat glömma hur bra man mår av hästar och ridning. Det är som att väcka upp ett beroende som slumrat i 20 år och man vill bara ha mer. Hatar min förbannade allergi som onekligen är ett bekymmer om man skulle få råd att ha häst på heltid. Å andra sidan så går den ju att kontrollera med kläder och mediciner och att tänka sig för vid hantering. Det är ju inte som efter allergichocken då jag inte kunde vara i stallet eller klappa exets katt utan att få värsta allergireaktionen. Nu har jag ju ändå varit så mycket i stallet och det funkar ju med medicinerna även om det är lite jobbigare nu när hästarna fäller. Kan hur som inte låta bli att läsa hästannonser och längta....

en söndag i stallet och lite söndagsmys

Med kassa tre timmars sömn i kroppen gav jag mig iväg lite efter sju i morse. Ute var det mörkt och regnigt, men förvånansvärt varmt. Lämnade över en tokpigg fyraåring i min trötta goa syrras händer och pallrade mig iväg till spårvagnen.

Var tämligen ensam när jag tog fyran ut mot Angered och klev av vid Storås som är hållplatsen innan Angered centrum. Astrött med huvudvärk och förkylningsfeeling i kroppen som jag försökte avhjälpa med en dos alvedon och nässpray. Kan tillägga att min pälsdjursallergi inte gynnas av förkylningsfeeling...

Knatade i allafall till stallet i lite duggregn och såg allt ljusna från nattmörkret och var galet glad över att jag slapp gå i det utlovade ösregnet. Var nästan först i stallet, men bara en kvart senare var det full aktivitet och förutom hästarnas mumsanden så kunde man höra och känna hur nervositeten spred sig bland alla som höll på att fixa med hästarna, utrustning, bandiskussioner och annat.

Hann både rykta och mocka innan det blev dags att gå banan och få in den i hjärnan. Det är märkligt hur nervös man kan bli även om det bara är en pay&jump = träningstävling på klubben öppen för både medlemmar och ekipage utifrån. När man blir nervös så blir ju hjärnan helt korkad och efter all depressionsskit är minnet inget vidare.

hur kan du binda fast
snälla lilla mig?

Men jag fick in banan i huvudet och gick för att fixa i ordning både mig och Lyrik. Lyrik som för övrigt blivit ett monster i boxen, skitgrinig är han numera när man ska göra i ordning honom, fast jag kan inte låta bli att tycka att han är rolig.

Men det finns gränser, han bet en tjej i midjan för ett litet tag sedan och är det nåt man inte vill ha så är det ett par stora hästtänder i sina love handles...Så när det är dags för sadeln så brukar jag binda upp honom och då stirrar han på en med sina stora ögon och förstår inte alls hur jag kan göra så mot honom...tokhäst. När han märker att man inte ändrar sig så blir han tvärsur...

sur de lux

Men jag gillar honom även om han är tung som jag vet inte vad och kräver att man rider honom rätt. Vi var med i två klasser med olika höjder och på den första rundan blev det ett nedslag. Naturligtvis mitt fel, tappade honom lite i galoppen och föll framåt i sitsen och som ett brev på posten så kom ett idiotiskt nedslag medan Carina, vår ridlärare som höll i dagens P&J vrålade åt mig att räta upp mig. Hon hade ju helrätt och jag var rätt förbannad på mig själv efteråt eftersom resten av banan gick jättebra, även långsidan där avståndet var klurigt och krävde att vi hade koll på galoppsprången och avstånden för att inte riva sista oxern.

Så inför andra omgången då hindren var lite högre och hela våran hoppgrupp skulle hoppa så var man lite nervös och jäkligt inställd på att göra en bättre runda. Särskilt som mina vänner i gruppen började rida felfritt.

Vi hade ju blivit uppmanade att ställa upp i dagens P&J utifrån att Carine ville se hur vi funkade i lite mer tävlingsstuk inför kommande tävlingar till våren. Ska vi börja delta i laghoppningar osv så kommer deltagarna plockas ur hoppspecialen så alla var taggade till tusen att göra bra i från sig. Det gick skitbra, hela vår grupp gjorde fina rundor och var asnöjda efteråt! Det har varit tal om hästbyten och andra ändringar efter den här tävlingen, men med tanke på hur bra det gick för alla så tror jag att vi kommer få fortsätta jobba vidare på de hästar som vi har nu och det är vad alla vill.

Hade varit kul att visa bilder, men hade ingen med mig, får bli en annan gång. Men det var skoj, för vi var ett tjugotal starter och det var en jättebra dag. Efteråt var vi rätt trötta och det blev en del fix i stallet innan vi hann med en massa eftersnack. Är ett himla schysst stall att vara i med en hel del goa människor. Finns en del mindre goa människor, men de verkar tack och lov vara få.

