sömnbrist, renoveringsoljud och min älskade unge

Att gå till jobbet efter två timmars sömn och mardrömmar from hell hela förbannade natten gör onekligen att man är trött. Lägg därtill en huvudvärk som inga tabletter rår på, troligen utsättningssymtom enligt läkarn, plussa på dåligt mående, ångest och lite mer roliga utsättningssymtom och bilden blir inte vackrare. Kom till jobbet och inse att du kommer sitta i ett ständigt återkommande borrljud då fasad och fönsterrenoveringen inte är klar och ni anar att nerverna studsar ur skinnet.

Både vi som jobbar och våra deltagare i verksamheten är sjukt trötta på renoveringen. En renovering som måste göras och som görs av gubbar som går utanför fönstrena och gör sitt jobb, men som också bidrar till att vi alla pratar om filmen Falling down med Michel Douglas där han ballar ur i en bilkö och slår sönder bilar och annat för att han får nog och flippar ur kraftigt.

Det är dock lite roligt att vi alla, både vi som jobbar och våra deltagare upplever samma galna starka känsla där vi bara vill få tyst på de människor som egentligen bara gör ett jobb som leder till att vår arbetsmiljö på sikt ska förbättras. Mitt tålamod och mitt skydd är så klent nu, allt går rakt in och jag klarar knappt att vara här. Som tur är kan vi skratta lite åt vansinnet också och då lättare det.

Men i eftermiddag blir det inläsning på återfallsprevention och diskussionsträffar för när deltagarna går för dagen gör jag det med. Verkar som mina kollegor gör samma sak innan vi flippar som Michel Douglas.

Är så oerhört trött, men det går verkligen inte att sova längre. Utan ordentlig och maxad nattmixmedicin så är sömnen helt utslagen. Galet. Inte blir det lättare att sova när liten vaknar och är förtvivlad över värk i benen och foten, verkar som han fått växtvärk igen. Han växer hela tiden just nu och då kommer det onda på natten. Gör ont i mig, minns hur det verkligen kunde värka i smalbenen.

Innan vi fick veta att även småbarn kan ha det så var man ju orolig för att det var något som var fel. Inte ska barn behöva vakna på natten och ha ont i benen liksom. Men det blev en massa tröstande och så fick han sova hos mig eftersom han dessutom i natt kom på att han saknade pappa alldeles förskräckligt mycket. Inte lätt när pappa är i Tyskland hela veckan med jobbet.

I ena stunden är han så stor och redig och i nästa stund så är han en liten kille som bara vill vara nära, det är verkligen så. Så många tankar, resonemang, uppfinnigar, frågor och känslor som ryms i honom och det är så häftigt att se världen och saker genom hans ögon. Kan bli så oerhört rädd för framtiden, bara önskar att han ska ta sig genom livet helskinnad, lycklig och trygg. Att man visste att det skulle gå bra för honom, finns så mycket som kan hända och som kommer hända på hans resa och vi kan inte skydda honom från allt heller. Inte lätt det där med livet...

Vi

I sista minuten

Jag är onekligen en som gör saker i sista minuten och förr i tiden så funkade det fint. Under press och kaos presterade jag och levererade så gott som alltid. Detta funkar inte längre. Sedan depressionen drog igenom min hjärna så slutar mina sista minuten aktiviteter i kaos, irritation och ett innerligt hat mot diverse saker.

Ikväll handlade det så klart om dopklänningen. När jag skulle göra en av de sista sakerna nämligen sy knapphål och sedan sy i knapparna så ballade symaskinen ur, instruktionsboken var helt plötsligt borta och inte ens internet och diverse googlande hjälpte.

Matte försökte så klart hjälpa till med följd att jag både fräser och snäser åt honom trots att jag helst vill lipa och slå sönder symaskinen. Efter en massa letande på nätet visar det sig att jag glömt fälla ner en grej och sedan funkar maskinen igen och jag minns att ja så här skulle man göra. Sedan blir hålen sneda och att repa upp sydda knapphål är inte det lättaste.


