onsdag 29 oktober 2014

Uttagen till hoppclinic!

Kommer bli skitnervöst på fredag eftermiddag. Jag och några till är uttagna till att vara med i hoppclinicen för Anna Emanuelsson!

Vi är ett gäng från hoppspecialen som rider en hopplektion och sedan är våra ridlärare och några privatryttare uttagna att rida lektionen efter oss. Helt galet kul kommer det bli och gratis är det dessutom.

Är teorivecka den här veckan på ridskolan och hoppclinicen är en del i de teoripass som erbjuds. Så det kommer vara fullt på läktarna dessutom så det vill till att man inte gör bort sig. Är skitglad över att vår ridlärare och ridskolechefen gett oss den här möjligheten!!Så jag och Lyrik tänker köra järnet, Lyrik vet inte det än, men det är min plan =) Ska dessutom passa på att kolla på den andra lektionen med ryttare som ligger rejält före mig i nivå, alltid lär man sig något nytt då med!

sömnbrist, renoveringsoljud och min älskade unge

Att gå till jobbet efter två timmars sömn och mardrömmar from hell hela förbannade natten gör onekligen att man är trött. Lägg därtill en huvudvärk som inga tabletter rår på, troligen utsättningssymtom enligt läkarn, plussa på dåligt mående, ångest och lite mer roliga utsättningssymtom och bilden blir inte vackrare. Kom till jobbet och inse att du kommer sitta i ett ständigt återkommande borrljud då fasad och fönsterrenoveringen inte är klar och ni anar att nerverna studsar ur skinnet.

Både vi som jobbar och våra deltagare i verksamheten är sjukt trötta på renoveringen. En renovering som måste göras och som görs av gubbar som går utanför fönstrena och gör sitt jobb, men som också bidrar till att vi alla pratar om filmen Falling down med Michel Douglas där han ballar ur i en bilkö och slår sönder bilar och annat för att han får nog och flippar ur kraftigt.

Det är dock lite roligt att vi alla, både vi som jobbar och våra deltagare upplever samma galna starka känsla där vi bara vill få tyst på de människor som egentligen bara gör ett jobb som leder till att vår arbetsmiljö på sikt ska förbättras. Mitt tålamod och mitt skydd är så klent nu, allt går rakt in och jag klarar knappt att vara här. Som tur är kan vi skratta lite åt vansinnet också och då lättare det.

Men i eftermiddag blir det inläsning på återfallsprevention och diskussionsträffar för när deltagarna går för dagen gör jag det med. Verkar som mina kollegor gör samma sak innan vi flippar som Michel Douglas.

Är så oerhört trött, men det går verkligen inte att sova längre. Utan ordentlig och maxad nattmixmedicin så är sömnen helt utslagen. Galet. Inte blir det lättare att sova när liten vaknar och är förtvivlad över värk i benen och foten, verkar som han fått växtvärk igen. Han växer hela tiden just nu och då kommer det onda på natten. Gör ont i mig, minns hur det verkligen kunde värka i smalbenen.

Innan vi fick veta att även småbarn kan ha det så var man ju orolig för att det var något som var fel. Inte ska barn behöva vakna på natten och ha ont i benen liksom. Men det blev en massa tröstande och så fick han sova hos mig eftersom han dessutom i natt kom på att han saknade pappa alldeles förskräckligt mycket. Inte lätt när pappa är i Tyskland hela veckan med jobbet.

I ena stunden är han så stor och redig och i nästa stund så är han en liten kille som bara vill vara nära, det är verkligen så. Så många tankar, resonemang, uppfinnigar, frågor och känslor som ryms i honom och det är så häftigt att se världen och saker genom hans ögon. Kan bli så oerhört rädd för framtiden, bara önskar att han ska ta sig genom livet helskinnad, lycklig och trygg. Att man visste att det skulle gå bra för honom, finns så mycket som kan hända och som kommer hända på hans resa och vi kan inte skydda honom från allt heller. Inte lätt det där med livet...
Vi

måndag 27 oktober 2014

söndag med hästar och kramar

Att man kan bli så trött i kroppen av fyra timmars ridning och utöver det skötsel och annat fix. På kursens avslutningsfika i eftermiddags så var hela gänget rätt möra i kroppen.

Men vad kul vi haft! Hoppning, dressyr och en massa jobb, hade jag cash så skulle jag rida och träna varenda dag för det är det roligaste av allt. Det mysigaste är nog att efteråt kela med Lyrik och han blir alldeles tung och stilla och bara snusar på en med sin stora mjuka mule.

Man borde få ridning på recept! Eller ja, ridning och allt annat som man gör när man är i stallet. Det har onekligen en enorm kraft och jag är så himla glad att jag vågade maila ridskolan förra året och vågade provrida. Så många år som jag tänkt att jag skulle göra det och sedan har det inte blivit av pga kostnaden, att man känt sig dum och hopplöst okunnig osv.

