ångest

 Jag önskar verkligen att det finns en off-knapp. Har haft seriösa ångestpåslag sedan jag öppnade ögonen fem i sex efter en natt med knappt två timmars sömn. Är inne i en dålig vända, ångest som går på repeat för allt och ingenting och måendet är bottenlöst. Ingen samtalstid eller läkartid den här veckan och hade behövt båda. Inget jag gör känns bra nog, det finns ingen som helst lust att vilja existera när jag vaknar på morgonen om jag ens sovit. Tankarna på nätterna är svarta och det är tämligen omöjligt att se någon som helst ljusning.

Kramar liten allt jag kan och medan han är vaken så är jag så fokuserad på honom och vardagsgöremål så att jag inte ska drunkna och bli liggande i en ångesthög. Nu sover han och Matte jobbar borta några dagar och det tar så mycket kraft att hålla ihop allting. Kräver väldigt mycket kraft att funka på jobbet och hantera resten när man bara vill gömma sig under täcket och inte kliva upp igen. När allt känns meningslöst och att man är en värdelös varelse som ändå inte kan tillföra något som människa.

Klart jag fattar att det påverkas av minimal sömn, brist på mediciner och samtal, en balansgång på kanten, men jag blir så oerhört trött på darret, vingligheten, paniken, ångesten och alla jobbiga tankar som knappast vill en väl. Så trött. Försöker verkligen fokusera på allt bra som jag har omkring mig, men det funkar inte så. Vet inte ens hur jag ska kunna sova i natt, det är inte så lätt när snurrat drar igång och liksom vägrar stanna upp och stilla sig och för att få ro att sova måste det bli lite stilla.

Valborg

valborgsbrasa

Hoppas ni får en underbar Valborg idag och ikväll och att ni tar hand om varandra! Här blir det lugnare än lugnast då sambon är sjuk och liten är alldeles för trött för att vilja bli släpad till Slottskogens majbrasa som häxorna tänder ikväll. Jag hade gärna gått, men det får bli nått annat år. Har varit där flera gånger tidigare så jag överlever. Förvånansvärt så har vi uppehåll trots alla kraftiga regnvarningar och förmiddagens enorma regnmoln. Hoppas på bra väder för utflykt och ridning imorgon!

Grattis Mattias

Grattis finaste Mattias på din 40 årsdag!!

finaste Matte

Idag fyller finaste Mattias 40 år och både jag och Widar är väldigt glada för att han finns hos oss! Trots min dag i migränhelvetet så fixade jag och Widar lite firande på kvällskvisten med tårta, presenter, sång och vår favorit, långa stora rosor som luktar ljuvligt! Widar har stenkoll på vilka rosor det ska vara och fixade lätt beställningen i blomsterbutiken och bar hem dem trots att de är nästan lika långa som han själv!

Liten med födelsedagsblommor

Man kan inte bara gå hem med blommorna,
man måste ju lukta på dem för de luktar ju underbart!

Var seriöst impad av Widar som lyckades behålla hemligheten om Mattes present, det är inte illa av en liten kille som oftast vill berätta allt i samma ögonblick som han får veta det. Men nu höll han hemligheten och var onekligen nöjd själv också. Att Matte dessutom gillade presenten gjorde inte saken sämre!

Matte gillar också stora rosor

Dagens pay & jump och utelåst

Vaknade halv fem i morse, behövde inte vänta in någon väckarklocka inte...Nervös, klarvaken och en molande huvudvärk på högersidan som skrek migränvarning. Mulade alvedon och försökte vila, migränmedicinen är ju utsatt i nuläget och sedan bad jag mitt förbannade huvud att skärpa sig. Körde avslappningsövningar när sömnen inte infann sig och strax efter sex klev jag upp.

En stund senare kom min älskade lillunge upp och vi käkade frukost ihop medan vi kollade på barnprogram. Kan nog alla barnprogram som finns och det är inte mycket som är bra kan jag säga. Men det är mysigt i soffan med liten uppkrupen nära mig tillsammans med diverse gosedjur som gör mig lite galen... Matte däremot lyckas alltid sova länge på helgerna vilket jag och Widar inte förstår oss på ;) Åkte i allafall iväg till stallet vid halv åtta vilket är förmiddag för mig och Widar, men tidig morgon för Matte.

Möttes av frukostätande hästar och glad stallpersonal. Älskar att komma tidigt och vara i stallet medan hästarna äter och allt är alldeles lugnt. Gick in i sadelkammaren och putsade av tränset och sadeln och bytte pannbandet på tränset mot mitt nyinköpta blingbling som jag bara älskar. Ångrade lite att jag inte köpte schabrak och huva också, men det blir fler gånger.

Hade redan igår bestämt mig att jag skippar att fläta manen, den behöver ryckas först för den är en ojämn historia efter att någon klippt honom för ett tag sedan. Måste fixa det innan Bohuscupen! Istället blev det lite kel, lite lufthugg med tänderna och lyfta bakben a la Lyrik, mockning och att rykta rent honom samtidigt som stallet började fyllas av tävlingssugna tjejer och killar. Tjejerna från hoppgruppen dök upp glada och laddade.

Banskissen och startlistan kom upp och det var dags att bygga banan. Drog en liten suck av lättnad när jag såg att banan inte var alltför svår eftersom jag inte är så säker på 80 cm än och vi bara hoppat 90 cm en gång tidigare och då fick vi 16 fel på grund av en rivning och två vägringar. Snacka om hjärnspöken så den här gången var jag helt klart inställd på revansch, men också attans så skraj och nervös. Vi höll trots allt på att gå omkull sist och det var jag inte beredd på. Har sett filmen från den rundan och jag vet inte hur Lyrik lyckas få upp sig för vi är gruvligt nära att krascha i landningen av sista oxern.