Till slut fick jag hygglig ordning på det, men då var jag så trött och uppvarvad att jag inte längre kunde tänka hur jag skulle sy fast spetsen på snyggast sätt med följd att nytt bryt är på väg. Då sa min smarta sambo, att du, ta med dig maskinen och sy det imorgon. Så nu gör jag så, syr fast spetsen och det blå bandet på klänningen hos syrran.

Så det sista av kvällen gick till att packa, få bryt över vad jag ska ha på mig och nu, medicin och lite slösurf innan jag kan somna. Har dessutom skrivit på mina anställningspapper samt andra papper som kommer påverka våra liv resten av livet oavsett utgången och resultaten av vårt gemensamma beslut. Självklart är allt signerat i sista minuten...Det är inte lätt att göra rätt här i livet, men fy 17 vad vi försöker ändå.

Den enda av oss som haft en lugn kväll är Widar som tro det eller ej äntligen har börjat somna själv på kvällarna efter saga och kramar. Inte för att han för den sakens skull sover nätterna igenom, men det är stort att vi inte måste vara kvar inne hos honom hela tiden till han somnar och att han inte börjar vakna efter en halvtimmes sömn och ylar på oss. Håller tummarna för att han kanske blir en sovande kille! I allafall nattetid...

sova...

pms

bara för att förgylla helgen lite extra....suck

fy fan, jag hoppas varenda bild du tar någonsin, ever blir ett enda blluuurr

Vi har blivit av med vår nästan nya systemkamera, inklusive ett stooort minneskort med ett par tusen bilder och ett schysst objektiv. Skiter väl egentligen i kameran även om det svider utan det är bilderna som gör ont då många av dem ej förts över till hårddisken korkat nog. Har liksom inte orkat göra det och det får jag äta upp nu.

 Saken är den att sambon hade med den till öl och whiskeymässan för att fota lite vilket han gjort. Sen gick han och en kompis till en restaurang och väl där glömmer sambon kameran på ett bord. När han upptäcker det och ringer restaurangen är kameran givetvis borta. Den har inte lämnats in på restaurangen eller på polisens hittegods och det trodde vi väl inte egentligen, den är för ny för det. Men korten, idioten som tog den kunde väl för helsike plockat ur minneskortet, men icke.

 Så jag hoppas nu, din parasit och kameratjuv, att du aldrig någonsin i resten av ditt liv lyckas ta ett enda vettigt kort. Att du får grus i ögonen av att försöka titta på bilder och att alla helvetets bakterier äter upp resterna av din minimala elaka hjärna och att du för evigt drömmer mardrömmar om människor som hämnas allt du snott. Att du för evigt får uppleva att allt du äger och har tas i från dig för evigt. Skulle du mot förmodan komma på att du kan lämna tillbaka kameran eller kortet så gå in på restaurangen, de har vårt nummer och du skulle tom kunna få hittelön. Så vem vill du vara, en skit eller en vettig medmänniska?

känslor, en bild säger mer än tusen ord

känslor

Den här bilden är inte mycket rätt fotografiskt, men jag älskar den. Det är en sekundbild från när vi var hemma hos min kompis Johanna och lekte och pysslade innan jul. Vid det här ögonblicket har de flesta gett upp! Noah ser asförbannad ut, Widar är sur och uttråkad, Dante är sur över att han inte får sätta på barnprogrammen och Johanna gömmer sig och drar en djup suck...Kaos inför jul liksom! Jag gillar ögonblicksbilder! Behöver beskära den lite och fixa till den, men i övrigt är den perfa. Känslofeeling!

Mjölk för kvinnor, var är i så fall den manliga mjölken???

Seriöst, höll på att sätta lördagsgodiset i halsen då jag under reklampausen för kvällens engelska deckare möts av inslaget om mjölk anpassad för kvinnor från Arla...Vadå mjölk anpassad för kvinnor, har vi inte kunnat dricka mjölk innan eller vad?!