De flesta är avslappnade och väldigt schyssta med att dela med sig av uppmuntran, tips och råd och det gör det så mycket enklare. Är så glad att jag börjat rida igen och med tanke på hur det såg ut på min första ridlektion förra året i september då jag höll på att rida över ridläraren och höll på att ramla av när vi skulle hoppa så har det hänt mycket. Går förvisso inte så fort som jag vill, men jag rider igen och jag älskar det!

Efter allt hästfix tog jag spårvagnen hem till Ronija och Widar som samlade höstlov och kastanjer medan jag hann duscha och käka. Sedan ägnade vi eftermiddagen åt höstpyssel, hösttavlor, uppfinningar, barnprogram och helt plötsligt kom Matte hem och Widar blev jätteglad!

Sedan blev han ledsen för att finaste Ronija var tvungen att ta tåget hem till sig. Ibland önskar jag att alla han älskar att vara med bodde nära oss, men det är inte möjligt. Fick Widar som han ville skulle vi bo i samma hus som hans farmor, Lasse, farfar, Ronija, bästa vännen Gustav plus en stor hund och tre hundvalpar och en katt med kattungar och en snickarverkstad...ja, ni förstår ju, helt omöjligt, men väldigt gulligt. Men det gör onekligen lite ont i hjärtat att han blir så ledsen varje gång vi säger hej då till någon han tycker om och vi vet att det dröjer innan vi ses igen.

Hur som, kvällen blev bra i allafall. En stojig och glad-över-att-pappa-var-hemma-igen-Widar, en trött mamma med huvudvärk och en trött pappa som höll på att somna hos Widar i samband med saga och läggning. Blev många familjekramar, vår absoluta favorit som Widar alltid vill göra när vi kommer hem efter att ha varit på olika ställen. Tror dock att vi hade behövt en ledig dag mellan söndag och måndag!

finaste Lyrik

vanlig onsdag och lite häst och allergitankar

Onsdagen är snart slut och Widar sover äntligen. Han hade inga som helst planer på att sova ikväll vilket innebar att det tog nästan en timme innan han verkligen somnade. Då är det skitjobbigt att vara hemma själv. Särskilt som jag inte är frisk även om jag faktiskt inte mår heltidsilla idag och är nästan feberfri.


Blir jobb imorgon och det är bra för att vara rastlös, halvsjuk och hemma drar igång ältandet och ångesten rätt rejält. Allting bara rusar, hjärtklappning, sus i öronen, svårt att andas och panik i bröstet. Inte bra, inte bra alls. Sedan samla ihop sig tillräckligt för att fungera som mamma. Nä, blir bra att gå till jobbet imorgon och fokusera på annat!

Dessutom kommer Matte hem imorgon och sedan ska vi väl städa innan Mattes mamma kommer på fredag. Hon ska springa Göteborgsvarvet på lördagen. På söndagen blir det Lilla göteborgsvarvet och Widar är taggad som attan, han har övat en massa på att springa i år så det blir kul! Jag ska dessutom rida igen en lektion på lördag så det blir två hopplektioner på raken och på söndag har jag hoppträning. Blir mycket häst i helgen och jag ska passa på att njuta. Snart är det ju sommaruppehåll och då kommer jag verkligen sakna hästarna!

Det är synd att ena syrran inte bor i närheten för då kunde vi köpt en häst ihop och haft den på halvtid var. Hade passat bra eftersom jag fortfarande är allergisk och det är särskilt besvärligt under vår och höstfällningen och andra dagar när jag har det jobbigt med luftrören. Men då syrran lever på Gotland med en gotlänning så lär hon knappast flytta till fastlandet igen...Men det är sjukt trist att jag fortfarande är allergisk, hade hoppats på att det skulle ha försvunnit. Nåja, det är vad det är.

vackra

vardag

vandra

Har ingen ork att skriva något vettigt. Dan har väl varit ok, men feelingen är inget vidare. Det bästa idag var att Matte och Widar kom hem och kramades! Saknat dem! 

Gick hyggligt när jag var på Sahlgrenska i förmiddags innan  jobbet. Imorgon blir det mer jobb och läkarbesök innan jag hämtar liten för en hemmakväll medan Matte lär en av sina kollegor att brygga öl. Hoppas på att jag efter morgondagens läkarbesök kanske får lite mer sömn för nu är jag astrött och ändå sover jag bara ett par timmar per natt, blir lite jobbigt. 