banbyggning, började på 50 cm för de första starterna

Vi började bygga tillsammans med dagens funktionärer och jag svor som vanligt när jag insåg att det förhatliga planket skulle vara med. Jag avskyr det där planket eftersom jag och Lyrik har rivit det nästan varenda gång vi hoppat det. Det pajade ridskolecupen och klubbmästerskapet förra året och jag har rivit det flera gånger på pay &jumptävlingarna bland annat förra gången då vi rev det på 90 cm rundan. Vi klarade det förvisso på 80 cm då, men likförbannat så har det gått troll i det och de andra tjejerna vet hur jag avskyr det och ska så klart skoja om det. Idag stod det dessutom i en sväng, fattar ni, ett 90 cm plank på flata hållare i en sväng, i Lyriks hopplösa högervarv. Tänkte stilla att då är det typ kört och sen tänkte jag att ja det kan ju inte gå sämre än sist och sen tänkte ja att för 17, det är ju bara ett rättuppstående och vanliga rättuppstående hoppar vi ju utan att dö liksom!

planket from hell som förstörde KM tävlingen och
ridskolecupen förra året, mitt hathinder...
hm kan ju också bero på min ridning...troligen

Men nog spädde det på nervositeten även om man kan skämta om det. Gick iallafall banan ensam och noga istället för att skoja runt med de andra som jag brukar när man går banan och försökte verkligen tänka på hur jag och Lyrik skulle rida, hålla ut svängar, rätta galoppen, samla upp och ha framåtläge. Sedan fixade jag i ordning Lyrik som var på sitt suraste humör när jag skulle sadla och tränsa. Fick med mig några av de andra och så skrittade vi slingan innan vi skrittade runt i väntan på framridning. Lyrik är väldigt morgonstel och svår att få igång så han behöver tid på sig och idag fick han skritta fram 40 min innan vi kom in på framridningen. Han är 15 år i år, men sedan länge stel i lederna och stel i kroppen.

finaste Lyran som brydde sig mer om lunchen
än rosetterna han kammat hem

Väl på framridningen blev det lite hackig trav och en bättre galopp innan vi fick hoppa fram. Han kändes väldigt seg, men hoppade upp sig lite på framhoppningen. I vanliga fall brukar han tagga upp lite när han kommer in på banan, men inte idag så jag kände nog att det kunde gå lite sådär. Samtidigt så ville jag verkligen fixa det, särskilt som Carina var med och kollade och coachade alla. 

Såg några av kompisarna hoppa fina rundor på 80 cm och så blev det vår tur och trots en seg början så hoppade Lyrik jättebra. Jag var lite ofokuserad, särskilt i slutet av banan vilket gjorde att vi kom lite fel här och där, men det klarade sig. På sista hindret, en oxer kom vi helt fel och jag hörde att det small i en bom och var helt övertygad om att vi dragit på oss fyra fel. Men vet ni vad, det var en underbom som ramlade ner och sådana räknades inte som ett nerslag när de övre bommarna ligger kvar!!! Så det blev en nolla och då släppte spänningarna lite. Med en ok runda var jag redo för nästa. Fick lite bassning av Carine för att jag kroknat i slutet av banan och tappat ridningen och det var bara att ge henne rätt, jag måste rida hela banan igenom annars slår det igenom direkt.

älskade lilla Lyran som gick för nära mobilkameran...
hopplös att fota är han allt

När alla gjort sina starter på 80 cm höjdes hindrena till 90 cm och ni kan inte ana vad de 10 cm får hindrena att se större ut. Oxrarna blir både långa och höga och mitt hathinder planket blev inte roligare. Men jag var iallafall besluten om att några fåniga vägringar skulle det inte bli. Men när 90 hoppningen började och det bara var vi fyra som ska hoppa första deltävlingen i Bohuscupen så blev jag nervös igen. 

När sedan första ryttaren ramlade av trots en fint påbörjad runda och den andra fick en massa vägringar och höll på att ramla av så knöt det sig i magen. Det var ju en upprepning av förra gången. Jag var start nummer tre och försökte få igång galoppen ordentligt innan hinder ett. Det gick lite så där, men vi kom igång och sedan rullade det på. Vi var inte i ett enda hinder och jag orkade rida hela banan igenom och vi nollade. När vi passerade mål så höll jag på att tappa andan och klappade om Lyrik allt jag kunde! 

Finaste underbara hästkraken hjälpte oss runt och jag kunde inte varit gladare. Det hjälpte onekligen till att reparera självförtroendet lite som inte var särskilt stort efter förra gången. Var helt slut och darrig medan jag satt på Lyrik och såg den sista av oss starta och fixa banan med några småfel och då slog det mig att det är vi fyra som åker till Tanum och testar på tävlingslivet den 12 april och jag längtar! Skitnervöst, men ja, jag längtar! Önskar så oerhört mycket att jag ska få råd att skaffa häst på sikt, det är som om den hästtokiga tjej jag en gång var vaknat och bara vill vara i stallet, med hästarna och med ridningen allt jag kan. Som om jag aldrig varit utan hästarna i alla dessa år.  Svårt att fatta att jag kunde glömma hur fantastiskt man mår av hästar, ja det vill säga om jag förtränger allergitjafset!

Hoppas innerligt att det ska gå ok på tävlingen, har ingen aning hur Lyrik kommer reagera. Han kan vara jättesjåpig och inte vilja gå fram på nya ställen eller när han ska gå först på slingan eller gå ifrån hästkompisarna. Då kan han bli istadig och börja vägra och rygga så vem vet vi kanske inte ens kommer in i det nya ridhuset...På Storås är han ju van och kan ändå hålla på att krångla så vi får se helt enkelt. Sedan ska ju mina nerver hålla och det är ju lättare sagt än gjort...

Men får väl tänka på att Carine sagt att det är på kul och för att testa, det gör inget om hela gänget vägrar ut sig, vi får börja någonstans. På sätt och vis känns det som om det varit enklare att vara med i dressyren, där ska du ju rida ett program som du kan öva in till max innan, nu i hoppningen vet man inte ett jota om varken banan, hindren eller någonting....Vill attan inte vägra ut mig! Som tur är deltar vi i förklassen som är en vanlig clear round så då får både jag och Lyrik känns på banan och hindren en första gång.

hjälm, rosetter och nya pannbandet som Lyrik fick ha idag, missade dock ta en
bild med det på...men snygg som attan var han i det!