Går in på Arlas hemsida och läser att den nya mjölken "Female mjölkdryck innehåller dubbelt så mycket folsyra och vitamin D och 30% extra kalcium, jämfört med vanlig lätt- och mellanmjölk. Folsyra stöttar att nytt blod kan bildas och bidrar till att minska trötthet och utmattning. Kalcium och vitamin D är bra för din benstomme, hela livet. Även om Female är framtagen för att passa extra bra till kvinnor, kan alla njuta av den goda mjölken". (länkar: arla-wellness-female www.arla. wellness)

Aha, kalla mig galen, men har jag behov av extra folsyra i mjölken jag dricker? Folsyra som är bra att ta när man vill bli gravid och under graviditeten för att undvika vissa skador på ett eventuellt barn samt hjälpa kroppen bilda allt nytt blod som krävs för att sörja så bebisen får tillräckligt med blod. 

Så denna mjölk är anpassad så att jag kan dricka den om jag vill bli gravid och undvika benskörhet....Ja jisses det är väl det kvinnor vill hela livet?! Klart jag måste vara konstant beredd på att bli på smällen och för allt i världen undvika vanlig mjölk...

Seriöst, när får vi läsa om mjölk som ökar spermieproduktionen eller kvaliteten på spermierna? När kommer mjölken for the real man?! Behöver jag ha en gullig förpackning med rosa detaljer så att gud förbjude att en man råkar ta fel och kan kallas för kvinnlig i kassan? Eller ska en man köpa mjölken för att bejaka sin kvinnliga sida? Kan inte mjölk få vara mjölk och vitaminer vitaminer? Visserligen säger Arla på sin hemsida att de har rosa detaljer för att stödja Rosa Bandet kampanjen, men säger också att de haft samma färger och utformning på en annan produkt som mest köptes av kvinnor vilket känns så himla förutsägbart. Att stödja Rosa bandet är ju hur bra som helst, men kan man inte vara lite mer orginell? Dessutom borde man ju i så fall kunna stödja Mustaschkampanjen med en blå utformning riktad mot män?!

Folsyra går utmärkt att köpa på apoteket, när och om jag vill, jag behöver inte ha en egen mjölksort för det! Är ju för jösse namn helt absurt ju. Eller är det så att Sveriges kvinnor efterfrågar denna mjölk precis som rosa energidrycksburkar? Allvarligt?! Sägs ju att det är vi konsumenter som skapar behovet, men allvarligt? Vem är det som hittar på den här idiotin? Är inte samhället tillräckligt könsuppdelat? Eller vad är det som försiggår  Känns som det är dags för en bojkott! Eller går ni och köper folsyremjölk så ni är beredda? Kanske bara jag som är gammalmodig och har missat att Sveriges kvinnor inte klarar sig utan denna nya produkt? Eller? Ingen annan som blir upprörd?

grått

Grått ute, grått inne, grått i sinne.

Vaknade av Widars skrik, han vaknade lika mycket på fel sida som jag och vägrade somna om. Egentligen borde man få somna om och börja om när man vaknar helt fel. Nu är han på dagis iallafall, lämningen gick lugnt, det är en enorm skillnad mot i våras.

Jag tänkte dra ner på stan, men efter hysteriskt letande efter den försvunna plånboken, (visade sig att Matte lagt den på skohyllan, under hammaren, i hallen...) så orkade jag inte mer utan satte mig i soffan en stund. Så här sitter jag med datorn och har intagit ipren mot det kvinnliga eländet som dyker upp varje månad. Har en härlig mensvärk suck.

Ibland vore livet klart enklare som kille, har svårt att se några seriösa problem med att ha en Y-kromosom. De slipper det mesta som är jobbigt, gör ont och dessutom har de bättre betalt i livet och ett antal fördelar i samhället. Fast det e klart, de dör tidigare, generellt talat alltså. Nä, orkar inte den diskussionen nu, mår bara allmänt illa.

