Ridning och mors dagbus!

Vaknade halv fem, oj vilken glädje...not... Men det var lika så gott att gå upp för somna om är inte min starka sida. Widar hann vakna och äta frukost med mig innan jag tog bilen till stallet för terminens sista medryttarridning på fina Lyrik. Det är tossigt, men oavsett humör, andra tankar, ångest och sån skit så försvinner det verkligen för en stund när man kommer till stallet. Den lättnaden är minst sagt beroendeframkallande, på ett bra sätt. För en stund kan jag slippa kaoset i huvudet och mtt inre och det blir lite lättare att andas, lite lättare att vara.

Hade en vansinnigt dålig feeling efter gårdagens skitlektion där det kändes som om jag inte kunde rida överhuvudtaget, som om jag borde ställa min plats i hoppgruppen till förfogande och definitivt låta någon av de andra duktiga tjejerna ta min plats i kommande tävling. Det gick på repeat i mitt huvud hela dagen igår, kunde liksom inte ens glädjas åt att jag och finaste Lyrik skulle få vara med en gång till.

Den klumpen fanns kvar när jag åkte till ridningen idag, men på något sätt lyckades Lyrik skuffa undan den när han som vanligt mötte mig med öronen framåt när han fick en morot och med viftande tänder och bakåtstrukna öron medan jag gjorde i ordning honom. Han är en seriös surmört och i morse var han på uruselt humör. Antar att han hellre gått ut i hagen med kompisarna än att bli i ordningfixad för en stunds ridning. Han avskyr sadelgjorden och man måste ju dra i ett hål i boxen, resten tar vi ute eller i ridhuset och då är det inga problem, men i boxen, attan vad sur han blir, samma med bogspännet på täcket, blir ett litet monster. Däremot hur snäll som helst att tränsa och han älskar att bli borstad på huvudet. Men under magen och i ljumsken, attan vad arg han blir.

Vi började skritta slingan eftersom solen värmde skönt och den är perfekt att vakna till och Lyrik gick med spetsade öron medan stallkompisen Midas såg ut som om han skulle bli anfallen av ett monster närsom helst. Helt absurt eftersom hästarna går slingan hur ofta som helst och hittills har ingen häst blivit uppäten av ett skogsmonster i någon form...

fina lyrik

Sedan kom molnen och vi gick in i ridhuset och red dressyr. Delade ridtid med Midas medryttare och attan vad duktig hon var, har fått hjärnsläpp och glömt hennes namn, men vad fint hon fick Midas att gå, värsta inspirationen. Lyrik och jag var inte på samma nivå kan jag säga...Jobbade på att mjuka upp Lyrik och att hitta takten i mig själv och idag kändes ridningen lite bättre. Visst är Lyrik stel och inte superpigg och jag trött och med bristande kunskaper, men stundtals får vi till det och det blev en go ridning. På slutet testade vi att rida LB:1 programmet för första gånge och jag kan väl säga så här, vi har en jä-a massa att jobba på och jag måste be Carine om hjälp för oh my good vad svårt det kändes...tio meters volterna blev inte vackra och ökningarna i galoppen inleddes med att Lyrik slängde sig i väg och drog tyglarna ur händerna på mig, jag skumpade hej vilt och formen som Lyrik var alltifrån riktigt hygglig till totalt formlös...

Nåja, han fattade iallafall rätt galopp på rätt ställen och jag kom ihåg programmet, men attan vad vi har att jobba på...försökte dessutom rida med långa läder och hua, det är jag inte van vid.... Men det ska bli kul att öva och själva programmet känns kul att rida och någon gång ska ju vara den första! Klubbmästerskapet går i september och jag skulle vilja testa att rida det om jag får boka Lyrik och då rider man LB:1 så ja, öva ska vi göra, framför allt på formen, vägarna och tempoväxlingarna! Får se om jag får rida honom i höst också, sånt vet man ju aldrig...

molnen drog in över ridhuset

Efter ridningen blev det lite häst och stallfix och den obligatoriska stallsnacksstunden med de andra som var i stallet samtidigt. Det är något man inte kan missa och det är himla goa människor som hänger på Storås, mycket skratt och peppsnack och man behöver inte känna sig dum för att man är lite lost av och till. Många roliga hästhistorier blir det också och på det hela så är det med en go känsla man kan åka hem igen!