Var himla bra att ha Carine där idag, hon hjälpte oss allihopa med att både pusha, stötta och berömma och det hjälper så galet mycket!! Älskar att rida för henne, hon är grym och på tisdag ska jag och en av de andra tjejerna ha en extra hoppträning för henne, ska bli spännande! Efter hoppningen idag skrittade vi av på slingan och trots blåsten så var jag bara glad! Sedan hoppade jag av och pysslade om Lyrik lite extra och han fick en massa godis och lunch. Fina hästen som sedan som vanligt försökte bita mig när jag lade på honom täcket. Han är ett litet monster i boxen, men man kan inte annat än att älska honom. Helt ointresserad av rosetterna, brydde sig bara om sin lunch såklart!

I sadelkammaren fick vi tjejer feedback och pepp av Carine och hann snacka igenom våra rundor lite och det var en go feeling hos oss. Vi var dessutom överens om att hindrena inte verkade lika höga och svåra den här gången och det lovar gott! Gillar verkligen alla tjejerna i hoppgruppen, alla är positiva, peppar varandra, goa med varandra och det finns ingen känsla av missunsamhet eller annat otyg. Blir så glad av att se hur det händer saker med allas vår ridning och hur ingen backar för utmaningarna även om det är svårt ibland. 

Tror inte att det hade hänt lika mycket med ridningen utan Carine, skulle hon börja träna någon annanstans så kommer jag följa efter henne haha...Men allvarligt, älskar att rida för henne lika mycket som för många år sedan då jag red för Ylva Lovén Swärd och Petrus Kastenman! Visst får man bassning ibland precis som av dem, men man får det man förtjänar och när man gör rätt får man beröm och du får känslan med hästen så du vet att du gjort rätt och det gör att man lär sig. Dessutom gör Carine som dem och tar en hela tiden ett steg längre än vad man själv tror, men inte längre än att man klarar det och växer ett snäpp till. Det är skickligt det!

Var tokigt trött och hungrig när jag åkte hem och huvudvärken vällde fram igen. Väl hemma insåg jag att jag glömt mina nycklar när jag åkte i morse och hoppades på att Matte och Widar skulle vara hemma. Det var de såklart inte. De var på Universeum och hade kul och jag stod trött, hungrig och svettig utanför dörren till lägenheten, utelåst...Jag menar hur förbannat svårt ska det vara att komma ihåg hemnycklarna när man drar till stallet? Är andra gången jag blir utelåst på grund av det och när man känner huvudvärken rulla in och hungern suga tag i en och man bara vill duscha av sig så blir man fett trött på sig själv. Fick ringa Matte och som tur var så var de nästan på väg hem så väntan blev inte alltför lång.

avslutade med att bli utelåst, hungrig och trött
ni ser ju minen...
och ja, jag är nästan 40 och gråvithårig...

Sedan såg jag på min bild att ja, jag ser trött ut, osminkad och rufsig och mitt hår behöver verkligen en vända hos frissan. Är ju nästan helt gråvithårig och ja, så är det visst när man närmar sig 40....Jag har ju egentligen mörkbrunt hår, men det tycks ha försvunnit, särskilt sedan vi fick Widar. Nu är det mest vitt, grått och beigebrunt...Skulle nog behöva en hel make over, fast det skiter jag nog i just nu för jag klarade 90 cm banan så det så!!

ångest

Ensam i soffan med ångest som nästan får mig att tappa andan. Känns som man ska svimma, att man inte får luft och yrseln rusar i huvudet i takt med hjärtat som springer för fort. Får panik och inget att hålla mig i eller lugna mig med. Tankarna går i hundratjugo och jag vill bara försvinna. Men jag måste stå ut, måste fortsätta andas för det funkar inte att få bryt när jag är hemma med liten. Finaste liten som sover så fint i sin säng, som jag just nu bara vill krama. Men man kan inte väcka liten bara för att kramas, inte när han väl sover.

Matte jobbar i Oskarshamn för tillfället, men kommer hem imorgon kväll och det blir skönt. Allt är lite lättare när man inte är ensam. Han kan inte ta bort ångesten, men det är lite lugnare när han är här. Precis som att det går lättare att hålla ihop allt när liten är vaken och vi gör alla vanliga saker som man gör. Rutiner och vanor hjälper till att hålla ångesten i schack. Det är sen, när alla sover och man själv är vaken som allt bara rusar.

Säga vad man vill om mediciner hit och dit, men det jag satte ut hjälpte ändå till att ta udden av kaoset och det hjälpte mig att sova lite mer. Att sova några timmar per natt funkar inte så bra även om jag är van och kvällar som ikväll övergår ofta till vakennätter med ångesten rullande. Sedan kommer morgonen och jag får bita ihop och lägga all kraft på att samla mig så jag funkar en arbetsdag. Skulle verkligen vilja få ordning på det och jobbar ju på det, men tvivlar starkt på om det går att få det att fungera någon gång?

Veckomat vecka 9

Ska ju försöka få lite ordning på saker och ting och en del i det är att få lite styrsel på middagarna här hemma. Har ju den suveräna lyxen med en sambo som är gammal kock och för det mesta fixar mat till mig och liten! Nästan alltid blir det toppengott, men det händer ändå att vi snöar in på samma rätter som går runt igen och igen.

Men nu har jag fixat matsedel för fyra veckor framöver och med lite nya rätter på menyn också. Det bästa med en matsedel är ju att man slipper fråga varenda kväll vad ska vi äta idag och inte kunna komma på nåt vettigt! Sedan är det tänkt att med lite styrsel så kan man få koll både på veckohandlingen och kalorierna under veckan!

Veckomatsedel vecka 9

Måndag
Kycklinggryta med curry här

Tisdag
Het röd linssoppa här

Onsdag
Ugnsbakad lax med kryddigt täcke här

Torsdag
Fetaostbiffar här vi brukar ha i krossade tomater i färsen, blir mycket saftigare biffar

Fredag
Souvlaki på fläskfile med klyftpotatis och tzatsiki  här

Lördag
Middag på Pasta Plus

Söndag
Boeuf Bourguignon här

ser redan fram emot fredagens souvlaki =)

VAB

jag och liten, att fota grimarser är kul

VAB, vård av barn, något jag var avis på innan jag fick barn. Alla dessa kollegor som kunde vabba då och då, hur mysigt och skönt lät inte det? Ja, förutom att kollegan som socialsekreterare fick något stressat i blicken eftersom ingen gör ens jobb när man är borta. Den pressen slipper jag mer eller mindre i mitt jobb eftersom verksamheten fortgår även om man inte är på plats.