I kväll kommer ena syrran över, blir mysigt, både jag och Widar gillar busigt sällskap när vi är ensamma hemma! Ska fundera ut nåt gott att käka och när Widar somnat lär vi slöa framför alla konstiga tv-serier som börjat. Kanske blir en kopp gotländskt sommarte under filten, i soffan en höstig augustikväll, lite mysigt!

Varför så arg?

Den frågan ställer både jag och Matte till Widar. Hans nya grej är att vakna kring sex och gallskrika och vara skitarg. Vi får knappt trösta eller titta på honom och han skriker  oavsett vad vi gör. Han hade en sådan vända i vintras också. Helt galet.

arg som ett bi

Överlag så är han mycket Putte sur nu, vet inte riktigt vart busWidar tagit vägen. Men det beror väl på ålder, sömnbrist, feber och förkylning som aldrig tar slut. Men det är inte lätt att börja varje dag så här. Särskilt inte när man själv mår så där och inte kan sova och Matte också är trött. Det värsta är nog att skriket sedan övergår till ett gnäll där han gnäller högt och entonigt i varje utandning, obegripligt att han inte tappar rösten. Vi får iallafall öronskav.

Att byta blöja, äta frukost, klä på sig, försöka leka något annat än att hamra och snickra alternativt leka med datorn möts av gallskrik. Datatiden är begränsad för liten och hamra och spika funkar dåligt klockan sex på morgonen, både för föräldrar och grannar. Sålunda blir liten ännu argare och alla försök till att somna om bemöts av ännu mer ilska. Det trots att han verkligen skulle behöva mer sömn, lilla liten.

I dag blir det lugnt. Ska fika hos en vän på förmiddagen och sedan blir det häng i nån lekpark om vi inte regnar bort. Ser oroligt ut på himmelen. Ha det gott därute!

Introducerar Babezillan

 Vad tror ni har hänt mellan dessa båda bilder? Tidsmässigt så är det bara sekunder emellan och Widar har inte ramlat eller skadat sig på något sätt.

Jo, jag sa; nej, det är mammas mobil....

Detta svar innebär att en glad kille på 2 sekunder släpper fram sin okontrollerade kraft och förvandlas till en Babezilla...

Babezillor är ungefär som Bridezillas, men mindre i storleken och helt okontrollerade...Man skulle kunna tro att jag i detta ögonblick förstört hela hans liv för tid och evighet, hm ja antagligen upplevde han det så när mamma sa...nej....För er som blir oroliga kan jag säga, att nej, han gråter inte, det kommer inte en tår, men han tar i för kung och fosterland och kan härda ut läääänge. 

Nästan beundransvärt om det inte var så att man får bryt av det och dessutom måste vara en förälder som säger nej istället för att bara ge honom det han vill ha och som dessutom skulle få honom glad igen. Hm, anar att vi kommer träffa babezillan i många varianter framöver...hua. 

Ibland när han får sina bryt kan man inte låta bli att le, men man får gömma leendet för han blir ännu argare om han ser det. Andra gånger så tycker man verkligen synd om honom, det är inte lätt att vara liten. Kruxet är att om man vill trösta i såna lägen så blir han oftast skitarg, stampar med foten, skriker, blänger och springer iväg...Inte lätt att vara i en känslostorm.

Sur och anti bakom solglasögonen

Så här sura och anti är jag och Widar idag. Ingen ide att skriva något kul om dagen så istället kommer det komma inlägg från andra dagar då vi gjort busiga saker.

Dagens bild-Fredag: Ibland blir människor arga

Kristina är lite upprörd, som tur var så fanns det
uttrycksskyltar på Gustav Adolfs torg den här
kvällen...

Minns inte vad du var upprörd på tjejen...men
bilden får mig alltid att le=)

Ångest eller medicinmiss?

Har haft och har ett absurt ångestpåslag idag. Eller ja det började ju i natt och sedan har det bara blivit tokjobbigt. Så orolig och skum i kroppen och inombords.  Har inte hittat någon egentlig orsak under dagen och  kämpat som fan med att hålla det i schack, bland annat genom att ha goa människor omkring mig och avlastning. 