Ute har sommaren fortsatt, men jag hade gärna tagit lite regn nu för pollentjafset gör att mina ögon känns som sandpapper och huvudet är så segt...Nåja, nu får jag gå och sova lite precis som Widar!

pollengalenskap

inte underligt att det känns

likheten mellan pollen och death star

typ så....

Ridning, kan vara det bästa som finns

Ballada, första hästen jag red i september. Polskt halvblod, 159 cm
kräver mycket skänkel

En av de största sakerna för mig personligen i år var att jag tog mig i kragen och anmälde mig till att börja rida igen. Har pratat om det av och till under många år, men min allergi och nog rädsla för att inte kunna rida ordentligt har hållit mig tillbaka. En annan sak är kostnaden, det är dyrt att rida lektion, men å andra sidan lägger jag inte pengar på särskilt mycket annat. Har knappt köpt kläder eller skor i år, däremot en del tyg som väntar på att bli uppsytt. Men det krävs lite mod, 20 år sedan jag sist red lektion, sedan dess har ddet bara varit någon sporadisk uteritt hos kompisar eller hos syrran på Gotland.

Midas, min absoluta favorit, känslig, pigg och framåt!
Svenskt halvblod, 167 cm

Var med skakiga ben jag red min första heltimmeslektion på Storås ridklubb ute i Angered. Man fick 3 provlektioner för att sedan bestämma sig för att fortsätta eller inte. Min första lektion red jag en solig sen augustikväll på stallets lugnaste dam Ballada. I en provridningsgrupp på fem personer, de flesta nybörjare och efter 20 min kollade jag på klockan i ridhuset och insåg att jag höll på att dö. Jag var helt slut och hade yrsel på grund av blodtrycket och till råga på allt så var lektionen en hopplektion. Det är hoppning på schemat var fjärde vecka...

Pajkos, ungerskt halvblod, 157 cm. Känns som att rida en ponny
 och man minns sina ponnyår. Kul att rida!

Jag tog mig igenom lektionen och var helt chockad över att det var så jobbigt att rida, det var det inte när jag var yngre, eller när vi gick på hästgymnasium och red flera hästar om dan på olika nivåer och skötte alla sysslor i stallet. På den tiden förstod jag inte varför folk sa att man behövde jogga eller styrketräna, men nu, jisses nu förstod jag. Min coremusklatur är ju urkass och mina magmuskler har aldrig helt gått ihop efter graviditeten. När sjukgymnasten skulle känna om de gått ihop fick hon ner tre fingrar i mellanrummet och det var ett år efter att Widar fötts så det var rätt kört. Men det var ändå med ett fånigt leende jag satt på Ballada medan vi skrittade av hästarna på skogsslingan efter lektionen. Var med skakiga ben som jag sadlade av efteråt, glad över vad jag faktiskt vågat och klarat!

Tintomara Svenskt halvblod, kul att rida, men
går som privathäst nu

Veckan därpå var jag tillbaka och redan då visste jag att jag ville fortsätta även om det var oerhört frustrerande att rida lektionsdressyr och inte förmå kroppen att sitta ner i sadeln under en timme och verkligen rida hästen. Vid det tillfället red jag Tintomara som var både lugn, pigg och duktig så det borde inte vara så svårt och i huvudet visste jag ju hur man utför rörelserna, men tror ni kroppen lydde? öhm nej...Jag tappade takten, studsade upp och ner i sadeln, emellanåt flaxade händerna och med taskig coremusklatur så faller man framåt i sadeln vilket inte gynnar sitsen, hästen eller ridningen. Helt galet!

Colorado, svenskt halvblod 170 cm

Man kan lugnt säga att min ridning inte är vacker. Men vi jobbar på det och efter fjärde lektionen blev jag uppflyttad till en grupp med lite högre målsättning och i slutet av terminen blev jag uppflyttad igen så helt kass kan jag ju inte vara. Nu känns det som om gruppen jag rider i passar min nivå, även om sisten och ridningen lämnar mycket mer att önska. Vi rider ungefär på LB nivå och utför galoppombyten, skänkelvikningar, hoppar studs och bana och jobbar på att ha hästen i rätt form och få ordning på våra sitsar och hjälper.

Lyrik, svenskt halvblod 171 cm
alla bilder kommer från Storås Ridklubbs hemsida

Det är galet kul, asjobbigt, svårt, stundtals trist när man inte får det hela att funka, magiskt när man kan rida ihop 650 kg häst så att den bär sig och blir alldeles lätt i handen. Emellanåt når jag dit, men lika ofta tappar jag det genom att falla framåt, tappa sitsen eller bara genom att inte orka rida igenom ordentligt. Men det är kul, trots ridsår och lektioner på stallets segaste häst.