Vissa saker måste man vara på plats för och vissa saker skapar stress som man skulle medverkat på de här dagarna. Men det är ändå inte som när jag var socialsekreterare i en vuxengrupp där det rasade in arbete hela tiden och man aldrig liksom kom ikapp. Där jag jobbar nu kan man vara sjuk eller vabba utan att allt blir kaos och övertidstimmar.

Jaja, åter till min naiva uppfattning där jag likställde VAB med ledighet har ju totalt reviderats sedan jag fick Widar. VAB har ingenting med ledighet att göra, let me tell you. I måndags satt jag idiotiskt vid morgonfikat på jobbet och hasplade glatt ur mig att halva februari, vabuari gått och vi klarat oss bra och inte behövt vabba. En kollega reagerade direkt och påminde mig om att sånt säger man inte högt och jag fann mig och körde peppar peppar ta i trä. Tänkte att jaja, vad är oddsen att vi ska behöva bli sjuka just nu? Snacka om att jag borde lära mig att tala är silver och tiga är guld.

mycket måla blir det

För vid lunch kollar jag av min mobil och där finns ett par missade samtal från sambon och ett sms där det står att han fått hämta liten på dagis. Ringer upp och ett smärre eländes scenario beskrivs av sambon som då fått hämta liten på dagis. Varför? Jo, liten verkar magsjuk och när sambon hämtar liten på dagis så kräks liten ner både dagisentren och sambon.... Jag menar hur snabbt kan man få igen för att man är styv i korken liksom???Det är ju inte sant ju... De fick iallafall åka hem och sambon fick vabba i måndags och idag och igår vabbar jag medan sambon håller utbildning för en massa kunder.

Nu skulle man ju kunna tro att vi bara ligger i soffan, myser och kollar på film och det var väl läget i måndags. (läget som sambon fick ta del av då liten slutade kräkas). Men sedan piggnar ju liten till, men det är ju karens på 48 timmar på kräkningar och det är ju vettigt, men det innebär också att barnet stundtals är alldeles för piggt och rastlöst....Piggt och rastlöst barn får stundtals nippran samtidigt som tålamodet och orken är minimal eftersom liten ändå inte är friskt....

vi hinner läsa många böcker en VAB-dag

Det betyder att vi har goa mysstunder, hysteriska lekstunder och utbrottsstunder när ork och tålamod tryter, stunder av matt och halvliggande barn och dessa pendlingar händer i ett galet tempo och jag är bara alldeles trött. Widar är dessutom ett barn av sin ålder vilket innebär att allt, och jag menar ALLT ifrågasätts med många många frågor och stundtals statement som SÅ TYCKER INTE JAG, SÅ BESTÄMMER INTE JAG, JAG BESTÄMMER SÅ HÄR osv....Gärna ackompanjerat med blängande under lugg vilket oftast ser så lustigt ut att jag håller på att börja skratta, men skratta ska man akta sig för, för då blir liten så klart asförbannad och vem skulle inte bli det?!

Hur som, jag har sagt det förr, det är inte bara barnen som behöver förskola, föräldrarna behöver det lika mycket. Imorgon är ordningen troligtvis återställd med jobb och förskola och till dess ska vi kramas, leka, få bryt, måla, gå ut, göra uppfinningar, kolla på film, använda mjölkkorkar vilket är Widars nya byggrej, försöka få i liten lite mat kramas lite till och få bryt ännu mer innan vi stupar i säng. Det är fint att kunna vara hemma med liten och att vi lever i ett land där man kan vara det, men det är fint med sjukfri vardag också. Och VAB är inte att likställa med ledig...

visst är han söt va?! älskade tossen!

mer tankar

Hittade de här orden på pintarest och de är så sanna. Mörkret är så oerhört oändligt när man håller på att drunkna i det. Jag önskar verkligen att det bara var att skaka av sig det och känna ljuset, värmen och hoppet liksom.

Har haft en bra helg ju om man skippar sömnbristen och måendet. Varit hemma med Matte och Widar,busat, kollat på film och varit i stallet och hunnit rida två bra lektioner på Lyrik. Carine lät oss verkligen slita och att rida öppnor på en stel och tung häst samtidigt som du får seriös kramp i vänster vad, är måttligt kul och vaden gör fortfarande ont.

Men, vi klarade flera saker i hoppspecialen som jag inte klarat för ett år sedan. Måste bara bygga på styrka och kondition och lägga ett seriöst engagemang i att gå ner i vikt, avskyr hur kroppen är nu även om jag vet att en förklaring ligger i vad som skedde under all medicinering samt att de hittade min taskiga ämnesomsättning i samband med alla blodtrycksutredningsprover.

Har lekt och busat med Widar och fått lika mycket bryt. Sett Matte gå helt upp i sitt ölbryggande och låtit honom få stå ut med mitt gnäll på maltstanken. Har ätit go mat och även sovit lite. Sedan har en go vän bokat in oss på flera filmer på Göteborgs filmfestival då jag helt missat att biljetterna släpptes idag. Hört och kännt av stormen Egon och varit glad över att jag kunnat vara hemma och att strömmen fungerat.

Så på det hela, en bra helg om man inte låtsas om ångesten och meningslösheten som får mig att bara vilja försvinna från allt. Det tar så vansinnigt mycket kraft att gå upp, fixa sig igenom dagen och sedan börja om igen när jag inte kan sova för att när jag blundar väller all skit över mig igen och igen. Känns ofta helt oöverstigligt att ens gå upp ur sängen och det kan ju inte vara meningen att det ska vara så när man egentligen har allt man kan önska sig eller hur? Klart jag vet att det blir värre av allt nattligt ältande, men det är ju inte bara att lägga sig och sova tyvärr, önskar verkligen att man hade en on/off knapp eller ännu hellre ctrl+alt+del , det hade varit en klar fördel!

VAB och julfix

söt sjukling

Feber och förkylning härjar i litens kropp och idag behövde Matte fixa en del på jobbet så jag fick VAB:a.

Något som stundtals är mysigt, andra stunder pain in the ass och över alltihopa ligger en oro över vad man borde fixat på jobbet samt att jag väl hade behövt häva ur mig lite hos psykologen. Men med tanke på att jag tycker att hon är rätt bombad så kanske det inte gett nåt ändå. Fast ibland gör det ju det även om de sista gångerna kännts helt hopplösa.