Fånigt egentligen, eftersom jag red en massa när jag var yngre och en del av det finns ju kvar i huvudet även om jag inte fixar att omsätta det fullt ut än. Typiskt den där kassa självkänslan och självförtroendet som knappast fått ett uppsving av depressionen... Blir lätt stressad och nervös. men hittills så tragglar vi oss igenom uppgifterna och hela tiden lär jag mig en massa och jag älskar det!

jag och min älskade unge!
Men galet trött är jag i musklerna i kväll och det var skönt att komma hem och krypa upp i soffan. Att liten dessutom kröp upp i min famn gjorde inte saken sämre. Att försvinna in i en kram där litens smala armar lindar sig runt min hals eller sjunka in i en stor kram av sambon är också något av det finaste jag vet.

En stunds andrum, om än bara några sekunder. Så min dag har varit bra, kramar och hästar och stunder av avbrott från det lilla minihelvete som pågår i huvudet och det inre. I morgon sätter vi ut en stor dos av min morgonmedicin och jag ser verkligen fram emot måendet och utsättningsymtomen som låter alldeles underbara på FASS hemsida....NOT!

Jobb, kasst mående och att Matte är i Tyskland hela veckan gör onekligen att veckan känns tyngre än vanligt. Men Widars hosta är lite bättre så förhoppningsvis kommer han må bättre och vi kan ha det helt ok med jobb och förskola.

Till helgen kommer Widars farmor och han har redan gjort en massa planer, min fina lilla gullunge! Ska märka upp lite kläder också inför lördagens barnmarknad ute på Hisingen. Är skittrist att hålla på att märka allt, men har man tur så ger det lite pengar in och det skadar inte efter allt vi fått införskaffa eftersom liten dragit iväg på längden. Undrar hur han kan växa så mycket för han äter ju inte särskilt mycket, men växer det gör han allt! nu ska jag försöka sova lite. Brukar somna till slut och sova till halv tre innan det är kört...Livet är alldeles underbart, typisch...


söndag 26 oktober 2014

trött

Herre jisses vad trött och stel jag är. Trodde jag skulle sova gott efter allt fysiskt stalljobb och ridningen, men det räckte bara några timmar sedan var allt som vanligt med ständiga uppvaknanden och ångest. Inte fick jag nyttjat extra timmen efter tidomställningen heller utan jag och Widar var uppe tidigt.

Widars förkylning har dessutom i vanlig ordning krupit ner i luftrören så hostan skallrar i bröstet på honom så natten har bestått av en hel del hosta och ledsen liten. Matte åker till Tyskland på måndag och är borta en vecka så jag hoppas innerligt att Widar snart är bättre. Har varken tid eller lust att vabba, men risken är stor när Widar låter som han gör nu.

Men nu är det snart dags att dra till stallet och skaka liv i den stela kylskåpsorörliga gamla kroppen....kommer bli tungt idag. Men samtidigt ska det bli skitkul!

lördag 25 oktober 2014

lördag i hästens tecken

En lördag i stallet var precis vad mina nerver behövde. Efter att inte sovit en hel natt på två veckor, vaknar och vaknar, ligger vaken och mår skitdåligt och snittar sömn på 3 tim per natt så man onekligen skakig. Går ju sådär med måendet i takt med att utsättningen av medicinerna ökar.

Men att komma ut till stallet är verkligen en bra sak. Tar bilen dit med bandit rock på max volym och kör av mig lite och kliver ut på stallbacken och sedan är det bara hästfokus. Under tiden i stallet och under ridningen finns inte plats för ångest, knasmående eller dumma tankar. Den bästa medicinen ever även om effekten avtar så snart man lämnar stallet.

Det är nästan magiskt så starkt det kan vara. Att kliva in i stallet, höra hästarna och människorna, andas in lukten av häst, hö och läder och bara luta huvudet en stund mot en varm hästhals får axlarna att falla ner och lite av spänningarna att släppa. Idag hade jag dessutom både min vanliga lektion i hoppspecialen och början på helgkursen vilket innebar en ridlektion till samt teori, stallskötsel och en massa hästsnackande människor.

lyrik på avskrittningsrunda
Har skrivit det innan och det är verkligen så, Carine kör järnet med oss på hoppspecialen och det var med skakiga ben som vi klev av våra hästar idag efter en timmes seriöst markarbete med hästarna. Men det är attan vad hon får oss att klara av och det är lika roligt som jobbigt.

