alla dessa val

Är så mycket val hit och dit att jag får psykbryt. Allt påverkar ens liv och de omkring en, en del val är lätta, en del helt omöjliga, en del val vill jag göra men för andras skull får de aldrig ske. Jag snackar egentligen inte om småval utan saker som har påverkan på liv och framtid.

Det är svårt på flera sätt. Vissa val går aldrig att göras ogjorda, Det finns saker som skulle sett ut på ett annat sätt om saker gått som planerat 2015. En del saker är så smärtsamma att tänka på. Andra lockar med utvägar, förhoppningar och kanske lite glädje. Andra lovar bara smärta och svärta. Någonstans där i står jag och håller mig i de mina, håller mig i det som håller mig uppe. Jag tror det sviktar och skälver, vet inte vart jag försiktigt ska tassa fram.Borde inte livet vara lite enklare när man är så här gammal? Istället darrar det till i själen och jag tappar nästan greppet...

faller fritt

Kanske låter vackert, faller fritt... gillar ju att falla fritt i ett hopp, falla när det finns ett hopp, vara fri i hoppet, falla fritt och kunna landa, som när jag hoppat fallskärm, falla och landa som jag gjort förr.

Men när man faller handlöst, genom psyket, genom sitt mående, genom tankar och ångest som får en att spinna allt snabbare, okontrollerat ner i mörkret utan hopp om att landa mjukt eller åtminstone landa hel då är det inte vackert. 

Finns inget vackert i att rasa igenom så fort att det gör ont bara att finnas till. Att andas, att röra sig gör fysiskt ont och känns nästan oöverstigligt. Att se solen, ljuset, grönskan, sin älskade unge, livet och veta vad som nyss gått förlorat, vad som inte fick bli och aldrig kan få vara med gör så ont att jag mår illa.

Förstå mig rätt, jag är så tacksam över det jag har och jag har allt jag behöver och det borde vara tillräckligt, det borde det verkligen, men det tar inte bort allt som gör ont, ångesten, mörkret, alla om, alla misstag, allt som gång på gång lägger sig över mig och dränker varje tillstymmelse till vänliga eller positiva tankebanor. 

Jag faller fritt och jag vet inte hur jag ska stoppa det, ibland vet jag inte ens om jag vill stoppa det längre... man orkar bara kämpa så mycket, till slut är orken slut och jag kämpar varje dag, varje jävla dag med att överhuvudtaget gå upp och vara med en dag till när allt inuti bara vill slippa. Det borde inte vara så svårt väl? Det borde inte göra så ont att andas väl?

tankar

...

Är en tid av hemskheter vi lever i, nu senast med det fruktansvärda dådet i Paris, men också allt annat som händer i vår värld nu. Den känns kall, aggressiv, främlingsfientlig, rädd och osäker och ibland undrar jag verkligen vad det är för värld vi kommer lämna över till våra barn. Att inte människor bara kan acceptera och respektera varandra och leva i en värld tillsammans med trygghet och frihet? Vill inte alla människor bara få leva och ha det gott omkring sig och i sig? Det är svårt att behålla tron och hoppet på människan i allt det här. Jag förstår överhuvudtaget inte allt detta dödande av andra människor, medmänniskor vare sig det är mord, krig, självmordsdåd, dödsmisshandel osv, det är ju bara vansinne och det kommer inget gott ur det. 