Jag och Widar har iallafall haft en dag full med snuva och feber som varvats med en alvedonpigg liten. Vi har kollat alldeles för mycket på tv, läst böcker, plockat i ordning i litens rum, gjort julkort och hängt upp julgardiner.

Däremellan har vi båda legat utslagna i soffan, Widar pga av febern och jag på grund av trötthet då liten var vaken en massa i natt. Hoppas innerligt att vi ska kurera oss till vännerna kommer på torsdag! Blir fullt hus i helgen vilket blir mysigt. Goa vänner från Västerås som vi träffar alldeles för sällan. Kommer bli en del skratt, mycket snack, go mat, liseberg och universeum, kortspel och annat bus. Hoppas att jag inte ska vara alltför trött och ur gängorna bara.

liten fixar julkort till bästisen Gustav

Widarkraken längtar till förskolan och bästa vännen Gustav, så pass mycket att han gjorde ett julkort med hjärtan och godjulmärken till Gustav, i eftermiddags. Han förstår inte riktigt varför han måste vara hemma bara för att han är sjuk.

Men det förstår jag, hade han gått till föris idag hade de skickat hem honom så snart febern rusade iväg igen och det gör den som bara den så snart alvedonet går ur kroppen på honom. Han får tvärhög feber när han blir sjuk, så har det varit sedan han var bebis, men tydligen är det ett tecken på att immunförsvaret jobbar som attan och det ska visst vara bra. Det är skönt iallafall att han är så stor nu att han förstår att han måste dricka ordentligt, det var ju inte det lättaste när han var liten.

I morgon blir han hemma igen och jag med, sedan får Matte ta tors och fre om det behövs då jag har en massa viktiga möten och grejer på jobbet. Längtar till helgen, vännerna och ridlektionen! Bokade inte in mig på fredagens gubb och tant eftersom vi har besök, men det drar verkligen i ridsuget, har ju ridit både på fre och lör det sista och skulle rida ännu mer om jag hade råd. Så nästa fre bokar jag in mig och så får det nog bli terminen ut. Bara tre veckor kvar på terminen, men har ju hoppkursen 29-30 dec och den kommer bli sjukt kul! Sedan börjar ju vårterminen 3 jan! Våren kommer ju bli spännande med (förhoppningsvis) tävlingsdebut utanför vår egen klubb!

lördag

Vaknade av mig själv vid halv sju i morse efter nästan sex timmars sömn med bara en vakenvända mitt i. Helt otroligt, flera veckor sedan jag sov så många timmar på en natt och det utan diverse mediciner. Men så är jag ju genomtrött, är så galet trött att jag knappt vet vart jag ska ta vägen och har yrsel flera gånger om dagen. Tur att jag ska till blodtrycksläkaren på mån. Men i morse, när jag vaknade kände jag mig nästan pigg och det vet jag inte när jag kände senast!

finaste Lyrik!

Åt frukost med Widar som också är morgonpigg medan Matte sov fram till tio. Varken jag eller Widar begriper hur han kan sova så och om inte Widar väckt honom när jag skulle åka till stallet så hade Matte lätt kunnat sova vidare. Helt obegripligt, han sover ju mer än vad jag gör i veckan och har ändå sovmorgon på lör-söndagar. Skumt.

Hur som, Widar väckte Matte och jag drog till stallet och möttes av en Lyrik på gott humör. Han hade varit ledig på morgonlektionen och halvsov i boxen. Tiggde äpple och surade till när han inte fick mer än en bit. Han var på bättre humör än jag som hade bara en massa strul med att fastna i saker, yrsel, halvtrasiga shortchaps och en känsla av att allt skulle gå på tok. Men vi fick till fixet och gick in till dagens lektion som innehöll hoppning. Trodde det skulle gå åt skogen med tanke på allt som strulade innan.

Väl igång hade vi skitkul, både jag och Lyrik! Hoppade på böjt spår, bana och på slutet gled höjden och sprången upp och attan vad roligt! Svårt i svängarna, men det är så kul att man håller på att få bryt och Lyrik taggar till som attan. Han gillar verkligen hoppning och tillsammans vågar vi allt som Carine ställer fram och sätter upp. Men oj vad vi har mycket att jobba på. Är dock himla kul att se att alla i vår grupp verkligen blivit så mycket bättre under hösten. Hur vi kan hoppa en bana och klara det på ett helt annat sätt än i början av terminen, det är så grymt! 

Jag vet inte hur Carine gör det, men hon lägger verkligen upp nivån ett steg varje gång och lyckas ta oss dit så att både hästar och ryttare slutar lektionerna med en go känsla av att ha utvecklats och klivit framåt. Att hon dessutom är galet skicklig till häst gör knappast att man blir mindre impad! Hon har ju en massa tävlingsmeriter, men det är ju ingen garanti för att man är bra på att lära ut, men hon är verkligen det och det är så roligt! Idag var det dessutom lite prat om våren och tanken är att vi ska få testa att tävla till våren på andra ridklubbar och fatta hur kul det skulle vara?! Måste dock gå grönt kortkurs innan och det kommer bli nån gång under vintern. Sedan är det synd att jag aldrig tog körkort för tungt släp för vi kommer behöva lite folk som kan köra hästarna. Hursom, vi får se hur mycket man får vara med, flera av de andra tjejerna i gruppen har ridit betydligt längre än vad jag har, men vi jobbar på det! Åkte hem efteråt med en go känsla i kroppen och kunde för en gångs skull köra bil utan negativa impulstankar och det är inte ofta jag får göra det. 

julgrupp på G

Väl hemma var det lugnt fram till Widar och Matte kom hem efter att ha varit på Stadsbiblioteket och på stan. Blev mys hemma resten av dagen. Vi skulle gått till julmarknaden på Liseberg i kväll, men efter att ha sett alla bussar och en överfull parkering så tar vi det sent imorgon istället. Då bör i allafall busslasterna ha försvunnit!