Men ändå, försöker köra övningar, hålla mig lugn, jag vet att det lugnar sig ju. Påverkas såklart av resfeber, oro över saker och ting som är röriga och annat. Mycket i huvudet efter att ha gått igenom gamla papper från R och annat.  Sedan ikväll så kom jag nog på en förklaring till, såg när jag skulle ta min medicin att jag inte tagit någon igår. Men tänkte att så snabbt kan ju inte kroppen/skallen snurra iväg, men se det kan den visst även om det är ovanligt. Tydligen kan man reagera på en missad dos vilket skrämmer mig än mer. Är inte så glad i att medicinera, även om jag fattar att det kan vara nödvändigt en period. 

Är dessutom förbannad på mig själv för röran gjorde att jag missade fylla i ansökan till jobbet som jag tänkt på fram och tillbaka och det kom jag på 21 min över tolv och då var annonsen bortplockad. Ansökningstiden gick ut den 2 maj. Så förbannat dumt att vänta in i det sista när det egentligen var ett jobb jag ville ha. Kan bara hoppas på att det kommer andra tjänster....fan alltså hur dum får man vara egentligen?! Men jag fixade R´s deklaration och en massa andra papper, alltid nåt...

Sårad, arg och ledsen

Blivit så oerhört sårad och ledsen ikväll av en person i min omgivning.

Kan inte gå in på allt men jag har störtlipat under kvällen och försökt fatta vad jag gjort som är så fel? Så fruktansvärt trots att jag bara gjort allt för att vederbörande ska få vara delaktig i alla beslut som är viktiga.

Fick ett fruktansvärt mail där vederbörande säger upp kontakten med mig, rakt av och anklagad för att vara en allmänt hemsk och jävlig människa. Jag vet att svåra händelser gör att människor gör och säger saker i affekt, men jag är så otroligt ledsen ikväll då detta kom helt oförväntat. Senast vi sågs var det kramar och vi måste hålla kontakten och nu detta.


Är så fruktansvärt ledsen, sårad och besviken och bara hatar allting. Jag undrar hur man kan vilja göra ner en människa så totalt? Vad driver en egentligen? Kan höra hur psykologen säger att jag ska bli förbannad och säga ifrån istället för att bli så jävla ledsen. Vi pratade om det senast idag, att jag inte ska ta en massa skit. Men jag blir så ledsen och jag orkar inte tjafsa. Så trött.

Ta rast nu va! Det räcker...

Vänligen, f**k off

Blir både förbannad och ledsen. Kollar kommentarer och mail och jag är väl medveten om att man tycker olika om allt möjligt och att att man måste få uttrycka det man vill och jag har publicerat alla kommentarer utom 2-3 stycken sedan jag började. En var helt absurd med rasistiska inslag och två var direkta elaka kommentarer om mig och Widar som jag bara tyckte var absurda eftersom det bland annat kommenterade Widars utseende och hur jag behandlade honom. Jag har som jag skrivit innan även fått mail som inte varit trevliga, men oftast så är det trevliga, intressanta kommentarer, frågor eller mail.

Nu har jag inte kollat mailen på ett par dagar och när jag kollar finns det ett mail med en konstig adress som är undertecknad av någon som vill vara anonym. Mailet är direkt elakt, kommentarer om hur jag kan lämna min son och åka bort, att jag är en dålig mamma, att jag inte borde ha barn, att jag är en gnällkärring, knäpp mm. Blev så paff, ledsen och arg att jag bara raderade det. Jag kan säga till dig som skickar såna mail och kommentarer om du är samma person, att man kan ta reda på vem du är och jag kommer i fortsättningen radera eventuella kommentarer och mail i samma stil. Fortsätter det tänker jag polisanmäla dig!