Min syn på det blir inte positivare när jag är insnurrad i mig och mitt egna mående som verkligen varit under all kritik sedan nyår. Mår så galet pissdåligt att jag knappt vet vart jag ska ta vägen och det är ju inte så att sjukvården räcker ut en stöttande hand precis. Nä, snarare förväntas man stå pall själv och gilla läget. Jag försöker verkligen orka och hålla ihop det, men jag är i nån neråtgående spriral som bara rusar nerut i karusellfart så till den grad att jag övermannas av ett rent fysikt illamående. Ångesten och klankandet på mig själv når nya höjder nattetid när jag inte kan sova och fram till igår kväll hade jag sovit fem tim på 3,5 dygn, inte bra alls. Men det gick bara inte att sova, tankarna rusar, ångesten rullar över mig så jag inte får luft och jag står bara inte ut. Orkar inte med varken sambo eller barn, än mindre julledighet och roligheter och absolut inte andra människor. Avbokar allt, orkar inte svara och prata med människor så det var onekligen en pärs att börja jobba igen igår efter att inte ha sovit. Blir förvånad över att jag klarar av att göra det jag ska när jag är där, men sedan är ju orken slut. 

Träffade psykologen i går eftermiddag och det blev en skitjobbig sittning. Jobbig för att jag mådde piss, jobbig för att vi hade ett tufft samtal, var helt färdig efteråt. Jag vet ju att jag måste välja andra sätt och att min lösning för att få lugn och ro inte är vettig och det blev så oerhört tydligt och påtagligt igår och hon lät mig inte få försvinna ner i det. Hon hjälper mig att inte tankemässigt slå mig sönder och samman, att fokusera på att orka och på vad som är viktigt. Påminner mig om att jag har varit utsatt för sånt som jag ska lägga skulden för på andra, de som gjort det istället för på mig själv och att jag inte måste vara/verka vara glad och stark, för vissa saker har varit förjävliga. Är suverän på att le och förundras över hur lätt folk köper det.

Så lite bättre är tankarna i dag, särskilt som jag i samråd med henne valde att ta sömnmedicin i går för att få lite sömn vilket renderade i hela fyra timmars bruten sömn. Har ju satt ut all medicin och det har ju ett framtida syfte. Hur som, det gjorde att jag orkade gå och jobba idag och hålla ihop det. Sedan kommer det ju hela tiden på tal om att jag kanske borde vara sjukskriven, helt eller delvis igen, men det är inte vad jag vill alls, överhuvudtaget. Det skulle kännas som ett totalt misslyckande, jag har kämpat som fan för att komma upp och igång igen, jag vill inte tappa det. Känslomässigt vill jag just nu egentligen inte ens gå upp på morgonen, hela mitt inre vill inte behöva göra en enda dag till överhuvudtaget, det orkar inte en dag, en timme en minut till av allt ont i själen, all ångest, allt som bara får en att inte orka andas. Men jag gör det, jag tar mig upp och jag vet fan inte hur. Finns dock lindring i varandet när man får en kram av liten och sambon, de är ljus och luft i allt som är. 

Nu måste jag försöka sova lite, fredag nu och om några timmar är det jobb och ikväll blir det ridning. Också en stund av luft. I övrigt är det mest tungt och det blir inte bättre av att världen känns hemsk. Ta hand om er därute i allafall, känns som om det är än viktigare nu!

svärta och förkylning

Accompanjerar mitt taskiga mående med feber, halsont och sprängvärk i höger öra. På vårdcentralen där jag är listad var akuttiderna slut och drop in mottagningen borttagen. Anar att det var ett tag sedan jag behövde gå akut till vårdcentralen. Knaprar alvedon, strepsils och annat förkylningsvänligt och önskar att jag hade lite annat att ta till när ångesten rullar över mig. Inte blir det bättre av att känna jag-borde.jobba-ångest ovanpå vilken-kass-människa-och-mamma-och-sambo-ångest.

