Metallica - The Unforgiven II [Official Music Video]

måste vara en av världens bästa låtar

att inte kunna sova

Att inte kunna sova fastän man inget hellre vill är så förbenat jobbigt. Har tagit min nattmedicin, men är klarvaken och orolig, rastlös i hela kroppen. Borde sova, vill sova, måste sova, men huvudet går i spinn och den där förbannade John blund håller sig på mils avstånd. Eller det gör han nog inte för Matte och Widar sover, bara jag som är uppe som en osalig ande.

Osalig känner jag mig allt. Surfar, kollar på trista tv-program, bara det borde ju söva mig, men icke. Har försökt lägga mig, men det hjälpte inte så efter ett tag är det bara att gå upp och börja om i hopp om att komma ombord på sömntåget som sägs gå ett par gånger i timmen.

Ska bli intressant med en sömnutredning i höst, var ju ett års väntetid på den och jag fick min remissbekräftelse i november förra året. Tänk om de bara kunde lösa mina sömnproblem! Att jag har en sömnstörning som blivit kronisk fastslogs väl när jag var 16 och jag fick idiotiska råd av läkaren som när jag var 18 föreslog att jag skulle dricka något starkt innan jag la mig på kvällen samt skrev ut en burk med rejäla sömntabletter. Idag hade man anmält den läkaren, men då bara tänkte jag att han var galen och så gick jag inte dit något mer.

japp

Sova på alkohol har aldrig fungerat för mig, blir bara ännu oroligare i kroppen och sömntabletter har inte heller funkat något vidare. Inte heller avslappningsband, sömnråd, träning, varm mjölk, örter osv. Så jag ser fram emot sömnutredningen då jag haft mina sömnproblem sedan jag var nio och det innebär i år att jag haft sömnproblem i 30 år....jisses, tvivlar på att någon kan göra något åt det egentligen och på det hela så har jag ju vant mig.

Det har ju gynnat mig när jag jobbat natt och pluggat på dagen eller när jag av någon anledning behövt vara vaken. Problemet blev ju egentligen inte akut förrän när Widar kom och jag tog många vakennätter och helt plötsligt inte kunde sova efter att ha varit vaken i några dygn...Inte bra, tankarna segar ihop sig och blir knasiga om man är vaken dygnet runt i ett antal dygn. Inte underligt att sömnbrist används som tortyr...Jag kunde ju inte varva ner och sova utan var på helspänd hela tiden och det slutade ju i kaos. Skumt att inte hjärnan bara reglerar det liksom.

Men försöker ta hand om min sömn lite mer efter den kaosperioden för jag tappar snabbt i mående om jag inte sover numera, så var det inte förr. Siktar egentligen inte på att få en normal sömn, men det vore gott att kunna somna utan problem och sova utan att vakna konstant och inte kunna somna om. En riktigt bra natt för mig innebär fem timmars sömn med några få uppvak, en dålig natt är som ikväll när jag inte ens lyckas somna trots mediciner och rutiner. I natt är tydligen en dålig natt vilket inte är så lyckat då jag jobbar imorgon mellan 14-01...Nåja, det reder sig och nu har jag ju fått gnälla av mig lite i sajberspace också ;)

typ så....

sömnproblem suck

Borde sova, men är vaken med ångest istället. Kommer bli en lång natt för oss alla på olika sätt. Widar är inne på sin tredje hostattack och Matte tröstar.

Jag ska försöka sova för att orka jobba imorgon, men det lär gå så där eftersom jag i eftermiddags på apoteket upptäckte att läkaren missat att förnya sömntabletterna...Kul, verkligen kul...De andra recepten var glatt förnyade, men inte detta...och har jag några kvar i skåpet...?Nix eftersom jag var så säker på att jag kunde hämta ut nya...


Så klantigt, borde så klart hämtade ut dem för en vecka sedan, då hade jag hunnit se att de missat förnya dem och meddela det och få ett nytt recept. För det är ju så att man inte bara kan ringa sin läkare, istället ringer man ett kontaktnr och så ska de ringa tillbaka vilket sker inom 1-2 dagar. Då kan man meddela sitt ärende och sedan har läkaren 2 arbetsdagar på sig att fixa det och eftersom det är fredag imorgon kan jag se fram emot att vara vaken de närmsta dygnen. Är jag vaken tillräckligt länge så kommer jag ju somna, kruxet är att jag då sover 1-2 tim och sedan vaknar av att huvudet går på högvarv och sedan är jag vaken resten av natten medan tankarna maler.

