Blodprov för att testa om man har depression

Läser en artikel att man inom en inte alltför lång framtid ska kunna testa sig för depression genom ett enkelt blodprov. Det skulle vara serotoninet vars nivåer i blodet skulle kunna tyda på att man lider av depression. Det ska enligt forskningen finnas en stark korrelation mellan hur serotoninet tas upp i cellerna i blodet och hur det är relaterat till depressionen. Läs mer här och här.


Det är intressant att man faktiskt skulle kunna visa att det är på riktigt, rent biologiskt. Det är inget man kan rycka upp sig ifrån utan det är halter i hjärnan som är precis lika verkliga som känslorna när man är deprimerad. Det är inget man väljer, eller bara latar sig till utan man mår på riktigt så in åt helsike dåligt.

Å andra sidan borde det räcka med alla symtom man upplever som kliniskt deprimerad och som folk ibland inte verkar fatta är en seriös skillnad mot att bara vara lite deppig då och då. Att vara djupt deprimerad är något av det värsta man kan leva med för när man mår så dåligt är det oerhört svårt att stanna kvar i livet och det går fan i mig inte bara att rycka upp sig och börja jobba. Om jag skulle fått en krona för alla uppmuntrande och fullständigt misslyckade och missriktade råd jag fått när jag mått dåligt så hade jag haft en full spargris vid det här laget. Hm, gick visst igång lite...;) Hur som, om det hjälper människor att få den hjälp de behöver för att orka leva så är det gott så. Avskyr dock blodprov....

typ så

supernatural som måendehöjare

bra tankeflykt :)

Vissa dagar är inte de bästa och efter alldeles för lite sömn och för mycket ångest ramlar måendet ner i källaren. Har skött jobbet och varit med älskade liten ikväll så nog har jag hållit mig samman. Men måendet är piss ikväll. Försöker slå undan alltsammans med hjälp av lite andra sorts demoner i Supernatural och imorgon blir det jobb och en timme hos psykologen. I helgen blir det silversmide vilket antagligen blir kul även om jag vill gömma mig under en filt till allt känns lite lättare. Nåja, been there, done that so whats new...

sjuk

Jobbat hela dagen med tillväxande förkylning och migränbrus. Åkte till silverlerakursen och mådde inget bättre. Skapade två ringar och ett hängsmycke och gjorde två grejer till som jag får bränna nästa vecka. Materialet är verkligen kul att jobba med och man kan skapa allt möjligt.

Men idag orkade jag inte bli glad över det. Gick på treo för att orka och sedan var det bara att ta spårvagnen hem till soffan, alvedon, näsdroppar och näsdukar och lite migränmedicin för det har varit lite väl nära ett seriöst anfall idag. En allmän skitdag med glömd låstagg och glömd jobbtelefon och i den stilen har det fortsatt. Har bara varit asjobbigt med allting.

Trots solen känns det som jag försöker släpa mig fram i en gråmörk smet och jag orkar inte försöka gå mer. Men det går väl över, är ju sjuk och har eländet, det främjar ju inte någons mående. Lägg därtill sömnlöshet och att all koncentration och kraft går det att fungera på dagarna. Plussa på med lite febersvallningar och halsont och där hittar ni mig...very happy NOT.

jobbig feeling

känslan idag liksom

fredag

Fredag, en menlös dag. Trots solsken och lite rabatterad morgonshopping där de sista julklapparna inhandlades så gick jag hem och bara orkade inte med mer. Ibland så går luften bara ur och man faller igenom. Inte ens kramar från en gosig tvååring förmår lyfte en. Ska väl lägga mig snart och hoppas på sömn och att vila kan ge mig lite livsork. Men ska redigera lite bilder först! Hoppas ni har det gott därute i regnet. Hade nog innerligt behövt en månads sol och värme, eller nåt.

finaste liten för två år sedan! tiden går

Tiden går kan man säga

Har varit en intensiv vecka sedan sist så det kommer uppdateringsinlägg. Har hunnit med Örebro, Sala, Västerås, Hjo och Skövde.

Har tänt ljus vid graven, varit på dop, firat 40 årig gamling,träffat tvillingar, fått en helikopter i huvudet, kliat ihjäl mig pga den sötaste kissekatten man kan tänka sig, massa bus, träffat släkt och vänner, haft ångest och depp, skrattat, fikat med vänner och lekt med tanken på att samla ihop en fotoportfolio och få igång någonting.

Widar har hunnit med ett antal utbrott, sovit hos farmor, busat och snickrat överallt. Alla löv har ramlat av träden under den vecka vi varit borta och Göteborg är synnerligen grått och eländigt nu och det är bara början, suck. Nåja, vill ni checka läget så kommer det i bildform snart!

höstljus i Sala

måndag, igen

Måndag, ny vecka. Önskar jag kunde säga att det är härligt. Men det är inte härligt. Grått och blött ute, kropp och psyke bråkar och jag vill bara försvinna. Så trött.