Mina tankar är inte vackra nu för tiden och svartast är de så klart gentemot mig själv. Fint eller hur, nu i juletider när julglädjen ska spridas till varje själ...Givetvis lyser solen också vilket bara gör allt ännu svartare. Har en hel del jobb så måste krya på mig snarast samt läkartider, samtalstider och sån skit innan alla går på sina underbara julledigheter där de slipper lyssna på folk som undertecknad som tycks ha fastnat i svärtan fastän man har allt att vara tacksam över. Inte mycket alvedon hjälper mot, men jag får väl ta två för att få ner febern i allafall. Kanske blir man lite happy av att få sova, går ju inte så bra när man är sjuk. Låter inte alls bitter....får nog le lite åt skiten ändå

hästterapi

=)

Det är tur att jag kan vara i stallet, är onekligen terapi på hög nivå! Det hjälper när själen darrar och det blåser orkan i huvudet. Man borde få hästar och ridning på recept! I helgen blir det en trippeldos, fre, lör och sön! Ska bara behålla orken.

söndagsmörkt

Har egentligen varit en ok söndag med julmarknad på Tjolöholm, en liten stunds eftermiddagssömn vilket tyvärr gör det omöjligt att gå och sova, vardagsfix och söndagsmys med liten och Matte. Kommer bilder imorgon från julmarknaden. Orkar inte fixa med det ikväll, orkar inte göra någonting egentligen.

Hade tänkt fixa lite mönster och sy lite, men saknade både lust och ork. Min vad gör ont som 17, får nog köpa voltarensalva eller nåt. Men det är liksom ok, eftersom allt känns så gräsligt för tillfället. Har svårt att motivera mig till en ny jobbvecka, eller en ny vecka över huvud taget. Hur motiverar man sig till någonting när det ändå känns meningslöst liksom?

Har en vecka med jobb, blodtrycksläkartider, blodprover och psykologtid. Får se om man får kontakt med nån läkare kring medicinerna eller bristen av dem för måendet. Trots prioriterat ärende så är det ju inte någon som hört av sig och nu har jag ju hunnit ringa kontaktpunkten rätt många gånger. Blir bara trött och less. Vad är egentligen meningen?

svart

Försöker rita upp en karta över hur det ska bli, försöker hitta en väg, en stig eller vad fan som helst som tar mig framåt och ur det här, men det är som att slå huvudet i en vägg. En svart stor betongvägg. Inte mycket happy day i livet då. Bara meningslös uppgiven trötthet som jag försöker slå borrt genom att krama de två ljus jag har, Widar och Matte. Men när de båda sover så sitter jag vaken i mörkret. Det är oerhört tomt i mörkret

fredag

Fredag, en menlös dag. Trots solsken och lite rabatterad morgonshopping där de sista julklapparna inhandlades så gick jag hem och bara orkade inte med mer. Ibland så går luften bara ur och man faller igenom. Inte ens kramar från en gosig tvååring förmår lyfte en. Ska väl lägga mig snart och hoppas på sömn och att vila kan ge mig lite livsork. Men ska redigera lite bilder först! Hoppas ni har det gott därute i regnet. Hade nog innerligt behövt en månads sol och värme, eller nåt.

finaste liten för två år sedan! tiden går

Onsdag

Onsdagsmorgon och jag vill helst inte gå upp. Men Widar ska till dagis och Matte till jobbet så jag har släpat mig upp. Lillkillen är busig iallafall, han kan alltid få en att le. Men jag är genomtrött trots försök att sova. I dag blir det dagis, besök hos tandhygienisten för Widar, samtal för mig och förhoppningsvis hyggligt väder och utebus i eftermiddag.

Förkylning, solglasögon och fel chef på CSI, som vi sagt tidigare, måndagar är skit

trött kinkig morgonkille

Måndagar, varför kan man inte bara radera ut dem ur livet? Händer det någonsin något roligt en måndag? Tja du jag undrar det jag...

Idag är det en förkyld dag, en kinkig mamma, en kinkig bebis, regn och rusk, deppighet, inställda möten, meningslösa tankar, tja såå trevligt så. Önskade att syrran bodde här den här veckan istället, då hade hon busat med Widar och mig.

tossen hittade solglasögon trots moln
och regnrusk

Nu fick widar hänga med Matte i lekparken, i regnrusket vilket han i och för sig gillade skarpt. Han var väldigt glad när han kom hem.