Så galet meningslöst, men det är ju ingen nyhet, sömnproblem har jag ju haft mer eller mindre kraftiga sedan jag var nio. Men det är liksom inte det upplägget jag vill ha nu när jag försöker vara alert på jobbet. Att vara vaken mer eller mindre dygnet runt och gäspa sig igenom all vakentid känns ju sådär och allt bara för att jag inte har koll, eller ja egentligen ligger väl en del på läkaren också som inte förnyat receptet trots att hon skulle fixa alla på en gång så jag skulle slippa få några missar.

Nu kan jag ju istället se fram emot att vara vaken och diverse utsättningssymtom eftersom kroppen tror att jag bara slutat ta min medicin. Har ju haft den ett tag och det har ju milt sagt varit en del mixtrande för att hitta en dos som ger mig 5-6 tim nästan oavbruten sömn per natt vilket är en galet stor förbättring för min del. Visserligen har jag fått en del biverkningar bla galna mardrömmar och muntorrhet, men jag har faktiskt upplevt vissa morgonstunder som hyggligt utsövd. Suck, smart, verkligen smart....NOT

Nåja, får ringa imorgon och sedan försöka ha fokus på helg, trevliga saker och vila. Som tur är finns ju Matte och det hjälper och resten löser sig väl.

Kvällshosta

miss marple

Sitter och försöker se på Miss marples murder mysteries medan jag hör Widar hosta sig fördärvad. Får gå in var tioende minut och trösta liten, rätta till kuddar, ge medicin och vatten och börjar ana att jag måste börja min anställning med att VAB:a imorgon.


I och med att jag ska börja på ett nytt jobb har vi planerat att Matte ska ta de flesta VAB:dagarna som kan dyka upp, men imorgon kan han inte. Han flyger till Tyskland vid fem på morgonen tillsammans med sitt jobb och kommer hem sent på onsdag. Fast jag vet att man inte kan rå över det och alla VAB:ar i februari, ja nästan alla så slår ångesten till som 17. Total råångest.

Att behöva ringa och säga att man inte kan komma det första man gör känns så där, å andra sidan fortsätter Widar att hosta och vakna natten igenom så kan jag inte gå med honom till dagis, det är ju inte bra för någon....Jag är inte heller kry, men jag hade kunnat jobba. Nåja, vi kanske är mirakulöst friska i morgon bitti...eller inte...Tredje sjukan sedan vi kom hem för 3v sedan, helt galet!

Tycker så förbenat synd om liten, vi kan ju inte göra så mycket mer än att trösta, man kan ju inte trolla bort den förbannade hostan. Han blir så ledsen av att hosta hela tiden och jag förstår honom, vet ju hur det är. Men jag som vuxen kan ju förstå det, han är liksom så i det och då är det svårt att förstå att det kommer gå över. Tänk om man bara kunde utrota alla sorts sjukdomar!

Nåja, det är vad det är, skulle tro att det blir vårdcentralen imorgon så vi får fylla på med mediciner och så får man ringa och VAB:a samt göra min första riktiga VAB:rapport till försäkringskassan. Alltid lär man sig något nytt.

BF och 40 års fest natten igenom

Efter dopet på lördagen åkte vi till Sala en sväng för att ladda om och installera Widar helt hos farmor som var barnvakt. Lilla tossen hade busat hej vilt med farmor! Vi vuxna drog till Västerås för en busig överraskningsfest för Andreas. En fest som pågick natten igenom även om jag tog det lugnt. Skulle hämta Widar på söndag morgonen och skjutsa farmor Lena till tåget så hon hann med flyget till semsterresan! Hade en riktigt glad kväll! Så länge sedan vi var barnfria och gick på fest och dansade loss tillsammans!Saknar ibland alla goa människor som bor så långt bort från oss!

Medan mörkret lägrade sig åkte vi från andlig spis under
 dopet till överraskningsfest för Andreas. Barnfri sådan! 