För drygt ett år sedan höll jag på att rida över ridläraren vid min första lektion som var en hopplektion, idag kan jag rida en av de jobbigaste hästarna i stallet i form och hoppa på serpentinbågar mm. Låter enkelt, men när man inte ridit så länge och dessutom rider en häst som mer än gärna tror att han är lång och tung som en långtradare så anar ni nog att det inte är den mjukaste smidigaste hästen jag rider.

Har massor kvar att lära, men det är riktigt riktigt kul och hade jag cash skulle jag rida varenda dag för Carine. Men hon är inte att leka med. På helgkursen började vi med dressyr och den lektionen var inte nådig. Fick mjölksyra i diverse kroppsdelar och var dessutom trött efter den andra lektionen. Men de stunder under lektionen när man får till det och hästen blir rund och fin är fantastiska. När man hittar rätt, det blir så jäkla bra då och de andra stunderna sliter man som attan för att nå dit.

Som ni hör finns det inte utrymme för all annan skit inom en och det är väldigt skönt att slippa det en stund. Man är ingen annanstans i tanken utan all fokus ligger på hästen och övningarna och det ger mig andrum. Ett andrum som verkligen behövs nu med alla utsättningssymtom och galna ångestpåslag.

Efter ridningen blev det persedelvård, stalltjänst och middag innan kvällsfodringen. Blev en massa hästsnack och hästhistorier också och det är ett avslappnat gäng på 14 pers som är med. Vi rider i grupper av 5 åt gången så att vi får ut så mycket som möjligt av det och det ger en massa på en gång.

I morgon blir det fodring, mockning, utsläpp och två ridpass, ett hoppning och ett dressyr. Lite mer teori ska vi hinna med också innan vi slutar i morgon eftermiddag. Kommer nog kännas att få igång kroppen imorgon, känner mig redan stel...

fredag 24 oktober 2014

ubåt till salu, humor =)

Ubåt
Ubåt säljes
Hur galet kul är inte detta? Ligger ute på Blocket här och man kan inte låta bli att garva. Kanske har ni redan sett den, hur som, kul är den!

måndag 20 oktober 2014

söndag 19 oktober 2014

en söndag i stallet och lite söndagsmys

Med kassa tre timmars sömn i kroppen gav jag mig iväg lite efter sju i morse. Ute var det mörkt och regnigt, men förvånansvärt varmt. Lämnade över en tokpigg fyraåring i min trötta goa syrras händer och pallrade mig iväg till spårvagnen.

Var tämligen ensam när jag tog fyran ut mot Angered och klev av vid Storås som är hållplatsen innan Angered centrum. Astrött med huvudvärk och förkylningsfeeling i kroppen som jag försökte avhjälpa med en dos alvedon och nässpray. Kan tillägga att min pälsdjursallergi inte gynnas av förkylningsfeeling...

Knatade i allafall till stallet i lite duggregn och såg allt ljusna från nattmörkret och var galet glad över att jag slapp gå i det utlovade ösregnet. Var nästan först i stallet, men bara en kvart senare var det full aktivitet och förutom hästarnas mumsanden så kunde man höra och känna hur nervositeten spred sig bland alla som höll på att fixa med hästarna, utrustning, bandiskussioner och annat.

Hann både rykta och mocka innan det blev dags att gå banan och få in den i hjärnan. Det är märkligt hur nervös man kan bli även om det bara är en pay&jump = träningstävling på klubben öppen för både medlemmar och ekipage utifrån. När man blir nervös så blir ju hjärnan helt korkad och efter all depressionsskit är minnet inget vidare.

hur kan du binda fast
snälla lilla mig?
Men jag fick in banan i huvudet och gick för att fixa i ordning både mig och Lyrik. Lyrik som för övrigt blivit ett monster i boxen, skitgrinig är han numera när man ska göra i ordning honom, fast jag kan inte låta bli att tycka att han är rolig.

Men det finns gränser, han bet en tjej i midjan för ett litet tag sedan och är det nåt man inte vill ha så är det ett par stora hästtänder i sina love handles...Så när det är dags för sadeln så brukar jag binda upp honom och då stirrar han på en med sina stora ögon och förstår inte alls hur jag kan göra så mot honom...tokhäst. När han märker att man inte ändrar sig så blir han tvärsur...

sur de lux
Men jag gillar honom även om han är tung som jag vet inte vad och kräver att man rider honom rätt. Vi var med i två klasser med olika höjder och på den första rundan blev det ett nedslag. Naturligtvis mitt fel, tappade honom lite i galoppen och föll framåt i sitsen och som ett brev på posten så kom ett idiotiskt nedslag medan Carina, vår ridlärare som höll i dagens P&J vrålade åt mig att räta upp mig. Hon hade ju helrätt och jag var rätt förbannad på mig själv efteråt eftersom resten av banan gick jättebra, även långsidan där avståndet var klurigt och krävde att vi hade koll på galoppsprången och avstånden för att inte riva sista oxern.

