En av Widars absolut bästa saker att göra när vi hälsar på våra vänner i Undenäs är att få gå på hundpromenad med finaste Thiahund. En tax/drever som funnits hos familjen sedan innan deras äldsta son Max föddes. Vi har busat med henne sedan hon var liten valp och även om hon på intet sätt är min hund så är hon en av mina favorithundar.
 |
| väldigt glad och seriös kille på hundpromenad |
Hon har varit en underbar och tokig hund som alltid hälsat oss med sina skall och våta pussar. Sist vi var uppe så var det en stolt Widar som fick gå på hundpromenad vilket han tog på djupaste allvar. De var tre killar i Widars ålder, Odin som är yngst hos familjen och så Rasmus som är son till gemensamma vänner. Med var Rasmus lillebror också, men han brydde sig inte om Thiahund. Föga anade vi då att det skulle bli den sista promenaden som vi fick gå med tioåriga Thia.
Vi knallade en mellanlång skogsrunda och killarna turades om att hålla i Thias koppel. En riktigt fin sommardag och vi tog svängen förbi kalvarna som blivit utsläppta på bete. Vet inte vem som stirrade ut vem mest, ungarna eller kalvarna? Att kolla in bondens stora traktor var också en höjdare!
Det är så himla fint, särskilt nu i början av sommaren att man lätt glömmer vilket elände det är att bo där vintertid. Bodde ett antal år i Tived som ligger i Tiveden ungefär tre mil norrut från Undenäs och fy 17 för det. Växtzon fyra och snö kvar i skogen fram till maj. Men nu, när det är många år sedan jag flyttade därifrån så kan jag se det fina i naturen igen.
 |
| Thia, Widar, Mattias och mamma Annelie |
Det är något väldigt fint för ungar att växa upp i och jag hade gärna bott där om det legat max tre mil från Göteborg istället för dryga 20 mil. Men jag skulle vilja att Widar fick vara mer nära naturen, är själv uppväxt på landet med djur som en naturlig del av livet. När man bor i stan blir djur något exotiskt istället för naturligt och det känns lite knasigt.
 |
| Minsta lillkillen som heter Mattias precis som Matte |
 |
| Widar och Odin kollar in bondens traktor |
 |
| Vi blev utstirrade |
 |
| min favoritbild av Widar och Thia |
Är så sorgligt att Thiahund fick resa till hundhimmeln ett par dagar efter att vi varit i Undenäs. Dan efter att vi åkt hem så var hon väldigt hängig och blev sedan snabbt sämre. Hon har dragits med en del andra åkommor, men vi trodde nog alla att hon skulle få finnas kvar hos familjen ett tag till, men istället fick hon följa med husse till sin favorit jaktplats i skogen och sedan somna in.
Hon är så saknad av alla, särskilt sin lillhusse som växt upp med henne. Så svårt att förlora sin kompis och sitt första husdjur, alla minns vi väl den sorg man kände första gången det hände?! Samtidigt kan man inte låta ett djur lida när man vet att de har åkommor som inte kan botas och att den tid man har är lånad. Men det är förbannat sorgligt när de lämnar oss, det blir så himla tomt! Så tack finaste Thiahund för allt ditt bus och all din glädje och hoppas du får de godaste köttben som hundhimmeln kan uppbringa!