40åringen blev vansinnigt överraskad då han trodde
 han skulle ha en lugn spelkväll med pokergänget

Det bjöds på champagne, vin och italiensk buffe!

Sen blev det fest a la lägenhetsfesterna när man var yngre fast utan att
polisen kom, utan att någon trashade bostaden och utan det obligatoriska kärleksbråket. Antar att vi blivit äldre...;-)

Men vi har inte åldrats när det gäller musik och dans,
 jisses vardagsrummsgolvet blev väldansat! Så djäkla kul!

 

Självklart fotades det en massa och en hel del hamnade på
 FB, instagram, twitter och andra platser....

smaskig efterrätt, dock tvingade Anna på mig grädde....*s*

mys

och mer dans, la mig vid tre på natten! Tänk vi var typ 17 pers,
 alla har barn  och alla hade lyckats fixa BF (barnfritt). Nästan lite skumt först, det var så tyst i början av kvällen.

födelsedagsbarnet med en kramande polare! en polare som gick
vilse i huset under natten, jisses vad jag skrattade

jag och födelsedagsbarnet var för en gångs skull överrens.
 Det har inte hänt många gånger genom åren. Vi har haft våra oenigheter,
men denna kväll enades vi om att vi avskyr Carola Häggqvist trista schlager!

tror vi hade kul =)

partyrester i taket

Johnny Cash - 'Hurt"

Passar bra att lyssna till i natt

Nattens dikt av Tua Forsström

Läs och begrunda!


Tekoppens tankar


Varför skulle jag säga
att vintern har varit lång,
när jag menar sorgen?
En svärm av fåglar
lösgör sig plötsligt
från trädets stam,
med sina nackar
som öppna sår.
När vi ligger tillsammans såhär
är jag två år, fyra år,
nu friläggs någonting barnsligt
och gråtande, något
som tidigt fråntogs sina ord
och gavs istället
krampen, stamningen.
Jag blir foster,
en liten genomskinlig människa
med genomskinliga fingertoppar.

vilse i sin egen tid

Svårt att hitta rätt när man gått vilse i sin egen tid. När själen liksom darrar lite inom en och man måste försöka hitta ut. När allt tycks gå sönder hela tiden och man aldrig lyckas laga det. Man sitter med bitarna framför sig, men får inte ihop pusslet. Under tiden rinner livet som sand mellan fingrarna och inget du gör kan hejda det, förbättra det. Bara trasigt. Meningslösheten bara lägger sig över en och man inte längre finner kraft att kasta av sig den. Men letar så efter stigen som ska leda en bort, fram, till något, någon, en själv, men man är bara vilse. Ensam, lost i mörkret. Darrar, hudlös, liten, trasig, vilse.

Åskar

Åskar rejält ute, vilket behövs i denna klibbiga fuktvarma natt. Blixtrar överallt och då är hon ändå inte rakt över oss, men hon kommer snabbt närmare. Länge sedan sist.

Nya zeeland

Kan inte sova i natt så jag har mailat My planet igen för att få en offert på den här resan som vi och skåningen sparar till. Har även dragit iväg offertförfrågningar till Kilroy och STA travel som tydligen inte bara bryr sig om studenter numera.

Abel tasman

Planen är en resa i nov, i värsta fall i februari om inte ekonomin, dagis, nytt jobb med mera går ihop som planerat. Har sparat länge nu och till biljetten finns pengar, dock verkade ju allt bli dyrare när vi var på resmässan i våras än vad vi räknat med. Flygskatter, valuta, prishöjningar och att resa med barn gör allt mer kostsamt än det brukar.

Wanaka

Men en natt som i natt så måste jag ta fram bilderna, rutten och sparkontot som kommer få lite påfyllning med skatteåterbäringen och se att resan är möjlig. Sparar varje månad och har gjort så en längre tid, eller ja en evighet sedan vi var i Australien. Sparar alltid till resan.

Så är den där igen...

Nattångesten...jag hatar den. Känner den i hela kroppen, ångest som väller upp så man mår illa och nattsömnen är borta. Hatar det! Hatar det så innerligt. Vad jag önskar att jag bara kunde sova och må bra. Trodde jag hade lagt upp det bra med att inte vara ensam, men det dundrar in över mig och det går inte att stå emot. Var kommer det ifrån?