Dagens mest spännande innelek bestod i att prova glasögon och leka monster samt göra sånt man inte får med efterföljande nej i olika ljudlägen och en Widar som skakar på huvudet och en minut senare gör om det....

Dagen har annars bestått av alvedon, nässpray, halstabletter, telefonsamtal, tv, läsa barnböcker typ Mio och Pop 10 gånger om och om igen.

Hänga framför datorn, spela lite wordfeud och ha erbarmligt tråkigt medan ångesten leker pingpong i hjärnan vilket man försöker jaga undan med att busa med Widar alternativt hänga tvätt. Japp, vi har fått undan lite tvätt. Varför sköter inte lägenheten, tvätten, maten osv sig själva???

CSI las vegas har numera Ted Danson som
chef, när ska Grissom komma tillbaka????

Widar somnade ok i kväll och har bara vaknat en gång än så länge så det blev lite tv-tittande. Gillar CSI, men vad i hela friden är det som pågår?

Ted Danson som chef i CSI Las Vegas? När fasiken kommer Grissom tillbaka så serien blir normal igen??? Seriöst en bartender från Cheers i CSI??? Jag är inte imponerad av kvällens avsnitt....

Bestulen på skötväska och första besöket på Folktandvården

Morgonen började fint egentligen trots en natt med nästan ingen sömn och en Widar som just nu bara vill vara hos pappa..Vi var uppe tidigt för Widars första besök på folktandvården vilket skulle bli roligt.

Istället så blev vi bestulna på skötväskan på väg till folktandvården så det blev bara kaos med allting. Matte åkte och letade, men väskan med kamera, plånbok, Widars alla saker, tex favvoflaskan, gosisen, BVC boken mm var helt jävla borta. För att man är ouppmärksam en kort stund. Brukar aldrig ställa ifrån mig väskan, men den här gången gjorde jag det medan jag spände fast Widar. Man kan säga att jag blev rätt upprörd när jag upptäckte det.

Jag fattar inte, är alltid noga eftersom jag lärde mig läxan dyrt i skottland för många år sedan. Man ska aldrig ställa ifrån sig något och vända sig om, då försvinner det.  Typiskt nog så gör man misstaget en kort stund och allt är borta. Matte fick ta ut lite pengar till oss, ge oss sitt spårvagnskort, jag spärrade bankkorten och sedan gick vi in till folktandvården och träffade en tandsköterska, jag och Widar.

Såg nog ut som ett tårfyllt ras, men tog mig samman så Widar ändå skulle ha en go stund. Inga bilder blev det, men Widar fick visa sina tänder och jag fick info om tandvård. Som tur är verkar vi göra helt rätt så han borde inte bli en sexåring med trasiga tänder...Han hade en hel del tänder för sin unga ålder, men allt såg bra ut och han bet inte tandsköterskan! Hade gått toppen om det inte varit för att skötväskan var borta...


Väl hemma blev det samtal till banken, alla andra kortställen, anmälan till polisen och en massa krångel. Har ju precis fixat ett nytt körkort och nu måste jag göra om det osv. Blir så förbannat trött. Vem i helvete har nytta av en skötväska? Det e ju knappast så att jag är rik och värd att sno ifrån liksom...det är bara krångel och saker som kort, Widars ena favvogosis, napp och bästa vattenflaskan samt bvc boken och vem har nytta av det liksom???? Men jag får ett elände att fixa allt igen...Bara hatar allt just nu! Önskar att världens äckligaste blöja legat i väskan nu så att puckomänniskan fått all skit på sig!

orkar inte

Orkar inte riktigt uppdatera bloggen, ska ta tag idet imorgon. Är så oerhört trött, snuvig och låg med ångesten pysande ur öronen. Inte blir det bättre av att Widars helgvariant av sovande natt innebär att vakna och skrika, slänga nappen, försöka gå upp mm varje halvtimme hela natten igenom. Tom Widars farmor som är här, har hört och kan intyga detta vansinne. Suck, redan ikväll har han hunnit vakna 9 gånger...
och nej, det beror inte på att jag står och andas ångest över honom, han har en go pappa som också kämpar med att få lillkillen att sova lugnt!