Widar spelar legospel, kul grejer ska ni veta

Istället blev det legospel, julstjärnor, hemgjord chicken club sandwich och mer adventsstjärnor och så klart en del tittande på Sweden international horse show på nätet!! Nästa år ska nog jag och syrran ta en hästhelg och kolla på tävlingarna! Så som ni hör så har det varit en bra dag och ändå har den förbannade ångesten fått grep om mitt inre så det knappt går att andas i kväll. Kommer inte undan och jag önskar verkligen att den lilla lättnad jag kände tidigare idag kunde finnas kvar istället för den här förbannade ångestskiten som kommer sabba sömnen och allt annat. Blir så trött på det, så förbannat trött...en natt med ångest är så förbannat lång...Tänk om man kunde lysa upp mörkret lika lätt som man tänder en adventsstjärna eller två...

Matte och Widar har fixat fler adventsstjärnor!

lite adventsfix

Efter en hel del snack i veckan så hämtade Matte upp ena jullådan ikväll och Widar var seriöst exalterad över att få hjälpa till att hänga upp sin utvalda julstjärna. Det syns inte på bilderna eftersom liten vägrar le på bilder såvida han inte får räcka ut tungan...Så även om han ser gravallvarlig och stundtals uttråkad på bilderna så var det ett annat läge bortom kameran.

Tex så ville han väldigt gärna ha upp tavlan med jingle bells som han håller i även om han på bilden inte ser det minsta glad ut. Upp kom iallafall lite stjärnor, pyntet får dröja. Framför allt måste vi städa lite innan man kan plocka fram en massa jultjafs. Blir nog inte så mycket mer än julstjärnor, adventsljus, julkalendern och småtomtar i år.

Ska ha lite julbak och lite julpyssel framöver och lite paketinslagning, men resten spar vi nog till julen med syrran och hennes familj. Är inte mycket för julen överhuvudtaget så det som blir är mest för liten! Han gillar ju att pyssla och fixa och allt vad ljus heter. I allafall så länge han får vara med och sätta upp och fram dem!

en busbild hann vi med

innan liten tog sig an att veckla upp ena
adventsstjärnan

lite entusiasm kan man ana här. Den rödrosaoranga stjärnan har
Widar valt ut till sig själv och den hänger nu i hans rum

feber och kräkan

Jobbade för fullt på jobbet när en av kollegorna kikade in och upplyste mig om att han var tvungen att dra hem och VAB:a på grund av sonens kräkningar på dagis. Han undrade om jag ville ha lite baciller och jag bad honom uttryckligen att hålla sig på avstånd då jag inte ville ha kräkan!


En halv timme senare så ringer Widars dagis och när jag svarar så säger pedagogen att Widar precis börjat kräkas på förskolan och är febrig....Höll på att få bryt, men det var inte mycket att göra tyvärr. Hur stora är oddsen att man skämtar om kräkan och sedan får veta att ens egen son fått kräkan liksom?! Var bara att packa ihop och göra som min kollega, nämligen att upplysa de andra kollegorna att även jag måste VAB:a...


Åkte och hämtade en liten ledsen febrig son som grät för att han kräkt ner pölen som de sitter och myser och läser i. Fick tillsammans med pedagogen förklara att de bara skulle tvätta tyget så skulle det bli bra igen och att liten skulle få gå hem och vila. Väl hemma blev det till att krypa upp i soffan, slå på Findus och Pettsson och myspysbädda. Allt hann bli lugnt och jag hann tänka att det nog bara var något tillfälligt innan megakräkan Allan kom liksom och så har det fortsatt. Tur att vi har en egen tvättmaskin!
Stackars Widar blir helt förstörd, han avskyr verkligen att kräkas och vem 17 gör inte det liksom?! Tvålen och handspriten går åt och jag och Matte hoppas på att slippa bli sjuka, men oddsen är väl dåliga kan jag tro. Matte ska VAB:a imorgon och på torsdag då jag har saker jag verkligen behöver få gjort, men jag anar att deltagare och kollegor kommer hålla ett visst avstånd när jag dyker upp imorgon. Såvida inte hela familjen ligger och kräks... Jag orkar bara inte med en magsjuka...

Förr kunde jag bli avis på folk som vabbade, men alltså allvarligt, VAB är inte kul alls! En liten som mår dåligt och som man inte bara kan göra frisk och arbetsuppgifter som staplas på hög. Nä, VAB är ingen som helst lyxvila...

hemma

Hemma efter att ha varit hemifrån i 16 tim...Blev ett långt pass med ridlektion och jobb. Men det har varit en bra dag. Ridningen gick skitbra idag och det var galet roligt även om jag var helt slut efteråt. Benen skakade när jag hoppade av, men attan vad vi fick till det idag. Så kul när det funkar! Man blir liksom bara än mer pepp på ridningen när det går bra!

Efter ridningen blev det dusch och ombyte och sedan hann jag precis till jobbet. Möttes av en go kollega och en go kram. Kändes så gott att vara tillbaka! Vi jobbade 11 tim i ett lugnt Göteborg. Blev en konstig kväll då det var få klienter i rörelse, men jättetryck på övernattningsplatserna. Har mött fylla, ångest, tårar, glädje, förtroenden, hemlöshet, frustration och varit på vanliga och ovanliga platser i götet.

Det Göteborg man ser när man fältar skiljer sig en hel del från det man ser på dagen och det finns så himla många livsöden och behov. I kväll har vi hunnit med både havet, innerstan och förorterna och det finns så mycket som behöver göras. Ett livsöde och förtroende berörde lite extra ikväll och jag kan bara hoppas att det kan bli bra för hen. Det är så lite vi vet, så mycket som kan döljas bakom ett leende och ett skämt. Sånt väcker onekligen en del tankar.

Men nu är det skönt att vara hemma igen. Killarna mina sover och jag hoppas på lite sömn om en stund. Behöver varva ner och komma till ro lite. Är alldeles för uppvarvad så först blir det lite surf och en kass skräckfilm på tv:n. Lagom nivå liksom...=)

lördagsmorgon

Lördagsmorgon och jag känner mig allt annat än utvilad. En natt full med mardrömmar och ångest lägger onekligen krokben för sömnen...

Jag och Widar är vakna medan Matte som vanligt tar sovmorgon. Om en stund ska jag åka ut till stallet, åker extra tidigt efter förra lördagens kövansinne. Tydligen stänger de av ett rör i Tingstadstunneln idag med och förra lördagen tog det en timme att åka 2,5 km så jag missade ridlektionen. Blev helt knäckt på det, var så trött och ur led och så fick jag inte ens rida min hopplektion.