Idag, begravning, bouppteckning, sorg och tårar

Blir inte kul att gå upp om några timmar och möte en av de tyngre dagarna i mitt liv. Allt allvar, all sorg, allt som varit och aldrig mer kommer igen. Idag är det begravning, för drygt ett år sedan begravdes min farfar på samma plats.

Jag tyckte det var oerhört jobbigt och att ta farväl av Ragnar idag kommer vara ännu värre. Det är en märklig situation, hur man tar farväl av någon man både kände och inte kände och hur man tar farväl av något som skulle blivit så mycket mer.

Jag vet inte vad eller om jag kommer skriva mer under dagen. Om det blir tyst eller om jag skriver av mig här. Jag är milt sagt orolig och ledsen, tom och ledsen och så oerhört trött. Trött, trött och trött. Men kan jag sova? Nope...

Dagen kommer börja med frukost i Västerås, sedan bil till Örebro, bouppteckning, lunch om man nu kan äta, Widar måste ju äta. Sedan begravning och minnesstund på eftermiddagen. Efter det lär man vara helt slut så vi lär åka hem till några goa vänner och sedan sover vi i Örebro för att på lördagen röjja lite. På lördag drar vi hem till vårt fuktskadade kök och på söndag ska jag försöka ta en liten paus.

Just nu försöker jag få John Blund att komma hit för alla andra i huset sover. Bara jag som är vaken...messar med en kompis, alltid nåt!

Exorcistenvändningar och krypövningar

I går när vi var på BVC sa jag till Louise vår sköterska att Widar var besatt, obs skämtsamt. Men ärligt talat han kan bli helt vansinnig på natten, ofta så kan det lugnas efter en stund alt med lite mat. I allafall vi skulle ju försöka vara mer bestämda på läggningen och hålla honom uppe mer på kvällarna. Inga problem vi snackar killen som kan vara vaken i sex tim.

I allafall, läggningen igår gick ok, han vaknade upp några gånger, men vi fick honom att somna om. Men fem i två i natt, den magiska tiden då Widar råkar ut för något så var det dags igen. Om han har mardrömmar så är det nästan alltid kring 24 konstigt nog. Det andra sker vid två, ibland tre.  Vår son förändras till en tokig bebis. Han låg fint i sin spjälsäng för att helt plötsligt börja sjunga. Jaja, kan man stå ut med.

Övergår snart till gnäll i höga C nivå. Sedan slänger han sig runt i sängen, sparkar, vänder sig åt alla håll, skriker , allt för att vi ska fatta att nu vill han få upp oss. Till slut så kommer han på den smarta iden att försöka ta sig ur spjälsängen genom att med huvudet före försöka gå igenom sängen. Att stöta ett bebishuvud mot en kortända av trä gör uppenbarligen ont efter ett par försök och då utbryter seriös gråt. Så han får komma upp i vår säng och attan vad kul man kan ha i den halv tre på natten.

Man kan försöka åla ur den, man kan knocka mammans öga med en knytnäve, man kan göra exorcisten vändningar, alltså snurra runt och upp och ner samtidigt så att mamman helt plötsligt får en fot i nyllet. Man kan även komma på att utföra krypövningar, dessa är ju sååå mycket roligare att göra i en säng kvart i tre på natten under diverse vilda ljud. Jag menar försök att få honom att krypa dagtid, i en ljus vanlig miljö, no way att han gör det liksom. Men mitt i natten med trötta föräldrar så går det utmärkt.

Man packar ihop honom, säger godnatt och försöker sova bara för att höra hur någon börjar yla vid örat och på nytt slänga sig runt i sängen. Jag fattar det inte. Sedan blandar han allt med att lägga sig på magen, titta upp och le stort...tokunge.

men ja, vi är trötta, jobbig natt.

och det värsta är nog att han nu på morgonen tittar på oss med stora förvånade ögon när vi mumlar att vi är trötta...Han är tokpigg och vill leka, blir bra med Spira och bebisbus då på morgonen. Mina påsar under ögonen är inte små...

Morgonen är INTE god...