Så inför andra omgången då hindren var lite högre och hela våran hoppgrupp skulle hoppa så var man lite nervös och jäkligt inställd på att göra en bättre runda. Särskilt som mina vänner i gruppen började rida felfritt.

Vi hade ju blivit uppmanade att ställa upp i dagens P&J utifrån att Carine ville se hur vi funkade i lite mer tävlingsstuk inför kommande tävlingar till våren. Ska vi börja delta i laghoppningar osv så kommer deltagarna plockas ur hoppspecialen så alla var taggade till tusen att göra bra i från sig. Det gick skitbra, hela vår grupp gjorde fina rundor och var asnöjda efteråt! Det har varit tal om hästbyten och andra ändringar efter den här tävlingen, men med tanke på hur bra det gick för alla så tror jag att vi kommer få fortsätta jobba vidare på de hästar som vi har nu och det är vad alla vill.

Hade varit kul att visa bilder, men hade ingen med mig, får bli en annan gång. Men det var skoj, för vi var ett tjugotal starter och det var en jättebra dag. Efteråt var vi rätt trötta och det blev en del fix i stallet innan vi hann med en massa eftersnack. Är ett himla schysst stall att vara i med en hel del goa människor. Finns en del mindre goa människor, men de verkar tack och lov vara få.

De flesta är avslappnade och väldigt schyssta med att dela med sig av uppmuntran, tips och råd och det gör det så mycket enklare. Är så glad att jag börjat rida igen och med tanke på hur det såg ut på min första ridlektion förra året i september då jag höll på att rida över ridläraren och höll på att ramla av när vi skulle hoppa så har det hänt mycket. Går förvisso inte så fort som jag vill, men jag rider igen och jag älskar det!

Efter allt hästfix tog jag spårvagnen hem till Ronija och Widar som samlade höstlov och kastanjer medan jag hann duscha och käka. Sedan ägnade vi eftermiddagen åt höstpyssel, hösttavlor, uppfinningar, barnprogram och helt plötsligt kom Matte hem och Widar blev jätteglad!

Sedan blev han ledsen för att finaste Ronija var tvungen att ta tåget hem till sig. Ibland önskar jag att alla han älskar att vara med bodde nära oss, men det är inte möjligt. Fick Widar som han ville skulle vi bo i samma hus som hans farmor, Lasse, farfar, Ronija, bästa vännen Gustav plus en stor hund och tre hundvalpar och en katt med kattungar och en snickarverkstad...ja, ni förstår ju, helt omöjligt, men väldigt gulligt. Men det gör onekligen lite ont i hjärtat att han blir så ledsen varje gång vi säger hej då till någon han tycker om och vi vet att det dröjer innan vi ses igen.

Hur som, kvällen blev bra i allafall. En stojig och glad-över-att-pappa-var-hemma-igen-Widar, en trött mamma med huvudvärk och en trött pappa som höll på att somna hos Widar i samband med saga och läggning. Blev många familjekramar, vår absoluta favorit som Widar alltid vill göra när vi kommer hem efter att ha varit på olika ställen. Tror dock att vi hade behövt en ledig dag mellan söndag och måndag!
finaste Lyrik

lördag 18 oktober 2014

Lördag

myskillen med sin herr delfin
En lördag i regn och mer regn. Drog till stallet i förmiddags och lämnade Widar i min syrra Ronijas trygga händer. Hon kom ner igår och Widar blev minst sagt glad över att hon skulle spendera helgen hos oss medan Matte är i Örebro.

Lite jobbigt att Matte har bilen eftersom jag ska vara i stallet både idag och imorgon och det är en kvarts promenad i regn mellan spårvagnen och stallet. Kan lova att det är attans mycket trevligare att ta bilen till stallet, men så blir det inte denna helgen. Känns så där när man ser på vädret att det ska fortsätta att regna en hel massa och jag ska vara med på hopptävlingen imorgon....

Dagens lektion gick i allafall helt ok förutom att Lyrik fick en flipp i slutet när vi skulle rida ut från ridhuset. Helt plötsligt skulle han inte lämna manegen utan ryggade, slängde sig och försökte stegra sig en massa innan vi väl kom ut och kunde skritta av på slingan. På slingan blev det två tvärstopp till av en milt sjåpig och lite istadig valack som upplevde att tre löv och ett fallet träd var monster utan dess like...

Detta trots att resten av gruppen och deras hästar var med. Men han var sur redan i början av lektionen på ett sätt som han inte varit på sistone så vi var ju inte helt överens under lektionen. Carine kör dessutom järnet med oss, siktet är ju inställt på tävlingar till våren och det märks. Stundtals gick Lyrik skitbra, stundtals befann vi oss inte på samma planet, än mindre i samma ekipage....