Lyrik som jag ridit det sista är riktigt jobbig, han blir så lång och tung och jag orkar inte rida ihop honom hela tiden utan tappar sitsen och då faller han ut och blir galet jobbig. Å andra sidan gick det skitbra förra lördagen, var galet nöjd och fantastiskt trött efteråt. Min favvo är Midas, han är het och känslig, lagom stor och urskön att rida, dessutom supermysig i boxen! Hoppas på att få rida honom en massa i vår, betalade in vårterminens avgift idag, lite dyrt...hm. 

Det enda riktigt tråkiga är att jag fått inse att jag är allergisk, jag kan inte blunda för hur kroppen beter sig om jag inte tar medicin både innan och efter. Vid ett par tillfällen har jag glömt att ta medicin innan och åkt till stallet och tänkt att det är lugnt. Allergin börjar då göra sig påmind redan när jag borstar av hästen inför sadling genom att det börjar klia i hud, ögon och näsa, jag börjar nysa och sedan kommer nässelutslagen.

Det hela fortsätter så till den grad att jag är supersnuvig, rinniga ögon och nyser konstant på vägen hem. Får direkt hemma ta medicin, duscha, tvätta kläderna osv. Men tar jag medicinerna ordentligt så kliar det mest och det är jag van vid sedan många år. Men det gör ju att jag antagligen får omvärdera möjligheten att ha egen häst...och det gör förbannat ont! Vet inte hur allergivänlig Baskir curly rasen egentligen är? Jag hade väl på nåt sätt tänkt att allergin skulle vara borta efter alla dessa år, men icke. 

Nåja, just nu kan jag inte rida tillräckligt bra än utan nu jobbar jag på att hitta tillbaka och utveckla min ridning och det tar ju tid. Får säga att jag gillar Storås, det är en liten ridskola där man snabbt lär sig känna igen folk och hästar och det är en god stämning. Inget överfancy eller så utan bara människor som vill ha det bra med hästarna och lära sig mera. Jag gillar att det dessutom finns specialgrupper för hoppning och dressyr och att man har dagridläger både för barn och vuxna och en massa andra aktiviteter! 

Är ni sugna så kan jag rekommendera er att testa, ridning är skitkul och dessutom asbra träning! I stallet försvinner ångest, jobbiga tankar osv, för ett par timmar ligger allt fokus på dig och hästen och vad som händer före eller efter är inte viktigt när man man kommer in i stallet. Lukten, känslan, allt är liksom välbekant och lugnande, vet nog ingen annan plats som jag kan bara vara i! Det är väl så nära mindfulness som jag kan komma.

Julkonsert med Daniel Lemma

Daniel Lemma, bild från nefertiti

Skrev ut biljetterna inför morgondagens begivenhet, en julkonsert med Daniel Lemma på Nefertiti. Ett av de bästa sätten att få lite julfeeling innan jul.

Jag och en kompis går dit år efter år sedan ett antal år tillbaka och det är verkligen mysigt. Oftast brukar det ha kommit lite snö och man är klar med julklappar och pynt. I år regnar det dock och varken julklappar eller pynt är i ordning, men det kommer ändå bli feeling när vi är där. De sista åren har vi dessutom valt att boka bord och äta middag innan spelningen börjar så det blir en helkväll. Ska bli skönt!

Sen till helgen kommer goa vänner från Örebro så då blir det julmarknad och mys med go mat och gott vin. Nu ska vi snart käka lite innan jag drar till Storås för en dubbellektion i hoppning! Kom precis på att jag måste ta min medicin också så jag inte nyser och kliar ihjäl mig. Är sorgligt nog fortfarande allergisk. Men om ni inte har något för er i morgon kväll kan ni ju alltid kila in på Nefertiti, brukar bli bra drag, särskilt under andra setet! Musikglädje! Nefertitis hemsida hittar du här!

Allergisk mot sitt eget barn????

Härom dagen bett Widar mig i armen. Vi busade och skulle sluta med det vilket han inte ville så han var både uppvarvad och frustrerad och min arm var det närmsta han högg in på.

Kan lova att min reaktion var omedelbar, aj och så får man inte göra, det gör ont...varpå han släppte snabbare än ögat, skrynklade ihop ansiktet och började stortjuta. Fick trösta och lugna och försöka förmedla att man inte biter mammas arm oavsett situation. När allt hade lugnat sig så återgick han till att leka med brorsans tjej som var här, med mig och med Matte och allt var bra.

Jag kollade min arm och gissa om jag hade ett rejält nässelutslag på tillväxt...mm, får ju nässelutslag när jag inte tål något och tydligen är jag allergisk mot Widars tänder trots att inte blodvite uppstod...Hans små tänder syns runt om utslaget.... Syns dock himla dåligt på grund av den lilla puckokameran...