Idag är det dressyr och jag kommer att sätta mig i bilen två tim innan lektionen till skillnad mot en timme förra helgen. Tar egentligen bara 12 min till stallet om det inte är någon trafik så att behöva sitta fast i kö i över en timme var förjävligt. Så idag åker jag i tid och då borde jag få en rejäl lektion!

Sedan blir det ombyte och dusch innan jag drar till Tillfället för ett jobbpass med fältarna! Är inte ofta de ringer in mig, jag har ju en heltid i stan så jag är en dyr timvikarie, men nu var det kris och jag gillar verkligen fältpassen så jag är helt klart glad över att få ett pass! Hörde dessutom att jag kommer jobba med en av de goa fältarna så jag vet att det kommer bli 11 bra timmar oavsett vad som händer.

Har verkligen saknat fältet och fältandet, mer än vad jag trodde jag skulle göra! Men förutom några märkliga saker på nya jobbet så är det bra där också. Är väldigt roligt att jobba med behandling och att arbeta utan myndighetsansvaret. Gillar att jobba direkt med klienter/deltagare, det är både klurigt och samtidigt väldigt roligt och givande. Målgruppen är annorlunda om man jämför med case arbetet och fältandet, men missbruket och dess effekter/konsekvenser löper som en röd tråd.

Allt låter hurtigt och fint, men jag är astrött och måendet är upp och ner efter diverse medicinförändringar. Är en massa på gång, men vi får se hur det blir med allt. Nu ligger fokus mest på att klara av en dag i taget. En kram från Matte och Widar värmer också!

egentligen ok

Det är egentligen ok. Jobbet verkar ok, kollegorna och klienterna likaså. Matte kommer äntligen hem från Kroatien ikväll, både jag och Widar har haft det tufft utan honom. Så egentligen är allt ok. Men måendet och orken är skit. All kraft går till att hålla ihop mig på jobbet vilket jag verkar klara helt ok. Men när jag väl går därifrån så rasar det mesta samman. Men nu när Matte är hemma igen ska jag försöka sova lite.

Widar har vaknat flera gånger varje natt som Matte varit iväg och gråtit för att han saknar pappa. Blir inte mycket sömn då. Märkligt hur allt kan vara ok och måendet bara får en att vilja försvinna.  Nä, sömn och förhoppningsvis en bättre feeling i kroppen. Har i allafall fått bokat in några viktiga saker framöver, det är alltid nåt. Synd bara att man måste fixa saker och ting själv och att man inte kan lita på landstinget. Det är märkligt hur man kan ha den läkarbrist som tycks vara konstant, att det får fortgå trots att det drabbar patienter och klienter. Nåja, snart är Matte hemma och då ska jag se till att få sova!

Watermelonshake

Härom dagen överraskade Matte mig och Widar med hemmagjord watermelonshake! När vi var i Thailand i vintras så gick det minst en shake om dagen och Widar älskade dem så pass att han lärde sig att beställa dem.

happy liten

Nu när värmen härjat med oss i Sverige så har vi druckit vatten och sånt till Matte skaffade en mixer och fixade galet god shake! Bara att ta valfri mängd vattenmelon, isbitar och om man vill en gnutta socker. Perfekt om man har lite melon som håller på att bli övermogen. Iskall vattenmelon är galet gott och svalkar fint i värmen. Väldigt uppskattat av liten också!

som gillade smaken

Watermelonshake a la Matte

I sista minuten

Jag är onekligen en som gör saker i sista minuten och förr i tiden så funkade det fint. Under press och kaos presterade jag och levererade så gott som alltid. Detta funkar inte längre. Sedan depressionen drog igenom min hjärna så slutar mina sista minuten aktiviteter i kaos, irritation och ett innerligt hat mot diverse saker.

Ikväll handlade det så klart om dopklänningen. När jag skulle göra en av de sista sakerna nämligen sy knapphål och sedan sy i knapparna så ballade symaskinen ur, instruktionsboken var helt plötsligt borta och inte ens internet och diverse googlande hjälpte.

Matte försökte så klart hjälpa till med följd att jag både fräser och snäser åt honom trots att jag helst vill lipa och slå sönder symaskinen. Efter en massa letande på nätet visar det sig att jag glömt fälla ner en grej och sedan funkar maskinen igen och jag minns att ja så här skulle man göra. Sedan blir hålen sneda och att repa upp sydda knapphål är inte det lättaste.


Till slut fick jag hygglig ordning på det, men då var jag så trött och uppvarvad att jag inte längre kunde tänka hur jag skulle sy fast spetsen på snyggast sätt med följd att nytt bryt är på väg. Då sa min smarta sambo, att du, ta med dig maskinen och sy det imorgon. Så nu gör jag så, syr fast spetsen och det blå bandet på klänningen hos syrran.

Så det sista av kvällen gick till att packa, få bryt över vad jag ska ha på mig och nu, medicin och lite slösurf innan jag kan somna. Har dessutom skrivit på mina anställningspapper samt andra papper som kommer påverka våra liv resten av livet oavsett utgången och resultaten av vårt gemensamma beslut. Självklart är allt signerat i sista minuten...Det är inte lätt att göra rätt här i livet, men fy 17 vad vi försöker ändå.

Den enda av oss som haft en lugn kväll är Widar som tro det eller ej äntligen har börjat somna själv på kvällarna efter saga och kramar. Inte för att han för den sakens skull sover nätterna igenom, men det är stort att vi inte måste vara kvar inne hos honom hela tiden till han somnar och att han inte börjar vakna efter en halvtimmes sömn och ylar på oss. Håller tummarna för att han kanske blir en sovande kille! I allafall nattetid...

sova...

Onsdagstankar

kommit en bit på dop-
klänningen ikväll

En onsdag med jobb, systund, liten och en seriös ångestfeeling. Trots att jag sovit hyggligt i natt efter några sömnlösa dygn så dundrar ångesten och negativiteten i hjärnan. Den rullar runt och drar ner en i skiten och det krävs rätt mycket kraft för att hålla sig på banan medan man jobbar. Samtidigt är jobbet ovärderligt eftersom det tvingar mig att fokusera på andra och annat än min egen röra.

