Måndag hemma hos babezillan

på väg till dagis

Regnig och tröttig måndag som dessutom förvärras av åskluft, huvudvärk och sömnbrist. Dessutom har vi tappat bort Mumin på väg hem från dagis så ni kan ju ana hur icke glada vi är här hemma just nu....

Men i morse var Widar glad tills han fick bryt över att han inte fick ha de skor han ville...Han får ofta bryt för tillfället och det är dramatiska bryt som ackompanjeras av nej, nej, neeeeeeej, NNNNEEEEEEEEEEJJJJJJJJ i olika nivåer.

Dessvärre kan man inte förutspå dessa bryt, de kan förorsakas av vad som helst, när som helst, även av saker som han egentligen vill....Anar att detta är en förvarning av babezillan som tonåring...puh. Ibland vill jag också få totalt bryt och skrika nnnneeeeeeeejjjjj....men än så länge har jag lyckats undvika att ligga och vråla dramatiskt på golvet. Antar att Widar skulle bli helt förskräckt. Men det lockar ibland...

Har inte hänt något spännande idag så jag fortsätter lägga in inlägg från sommaren och var Sverigeresa. Hoppas på seriöst mycket åska just nu!

Neeeej, jag vill INTE

Matte hade hittat en fin väst på Stadium för ett litet tag sedan och i helgen var vi ute och provade den då Widar vägrade sist. Det gick inte bättre den här gången, han hatade den så det blev inget köp. Tyckte annars den kunde ha funkat bra, men det tyckte inte Widar, inte alls...

Tänk att prova en väst kan leda till ett totalt utbrott när man kan säga nej i lugn och sansad ton...hm Men jag anar att det är så det är när man är en liten babezilla som kan skrika så högt och ljust att fönstren borde gå i bitar...

Introducerar Babezillan

 Vad tror ni har hänt mellan dessa båda bilder? Tidsmässigt så är det bara sekunder emellan och Widar har inte ramlat eller skadat sig på något sätt.

Jo, jag sa; nej, det är mammas mobil....

Detta svar innebär att en glad kille på 2 sekunder släpper fram sin okontrollerade kraft och förvandlas till en Babezilla...

Babezillor är ungefär som Bridezillas, men mindre i storleken och helt okontrollerade...Man skulle kunna tro att jag i detta ögonblick förstört hela hans liv för tid och evighet, hm ja antagligen upplevde han det så när mamma sa...nej....För er som blir oroliga kan jag säga, att nej, han gråter inte, det kommer inte en tår, men han tar i för kung och fosterland och kan härda ut läääänge. 

Nästan beundransvärt om det inte var så att man får bryt av det och dessutom måste vara en förälder som säger nej istället för att bara ge honom det han vill ha och som dessutom skulle få honom glad igen. Hm, anar att vi kommer träffa babezillan i många varianter framöver...hua. 

Ibland när han får sina bryt kan man inte låta bli att le, men man får gömma leendet för han blir ännu argare om han ser det. Andra gånger så tycker man verkligen synd om honom, det är inte lätt att vara liten. Kruxet är att om man vill trösta i såna lägen så blir han oftast skitarg, stampar med foten, skriker, blänger och springer iväg...Inte lätt att vara i en känslostorm.