Min blogg är mina tankar, mina ord, mina känslor och vad jag skriver här är bara en del av vem jag är. Det är fullständigt valfritt att läsa bloggen, det är synnerligen enkelt att inte gå in på den alternativt trycka på knappen, nästa blogg så kommer man till någon som är gladare, roligare, intressantare etc. Det är vettigare än att lägga energi på att gå på en annan människa med mail och kommentarer. Att dessutom göra sånt här anonymt är rent ut sagt pinsamt och bara så lågt. Har du tankar och åsikter så var åtminstone människa att stå för dem istället för att gömma dig bakom en signatur!

När det gäller Widar så är han väl omhändertagen. Han är aldrig ensam, han är antingen med sin pappa, mig eller sina farföräldrar alt några av mina syskon. Jag dumpar honom inte på vem som helst och jag älskar honom över allt annat och jag ska egentligen inte lägga ner tid här på att försvara mig inför en anonym person som inte vet vad han eller hon talar om.

Vad gäller mitt mående så tar jag emot hjälp för det och jag kämpar som fan för att må bättre och även om det verkar som jag är ute och gör en massa saker och mer eller mindre struntar i mitt barn som du uttrycker det så vill jag bara påpeka att jag gör och beskriver det som är roligt också och jag/vi behöver göra roliga saker för att hålla igång och inte bara bli liggande och må skit. Alla tacklar sånt här olika och detta är mitt sätt. Jag kan inte sitta här och skriva om alla svarta tankar hela tiden för då blir det helgalet. För övrigt är du troligen inte läkare med tanke på hur du uttrycker dig rörande depression och mediciner varför jag knappast tänker följa dina medicinråd.

Iallafall, det jag vill ha fram är att bloggen är min, jag använder den mycket som ventil och som minne och det är fullständigt valfritt att läsa den eller läsa något annat. Om jag uppfattas som en gnällkärring så finns det andra sidor att läsa. Jag tycker man ska kommentera och gärna maila, men när det blir direkta påhopp på mig  och mitt barn då blir jag förbannad och ledsen. Så enkelt är det.

Sköt om er där ute och hoppas att ni fortsätter att läsa och kommentera för det är nästan alltid jätteroligt!
Men till er som bara roar er med att tracka andra säger jag F**K OFF!

Hatar sjukhus och lukten av död

Måndagen börjar med snö och många minusgrader. Liten har varit uppe större delen av natten, det skriks, jollras och pratas...Vore helt ok dagstid, är åt hel-e nattetid. Är oerhört trött både vanligt trött och trött i skallen efter helgen. Widar har skrikit en massa i helgen, idag är det dock vanligt jag-hatar-måndagar-humör...

Det som har varit värst i helgen är att se R ligga på sjukhuset, gulblek i hyn, skinnet löst på grund av viktnedgången, alla slangar och se i ögonen och höra i rösten att det är hopplöst även om alla inklusive han försöker få det att låta som att han snart kommer ut igen. Ja, ut till vad, inte hem inte utan till en avdelning för palliativ vård. Han är för svag för några mediciner nu, det är näringsdropp och fri tillgång till smärtstillande och morfin.

Målet enligt läkarna nu är att han inte ska bli sämre, stabilisera kallar de det för. Det är åt helvete. Vad säger man liksom? Orden är bara ord, klyschor, inget kan göra det bättre. Det blir inte bättre av att R är min far som jag först lärde känna i 13 års åldern och som jag sakta med åren fått bättre och bättre kontakt med, särskilt sedan Widar kom in i bilden.

Ja Widar ja, han var med vid båda sjukhusbesöken, han busade och skrattade, enda gångerna han gjorde det i helgen. Det var fint, han var genuint underbart babyglad och det gjorde situationen både bättre och så oerhört sorglig eftersom R, såvida inte ett under sker, inte kommer vara där för Widar under hans uppväxt.

Det sjuka är att för en och en halv månad sedan var R med på Widars namngivning och då mådde han bra även om han precis fått besked om njurcancern. Då talade vi om mediciner, att bli frisk och om att det fanns tid. Men tiden rinner ut, det är som sanden i ett timglass som rinner fortare ju mindre sand det är kvar.

