bästa pausen

Ibland hinns den med, den där ensamma stunden. I måndags hann jag med en egen stund på ett av stans cafe. Med en god tonfiskmacka, grönt te och resterna av Olof Palmes biografi satt jag själv en lång stund. Åt, drack, läste och försökte känna livet fladdra lite starkare...

väldigt bra biografi om än lite tung

lite vårfint, lite bokrea och diverse funderingar

I går hade jag ledigt eftersom jag jobbat kvällen och halva natten, gick av ett på natten. Var riktigt kul och intressant, men en hel del att göra. På stan sprang vi även på stans ungdomsfältare som hade fullt upp då upptakten till ett rejält ungdomsgängsbråk var på gång. Vi som fältade vuxna hemlösa hade en något lugnare kväll och enligt mina kollegor var det en ovanligt lugn kväll.

Men det är en go känsla och det känns som ett jobb som jag kommer fixa. Sedan ska jag ju vara på ett boende och där funderar jag lite över hur jag ska få igång lite jobb. Har ju bara varit där tre dagar, men tanken är ju att jag ska kunna följa upp och länka individer vidare så att de får ett boende på sikt. De flesta är dock rätt brända när det gäller myndigheter så det är en avvägning hur på man kan vara.

Men det känns bra att jobba, det är tydligt att det är något som jag behöver få göra. Sedan är det ju ett halvt kaos i mig med allt som händer och oron för hur min plastfarsa ska klara sig och för hur mina syskon ska orka. Men det ska jag väl plåga psykologen med, men sedan jag fick en ny psykolog i höstas så känns samtalen mer och mer meningslösa. Vet inte om det beror på att jag inte tycker att hen fattar, på om vi inte riktigt kommit igång ordentligt eller att jag håller på att tröttna.

Tyckte att det gav mer med den förra även om vissa samtal var kassa då med. Det är svårt att veta, men hen jag går hos nu är så där som jag tycker psykologer brukar vara, eller brukar och brukar, har ju aldrig tidigare gått i terapi, men ni vet så där hummande som man föreställer sig en psykolog. Men jag har ju en del att ösa ur och det känns dumt att avsluta när jag är i ett läge fullt av omställning. Dessutom måste jag få koll på en del av det inre kaoset.

Nåja, igår hann jag iallafall med en sväng på stan efter att jag varit på blodtryckskontroll och fått bassning för att trycket var på tok för högt suck. Iallafall, på stan fick jag köpt ett par toppar jag kan jobba i, några nya gardiner och vårduk till vardagsrummet och ett par fina böcker på bokrean.

Bokrean var verkligen så mycket bättre förr, nu är det inte mycket kul som finns och den där spända förväntan man brukade ha inför rean är borta. Men betongboken var ett fynd och värsta peppen inför saker jag vill testa att gjuta i sommar. Som sagt vi behöver verkligen ett hus med trädgård och uthus för diverse hobbyprojekt. Har en massa idéer och helst vill man ju göra allt NU, men det är ju inte riktigt lämpligt i en liten lägenhet...

Förresten, idag är det ju första mars, en vårmånad så trots det galet gråa vädret så är ju våren på gång! Dessutom börjar blogg100 idag och detta blev mitt första inlägg! Får se vad som kommer dyka upp framöver!

När regnet faller, läsvärt om förlossningsdepression

Har inte läst mer än en bok sen Widar föddes och just nu kämpar jag med den här.

Vill läsa, den berör, många av orden och upplevelserna från hennes tid i en förlossningsdepression kunde lika gärna varit mina egna. Inte för att man kan jämföra en amerikansk skådis liv med mitt, eller allt amerikanskt snack, men känslan och upplevelsen känns igen. Smärtan likaså och den avgrundsdjupa förtvivlan som hotar att sluka en.

Mår stundtals illa, och känner gråten i halsen för jag vet hur det känns och hur oerhört ont det gör att inte känna det där omedelbara moderskärleken och lyckan och brottas med upplevelsen av att vara en inkompetent dålig mamma och tankar på att familjen skulle klara sig bättre utan mig.

Den är tung att läsa, men ska visst handla om hennes väg ur, har inte kommit så långt än. Vi får väl se.