Widar och Matte hade fixat en överraskning

Väl hemma var det tomt, men efter en stund dök liten och Matte upp och då hade Widar fixat överraskningen som han pratade om igår. Med Mattes hjälp hade de fixat blommor och biokort, men Widar beklagade att det tyvärr inte funnits stora röda rosor, men att det skulle bli bra ändå och vi kunde ju köpa röda rosor till pappa på hans dag....Kunde bara skratta, underbara unge! Han vet ju att jag älskar de stora röda rosorna som luktar ljuvligt och de är de som han också gillar, men just hans svar liksom att det skulle bli bra ändå och nästa gång kunde vi ju köpa de röda rosorna till pappa....Dessutom tyckte han att vi skulle gå på barnfilm typ Alfons eller fåret Shaun och inte en vanlig film för vuxna... Min fina unge!

fika vid Delsjön,
mina fina killar i solen

På eftermiddagen åkte vi till Delsjön och gick en vända, hittade en plats med lite lä uppe på berget med utsikt över sjön och gissa om det var skönt att ligga i solen en stund och bara ta det lugnt! Blev en del fotande, fika och molnstirrande samt funderingar över vart alla myror skulle. Widar är inte stilla särskilt länge, det rör sig både i huvudet och i kroppen alla dygnets vakna minuter vilket är både roligt och tålamodsprövande. Han är snart 5 år och har en alldeles egen idé om hur allt ska vara och hur allt hänger ihop. Både fascinerande och tossigt på samma gång och sen är det såklart en massa bus. Ibland med glada pigga föräldrar som är med på allt, ibland trötta föräldrar som bara inte orkar tjafsa om varför man ska borsta tänderna eller ta på sig skorna.... 

Men älskar honom över allt annat gör man och när han säger att han älskar en så smältar man. Han är det finaste som jag och Matte har och jag kan bli skräckslagen när jag tänker på allt som kan hända en liten kille som ska växa upp och stega ut i världen...önskar så innerligt att allt ska gå bra och att han ska kunna lita på att allt ordnar sig förr eller senare och att han är bra som han är, en tillit till livet och andra som jag saknar. Kan han växa upp med det så kommer det nog fixa sig, men gud vad gärna jag hade velat veta att allt gick bra! Man vill ju skydda dem från allt och det går ju inte, man kan bara ge det man kan så förhoppningsvis så blir det bra! Är så vansinnigt glad att han finns i våra liv efter allt vi gått igenom och att jag får fira mors dag med min älskade vildunge och hans fina pappa!

jag och liten som gör mig till en mamma till
finaste ungen man kan ha

timehop och Widarwida

widar

Laddade ner timehopappen för ett tag sedan, typ sist av alla. Iallafall, ju mer den plockar upp gamla bilder och stunder desto roligare är det. Den här är en bild på Widar för tre år sedan idag och så har jag lagt till bilden på Widar från promenaden igår. 3 år emellan och liten har blivit så stor att man inte får kalla honom för småtting längre och han kan knyta sina egna knutar! Det är stort det! Snart fyller liten fem år och jag älskar honom över allt annat även om han kan driva mig till gränsen ibland! Lika söt nu som då och när man är med honom så kan ingen ana hur det var i början när jag höll på att gå under. Älskade unge, tack för att du finns hos oss!

Lite firande på Säröhus

I lördags var det dags för lite spa och fira Matte inför 40 årsdagen som infaller på måndag. Efter en del meck så hade vi fixat så att en av Widars favoriter, moster Ronija skulle vara barnvakt medan vi spenderade ett dygn på Säröhus! Ronija kom ner till oss i fredags kväll och Widar var eld och lågor. Den ivern satt i så han hade knappt tid att säga hejdå till oss när vi åkte igår eftermiddag. Han hade redan bestämt vad han och Ronija skulle göra, vad de skulle äta, vilken lördagsfilm de skulle se och vad för lördagsgodis de skulle äta.

