alla dessa val

Är så mycket val hit och dit att jag får psykbryt. Allt påverkar ens liv och de omkring en, en del val är lätta, en del helt omöjliga, en del val vill jag göra men för andras skull får de aldrig ske. Jag snackar egentligen inte om småval utan saker som har påverkan på liv och framtid.

Det är svårt på flera sätt. Vissa val går aldrig att göras ogjorda, Det finns saker som skulle sett ut på ett annat sätt om saker gått som planerat 2015. En del saker är så smärtsamma att tänka på. Andra lockar med utvägar, förhoppningar och kanske lite glädje. Andra lovar bara smärta och svärta. Någonstans där i står jag och håller mig i de mina, håller mig i det som håller mig uppe. Jag tror det sviktar och skälver, vet inte vart jag försiktigt ska tassa fram.Borde inte livet vara lite enklare när man är så här gammal? Istället darrar det till i själen och jag tappar nästan greppet...

inte så bra

Ingen bra dag alls idag. Minimalt med sömn, sen upp till jobbet som bara kändes genomtungt idag. På förmiddagen ringde Matte och sa att Widar hade feber och att han var hemma med honom nu och så var det bara att planera för VAB imorgon. Ingick inte alls i veckoplaneringen, har asmycket den här veckan och vi är kort om folk, men eftersom Matte var hemma med honom idag och måste på ett jobb imorgon fick jag rumstera om. Det jobbigaste var väl egentligen att behöva boka av psykologtiden, hade behövt den eller nåt.

Har äntligen fått en läkartid på fredag, tyvärr innebär det en massa ombokningar av möten på jobbet, måste ta läkartiden när jag äntligen fått en. Har ju tagit en halv evighet och sedan får man en tid som man ska inställa sig till på bara några dagar. Älskar verkligen framförhållningen på det här förbannade stället. Ska dessutom träffa den där konstiga kvinnliga läkaren som jag träffade sist...känns sådär minst sagt. Men jag antar att det är ett plus att få träffa samma läkare två gånger inom psykiatrin...har inte hänt förut kan jag säga. Man får väl vara glad att man får en tid antar jag, så får man se vad det hjälper.

Känns rent ut sagt bara genomsvart och astungt. Humöret far åt alla håll och kanter, orken är minimal och kraften går till att hålla ihop sig och ta sig igenom dagen. Det är som att gå på gungfly och varje steg håller man på att trampa igenom och drunkna i skiten. Det är så förbannat svårt att orka och jag orkar inte så mycket mer. När jobb och annat krockar så finns det liksom inga marginaler. Orkar ju knappt ta mig upp på morgonen och känslan av ännu en meningslös ångestdag slår en rakt över bröstet och det gör ju knappast stegen lättare.

Antar att medicinerna jag stått på ändå gjort skillnad, men de är ju inget alternativ just nu. Inom en snar framtid är det dags att kolla av saker och ting med läkare och annat inför kommande planering. Får se hur allt avlöper, vad som kan fungera eller inte fungera. Alla dessa beslut och val, tänk om saker bara kunde få ha sin gång av sig självt, men icke. Tiden får väl utvisa hur det blir med allt. Kommer verkligen behöva de kommande veckornas julledighet! Kryddad med jul hos syrran på gotland, nyår hos goa vänner, mys med Widar och Matte och två dagars hoppträning på Storås. Kanske tom lite sömn....eller inte.

typ så

Medieval helpdesk with English subtitles

alltid lika rolig!!!
men man kan ju undra om kommande generationers barn och ungdomar också kommer att uppleva problem med att bläddra i en bok med tanke på alla smartphones osv som man bara drar  fingret på och så öppnar sig allt....

hm det där med vila alltså

Vi kom hem från Gotland, jag och liten, igår och det kommer komma lite gotlandspics under helgen. I dag har jag varken ork eller lust. Blir bara en liten uppdatering kring det här med vila.


Har varit hos läkaren och pratat blodtryck och såna saker och fått mig en tillsägelse eller nåt. Tack och lov så hade inte trycket blivit värre, snarare något lägre så kanske håller den nya medicinnivån ge effekt.