Hade det varit förr hade jag lätt kunnat läsa den på en dag, men nu tappar jag ord, meningar och koncentration efter en stund så det tar tid. Men jag läser igen, vad sägs om det?! Dessutom blir jag lite inspirerad att samla mina blogg och dagboksanteckningar i någon form av alster. Har tänkt på det flera gånger, men det blir lätt så oerhört personligt och smärtsamt. Men kanske är det ändå ett bra tecken, att jag kan prata/skriva om det som varit och få lite distans istället för att bara vara i ett enda känslokaos.

Frankie Daily journal 2013

Har hittat den finaste dagboken på Papercut efter att ha sett den inne på Bonjour vintage blogg. Plats för anteckningar, listor, minnen och en massa fint. När jag var yngre skrev jag hur mycket som helst, men när jag mådde som sämst i depression så försvann liksom orden, kunde inte skriva och än mindre läsa. Men det kommer tillbaka och jag har saknat skrivandet. Har hanterat så mycket genom att skriva och det känns alltid roligare att teckna ner sin dag i en vacker journal så den här känns som ett säkert köp för 2013!

Hungerspelen

Har läst min första hela bok på 1 år och 11 månader. Jag har inte kunnat läsa, inte kunnat hålla koncentrationen eller orken när det gäller att läsa. Har känt mig så ledsen över det då jag annars älskar att läsa och har läst sedan jag lärde mig det under höstterminen i ettan. Det har varit min avkoppling i många lägen.

Alla tjatar ju om Hungerspelen som går som film nu så jag plockade åt mig den för nån vecka sedan inne på Pocketshop. Började läsa och upptäckte att jag kunde läsa igen och jag ville läsa. Jag ville knappt sluta. Dels så var boken rätt spännande och bra även om den inte är ett litterärt mästerverk. Men den är lättläst, lite spännande och kan ge en scary version av framtiden. Har svårt att tro att de lyckats behålla känslan i filmen, men vem vet? Ska nog läsa de andra böckerna också, ska visst vara en triologi även om jag var rätt nöjd med att boken tog slut där den tog slut.

Lite kort om storyn;

Varje år direktsänds Hungerspelen som en av de största mediala händelserna. Från varje distrikt väljs två ungdomar mellan tolv och arton ut att delta. De lottas fram, och skickas omedelbart till huvudstaden där de ska stajlas, tränas och visas upp i direktsända intervjuer. De måste se till att vinna folkets gunst för att få sponsorer. 


Varje år konstrueras en ny spelplats där ungdomarna släpps ut. Men bara den som överlever får åka hem!  Katniss Everdeen, vår hjältinna, är fjorton år. Hon älskar sin lillasyster Prim över allt annat, och försöker skydda henne från allt hemskt i distrikt tolv, men mot Hungerspelen har hon inget skydd. Det namn som dras i lottningen i distrikt tolv är Primrose Everdeen, och Katniss ser ingen annan utväg än att själv ta Prims plats i spelen...

Suzanne Collins har skrivit en obehaglig framtidsroman om liv och död. men det är lika mycket en roman om vår tids television - som är grym, rå, falsk och egentligen bara handlar om en sak - tittarsiffror. Hungerspelen är som en dokusåpa som möter Flugornas herre.

Boktips!

 Har under lång tid inte riktigt fixat att läsa, svårt att koncentrera mig, allt flyter samman osv. Men nu jobbar jag på att komma tillbaka till något som jag älskar och som egentligen är värsta bästa avkopplingen! 


Dessutom, vem vill inte ligga i parken eller på stranden i sommar och läsa en bra deckare?Det här är en svensk schysst deckare som jag kan rekommendera!


Huvudpersonen bor i London men åker hem för att ta hand om sin dementa mammas lägenhet. Väl där finner hon papper som visar att mamman äger ett hus i Tornedalen och att någon vill betala mycket för att köpa loss det.Mamman har aldrig velat prata om sin uppväxt och ingen annan har vetat att huset fanns. Huvudpersonen Katrine reser dit och börjar nysta i sin släkthistoria. Samtidigt har en man mördats och polisen försöker utreda mordet.


Det blir spännande och historian är välskriven och upplösningen inte helt självklar. Klart värd att läsas!