ångest

 Jag önskar verkligen att det finns en off-knapp. Har haft seriösa ångestpåslag sedan jag öppnade ögonen fem i sex efter en natt med knappt två timmars sömn. Är inne i en dålig vända, ångest som går på repeat för allt och ingenting och måendet är bottenlöst. Ingen samtalstid eller läkartid den här veckan och hade behövt båda. Inget jag gör känns bra nog, det finns ingen som helst lust att vilja existera när jag vaknar på morgonen om jag ens sovit. Tankarna på nätterna är svarta och det är tämligen omöjligt att se någon som helst ljusning.

Kramar liten allt jag kan och medan han är vaken så är jag så fokuserad på honom och vardagsgöremål så att jag inte ska drunkna och bli liggande i en ångesthög. Nu sover han och Matte jobbar borta några dagar och det tar så mycket kraft att hålla ihop allting. Kräver väldigt mycket kraft att funka på jobbet och hantera resten när man bara vill gömma sig under täcket och inte kliva upp igen. När allt känns meningslöst och att man är en värdelös varelse som ändå inte kan tillföra något som människa.

Klart jag fattar att det påverkas av minimal sömn, brist på mediciner och samtal, en balansgång på kanten, men jag blir så oerhört trött på darret, vingligheten, paniken, ångesten och alla jobbiga tankar som knappast vill en väl. Så trött. Försöker verkligen fokusera på allt bra som jag har omkring mig, men det funkar inte så. Vet inte ens hur jag ska kunna sova i natt, det är inte så lätt när snurrat drar igång och liksom vägrar stanna upp och stilla sig och för att få ro att sova måste det bli lite stilla.