Tillfällig vinterdag i götet

Gårdagens snöiga eftermiddag spenderade vi vid Delsjön som är ett toppen område året om. Kändes som om vi skulle passa på även om jag var trött efter ridningen och Matte och Widar nyss kommit hem efter skridskoåkningen. Det var tur med tanke på hur vädret blev sedan. Delsjön är vi vid året om och det enda dåliga är väl att om det blåser ute kan man ge sig attan på att det blåser vid Delsjön.

Man tycker man borde få lä med tanke på den stora backen och skogen, men icke. Men igår var det lugnt. Solen höll på att krypa ner bakom träden och över sjön låg en tunn is. Det var fullt med barn och vuxna som åkte pulka, men man fick se upp och bromsa i tid eftersom backen löper ända ner till sjön.

Widar älskar att åka pulka och fort ska det gå och han släpade själv upp pulkan för backen som är lång flera gånger innan vi grillade korv och sedan släpade han upp den flera gånger igen. Om vi tycker att det är jobbigt med att gå i backen med vinterkängor, kläder osv, hur jobbigt är det då inte för hans små ben? Så ja, han gillar det verkligen som gör om det så många gånger innan han blev för trött.

Då hade han och Matte dessutom varit och åkt skridskor på heden hela förmiddagen medan jag var i stallet. Är riktigt kul att han verkligen gillar sånt här för precis som jag så älskar han ju även att ha slödagar hemma! Sedan är det skönt att kunna göra sånt här utan att det gnälls och är tandagnisslan utan att han har lika kul som vi. Är ju inte ofta vi har så pass med snö i götet att vi kan ha kul i en pulkabacke! Perfekt att vara två vuxna dessutom och åka varannan gång och varannan gång fixa med grillen eller fota. Fick en massa fina foton under eftermiddagen.

Är tossigt vad fort det går att åka pulka, även om vi åker två i den och att det är så kul. Förutom den här vändan då vi glömde oss så har Widar så klart hjälm på sig. Har betydligt bättre kort på kameran än de här mobilbilderna, men orkar inte föra över bilderna just nu. Annars var det ju magiskt vackert igår med sol och snö! Synd bara att det började regna och nu är det regn och slask/isrester kvar och nu varnar de för att det ska frysa på. Känns ju måttligt bra...

Igår hade jag på mig min kaninmössa från Köpenhamn för första gången i år, den kommer fram när det är kallt och vi ska vara ute länge. Har ju nästan aldrig mössa, avskyr det, men ibland får man offra sig och då blir det min kaninmössa med matchande vantar. Dock verkar andra ha svårt att förstå hur fin den är och Widar var måttligt impad tills vi kom fram till att kaninöronen fladdrar när man åker fort med pulkan =)

MARILYN MANSON - THIRD DAY OF A SEVEN DAY BINGE (OFFICIAL AUDIO)

Min nya favoritlåt som jag lyssnar på stup i kvarten och som funkar fint att träna till.
Länge sedan jag gillade nåt med Marilyn Manson, men den här låten är lika hemsk som bra. Passar mitt sinne alldeles för väl.

mer tankar

Hittade de här orden på pintarest och de är så sanna. Mörkret är så oerhört oändligt när man håller på att drunkna i det. Jag önskar verkligen att det bara var att skaka av sig det och känna ljuset, värmen och hoppet liksom.

Har haft en bra helg ju om man skippar sömnbristen och måendet. Varit hemma med Matte och Widar,busat, kollat på film och varit i stallet och hunnit rida två bra lektioner på Lyrik. Carine lät oss verkligen slita och att rida öppnor på en stel och tung häst samtidigt som du får seriös kramp i vänster vad, är måttligt kul och vaden gör fortfarande ont.

Men, vi klarade flera saker i hoppspecialen som jag inte klarat för ett år sedan. Måste bara bygga på styrka och kondition och lägga ett seriöst engagemang i att gå ner i vikt, avskyr hur kroppen är nu även om jag vet att en förklaring ligger i vad som skedde under all medicinering samt att de hittade min taskiga ämnesomsättning i samband med alla blodtrycksutredningsprover.

Har lekt och busat med Widar och fått lika mycket bryt. Sett Matte gå helt upp i sitt ölbryggande och låtit honom få stå ut med mitt gnäll på maltstanken. Har ätit go mat och även sovit lite. Sedan har en go vän bokat in oss på flera filmer på Göteborgs filmfestival då jag helt missat att biljetterna släpptes idag. Hört och kännt av stormen Egon och varit glad över att jag kunnat vara hemma och att strömmen fungerat.