Jag hatar sjukhus, hatar lukten av död som följer med när människor är dödssjuka. Det finns inget fint i det, att ligga och veta att man håller på att dö och tala om hur man dör med minsta möjliga smärta. Jag blir så oerhört trött...

känslan idag

Jag orkar inte tjafsa mer med myndigheter

Efter en skrikig natt hade jag och Widar somnat gott vid åtta. Matte och jag byttes av vid fem så han hann sova innan jobbet. Kvart över nio ringer mobilen när jag håller på och byter på Widar. Strax efter ringer det på hemtelefonen. En man på bruten svenska mumlar lågt någonting och jag håller på att lägga på. Men jag säger ursäkta jag hörde inte för någonstans i mumlet uppfattade jag försäkringskassan...

Jo mycket riktigt, mannnen presenterar sig otydligt och säger att han ringer från FK och att jag hade sökt dem första december och nu har han fått ärendet på sitt bord. Jag frågar förvirrat efter min vanliga handläggare en tjej och hon är enligt mannen borta, försvunnen, han vet inget om var hon är. Jag mumlar att jag ringde senast igår och då fanns hon tydligen i systemet.

Iallafall, här börjar följetongen om. I ärendet finns inga anteckningar om kontakter med läkare, intyg eller någonting och min gamla handläggare kommer inte tillbaka så den här mannen har nu för avsikt att avslå ansökan om sjukpenning...Nä men tjena, vad f-n är det här? Alla dessa samtal till fk, till läkare och intyg som skickats fram och tillbaka....Har det på 2,5 mån inte hänt ett jota?

Jag säger att jag snackat med läkaren som pratat med fk och saken ska vara utagerad, intyg och papper är inskickade, ja det var ju tråkigt säger mannen, vi har inga anteckningar i ärendet....(vissa av pappren har jag ju själv skickat in) Ja, jag kanske ska läsa in mig lite mer på ditt ärende....
För som underlaget ser ut så måste vi ju avslå din ansökan, det saknas skäl till aktivitetsbegränsning,
Ja, men jag är ju deprimerad osv
Ja, men det behöver man inte alltid vara sjukskriven för...

Sedan drog han igång diskussionen om huruvida det är fk eller jobbet som betalar de första fjorton dagarna och jag sa att det får någon bestämma hur det ska vara, kan ju inte vara så svårt.

Sedan sa jag att lä'karen sagt att blir det problem så får fk ringa läkaren och prata direkt och det skulle den här mannen göra efter mycket om och men.

Men fattar ni, kanske läsa in sig lite mer på mitt ärende, för f-n det står ju i datorn, läs innan du ringer och vad hände med vi hör av oss inom två arbetsdagar, och vem är det som inte antecknar saker och ting, och hur f-n kan mitt ärende ligga dag efter dag utan beslut?

Jag orkar inte med den här skiten, jag kommer bryta sjukskrivningen, jag blir f-n galen. Det dumma är att jag verkligen behöver Mattes hjälp med Widar och för att han ska kunna vara föräldraledig så krävs att jag är sjukskriven...Tanken är att jag ska vila, må bättre, gå på samtal, läkarbesök och göra "roliga" saker, försöka aktivera mig...Men jag håller på att gå i bitar, stopp på pengar, tjat med myndigheter, tjafs, icke kommunikation, byte av handläggare, ingen som vet besked...

Nä, hur f-n kunde folk rösta in alliansen och bidra till att skapa den här skiten? Man får inte må dåligt i Sverige så enkelt är det. Har aldrig förut sökt hjälp så aktivt som jag gör, följer ordnationer och kämpar för att må bra och inte bara skita i allt, men nu räcker det, nu skiter jag i det här. Det är åt he-e.

Fin fredag det här, gissa om psykologen kommer få ta skit...fast jag orkar inte tjata, jag är bara så ledsen och trött nu.