Orka

Det är det enda jag upprepar nu, orka, orka, orka. Strular och vinglar lite väl mycket nu. Orkar inte dra all skit så det kommer lite roligare inlägg så återkommer jag mer med egna ord när det stabiliserar sig lite.

Trasig

Så känner jag mig, trasig. Jag orkar bara inte hantera allt. Hur man än gör så blir saker ständigt fel och människor blir aldrig nöjda. Jag är så trött.

Vet att jag kämpar emot all skit och trötthet, deppighet med näppar och klor. Effekten blir att jag stundtals kommer på mig själv att i närvaro av andra vara överpositiv, hurtig och glad för att nattetid och ensam bara trasa sönder igen.

Psykologen snackar något om att jag måste låta det dåliga måendet få vara ok också, men då kommer jag ju inte gå ur sängen. Jag är så trött, så less, så meningslöst trött. Men kanske borde jag ta henne på orden och testa att bara sjunka ner i skiten, men kommer man upp då? Eller drunknar man i allt? Det är så förbannat mycket som pockar på när man börjar rota i det. Svårt att plocka ihop allting bara.

orkar inte riktigt

Kommer lite inlägg om dagarna som varit. De har varit väldigt bra dagar om man bortser från hur jag mår.

Idag gick det inte längre att hålla ork, lust och leendet uppe. Jag är lite på botten och inte så kul. Matte busar med Widar, Ronija är på fest och Micka är med sin familj på bröllop så jag är ensam en stund. Men jag är här, orkar bara inte vara här helt och fullt.

Tack för tankarna som mailats!

ångest

och där kom den, ångesten och dundrar in över hela mig i vågor...fan vad jag hatar det här. Nu mår jag skit trots sol och allt. fan, fan, fan

Städar, deppar ,så trött och undrar över om det är någon ide med allt alls?

Bara en liten uppdatering, orkar inte mer än så. Gårdagen gick, så otroligt ledsam, finner inte orden just nu. Döden är inte en vänlig själ precis och sorgen gör oss illa. Att sitta i kyrkan och lägga en människa i Guds händer när man inte tror är också märkligt. Men det blev en stillsam stund i kyrkan och en fin minnesstund. Men så mycket sorg. Önskar att jag hade en tro ibland. Det måste underlätta.

Idag har vi stannat i Örebro och försökt röjja i lägenheten. När en människa bott på samma ställe större delen av sitt liv så blir det otroligt mycket saker och papper så efter flera timmars jobb ringde vi runt och fick tag i ett företag som köper upp dödsbon och städar ur efter att man tagit undan det som man vill ha kvar. Känns som enda lösningen, det är otroligt mycket småsaker osv.

Känns fullständigt galet att plocka och slänga en annan människas personliga saker. Samtidigt så är det så tomt och nästan futtigt, är detta allt som är kvar efter en människa? Papper, böcker, kläder, foton, porslin, hygienartiklar, tv, telefon, skivor, dator...Känns som om man undrar varför vi köper saker som bara är saker...kan inte riktigt förklara. Det är saker som har betytt något för honom, men för oss som är kvar är det få saker som har en innebörd.

Man undrar vad som är meningen med allt om man ändå bara ska dö och lämna alla omkring en? Är inte allt bara meningslöst då?

I allafall vi har rensat i mängder och vi röjjer lite till imorgon och sedan åker vi hem. Längtar hem. Hem till vardagen, orkar inte ta så mycket mer nu. Men det är en hel del innan allt är klart. Mer papper till bouppteckningen, urnsättning, gravsten, hämta saker vi inte får med oss samt ha koll på att de röjjer lägenheten på rätt sätt och sedan är det slutbesiktning mm.