Widar är toktrött och tvärsur. Natten ska vi inte ens snacka om, Widar har varit fly förbannad, ett tag trodde jag han var besatt...Får se om jag ens orkar gå in på det senare.  Matte lyckades otroligt nog sova lite, tur att en av oss är utvilad och kan busa med den sura bebisen.

Nu ska vi ut och försöka få liten att sova, sen barnvagnsbio, hem och vila och ikväll fika med goa Kristina. Efter en toknatt sitter huvudvärken på plats och vägrar försvinna...

Det är iallafall sol ute även om det är kallt och ångesten är, just nu under kontroll, likaså alla förbannade tankar som harvade runt i natt.

Deadline

Sätter en deadline nu. Sätter en gräns. Allt har sin tid och allt har konsekvenser.

Nattens dikt

Razors pain you;
Rivers are damp;
Acids stain you;
And drugs cause cramp;
Guns aren't lawful;
Nooses give;
Gas smells awful;
You might as well live.

- Dorothy Parker.

Mardrömmar

Liten jagas av mardrömmar, kring midnatt, tre nätter i rad har han vaknat och skrikit rakt ut. Eller vaknat, han är någonstans mellan sömn och vakenhet och skriker och gråter så det gör ont i en.

På förskolan sa det att det är vanligt när de är i en ny utvecklingsfas och Widar har haft det i perioder och det händer mycket just nu. Han är superaktiv. Men tydligen blir det totalkaos i huvudet som verkar hamna i konstiga läskiga drömmar. Tar en bra stund att lugna honom och få honom att somna om. Stackars liten. Känner ni igen er?

Leker med tanken

Leker med tanken. Ska inte, vill inte, får inte.
Men leker med tanken, eller tanken leker med mig. Skräms, lockar, lurar och pockar.
Leker med tanken. Håller den, värderar den. Ska inte. Den är med mig, går bredvid mig, finns där. En vän i natten, lika mycket oro som lugn. Märkligt.

Nattångest

Men du som mår så bra...och förstörd tilltro till silvertejpen...

Ibland säger folk så till mig, det kan vara vänner eller andra människor som man träffar mer eller mindre flyktigt. De ser att man ler, att man skrattar, att man är nyduschad, har rena kläder, snackar, verkar lugn, sansad, glad, trevlig, tom rolig. Att man tar hand om sitt barn, busar, leker, kramar.

Ibland undrar jag om de är blinda och döva? Hör de inte hur ihåligt skrattet är? Ser de inte hur tårarna bränner bakom ögonlocken? Hur jag knappt törs ta i mitt barn av rädsla för att göra fel eller att han på något sätt ska signalera att han hellre är hos någon annan? Att jag ibland skrattar och skämtar så det nästan blir överdrivet och hysteriskt i hopp om att verka som vanligt?

Att hela kroppen kan darra av all kraft som går åt att hålla ångesten i schack så att jag tex under tre timmar ska klara av att hålla ihop mig i förskolegruppen och ansvara på ett bra sätt för Widar? Ser de inte hur jag håller på att gå sönder och hur jag gör allt jag kan för att undvika det? Hur jag drar på svaret när de frågar hur jag mår och jag mumlar ok för ingen orkar höra att jag mår skit idag också.

tack för att du finns tossevossen!

Men jag vet, det är inte alltid så lätt att se eller förstå. Jag är en jäkel på att hålla masken uppe, jag är fan en mästare när det gäller det. Har man varit mobbad större delen av sin skoltid så lär man sig att med tårar blir allt bara etter värre och man lär sig snabbt att det är bättre att verka glad, positiv och göra vad man kan för att passa in.

Ingen kan ändå hjälpa en eller göra det bättre, man har bara sig själv. Ensam är stark, eller hur? Ha, ja till man går sönder, i bitar. Bitar som inte ens silvertejp kan fixa och då är ändå min tilltro till silvertejp enorm...

Men det är skumt hur andra uppfattar en, vad de ser. Jag och psykologen pratade om det för ett tag sedan, hur lät jag skulle kunna hålla masken 1-2 samtal och avsluta kontakten. Det hemska är att jag ibland bara vill göra det och sedan få vara ifred med min ångest och dess mörker.

Men det går fan inte för jag har Widar och Matte som faktiskt står ut med mig och väntar på att allt ska bli bättre. Och alla andra goingar också. Tack för att ni finns och påminner mig!