Så på det hela, en bra helg om man inte låtsas om ångesten och meningslösheten som får mig att bara vilja försvinna från allt. Det tar så vansinnigt mycket kraft att gå upp, fixa sig igenom dagen och sedan börja om igen när jag inte kan sova för att när jag blundar väller all skit över mig igen och igen. Känns ofta helt oöverstigligt att ens gå upp ur sängen och det kan ju inte vara meningen att det ska vara så när man egentligen har allt man kan önska sig eller hur? Klart jag vet att det blir värre av allt nattligt ältande, men det är ju inte bara att lägga sig och sova tyvärr, önskar verkligen att man hade en on/off knapp eller ännu hellre ctrl+alt+del , det hade varit en klar fördel!

tankar

...

Är en tid av hemskheter vi lever i, nu senast med det fruktansvärda dådet i Paris, men också allt annat som händer i vår värld nu. Den känns kall, aggressiv, främlingsfientlig, rädd och osäker och ibland undrar jag verkligen vad det är för värld vi kommer lämna över till våra barn. Att inte människor bara kan acceptera och respektera varandra och leva i en värld tillsammans med trygghet och frihet? Vill inte alla människor bara få leva och ha det gott omkring sig och i sig? Det är svårt att behålla tron och hoppet på människan i allt det här. Jag förstår överhuvudtaget inte allt detta dödande av andra människor, medmänniskor vare sig det är mord, krig, självmordsdåd, dödsmisshandel osv, det är ju bara vansinne och det kommer inget gott ur det. 

Min syn på det blir inte positivare när jag är insnurrad i mig och mitt egna mående som verkligen varit under all kritik sedan nyår. Mår så galet pissdåligt att jag knappt vet vart jag ska ta vägen och det är ju inte så att sjukvården räcker ut en stöttande hand precis. Nä, snarare förväntas man stå pall själv och gilla läget. Jag försöker verkligen orka och hålla ihop det, men jag är i nån neråtgående spriral som bara rusar nerut i karusellfart så till den grad att jag övermannas av ett rent fysikt illamående. Ångesten och klankandet på mig själv når nya höjder nattetid när jag inte kan sova och fram till igår kväll hade jag sovit fem tim på 3,5 dygn, inte bra alls. Men det gick bara inte att sova, tankarna rusar, ångesten rullar över mig så jag inte får luft och jag står bara inte ut. Orkar inte med varken sambo eller barn, än mindre julledighet och roligheter och absolut inte andra människor. Avbokar allt, orkar inte svara och prata med människor så det var onekligen en pärs att börja jobba igen igår efter att inte ha sovit. Blir förvånad över att jag klarar av att göra det jag ska när jag är där, men sedan är ju orken slut. 

Träffade psykologen i går eftermiddag och det blev en skitjobbig sittning. Jobbig för att jag mådde piss, jobbig för att vi hade ett tufft samtal, var helt färdig efteråt. Jag vet ju att jag måste välja andra sätt och att min lösning för att få lugn och ro inte är vettig och det blev så oerhört tydligt och påtagligt igår och hon lät mig inte få försvinna ner i det. Hon hjälper mig att inte tankemässigt slå mig sönder och samman, att fokusera på att orka och på vad som är viktigt. Påminner mig om att jag har varit utsatt för sånt som jag ska lägga skulden för på andra, de som gjort det istället för på mig själv och att jag inte måste vara/verka vara glad och stark, för vissa saker har varit förjävliga. Är suverän på att le och förundras över hur lätt folk köper det.

Så lite bättre är tankarna i dag, särskilt som jag i samråd med henne valde att ta sömnmedicin i går för att få lite sömn vilket renderade i hela fyra timmars bruten sömn. Har ju satt ut all medicin och det har ju ett framtida syfte. Hur som, det gjorde att jag orkade gå och jobba idag och hålla ihop det. Sedan kommer det ju hela tiden på tal om att jag kanske borde vara sjukskriven, helt eller delvis igen, men det är inte vad jag vill alls, överhuvudtaget. Det skulle kännas som ett totalt misslyckande, jag har kämpat som fan för att komma upp och igång igen, jag vill inte tappa det. Känslomässigt vill jag just nu egentligen inte ens gå upp på morgonen, hela mitt inre vill inte behöva göra en enda dag till överhuvudtaget, det orkar inte en dag, en timme en minut till av allt ont i själen, all ångest, allt som bara får en att inte orka andas. Men jag gör det, jag tar mig upp och jag vet fan inte hur. Finns dock lindring i varandet när man får en kram av liten och sambon, de är ljus och luft i allt som är. 

Nu måste jag försöka sova lite, fredag nu och om några timmar är det jobb och ikväll blir det ridning. Också en stund av luft. I övrigt är det mest tungt och det blir inte bättre av att världen känns hemsk. Ta hand om er därute i allafall, känns som om det är än viktigare nu!