Har snart jobbat ett halvår och det har varit så sjukt mycket bättre än att gå på verksamheter med människor som är sjuka och mer eller mindre ser sjukpension som nästa steg i sina liv. Fick ju själv förslaget om att jag skulle överväga sjukersättning, trodde jag skulle bryta ihop då. Inte för att jag mår bra idag, det vore ett skämt att säga det, men jag fungerar ändå bättre än förut. Att gå hemma gör att man snöar in så fullständigt i sitt eget så det funkar inte alls för mig.

Om jag skulle bli så dålig igen så skulle jag ändå , om möjligt försöka jobba i någon form. Å andra sidan är det ju en avvägning för när jag mådde som sämst hade jag inte klarat att göra ett bra jobb för och med klienter som också mår dåligt och lever i utsatta situationer. Hade antagligen tappat fokus helt och då gör man inte ett bra jobb och då ska man nog inte jobba. Kom ju knappt upp ur sängen, det gör jag iallafall nu! Men det är väl individuellt vad som funkar och inte funkar.

Det är svårt att förklara och svårt att förstå. Stör mig oerhört att jag på pappret har det väldigt bra medan måendet inte alls är bra. Men det är en hel del i bagaget och det är svårt att förhålla sig till. Att få egna barn sätter onekligen saker och ting på sin spets på ett sätt jag inte kunde tänka mig innan. Minnen vaknar, tankar springer fritt och livsviktiga frågor söker svar och existensberättigande. Man kan bli väldigt liten när man tvingas möta saker som man omsorgsfullt förpackat och låst inom sig. Nog önskar jag att det gick att sudda ut, reboota, ta bort. Vissa saker vill jag inte veta av och än krångligare blir det när det är en del av mig sedan många år. Nåja, kanske kan det få försvinna.

rymden av Widar 4 år

Tänkte bara visa lite bilder från ikväll. Widar har målat en rymdtavla i glitterlim till farfar och det gick åt mycket glitterlim kan jag säga. Det tar tid innan den torkat helt. Men jag gillar den verkligen! Han är så nyfiken på rymden och planeterna nu och det är riktigt kul och visst påminner bilden om en galax eller stjärnkaos? Stolt som en tupp är liten iallafall över denna bild som påbörjades igår. Farfar väntas på besök nästa vecka och till dess är bilden torr!

Resten av kvällen har gått till att sy ihop dopklänningen, rynka och fixa. Imorgon ska jag fålla det sista, sy i knappar och knapphål samt fixa ett blått sidenband. Sedan är den klar och vi får se om den duger till finaste lille Elliot vars dop vi ska på nu på lördag. Har inte svurit så mycket över klänningen ikväll och förutom en del små misstag som jag lär mig på så ser det ut som om det kommer bli en dopklänning på riktigt! Men nu är det snart sovdags, Matte och Widar sover redan. De somnar lite lättare än vad jag gör.

Här har jag tom fått på volangen, bara fålla,
sätta i knappar och band, sen klar!!

brist på livslust och lite dopklänningssömnad

Det bottnar i livslust eller din brist på livslust sa psykologen i morse. Ord som hänger kvar. Orkar inte dra hela sammanhanget och när man ser meningen tagen ur sitt sammanhang så kan man så klart tolka den hur som helst. Men ni behöver inte ringa psyk och skicka ut några vita rockar efter mig, jag är här på lika obestämd tid som alla andra, typ.

Jag har lite svårt bara att finna lust i livet, att livet i sig är värt att leva för egen del, inte bara existera för andra och för ansvar för andra. Vi pratade om det och helgens kommande släktträff i samband med systersonens dop. Att möta vissa i familjen och släkten ger knappast något välmående, särskilt som jag brottas med minnen och flashbacks som jag försöker jobba undan i terapin. Men jag vill vara där för mina syskon och syskonbarn som jag älskar och jag ska ju vara gudmor till finaste lilla E.

rundsyr oket

Det är hans dopklänning som jag brottats med ikväll. Tog mig äntligen i kragen och började sy i eftermiddags och är väl halvfärdig, ungefär. Har bara sytt fel vid ett tillfälle och det får väl ändå sägas vara bra då jag aldrig sytt något sånt här och ej heller i dessa tyger.

I mönstret som jag följer ingår inte foder så det har jag fått lägga till själv och fixa med, men det känns bra. Blir alldeles lent på insidan av klänningen vilket behövdes då yttertyget är broderat med hål osv. Så egentligen har jag inte behövt brottas så mycket ännu, bara jobba väldigt noga och försiktigt. Svor förvisso högt, (inte bra med en fyraåring i närheten med stooora öron), när jag råkade dra av rynktrådarna innan jag rynkat färdigt ena bakstycket...

Ska rynka ärmarna, sy dit dem och sy ihop hela klänningen. I nederkant blir det antingen en rynkad bit eller en annan ide som jag funderar på, vi får se. Sedan ska det ev på lite fina band och annat.Sedan får vi se om den kommer till användning på lördag! Ska försöka jobba och sova ordentligt under veckan så orken och humöret är så bra som möjligt!

Idag har jag inte lust med någonting och jag har två veckor kvar innan jag har semester så det behövs en humörhöjare och inga nätter med mardrömmar from hell tack. John Blund litar jag inte ett jota på så det får bli nåt att sova på. Ser verkligen fram emot höstens sömnutredning! Var ett års väntetid, men det är det värt om de kan hjälpa mig att styra upp sömnen. Ska bli intressant att se hur mitt sömnmönster ser ut rent kliniskt!

sytt ihop oket med framstycket och de bakre oken
med sina stycken, nu anar man klänningen

Rosor

Köpte lite rosor härom dagen, bara för att jag kände för det liksom. Något man gör alldeles för sällan. Hade man råd så skulle jag nog köpa nya blommor varje vecka, men det blir lite dyrt. Vi håller fortfarande på att bygga upp bufferten nu när vi äntligen har två löner igen. Är ju fyra år sedan sist. Men hur som, det är något vackert och fint i nya fräscha rosor och andra snittblommor. Absoluta favoriterna är vita liljor och stora blodröda rosor som doftar underbart! Blev en del foton också på rosorna, nästa gång blir det lite experiment med vattendroppar och rosor!