Widar bygger hus till nemofiskarna, många byggideer har han allt =)

Han hade verkligen sett fram emot att få ha Ronija för sig själv och vi kände oss lugna med att om något skulle skita sig så var vi ju inte mer än dryga halvtimmen bort. Vi såg fram emot ledigheten lika mycket som Widar så det var verkligen en win-win situation! Med allt packat och diverse tips till Ronija så kramade vi liten som egentligen inte hade tid och åkte mot Särö. Väl i Särö kom Matte på att han glömt badkläder och att dra på spa utan badkläder är ju rätt värdelöst...så vad gjorde vi? Jo, körde hem igen och hämtade badgrejorna så vad som egentligen tar en halvtimme tog ytterligare en timme...tur att vi inte var längre bort alltså!

någon, läs matte, springer in efter badkläder

Men sedan kom vi iallafall fram till Säröhus och även om det var alldeles för grått väder så är det fint där ute. Alldles vid vattnet och jag älskar hur det luktar hav. Havet lugnar ner en.

utsikt från entren

Vi fick mysigaste lilla rummet på takvåningen med eget bubbelbad, terass och allt! Klart mer tur med rumsvalet denna gången än sist och som överraskning till Matte hade jag bokat in lite VIP-pning på rummet, praliner, frukt och bubbel som vi hann njuta av i lugn och ro innan vi satsade på spa:andet!

älskar bubbel och jordgubbar

så lätt några glas bubbel slinker ner =)

Det är en alldeles speciell känsla att ta lite barnledigt och verkligen få unna sig lite vuxentid och avslappning! Det blir inte så ofta när litens barnvakter bor en rätt lång bit ifrån oss så då är det extra mycket värt och det funkar dessutom mycket bättre nu när vi vet att han klarar sig fint med sina barnvakter. Kommer ihåg hur det var första gången vi lämnade honom och man bara ville ringa hem och kolla att allt var ok, igår ringde vi ett god natt samtal och då hade han så mycket på gång med Ronija att han bara hann säga lite vad de gjort på dagen och godnatt =)

bad, värme och lite vin, inte illa en lördag =)

Efter bubbel och mys blev det mer bubbel fast då i spadelen på Säröhus. Gillar verkligen deras jordgubbsskrubb så den blev det mycket av. Vi spa:ade, badade, drack diverse godsaker, hänge i utepoolen som är som en snäcka och nog hade behövt lite uppfräschning, badade kurbad och slappade. Slappade ännu mer, pratade om framtid och minnen och bara var tillsammans. Så skönt. Man blir helt mosig i huvudet och skrynklig i skinnet, men mest avslappnad i kroppen och efter fredagens dressyrträning som gett mig träningsvärk i magmusklerna och korsryggen var 37 gradigt poolvatten underbart!

slappar och konstaterar att japp, pedikyr och manikyr behövs =)

ser ut som om man spillt rödvin i kurbadet, men så är det icke,
ett helande kurbad som gjorde kroppen och huden
alldeles mjuk

Efter några timmar i spadelen började det närma sig fördrink i baren och middag så då fick vi fixa till oss lite och fina, om än suddiga =), tog vi hissen ner från takvåningen till baren! Svårt att tro att vi är på våra förtionde år eller hur?!

vi =)

Som fördrink bjöds det på champagne vilket inte skadade. =)

=)

Hann ta det lugnt en stund innan vi gick in till middagen, trerätters med vin, vita dukar och fancy porslin. Men mest en fin, blivande 40-åring som jag är så glad över finns i mitt och Widars liv!

Fina Mattias!

I dämpad belysning från de enorma kristallkronorna och tända ljus fick vi vår tre rätters middag som började med rökta musslor, hua...Men jag åt hela två stycken, sedan fick Matte resten. Bröt mot alla dryckeskoder och drack rött Masivin till och vinet var godare än musslorna! Var skönt att kunna prata om allt, äta i lugn och ro och titta ut över havet som syntes genom de stora fönstrena samtidigt som vinden och regnet börjat tillta.

scary musslor

Middagen fortsatte med en underbar kalvfile och avslutades med en vit chokladpannacotta med basilikamarinerad ananas. Den basilikamarinerade ananasen var en mysko upplevelse, både lite god och konstig samtidigt, men funkade på nåt vis ändå med pannacottan!

galet god kalvfile!

och en annorlunda efterrätt

Efter middagen var vi sjukt mätta och hur smälter man maten bäst? Jo, man struntar i de gamla reglerna om att inte bada förren en timme efter maten och drar ner på kvällsspa! Mer bad, mer dryck och hänga i utepoolen med sitt varma vatten. Att hänga därute och vara i varmt vatten medan vårvindarna blåser halv storm och regnet yr är helt underbart!

damernas omklädningsrum, tjusigt värre!