Pratade om att jag blir andfådd av att hämta liten på dagis, en lång uppförsbacke, men allvarligt, jag ska inte flåsa av den liksom men det gör jag. Eller hur jag tappar andan när jag rider. Vi ska se om det blir  bättre annars kanske man måste utreda det. Kan mycket väl bero på mitt höga blodtryck, men också på annat. Har ju en del mediciner och sedan finns det visst en risk att den sjukdom jag hade när jag var yngre som gav sig på lungorna, nerverna och annat kanske skapat någon sårbarhet för något eller inte.

Nå väl, blev tillsagd att vila så mycket jag kan och röra mig lugnt. Kunde inte låta bli att skratta när jag sa att jag har en vild fyraåring hemma och på måndag börjar jag mitt nya jobb som är på heltid plus att jag vill komma igång med träningen och även ta extra ridlektioner för att det är så kul. Kan säga att min läkare som är en väldigt sympatisk varelse tog i lite när hen sa att nu får du lugna dig lite annars blir du sjukskriven...Så jag lugnar mig och ligger på soffan just nu istället för att gå och köpa gymkort som planerat.

Får bli lite lugna promenader och nytt återbesök. Men helt lugnt är ju omöjligt, vila är skittrist, iallafall när man är tillsagd att vila. Ikväll blir det middag med gamla jobbet och jag kommer verkligen sakna dem så sjukt mycket!

Är skitnervös inför nya jobbet på måndag! Hoppas verkligen att jag ska trivas och gilla det!!! Är skitskraj för att jag ska vara kass på jobbet eller inte trivas...Men ett år går väl fort eller hur? Dessutom gillar jag ju att jobba och mitt mående har mått så mycket bättre av att jobba än att gå hemma eller gå på de absurda AF verksamheter jag befunnit mig på. Fick mail från min AF kontakt idag, vi skulle ju stämma av när mitt halvårsvik var slut och det var så fett skönt att skriva att de får avsluta mig, jag har ett nytt jobb på gång nästa vecka!! Så ja, det här med vila går så där, men jag har i allafall vilat medan jag skrev detta...

så mycket

En lång och blandad dag efter en sömnlös natt. Började med intressant förmiddag på jobbet som innehöll organisationsutvärdering och vett och etikett på sociala medier. En hel del diskussioner och intressanta tankar och jag som varit borta från jobblivet länge kan inte låta bli att gilla allt sånt här. Att ingå i ett sammanhang, ett vettigt sammanhang känns riktigt bra.

Efter lunch vidtog en klart stressigare del. Åkte till Sahlgrenska och lämnade prover kring blodtrycket och som vanligt var inte värdena de bästa. Anade det med tanke på dålig sömn och gräslig huvudvärk. Men tack och lov är inte värdena farliga heller och jag är seriöst medicinerad för det, ska bara försöka vila lite också....Sedan får vi se om det blir någon medicinjustering när jag träffar läkaren nästa gång.


Från Sahlgrenska åkte jag till psykologen och vi råkade komma in på en del riktig tung skit som jag fick bryta i för jag mådde seriöst illa och hela rummet började snurra. Inte så bra. Råkade är väl egentligen fel ord, vi har rört oss mot det och psykologen är rätt skicklig i att föra mig till något speciellt, men jag var inte riktigt inne på det idag och reaktionen blev för stark.

Det som sker i samtalet i det rummet är väldigt märkligt och det har tagit tid att komma dit jag är nu, men det är också svårt och idag var det som att gå in i en vägg och på ett par sekunder reagerade hela kroppen och så stängde jag av. Vissa saker kan jag bara inte ännu. Eller om det någonsin kommer att gå. Ibland känns det som om jag alltid kommer må så här, att inget kommer bli bättre och att jag får lägga min kraft på att hålla ihop mig så att jag klarar av att jobba och fungera så gott jag kan.


