VAB

jag och liten, att fota grimarser är kul

VAB, vård av barn, något jag var avis på innan jag fick barn. Alla dessa kollegor som kunde vabba då och då, hur mysigt och skönt lät inte det? Ja, förutom att kollegan som socialsekreterare fick något stressat i blicken eftersom ingen gör ens jobb när man är borta. Den pressen slipper jag mer eller mindre i mitt jobb eftersom verksamheten fortgår även om man inte är på plats.

Vissa saker måste man vara på plats för och vissa saker skapar stress som man skulle medverkat på de här dagarna. Men det är ändå inte som när jag var socialsekreterare i en vuxengrupp där det rasade in arbete hela tiden och man aldrig liksom kom ikapp. Där jag jobbar nu kan man vara sjuk eller vabba utan att allt blir kaos och övertidstimmar.

Jaja, åter till min naiva uppfattning där jag likställde VAB med ledighet har ju totalt reviderats sedan jag fick Widar. VAB har ingenting med ledighet att göra, let me tell you. I måndags satt jag idiotiskt vid morgonfikat på jobbet och hasplade glatt ur mig att halva februari, vabuari gått och vi klarat oss bra och inte behövt vabba. En kollega reagerade direkt och påminde mig om att sånt säger man inte högt och jag fann mig och körde peppar peppar ta i trä. Tänkte att jaja, vad är oddsen att vi ska behöva bli sjuka just nu? Snacka om att jag borde lära mig att tala är silver och tiga är guld.

mycket måla blir det

För vid lunch kollar jag av min mobil och där finns ett par missade samtal från sambon och ett sms där det står att han fått hämta liten på dagis. Ringer upp och ett smärre eländes scenario beskrivs av sambon som då fått hämta liten på dagis. Varför? Jo, liten verkar magsjuk och när sambon hämtar liten på dagis så kräks liten ner både dagisentren och sambon.... Jag menar hur snabbt kan man få igen för att man är styv i korken liksom???Det är ju inte sant ju... De fick iallafall åka hem och sambon fick vabba i måndags och idag och igår vabbar jag medan sambon håller utbildning för en massa kunder.

Nu skulle man ju kunna tro att vi bara ligger i soffan, myser och kollar på film och det var väl läget i måndags. (läget som sambon fick ta del av då liten slutade kräkas). Men sedan piggnar ju liten till, men det är ju karens på 48 timmar på kräkningar och det är ju vettigt, men det innebär också att barnet stundtals är alldeles för piggt och rastlöst....Piggt och rastlöst barn får stundtals nippran samtidigt som tålamodet och orken är minimal eftersom liten ändå inte är friskt....

vi hinner läsa många böcker en VAB-dag

Det betyder att vi har goa mysstunder, hysteriska lekstunder och utbrottsstunder när ork och tålamod tryter, stunder av matt och halvliggande barn och dessa pendlingar händer i ett galet tempo och jag är bara alldeles trött. Widar är dessutom ett barn av sin ålder vilket innebär att allt, och jag menar ALLT ifrågasätts med många många frågor och stundtals statement som SÅ TYCKER INTE JAG, SÅ BESTÄMMER INTE JAG, JAG BESTÄMMER SÅ HÄR osv....Gärna ackompanjerat med blängande under lugg vilket oftast ser så lustigt ut att jag håller på att börja skratta, men skratta ska man akta sig för, för då blir liten så klart asförbannad och vem skulle inte bli det?!

Hur som, jag har sagt det förr, det är inte bara barnen som behöver förskola, föräldrarna behöver det lika mycket. Imorgon är ordningen troligtvis återställd med jobb och förskola och till dess ska vi kramas, leka, få bryt, måla, gå ut, göra uppfinningar, kolla på film, använda mjölkkorkar vilket är Widars nya byggrej, försöka få i liten lite mat kramas lite till och få bryt ännu mer innan vi stupar i säng. Det är fint att kunna vara hemma med liten och att vi lever i ett land där man kan vara det, men det är fint med sjukfri vardag också. Och VAB är inte att likställa med ledig...

visst är han söt va?! älskade tossen!

feber och kräkan

Jobbade för fullt på jobbet när en av kollegorna kikade in och upplyste mig om att han var tvungen att dra hem och VAB:a på grund av sonens kräkningar på dagis. Han undrade om jag ville ha lite baciller och jag bad honom uttryckligen att hålla sig på avstånd då jag inte ville ha kräkan!