Även inne är det ju fint när belysningen är dämpad, det är barnfritt och inte så många andra som badar samtidigt. Vi kom inte upp ur badet förren efter elva på kvällen och då var vi skrynkliga och mjuka =)

innepoolen på kvällen, matte syns i mörkret

Att sedan ta hissen upp till takvåningen och ha det mysigt medan det blåser så det knakar i väggarna är inte illa. Att kunna få sova utan att behöva bli väckt är också väldigt skönt och att veta att man har en skön mysmorgon och långfrukost framför sig skadar inte heller. Somnade nån gång efter halv två och slöade järnet i morse! Kändes ännu viktigare med tanke på att man förlorat en timme på grund av sommartiden.

början på långfrukosten

Blev en lång frukost med en massa gott, det är verkligen lyxigt att kunna sitta ner och äta en massa godsaker, läsa tidiningen och sedan kunna gå upp på rummet och slappa innan man checkar ut. Vädret var halvdant så någon rask morgonpromenad skippade vi och slöade i stället. Var ett fint dygn och en bra början på Mattes 40 årsfirande! Imorgon fyller han år och presenten han får innebär att firandet inte är över än och det är roligt! Inte en aning har han om vad det är heller och jag och Widar är väldigt nöjda med vår ide! Kan för övrigt rekommendera Säröhus, vi har varit där tidigare och det är schysst, man får hyggligt mycket för pengarna och det har en mysig charm och god frukost! Om nån tycker att bilderna är lite halvdana så beror det på att det är mobilbilder och iphonekameran är inte den bästa här i världen. Gillar min iphone, men Mattes samsung tar betydligt bättre bilder....

Om Widar haft kul i helgen? Japp, han var väldigt nöjd och hade nog helst sett att Ronija stannat kvar hos oss! Fina älskade ungen hade gjort teckningar till oss och haft en massa bus för sig och vill redan ha en helg till med Ronija!

sömnbrist, ridning och målning

Var astrött i morse efter tre timmars sömn, blir snart knasig på det här för sedan jag fick sätta ut de seriösa sömnmedicinerna så är ju sömnen helt rubbad igen. Har lite annat menlöst som om jag har tur hjälper mig att somna efter en evighet, men som inte håller utan jag vaknar efter två tre timmar och då är det så gott som omöjligt att komma ner i sömn igen...Men det håller väl ett tag till, till slut brukar det ju komma en helg när jag mest sover av ren utmattning.

Är ju egentligen van, sömnproblem har jag haft sen jag var nio och vet ju att jag kan gå perioder med minimalt eller ingen sömn, men hjärnan förvandlas ju till en icke fungerande enhet....Inte särskilt praktiskt som jobbande småbarnsmamma med depressionsmående....Man kan ju tycka att ett basbehov som sömn borde kroppen reglera själv på ett bra sätt, men här är det sedan många år satt ur spel och efter förlossningsdepressionen är det ju sämre än ever. Nåväl, nog om det. Kom iväg till stallet med ett visst pirr eftersom jag visste att Carine hade för avsikt att snäppa upp hoppningen vilket vi behöver inför vårens tävlingar. Men man blir ju nervös!

finaste Lyrik!

Samtidigt mår man ju så bra av att åka till stallet. Sätter mig i bilen med Bandit rock på nästan maxvolym, kör till stallet på drygt en kvart, går ur bilen och in i stallet, hälsar på hästar, kollar ridlistan, hejar på folk, fixar Lyrik om han inte redan går lektion, sätter mig i cafeterian och kollar in lektionen före, pratar med goa människor, bygger fram hinder och sedan seriös ridning med fokus på Lyrik och vår tränare Carine.

Kollar in de andras ridning om vi hoppar bana som idag, lyssnar, funderar över min egen ridning, testar, prövar, får feedback, blir ömsom skraj och glad och bara älskar det. skrittar av, fixar i ordning Lyrik och utrustningen medan han äter lunch och sedan eftersnack med de andra i gruppen och Carine innan jag åker hem med maxad hårdrock i bilen. Finns inte mycket utrymme för deppressiva och svarta tankar då och det är så skönt med det tankeutrymmet, kan inte förklara det på ett annat sätt än att för en stund så stannar helvetet som pågår i huvudet och mitt inre upp och jag kan andas och se något annat. Andas in hästlukten från Lyrik, klia honom och känna en spirande glädje över vad vi klarar tillsammans och den absoluta glädjen som når en i ridningen! Det är som en alldeles egen bubbla och nästan alltid slipper jag ångesten en stund, inte alltid tyvärr, ibland mår jag för dåligt och känner att jag bara gör allt fel och jag är ju seriöst duktig på att slå på mig själv, lite svårt att stänga av det, går ju av sig själv. 