För jag klarar ju att hålla ihop mig och jag tycker verkligen om att jobba igen. Att fokusera på något annat och så gillar jag ju människorna jag jobbar med, både brukarna och kollegorna. Efter mötet hos psykologen samlade jag ihop mig och hann med en fika på nya jobbet och det kändes bra! Jag tror faktiskt det kommer bli ett bra och intressant jobb och kollegorna verkar trevliga. Kändes synd att det bara är ett vik.

Det enda som är synd är att jag inte kan vara kvar på mitt gamla jobb för det gillar jag också. Men det är sällan man får napp på ett behandlingsjobb och jag känner att jag vill ta den chansen! Har man tur sedan så kanske det blir ett casejobb ledigt eftersom stan är lite på gång åt ACT-hållet och mot Housing first vilket jag är övertygad om är vägen att gå för klienter som har komplexa problematik! Tycker det är väldigt intressant och det ska bli spännande att följa. Under tiden kör jag ett år med öppenvårdsbehandling för människor med missbruk och beroendeproblematik och det känns väldigt kul!

Sedan är det lite tufft att det innebär att vi kommer bo i lägenhet ett tag till då jag hade behövt en fast tjänst för att vi ska kunna få lånelöfte till ett hus. Kan verkligen längta efter en trädgård och mer utrymme! Blir avis när man träffar syrrorna eller kompisar som bor i hus och där ungarna kan vara ute hela dagarna utan att man måste gå till en lekpark eller annan plats för att kunna leka loss. Men tids nog kommer det väl, vi får se var och när.

Efter fikan med kommande jobbet så stressade jag iväg för att hinna hämta Widar och jag antar att det var bra att inte blodtrycket mättes just då, men jag hann i allafall och hämtade en glad vildunge! En liten som berättade att brandlarmet gått och att brandkåren kommit, men att det tack och lov inte brunnit. Men Widar som fortfarande är rätt ljudkänslig hade blivit alldeles jätterädd av ljudet. Han hatar verkligen sånt och även om de pratat mycket om larm, varför osv så är han väldigt rädd. Det har blivit lite bättre, men det är ändå jobbigt för honom.

Annars hade dagen varit bra och han var laddad inför vår mamma-Widar kväll och hade bestämt middag och kvällsmys. Matte är på aktiviteter och afterwork med jobbet och lär väl komma hem sent. Så det blev jag och Widar som fick fixa mat och mys fram till han somnade full med planer inför våra lediga dagar som börjar imorgon!

Är lite trött ikväll, men får se hur det går med sömnen. Den kommer inte än iallafall.

ett av besluten

Ett av besluten jag våndats i är fattat. I går meddelade jag mina arbetskamrater att jag tackat ja till ett jobb som behandlare i en av öppenvårdsenheterna i stan. Det är inte en fast tjänst tyvärr, men det är ett vik på ett år och inom behandlingssfären vilket jag länge velat jobba inom.


Även om det känns svårt att lämna det jobb jag har nu eftersom jag faktiskt trivs bra där, så känns det här beslutet rätt i magen. Nu hoppas jag bara att jag ska trivas med jobbet och kollegorna. Jag är kvar på mitt vik som jag har i nuläget till sista augusti och ska ha lite sommarledigt så det är egentligen inte jättemycket jobbtid kvar. Hoppas verkligen att jag inte ska ångra mig nu!

Det är märkligt vad mycket mer attraktiv man blir när man redan har ett jobb, detta är inte det enda erbjudandet som dykt upp efter att jag börjat jobba. Innan jag hade jobb så kom jag ju knappt på intervju liksom...

man blir ju rädd

Redan igår så gladdes jag åt att Fi och Miljöpartiet klev framåt och att moderaterna fick en fet käftsmäll. Desto ondare i magen fick jag av att se att människor igen röstat på SD. Trodde inte det kunde bli så höga siffror för dem igen.

Än värre blev det i morse då man insåg att det inte bara är i Sverige som invandrarfientliga partier gick framåt. Såg hur Front National blev Frankrikes största parti med 25%, ett parti som bl.a. förnekar förintelsen. Hur främlingsfientliga partier drar fram över Europa och det gör mig livrädd.