En halv timme senare så ringer Widars dagis och när jag svarar så säger pedagogen att Widar precis börjat kräkas på förskolan och är febrig....Höll på att få bryt, men det var inte mycket att göra tyvärr. Hur stora är oddsen att man skämtar om kräkan och sedan får veta att ens egen son fått kräkan liksom?! Var bara att packa ihop och göra som min kollega, nämligen att upplysa de andra kollegorna att även jag måste VAB:a...


Åkte och hämtade en liten ledsen febrig son som grät för att han kräkt ner pölen som de sitter och myser och läser i. Fick tillsammans med pedagogen förklara att de bara skulle tvätta tyget så skulle det bli bra igen och att liten skulle få gå hem och vila. Väl hemma blev det till att krypa upp i soffan, slå på Findus och Pettsson och myspysbädda. Allt hann bli lugnt och jag hann tänka att det nog bara var något tillfälligt innan megakräkan Allan kom liksom och så har det fortsatt. Tur att vi har en egen tvättmaskin!
Stackars Widar blir helt förstörd, han avskyr verkligen att kräkas och vem 17 gör inte det liksom?! Tvålen och handspriten går åt och jag och Matte hoppas på att slippa bli sjuka, men oddsen är väl dåliga kan jag tro. Matte ska VAB:a imorgon och på torsdag då jag har saker jag verkligen behöver få gjort, men jag anar att deltagare och kollegor kommer hålla ett visst avstånd när jag dyker upp imorgon. Såvida inte hela familjen ligger och kräks... Jag orkar bara inte med en magsjuka...

Förr kunde jag bli avis på folk som vabbade, men alltså allvarligt, VAB är inte kul alls! En liten som mår dåligt och som man inte bara kan göra frisk och arbetsuppgifter som staplas på hög. Nä, VAB är ingen som helst lyxvila...

Sjuka, som vanligt och barndomens tv-utbud

Hade en del planer för helgen, men dessa tog abrupt slut då liten kräktes ner soffan, pyjamasen och en del annat i morse. Trodde vi var förbi detta då han varit kry de sista dygnen, men icke.

fåret shaun =)

Idag har det varit en liten ynklig liten som kollat på ett Fåret shaun-maraton och försökt få i sig lite mat och dryck. Är rädd att han tappat en del vikt den här veckan för det är inte särskilt mycket han fått i sig sedan i tisdags och han är ju redan smal, lilla tossen.

Fragglarna

I allafall så har jag och Matte också varit hemma, Matte har slipat föreningens sommarmöbler och fixat käk, jag har kollat in världscupen i dressyr och hållit liten i handen medan vi sett på Shaun och disneykanalen. Är seriöst trött på disneykanalen och nickelodeon och nickelodeon junior.

Annat var det på min tid, vi såg barnprogram en gång per kväll och om man bortser från fruktansvärda Vilse i pannkakan (gav mig mardrömmar) så minns jag Lillstrumpa och syster Yster, Dr Snuggels, Fraglarna, Tårtan, Bebbes sagostund (rätt rubbat egentligen, en vuxen gubbe leker med dockor som går på toa), Fablernas värld med depressiva vargen Pentti (min favvo), Drutten och Gena (älskade dem), Från A till Ö och så ninnanana Boktipset. Det var tider det gott folk! Kolla länkarna Fablernas värld, Från A till Ö,Dr Snuggles, Fragglarna, finns mer på youtube såklart. Självklart var allt bättre förr...*s*

fablernas värld

Det slår helt klart Dora, specialagent Ozo, supertrion, Djungelhjul, Umizoomi, Jake och piraterna osv. Blir så trött på deras jobbiga jinglar och meningslösa, och överlag sterotypiska historier.

Nåja, blir inte så mycket sånt för Widar, men dagar som idag när liten inte ens orkar snickra och leka med sina verktyg så får han överdosera barnprogram.

Team Umi zoomi

Har försökt intressera honom för diverse klipp av mina gamla favvoprogram, men dem ratar han solklart. De enda program som vi gillar båda två är fåret Shaun, Timmy Lamm och Bikupan.

Inte ville han se världscupen heller barnet mitt...Försökte övertyga honom om att det var kul, bra, roligt och hästar, men han bara sa att det var tråkigt...

Går sådär att göra hästkille av honom, typ inte alls...Till skillnad från kusin Molly som är seriöst hästgalen och påminner om min lillasyrra Ronija som var helt hästgalen som liten. Världscupen var iallafall kul, flera fina ritter och svenskan Tinne Wilhelmsson-Silfvén kom fyra, inte illa alls!

Tinne Vilhelmsson-Silfvén och Don Auriello
bild från google, www.horsetalk.co.nz

Nu ikväll mår iallafall liten lite bättre så nu är det bara för oss vuxna att invänta våra kräkstunder...suck