Idag gick det knappast perfekt, men det gick klart mycket bättre och Carine hade lagt upp hindren på tävlingshöjd och utifrån vad vi klarade så kom en del av självförtroendet tillbaka efter vår taskiga runda på pay&jumpens 90 runda senast. Jag och Lyrik kan om jag bara ser till att rida och det säger ju sig själv. Galet vad ovan man är, har ju tävlat på de här höjderna och högre med ponny när jag var yngre och jag har hoppat 1,20-1,25 på häst, men det är ju drygt 20 år sedan! Vi fick mycket feedback och en del teori idag också och det behövdes. 

Nu väntar några träningar till samt en pay&jump innan det bär ut på Bohuscupen, vilket innebär seriös hopptävling i lag och indiviuellt på riktigt! Hela gruppen fick en ordentlig genomkörare på höjden och bra med feedback och Carine är grym på att både ryta i och peppa oss så vi klarar lite mer än vad vi tror varje gång och trots att vi stressar upp oss så klarar vi det och växer lite till. Jag bara älskar det och hade jag cash så skulle jag rida och träna varenda dag och helst ha en egen häst att träna och tävla. Nu kan jag liksom inte fatta hur jag har kunnat vara ifrån ridningen i så många år för det är ju det roligaste som finns! Men jag vet ju att det var förlamningen och allergin som ställde till det och efter ett tag så glömmer man hur vansinnigt kul det är med hästar och ridning. Är ju fortfarande allergisk, men har ju ingen astma så med kläder och mediciner så klarar jag mig!

Var lite nervöst efter ridningen idag då vi skulle få besked om hur laget ska se ut under Bohuscupen och alla ska få möjlighet att rida en tävling var. Jag hade helst gått ut i omgång två, men blev en av fyra att rida i omgång ett som går av stapeln i Tanum den 12 april....jag är milt sagt skräckslagen och lite pirrigt glad. Kommer antagligen vara en yr höna som blir okontaktbar när det är den 12:e, men det ska väl gå. Vi måste bara öva lite mera milt sagt. Omgång två går i maj och sedan är finalen i Storås den 7 juni och vi måste ju ta oss till final, annars blir det ju skämmigt när finalen hålls på vår klubb!!! Man vill ju inte gå och bygga banan för alla andra liksom, man vill ju vara med och kämpa! Vaknar ju lite tävlingsinstinkt då! Men annars så är det ju övning och roligt, vi är en himla go grupp som peppar varandra utan att titta snett eller hålla på och det är skönt! Har ju varit så anti ridskola förr, men trivs väldigt bra på Storås och kan lätt rekommendera den till andra som blir ridsugna!!

Finaste vildungen målar delfiner i havet som simmar mot solen!

Efter dagens ridning drog jag hem till mina fina killar för en go eftermiddag. Widar var målarsugen så det blev målning, uppfinningar, lördagsfilm och lördagsgodis innan liten gick till sängs. Fick 54 kramar innan han skulle lägga sig i kväll, så jag skulle klara mig till imorgon och vems hjärta smälter inte av en sån sak?! Älskar den ungen även om han gör mig galen ibland!!Det finaste jag och fina sambon Matte och jag har, väl värt att tänke på en dag som idag, en alldeles speciell dag!

because someone we love

saknad

Alla helgons dag i dag och det känns lite extra. Vi minns de som lämnat oss i år och de som lämnat oss tidigare. Jag vet att det är en del av livet, att människor lämnar och går vidare, men det gör det inte lättare. Vet att många avsked ligger framför oss, men det hindrar inte att saknaden över de som lämnat oss här är stor. Särskilt vissa människor ligger lite närmare hjärtat och det gör sorgen större. Sorgen som aldrig försvinner. Som mattas, men väcks av en sång, ett par ord, en känsla, av ett gammalt sms eller bara det att jag ännu inte raderat Ragnar ur min adressbok.

saknar

Idag tänder vi ljus för de våra och har man som jag flyttat och bott på olika ställen så har man mist människor på olika platser och i olika delar av livet. Det gör ont, ont som fan, men jag antar att det beror på att dessa människor betytt mycket för en och att de på något sätt alltid kommer att följa med oss. Stannade en stund vid kyrkan ikväll, tände ett ljus för de som jag saknar, satt ner en stund och såg andra människor göra detsamma.