Blir dessutom galen när jag inte orkar rida ihop honom och hålla i det eller när kroppen inte gör det hjärnan vet att den ska göra för att få till ridningen. För Lyrik kan när jag kan, så jag har en del jobb kvar att göra. Hade jag råd och inte var allergisk skulle jag rida och träna varenda dag för det är något av det bästa som finns. Till och med när vi som idag rider markarbete och alla är så trötta efteråt att de andra tjejerna i gruppen som ridit i 7-8 år också säger att benen skakar så är vi alla överens om att det är den bästa stunden på hela veckan.

Efter ridningen tog jag spårvagnen en halvtimme hem till lägenheten och hann fixa en hel del innan Widar och Ronija kom hem efter en sväng på stan. Widar var vansinnigt nöjd över en liten målarroller och en påse halloweenballonger plus att han fått kanelbullefika! Tänk att han är så stor att han liksom kan göra sina egna äventyr med andra vuxna nu! Min lilla fina kille som stundtals är som en liten vuxen. Tiden går så fort, den gör verkligen det!

Resten av lördagen blev en slö och regnig historia som avnjöts i Widaranda. Slötittande på barnprogram, bus, pizza och en liten cola som vi delade på alla tre och så en av Widars favoritfilmer med Pettsson och Findus! Några bitar Geisha och sedan var sockerkicken total. Tur att det bara finns lördagsgodis i Widars värld, hade blivit för tokigt annars.

Dessutom så blev han ledsen och saknade Matte när det var dags för läggning trots att han pratat i telefon med honom. Läggningen tog följdaktligen en timme vilket inte är ovanligt nu för tiden, tyvärr. Detta trots att han vaknar på natten och går upp vid sex på morgonen och dessutom leker ute och inne hela dagarna. Sova är liksom inte hans grej...

Men nu sover han i allafall och jag och Ronija sitter halvdöa i soffan och slökollar på diverse skräpprogram. Blir lite snack också! Funderar lite på om jag fortfarande känner av allergin eller om jag håller på att bli höstförkyld. Känns inget vidare i kroppen ikväll så det där med sjukdom ligger nära till hands tyvärr. Har dock inte alls tid att vara sjuk. Hoppning och stallskötsel i morgon och flera viktiga klient och deltagarmöten på jobbet till veckan och en massa annat.

Nästa helg är det dessutom ridkurs för vuxna på ridskolan lör-sön och då måste jag vara frisk för det ska bli sjukt roligt!! Då får Matte ta hand om Widar och det lär Widar gilla. Han har redan en massa ideer på uppfinningar och annat som han vill att han och Matte ska bygga. Vi skulle verkligen behöva ett hus med uthus så vi får plats med alla våra hobbies!

Nu börjar snart American horror story, en av mina favoritserier, så galet bra!! Håll tummarna att regnet ger sig så vi slipper rida fram i regn...

onsdag 15 oktober 2014

onsdag

regn
Onsdag kväll och götet är genomdränkt i regn som pågått sedan i natt. Känns som om nu kommer man leva med det i ett halvår. Regn, mörker och blåst. Jag borde verkligen emigrera, det är inte ett vettigt människoliv att tvingas leva i detta sex månader om året. Ändå är man kvar år efter år och lika gnällig i slutet av varje höst, hur smart är det?

Trodde jag skulle få sovmorgon i morse eftersom jag skulle på konferens på förmiddagen, men det satte vår söta son p för. Han väckte mig tio i fem och ville att vi skulle gå upp och kolla på Barnkanalen och äta frukost. jag bara råvägrade att gå upp och upplyste honom om att det var mitt i natten.

Mötesplats IFOs program och
goa vänner och fd kollegor
Det resulterade i att han kröp ner under täcket hos mig och ungefär en gång i kvarten undrade han om det var morgon snart till jag vid sex gick upp...Matte lyckades sova förbi detta på något märkligt sätt. Var bara att gå upp och börja dagen. Blev ändå en lugn morgon och jag kom iväg ut till spårvagnen bara för att upptäcka i ösregnet att mitt spårvagnskort låg i träningsväskan på jobbet...Bara att betala och tur var väl det eftersom det steg på kontrollanter.

Väl på hotellet vid Drottningtorget där konferensen skulle hållas så träffade jag gamla kollegor, vänner och lyssnade på både bra och mindre bra föreläsningar. Vissa saker gjorde verkligen intryck och vissa saker och framställningar hade man minst sagt kunnat önska sig lite mer av. Men hur som är IFO-dagen som hålls varje år intressant och det är ett bra forum där man kan få lite koll på vad som händer i stan och olika goda exempel på hur man kan arbeta i det sociala arbetet.