Är det ett samhälle vi vill ha? Som brister fullständigt i tolerans och mänsklighet? Som skyller de problem vi brottas med i samhället på invandrare??? Har folk ens läst igenom partiprogrammet? Fattar man vad det är man röstar på? Nu var det många som inte röstade alls och jag hoppas verkligen att alla röstar i nästa val och att de inte ger SD en enda röst till för vi kan inte ha ett samhälle som vill människor så illa.

Jag vill inte att min son ska växa upp i ett samhälle som behandlar människor så illa och som gör skillnad på människor och människor utifrån hudfärg, religion och ursprung. Tanken måste ju vara att jobba för att alla människor är lika värda, vi är ju människor allihopa! Vi vill ju ha en goare värld utan rasism, homofobi, krig, miljöförstöring osv så då måste vi kunna göra andra val än val som gynnar SD och dess likar!

feber, velanden, beslut och ett visst hat

Medan febern rasar och rösten havererar så velar jag fram och tillbaka över diverse beslut som tex jobbet och annat som är viktigt eller definitivt. Vissa beslut är ju definitiva på ett sätt som vardagsbesluten sällan är. I de flesta fall kan man ju välja och ångra sig och välja om, men för vissa finns ingen andra chans i livet. Det gör det hela så mycket svårare.

När det gäller jobbet så tror jag att en del av mig väldigt gärna vill ta chansen att testa, även om jag trivs bra där jag är. Skulle dock vara riktigt surt om jag inte skulle trivas i det nya jobbet, med tanke på att jag trivs så gott med folket och upplägget där jag är idag. Men jag har ju hela tiden sagt att jag vill jobba med behandling, har medvetet inte sökt vanliga socialsekreterarjobb då jag jobbat med det under flera år. Sedan är det lite trist att det bara är ett vik, men man vet ju aldrig vart det leder...

Dessutom skulle man kunna jobba extra inom någon av de organisationer som jobbar med hemlöshet så man fortfarande kan ha lite av det kvar. Är lite förvånad över att jag verkligen gillar fält och uppföljarbiten i mitt nuvarande jobb. Samtidigt så ska jag ju försöka lyssna på vad jag helst av allt vill, som om jag skulle veta det....Ett av mina problem enligt psykologen, du måste lyssna på vad du vill Bea, istället för att bara göra det som förväntas....hm jo, jag vet, men det är f-n inte så enkelt. Helst skulle jag klona mig och ha båda jobben...

Ringer runt och hör mig för om arbetsplatsen och vad man kan be om i lön. Verkar som om arbetsgruppen har gott rykte om sig och inte någon större personalomsättning och det är ju ett gott tecken. Sedan samlar jag mod och ringer viktiga instanser och blir så bra bemött att jag nästan börjar lipa i telefon. Fånigt, men vissa saker är oerhört känsliga och så är det väl egentligen med allt som är seriöst viktigt för en. Att då få ett gott och hoppfullt bemötande lättar oerhört. Särskilt som det stakar ut en riktning framöver.

Förutom allt sånt fick jag ett ryck och ringde och kollade upp fotoutbildningen som jag vill gå. Fick prata med den kursansvarige som sa att kursen troligen kommer börja i höst på kvällstid om de får tillräckligt många anmälda. Det är en fotogrundutbildning som är förberedande inför högskolestudier eller yrkesförberedande för de som vill starta eget. Så nu håller jag tummarna, kommer anmäla mig på torsdag när kurserna inför hösten släpps! Har ju en dröm att kunna ha en fotoverksamhet bredvid ett vanligt arbete samt kunna sy och göra en del smycken. Men allt det ligger på lång sikt.

Likaså fick jag häcken ur och mejlade min handledare om min kommande uppsats så trots febertjafset eller kanske pga feberyran så har jag vågat göra en hel del viktiga saker idag. Nu ligger jag däremot utslagen av febern och hoppas att vila och Alvedon ska få mig fit nog att hämta liten snart. Tror dock att psykologen skulle vara nöjd med att jag gör saker som är viktiga för mig och dessutom vågar dra upp framtidsplaner medan det fladdrar lite i magen!