Är inte kyrklig av mig, men det finns något fint och stilla med att kunna tända ett ljus och vara stilla en stund och sedan gå ut på kyrkogården och se alla dessa ljus och lyktor som brinner för alla som lämnat oss och som vi minns. Inte för att jag kan säga att jag tror på himmelen osv, men kanske är det ändå så att "because someone we love is in heaven, there´s a little bit of heaven in our home." Eller mer att även om de lämnat oss så finns de hos oss genom kärleken och saknaden vi känner.

saknar

VerktygsWidar

Widar visar ofta och gärna upp sina favoritverktyg. Verktygen varierar över tid när det gäller vad som är favoriten för tillfället. De här bilderna är från i våras då han fortfarande var långhårig. För min del hade han gärna fått fortsätta ha långt hår, men senast ville han klippa sig lika kort som pappa...

Metallica - The Unforgiven II [Official Music Video]

En av världens bästa låtar som jag kommer tillbaka till igen och igen! Avnjuts helst på maxvolym, antingen i hörlurar eller i bilen på väg till ridningen eller när ångesten slår till. Försvinn in i musiken och bara dra iväg. Metallica är onekligen ett av världens bästa band och det var galet bra tryck när vi såg dem live sist.

Grattis älskade Widar

För fyra år sedan blev vi föräldrar till Widar. För fyra år sedan låg jag i sängen på special BB med Widar bredvid mig och Matte alldeles intill. En timme senare krampade jag och svimmade av när jag skulle gå till badrummet och fick ligga med vak hela natten medan Matte tog hand om vår lilla kille som hade en rejäl släng av gulsot. Det var så mycket känslor och den stora känslan idag är en enorm kärlek till vår tossiga och älskade vildunge.

Jag minns knappt vad vi gjorde med vår tid innan han fanns hos oss och nu på sistone så har han växt så mycket, både i storlek och mentalt. Min lilla bebis vill inte längre bli kallad bebis utan en stor kille och han kan kramas på ett sätt som värmer in till själen. Han är det finaste jag och Matte har och jag är oerhört glad över att jag kan känna det för det har inte varit enkelt när vi brottats med kolik, förlossningsdepression och kaos. Men vi har fixat det och idag är kärleken till Widar det finaste vi har!

 Tack för att du kom till oss älskade unge! Vi kommer alltid finnas för dig för vi älskar dig galet mycket! Grattis på din dag, vår stora kille!!

Lycka är en farmor

Ikväll kom Lena och Lasse ner till oss. Widar har pratat om detta hela veckan och var alldeles till sig när de kom. Han blir verkligen så genomlycklig och pratar om allt, ska visa allt och sedan måste farmor läsa en massa böcker och lägga Widar!

Då märks det att vi bor långt bort och det gör lite ont i hjärtat. Det är klart att det hade varit gott för Widar att kunna träffa farmor så ofta han ville och det skulle bli ofta om jag känner honom rätt. Det kommer bli krokodiltårar när de åker igen. Han blir så ledsen. Men just nu är han väldigt lycklig över att Lena och Lasse är här och det är början på helgen. Imorgon ska Lena springa Göteborgsvarvet och på söndag ska hon och Widar springa Mini Göteborgsvarvet och Widar har tränat hela våren inför detta. Fina ungen min!

Tycker att det är så himla fint att han skapar egna relationer till dem, egna ideer, aktiviteter och minnen. Han behöver inte Matte och mig i det, utan är i sin egen värld tillsammans med Lena och Lasse. Också ett tecken på hur stor han börjar bli. Mer och mer så kommer det fram vem han är, vad han gillar och vad han inte gillar. Det är spännande att få följa honom och jag kommer ofta på mig att undra vad det ska bli av honom och vad han ska möta. Ibland blir jag mest nyfiken och stolt och andra gånger tänker jag på all skit jag gått igenom och då får jag en stor klump i magen av rädsla. Så mycket jag inte kan skydda honom från hur gärna jag än vill. Men just ikväll sover han fint efter att farmor läst fler böcker för honom och imorgon kommer han vakna och springa in till farmor och säga vaaakna farmor och tillsammans kommer de ta sig an dagen och skapa nya minnen. Sånt gör gott!

Min älskade unge håller på att bli stor

innan han och Matte var hos frissan

Han håller verkligen på att bli stor nu. Snart fyller han fyra och man får absolut inte kalla honom för min bebis längre...

gillar att han är långhårig, men nu
ville han bli korthårig som pappa

 

coolingen

busig

 

finingen

buskillen

 

ketchupomanen med ketchup på hakan

 

dagens bild