Kunde trist nog inte stanna hela dagen då jag skulle på extra handledning tillsammans med arbetsgruppen utifrån den rätt märkliga situation som uppstod för ett tag sedan. Kände mig inte helt ok inför det och mycket riktigt så blev det en mindre trevlig eftermiddag. Finns inte mycket mer man kan skriva öppet om det, mer än att det inte var särskilt roligt, även om jag som ny inte har mycket med det att göra.

Var rätt upprörd när jag kom in till psykologen som jag hade tid hos innan jag kunde åka hem till Matte och Widar. Jobbjoxet satt kvar och jag är rätt skakig nu under utsättningen av medicinerna och hade dessutom en massa råångest som bara växt i takt med utsättningen av medicinerna. Fick ett bra samtal och var lite mer balanserad, men vansinnigt trött när jag klev ut. Hon är onekligen väldigt duktigt och i perioder så kan jag se hur hon fungerar som en livlina vilket kom upp i dag.

Väl hemma var jag bara alldeles slut och det var resten av familjen också. Widar somnade efter klockan åtta och Matte somnade i soffan vid nio så honom fick jag skicka i säng.

Jag är också trött, men huvudet och kroppen är hur rastlös och orolig som helst så det blir väl som vanligt inte mycket nattsömn. Dessutom verkar våra grannar ha vårt tak (deras golv) som studsmatta ikväll, det är milt sagt ett jäkla hoppande och bankande i golvet...


måndag 13 oktober 2014

Medieval helpdesk with English subtitles


alltid lika rolig!!!
men man kan ju undra om kommande generationers barn och ungdomar också kommer att uppleva problem med att bläddra i en bok med tanke på alla smartphones osv som man bara drar  fingret på och så öppnar sig allt....

lördag 11 oktober 2014

Vinteroverall eller sommartofflor?

Jisses, vad barnet växer. Under sommaren och början av hösten har han dragit iväg på längden så att förra vinterns overall som då var för stor nu är alldeles för liten. Vi har kört med KappAhls KAX-overall sedan han var liten och det har funkat skitbra.

Så nu när KappAhl hade 25% rabatt på alla ytterkläder tog jag och Widar sikte på ett inköp. Widar ville ha en röd, hans favoritfärg är röd sedan ett tag tillbaka och han blev rätt besviken då det inte fanns några röda i år. Cerise och orange ville han inte alls ha så det blev en svart med orange detaljer när han fick välja. En i storlek 110 och nu hoppas jag att han inte växer allt för mycket i vinter för då måste vi köpa en till.

Det är onekligen ett krux med sommarbarn för de är oftast mitt emellan två storlekar mitt i vintern och det blir dyrt. KAX-overallerna kostar 799 kr, men med rabatt blev det strax under 600 kr och det var schysst. Nu har vi nog allt inför vintern. Det är regnkläder, fleecekläder, vinteroverall, vantar, mössor och sånt. Måste dock köpa ett par vinterkängor också till liten för tårna växer också...

Senast idag så upplyste han mig om att han inte kunde ha sina sommartofflor för då fick han vika in tårna och det var sååå jobbgt. Han förstod inte alls min logik, då jag tyckte att han kunde ta sina gympadojjor istället för att gå med för små sommartofflor.... Istället beskrev han än mer hur han fick rulla in tårna och hur han verkligen behöver ett par nya tofflor...Jo, men visst ett par sommartofflor står högt upp på listan när det regnar ute och vintern närmar sig....Min tossunge!
Grå Overall, Vind- och vattentät varmfodrad-over...
fin är den i allafall!

tisdag 7 oktober 2014

feber och kräkan

Jobbade för fullt på jobbet när en av kollegorna kikade in och upplyste mig om att han var tvungen att dra hem och VAB:a på grund av sonens kräkningar på dagis. Han undrade om jag ville ha lite baciller och jag bad honom uttryckligen att hålla sig på avstånd då jag inte ville ha kräkan!


En halv timme senare så ringer Widars dagis och när jag svarar så säger pedagogen att Widar precis börjat kräkas på förskolan och är febrig....Höll på att få bryt, men det var inte mycket att göra tyvärr. Hur stora är oddsen att man skämtar om kräkan och sedan får veta att ens egen son fått kräkan liksom?! Var bara att packa ihop och göra som min kollega, nämligen att upplysa de andra kollegorna att även jag måste VAB:a...