Men nu, total vila och varmt citronvatten! och ett seriöst hat mot hantverkarna som byter panel på huset och som driver mig till vansinnets gräns med sitt bankande och sågande...utanför vårt fönster....Jag vet att de bara gör sitt jobb, men det krävs seriös impulskontroll för att inte slita upp ett fönster och skrika sluuuuta med en avgrundsröst så de trillar ner och inte hamrar mer...men annars är allt lugnt och bra...typ

funderar på båda

att fatta beslut

Fick ett rek häromdagen, kunde inte alls begripa varför jag fick ett rekommenderat brev från västra Götalands regionen, Sahlgrenska. Hämtade ut det igår när jag var på väg till jobbet och tänkte att det var väl någon av utredningarna kring blodtrycket eller mitt mående tidigare.

Rev upp kuvertet i bilen och såg de första raderna där jag ombeds fatta ett beslut. Ett beslut som rör både mig och Matte och jag bara kände hur jag slängdes tillbaka i tiden och hur illamåendet och minnen strömmade över mig.

Förmådde inte att läsa klart det utan knölade ner det i min väska, drog några djupa andetag och åkte till jobbet. Inte helt kontrollerad då jag höll på att svänga ut framför en mötande bil, turligt nog upptäckte jag vad som höll ske och hann stanna. Kände mig rätt ofokuserad så jag lät min kollega köra tjänstebilen medan vi jobbade under gårdagen.

När jag kom hem i natt så kunde jag inte förmå mig att läsa brevet utan istället fick jag och Matte prata lite idag. Beslut måste fattas och jag vet varken ut eller in. Oavsett vad vi beslutar så kommer det påverka oss, vissa beslut är mer livsavgörande än andra. Ett papper med tre val, bara att kryssa och skriva under och posta alternativt ringa och meddela vårt beslut. Så enkelt och ändå så allt annat än enkelt.

Det är ingen farlig sjukdom, lika bra jag skriver det annars tror någon säkert det. Det är bara ett val, ett beslut som måste fattas och oavsett så finns risken onekligen att jag kommer ångra mig. Men det här kommer vara definitivt och jag är fan inte redo.

Har skjutit det på framtiden, men nu börjar den tiden att rinna ur. Kommer påverka fysiskt, psykiskt och på alla andra sätt man kan tänka. Vissa beslut är så mycket svårare att fatta än andra.

trött, men lite hopp

Jobbat för fullt idag och ser verkligen fram emot att vara ledig imorgon innan jag jobbar 11 tim på lördag. Är så galet trött, sömnen är helt upphackad. Men det har ändå varit en ok dag, fått en del gjort och dessutom fått beröm för det och det värmer. Jag har inte legat av mig helt även om jag inte är helt inne i jobbet än.


Stundtals kan jag känna hur det glimrar till i mig, hur jag kan känna att det är roligt, att det finns ett engagemang i mig under det där depressionstäcket som ligger över mig och emellan mig och livet. Att sedan komma hem och krama älskade liten är en av de finaste stunderna på dagen och något som känns gott. Självklart är en kram från Matte också guld värd och ska inte förglömmas!

Men det är speciellt när jag liksom kan känna igen mig själv för jag har liksom levt så himla långt ifrån det när jag hållit på att drunkna i ångest, suicidtankar, skuldkänslor och meningslöshet. Det är på intet sätt borta, men att jag ändå kan ana något annat är ju positivt.

På denna korta tid så har det redan gett mer än det som AFs aktiviteter gett och det kanske inte är så mycket egentligen, men för mig är det klart bättre. Jag höll ju på att må ännu sämre av att gå med andra som var mer eller mindre seriöst och allvarligt sjuka och stundtals utagerande. Det bästa från aktiviteterna var syknepen som jag lärde mig och den tjejen som höll i sytimmarna.