Till råga på allt är Widar sjuk, igen. Han började kräkas igår innan begravningen, efter att vi åkt från våra vänner i Västerås. Tredje gången vi varit där och Widar blir magsjuk, börjar misstänka ett samband...

Nä, blir inte mer än så här idag. Måste försöka bota migränkänningen med sömn och Imigran. Är helt slut psykiskt. Ta hand om er därute och tack alla som hört av sig med fina ord. Ni betyder massor!
Kram

Ingen bra dag idag

Ingen bra dag idag. Kanske inte så konstigt med tanke på icke sömn, allt som hänt, migränrester, kasst väder och allt och ingenting.

Pyser ångest ur varenda por, ligger ena stunden ihopvriden i soffan och försöker att kolla på tv.n, i nästa röjjer jag runt i extrarummet, men får inget gjort, bara flyttat saker, försöker göra mina övningar, går ut i köket, ser hur Widar och Matte sover, fightar bort dumma tankar, försöker läsa en tidning....

Allt medan det kryper i hela mig och jag är så förbannat trött och nere. Meningslösheten ligger som en våt filt över mig och skapar nästan panik. Är tur att Matte är hemma med busbebisen, för vad som blir idag vet jag inte. Ska till läkaren och sjukgymnasten det är allt. Hade tänkt att ha en kul förmiddag innan, men idag känns allt bara som meningslös skit.

Hoppas ni får en go tisdag därute!

ordtrött

coolast

Har en massa att skriva, en massa att säga, men idag , eller just nu så får jag inte ner orden. Det bara glider undan.

Detta trots att jag har varit asduktig och uträttat en massa saker och lyckats genomföra saker som jag är stolt över och stunder när jag haft roligt trots allt sorgligt. Men det surrar bara i huvudet så jag får återkomma.

Widar har dessutom en mag/tarmåkomma, nåt virus som irriterar och vi byter sjukt många blöjor, men han kräks iallafall inte. Han är rätt glad för han får saft i vätskeersättningen och det är tydligen sjukt gott för när han ser muggen spottar han ut nappen fort som attan....tossunge.

Lördag, en dag i overklighet

Efter Widars kräksjuka under natten så hämtade jag Matte på stationen i Kumla och lämnade över allt. Under gårdagen hade ju farbror Henka och tant Anna hand om Widar vilket funkade fint. Natten har varit sömnlös och orkeslös, jag har mest spelat mobilspel.

Ute är det en vacker vinterdag med en dm snö och vi ska åka till R´s lägenhet och ställa upp lite grejer och tillsammans med hans särbo se lite hur det ser ut. På måndag är det möte på Fonus och det kommer veckouppdatering.

Trots all skit så har det funnits fina tillfällen även om jag inte minns dem just nu. Fotar, det är mitt minne. Är i en overklig värld där jag tror att jag ska åka till sjukhuset och prata med honom som vanligt. Så trött och tom. Hans särbo är så oerhört ledsen, önskar man kunde göra något, men inget hjälper ju. Nu finns det inget som hjälper, det enda är att han inte har ont längre. Finns inget vackert i att dö i cancer.

Nu ska vi väcka Widar och ta med honom i bilen och åka in till Örebro.

Tack alla för alla fina ord och mess och kommentarer. Det värmer!

Bloggpaus

Tog en bloggpaus från igår, den håller i sig till imorgon eftermiddag. Idag har vi firat Ronja, gått på hästmässa, badat, busat mm. Imorgon blir det Örebro och hälsa på R. Mår dessutom kasst och orkar inte riktigt, hittar inte riktigt orden. Kanske kommer lite bilder, annars blir det lite uppdatering imorgon eftermiddag/kväll.

Kram på er!

Och ja, melodifestivalens deltävling var skit igen. Vad ska vi med alla deltävlingar till? Räcker ju att se snabbgenomgången och konstatera att det var skit, IGEN. Jaja vet att man kan byta kanel, gjorde det.