Åkte och hämtade en liten ledsen febrig son som grät för att han kräkt ner pölen som de sitter och myser och läser i. Fick tillsammans med pedagogen förklara att de bara skulle tvätta tyget så skulle det bli bra igen och att liten skulle få gå hem och vila. Väl hemma blev det till att krypa upp i soffan, slå på Findus och Pettsson och myspysbädda. Allt hann bli lugnt och jag hann tänka att det nog bara var något tillfälligt innan megakräkan Allan kom liksom och så har det fortsatt. Tur att vi har en egen tvättmaskin!
Stackars Widar blir helt förstörd, han avskyr verkligen att kräkas och vem 17 gör inte det liksom?! Tvålen och handspriten går åt och jag och Matte hoppas på att slippa bli sjuka, men oddsen är väl dåliga kan jag tro. Matte ska VAB:a imorgon och på torsdag då jag har saker jag verkligen behöver få gjort, men jag anar att deltagare och kollegor kommer hålla ett visst avstånd när jag dyker upp imorgon. Såvida inte hela familjen ligger och kräks... Jag orkar bara inte med en magsjuka...

Förr kunde jag bli avis på folk som vabbade, men alltså allvarligt, VAB är inte kul alls! En liten som mår dåligt och som man inte bara kan göra frisk och arbetsuppgifter som staplas på hög. Nä, VAB är ingen som helst lyxvila...

måndag 6 oktober 2014

måndag och utsättning


Måndag, inte min favoritdag precis. Dessutom helt ur form efter en söndag som var så låg att man knappt orkade med något.

Var trött efter nattjobbet och sedan så ägnade Widar natten åt att vakna stup i kvarten så det var två trötta föräldrar och en halvtrött son på sön. Men vi tog en sväng i Botaniska och sedan röjde jag i sovrummet bland tvätt och tyger med Matte och Widar skruvade och fixade med lite annat.

Var en riktigt vacker söndag i går och med alla höstfärger överallt. Hade kameran med mig när vi gick i Botaniska, men det blev inte många kort då jag missat att ladda batteriet.

I sinnet lyste solen dock med sig frånvaro och det är med den känslan jag vaknat med idag. Sitter på jobbet och gör undan en del jobb, men har inga av mina deltagare här idag, då förkylningar och hosta med feber som accesoar verkar ta över lite varstans. Känner mig inte heller på tipp topp, men undrar om det inte egentligen beror mer på medicinändringarna och mitt egna mående.

Anar att en del av hur kroppen och psyket är just nu är utsättningssymtom, då tanken är att sätta ut delar eller all medicinering för att kunna genomföra andra saker där medicinerna är en belastning. Men det är svårt, så himla svårt och jag känner ju hur kroppen reagerar rent fysiskt och hur det vinglar i psyket och själen. Det liksom darrar till för att plötsligt storma och studsa in i tomhet och mörker för att möta en känslostorm som mynnar ut i ett fysiskt illamående och nattsvarta tankar. Det krävs så mycket kraft för att hålla ihop det och inte bara tappa greppet och försvinna.

Inte blir det bättre av att detta bara är början, äter flera olika mediciner och de flesta är rejält starka eftersom man letat och prövat en del innan man hittade något hyggligt fungerande. En del av mig vill inget hellre än att bli medicinfri, en annan del av mig är seriöst rädd för hur jag ska fungera utan medicinerna. En del av mig har väl insett och accepterat att jag behöver mediciner som en krycka en lång tid, men just nu måste jag klara en rejäl sänkning eller hel utsättning. Ibland vet jag ju liksom inte om det är jag eller medicinerna som är hur jag mår. Låter flummigt, men så är det.

Jag gör det i samråd med en specialist som jag efter mycket krångel äntligen fått tid hos, läkare är inte det lättaste att få tag i och få tid hos i dagens läge. Har sagt det förr och säger det igen, kan lätt pröjsa mer skatt om det innebär en mer fungerande vård! Iallafall så jobbar vi med sänkning och utsättning av ett preparat i taget och denna veckan är jag på min andra sänkning av preparat ett så det tar lite tid. Trodde inte jag skulle märka av utsättningssymtom redan, men jag är som ett asplöv i själen. Är väl mest rädd för alltför svarta tankar, ångestpåslag och att jag inte ska kunna sova alls. Får jag inte sova några dygn så tiltar ju hjärnan ihop och meningslöshetens totala mörker och ångest försöker kväva en och i sådana stunder så kan man onekligen känna att man belastar allt och alla och att det vet ju alla hur sånt kan sluta.

Men nu kör vi, sakta, men säkert på med människor omkring mig som förhoppningsvis vet hur man gör det här på bästa sätt. Men det gör ju inte att jag upplever måndagen idag som särskilt härlig eller lustfylld....avskyr måndagar i största allmänhet och med huvudvärk och kvällens föräldramöte på förskolan så är jag ju måttligt road.