Resten var för det mesta både gränslöst och helt uppåt väggarna och mer än en gång har jag tänkt att egentligen skulle man starta en verksamhet för människor i min situation där man har med personlig utveckling, samtalsstöd, framtidsplanering i stället för att bara gå till tex keramik där saker och ting ballar ur för att ledaren inte kan hantera mixen av mer eller mindre allvarligt sjuka och utåtagerande deltagare. Men nu är det ett kapitel lagt till handlingarna.

Men man blir galet trött så det hade ju varit schysst om jag kunde sova ordentligt...blir till att boka en läkartid tror jag. Funkar dåligt att jobba heltid och inte sova så mycket...Man blir ju inte mindre trött ju...

framåt...

hemlis

jag vet en hemlis! en hemlis som får mig att le
lite extra...det ni!

Om exakt två månader...

...ligger hela vår familj på stranden i Khao Lak. Fyra år sedan sist och precis som då åker vi med goa vänner från Västerås och en familj som är vänner med dem. Galet, fyra år sedan vi reste någonstans, förr reste vi en hel del men då jobbade vi båda och hade inga direkta utgifter mer än boende, mat och csn-lån.Vi lämnar Sverige på nyårsafton och hoppas på sol, lugn och ro, go mat och en massa bad. Widar älskar ju att bada så det lär bli en hit! Hoppas bara att det inte drar in en ny tsunami, inte utan att det finns ett visst obehag inför var man vistas. Sedan är jag alltid kluven inför de baksidor som finns i ett land som Thailand, det är inte helt okomplicerat.

hängmattorna på stranden när vi var där 2009

För egen del hade jag hellre åkt till Nya zeeland, men det blir en annan gång. Att bila Nya zeeland runt med ett barn som avskyr att åka långt i bilen är ingen hit. Men det är dyrt att resa som familj, att back packa och bo för en hundring per natt och ta dagen som den kommer funkar inte riktigt när man har småbarn och en bekväm sambo som vill bo på vettigt hotell och jag får hålla med. Men då kostar det och det tar tid att få ihop ekonomin när man inte jobbar. Hoppas innerligt att jag landar nåt av jobben jag sökt så att jag kan komma hem i slutet av januari och börja jobba!

melonshake, väldigt gott

jagar som alltid solnedgången

ute vid similian islands,

hoppe ska så klart följa med, ska bara försöka
få honom låta bli ölen,
han blir rätt jobbig när han dricker

stranden

is this the end?

Ni vet väl att jorden som vi känner den ska gå under idag? Känns ju lite drygt...Finns en massa teorier om allt som ska ske 2012 och just idag så tar Mayakalendern slut och ja allt går under enligt vissa tolkningar...Hm, den som lever får se.

Jobbigt om världen går under när vi sitter på färjan till gotland liksom....Hoppas ni får en go dag därute iallafall! Hade vi varit kvar i götet hade jag gått på end of the world fest, diverse fester på det temat i stan ikväll.

Förresten vad packar man för undergången? Har ju bara packat kläder och julklappar, känns ju inte som om det kommer funka nåt vidare vid undergången eller?!

Obama 4 år till

Håll med om att ni drog en lättnades suck tidigt i morse när det stod klart att Obama skulle fortsätta som president i fyra år till?! Han har mycket att leva upp och göra. Men alternativet med Mitt Romney var verkligen inget alternativ.Nu får vi se vad Obama utträttar och vilken påverkan det får.

från hans vinnartal i morse
bilden hittar ni här där ni också kan se hela talet

Blivande kock som far sin?

 Widars nya favoritsysselsättning vid middagstid är att hjälpa Matte i köket. Att krydda och röra klarar han utan problem. Och nej, han får inte göra det utan nära övervakning av förste kock Mattias.

Han kanske kan bli Sveriges nya mästerkock? Han gillar i vilket fall kryddor, mycket kryddor...

Datanörd kanske?

Man lämnar honom ett par ögonblick och han tar genast sikte på datorn....men det lär dröja innan han får en egen sida. Men han är grymt fascinerad av datorn om han får syn på den. Blivande datatekniker kanske? Kan han försörja mor och far på det tro? I allafall så lär ju hans mor bli fattigpensionär och då behövs ett barn med god ekonomi *s*