Jag är inte mycket för att sitta och vara social med andra föräldrar på föräldramöten där det alltid är någon som ska gnälla, någon som ska ha ens medhåll och en massa tjafs om hälsorutiner och hurvida man kan skicka barnet till förskolan med feber eller inte....Jag lovar att det kommer komma upp ikväll igen. Bara det att man behöver säga till föräldrar att tänka på handhygien...Men en bra sak är att jag antagligen kommer få träffa någon av Widars nya bästis föräldrar och verkar de ok så kanske grabbarna kan ha en playdejt snart. Widar är iallafall helförtjust i en av killarna som börjat efter sommarlovet och det är verkligen kul för de gör allt möjligt tillsammans! Gäller att hitta saker att fokusera på, eller som min läkare sa och som lite lätt fick mig att tappa förtroendet för vederbörande, lite fysisk motion och träning hjälper alltid när man mår dåligt...apropå att fokusera på något annat.

Nu är rasten slut så nu blir det lite seriöst jobb. En timme i taget, en dag i taget och till slut en vecka i taget =)

söndag 5 oktober 2014

hemma

Hemma efter att ha varit hemifrån i 16 tim...Blev ett långt pass med ridlektion och jobb. Men det har varit en bra dag. Ridningen gick skitbra idag och det var galet roligt även om jag var helt slut efteråt. Benen skakade när jag hoppade av, men attan vad vi fick till det idag. Så kul när det funkar! Man blir liksom bara än mer pepp på ridningen när det går bra!

Efter ridningen blev det dusch och ombyte och sedan hann jag precis till jobbet. Möttes av en go kollega och en go kram. Kändes så gott att vara tillbaka! Vi jobbade 11 tim i ett lugnt Göteborg. Blev en konstig kväll då det var få klienter i rörelse, men jättetryck på övernattningsplatserna. Har mött fylla, ångest, tårar, glädje, förtroenden, hemlöshet, frustration och varit på vanliga och ovanliga platser i götet.

Det Göteborg man ser när man fältar skiljer sig en hel del från det man ser på dagen och det finns så himla många livsöden och behov. I kväll har vi hunnit med både havet, innerstan och förorterna och det finns så mycket som behöver göras. Ett livsöde och förtroende berörde lite extra ikväll och jag kan bara hoppas att det kan bli bra för hen. Det är så lite vi vet, så mycket som kan döljas bakom ett leende och ett skämt. Sånt väcker onekligen en del tankar.

Men nu är det skönt att vara hemma igen. Killarna mina sover och jag hoppas på lite sömn om en stund. Behöver varva ner och komma till ro lite. Är alldeles för uppvarvad så först blir det lite surf och en kass skräckfilm på tv:n. Lagom nivå liksom...=)

lördag 4 oktober 2014

lördagsmorgon

Lördagsmorgon och jag känner mig allt annat än utvilad. En natt full med mardrömmar och ångest lägger onekligen krokben för sömnen...

Jag och Widar är vakna medan Matte som vanligt tar sovmorgon. Om en stund ska jag åka ut till stallet, åker extra tidigt efter förra lördagens kövansinne. Tydligen stänger de av ett rör i Tingstadstunneln idag med och förra lördagen tog det en timme att åka 2,5 km så jag missade ridlektionen. Blev helt knäckt på det, var så trött och ur led och så fick jag inte ens rida min hopplektion.

Idag är det dressyr och jag kommer att sätta mig i bilen två tim innan lektionen till skillnad mot en timme förra helgen. Tar egentligen bara 12 min till stallet om det inte är någon trafik så att behöva sitta fast i kö i över en timme var förjävligt. Så idag åker jag i tid och då borde jag få en rejäl lektion!

Sedan blir det ombyte och dusch innan jag drar till Tillfället för ett jobbpass med fältarna! Är inte ofta de ringer in mig, jag har ju en heltid i stan så jag är en dyr timvikarie, men nu var det kris och jag gillar verkligen fältpassen så jag är helt klart glad över att få ett pass! Hörde dessutom att jag kommer jobba med en av de goa fältarna så jag vet att det kommer bli 11 bra timmar oavsett vad som händer.

Har verkligen saknat fältet och fältandet, mer än vad jag trodde jag skulle göra! Men förutom några märkliga saker på nya jobbet så är det bra där också. Är väldigt roligt att jobba med behandling och att arbeta utan myndighetsansvaret. Gillar att jobba direkt med klienter/deltagare, det är både klurigt och samtidigt väldigt roligt och givande. Målgruppen är annorlunda om man jämför med case arbetet och fältandet, men missbruket och dess effekter/konsekvenser löper som en röd tråd.

Allt låter hurtigt och fint, men jag är astrött och måendet är upp och ner efter diverse medicinförändringar. Är en massa på gång, men vi får se hur det blir med allt. Nu ligger fokus mest på att klara av en dag i taget. En kram från Matte och Widar värmer också!

fredag 3 oktober 2014

god vård förr

lindrigt sinnessjuka damer
så det kunde vara en gång i tiden
undrar just vad det var för vård och vad som räknades som lindrigt sinnessjuka?