Var asjobbigt att gå morgonrundan efter dagislämningen. Som tur var så vaknade Widar på bra humör så morgonen och lämningen gick ok. Jag orkar bara inte vara med liksom. Undrar så varför inte alla andra ser den gråa meningslösheten? Vad i hela friden ser ni för charmigt med en ny dag?

blää

Varmt, deppigt och trist är nog dagens ledord.

Men Widar kan se fram emot att farfar kommer i eftermiddag och moster Ronija tittar förbi imorgon. Troligtvis blir det någon form av vattenlek också med tanke på värmen.

Först måste vi dock dammsuga av lägenheten och plocka upp tvätten...Varför städar inte lägenheten sig själv och tvätten lägger in sig själv? Vi lever ju på 2000-talet...

så här känner vi för alla dagens måsten i värmen...blääää

föll visst ner

Så föll man ner igen, är som att titta ut och se livet gå förbi utan att kunna delta. Det gör ont....

Möten, Egg&milk, deppiga tankar i ett vårkyligt Göteborg

korthårig buswidar

Borde väl känna mig positiv och skutta fram en måndag som idag, en ny vecka, en ny månad, en ny början...Bah säger jag bara. Har iallafall klarat av diverse möten medan Matte lämnat och hämtat Widar som grät så in i norden vid lämningen, men som faktiskt lekte när Matte hämtade så det kanske äntligen håller på att vända.

Widar har iallafall busat som attan i kväll, han är en klätterapa utan dess like. Far fram som en vilde med stolar, bänkar, hyllor mm. Allt och inget går att klättra på och hans hörsel är ytterst selektiv när han håller på. Vi talar om killen som hör allt han inte får på kilometer avstånd, men som inte hör ajaj, nej, akta ens om jag står bakom honom....mycket besynnerligt. Man kan bli helt tokig på honom, samtidigt är det skönt att han iallafall är som vanligt hemma.

Brunch

Mina möten som tex psykologtjafs gick ok, alltid nåt. Var dock helt slut efteråt. Vet seriöst inte hur jag ska få tillbaka energin, orken? Efter förmiddagsmötet så var jag i närheten av Egg&milk och gick in och tog en brunch. Trodde nog att det skulle vara lugnare än det var, är ju alltid fullt. Men det var schysst att käka amerikanska pannkakor med lönnsirap, dricka te och mumsa på en blueberry bagel, var ett tag sedan.

kyligt vårgöteborg

Vimsade sen runt på stan innan eftermiddagsmötet som avlöpte i en viss förvirring på grund av rivningen av en väg på våningen under. Men innan mötet hann jag iallafall känna lite vårfeeling även om det var kyligare än i helgen. Kollade på människor och funderade över vad som driver dem framåt, vad de ler åt, vad som finns i deras liv?

Ibland skulle jag vilja känna mig lika intensivt glad som Widar gör, när han är glad så lyser det, precis som när han är arg så lyser det också, *s*. Eller få skrattsjukan som när man var yngre och skrattade så man fick ont. Eller som Pippi när hon pratar om sockerdrickabubblor i kroppen!

Mötte upp Widar och Matte efteråt, de hade hunnit med lite bus! Två tossar, mina tossar! Skjutsade ut Matte till Landvetter då han ska jobba i Holland en vecka. Under tiden roar sig Widar och jag med dagis, playdejts, besök mm. Har garderat upp mig så Widar och jag har goa människor att vara med under tiden. Inte fel.

Men att åka ut till Landvetter fick mig bara att tänka på att vi skulle varit i Auckland nu. Jag kommer liksom inte över det. Kan resrutten i huvudet, allt, och allt det är borta. Well, e väl så det är. Till råga på allt så spelade spårvagnschaffören i morse opera på hög volym så min huvudvärk blev värre och den har inte blivit bättre på hela dagen. Bitter? Jag? Inte alls...

Not a challenge

inga ord

Borde skriva ner alla inlägg jag har i huvudet, men orden fäster inte på papper eller blogginlägg. Det är bara en massa skit och jobbigheter, blandat med kräksjuka, förkylning, inskolning på dagis och diverse ångestpåslag kryddat med en massa ledsamhet och besvikelser. Livet är verkligen unnnnderbart...not

skitmåndag

Vi gillar inte måndagar jag och Widar, inget nytt i det... Dagens måndag sammanfattas med feber, kinkighet, huvudvärk, vägra äta, ångest, måsten, panik, vägra sova, hata hata, och en önskan om något annat, någon annanstans.

Vems som är vad av ovanstående, ja det kan man ju fundera på. Tror dock att både jag och Widar passar in på det mesta idag. Just nu kan vi inte ens tracka Matte, han är ute med jobbet så jag och Widar kommer tracka och gnälla varandra till sömns. Kul va?!

Skitdag

Pestig skitdag som börjar med att jag övertagit Widars förkylning och huvudvärk. Därav inte sagt att Widar är frisk, nope, han är en ledsen överförkyld åring som vill krypa in i min kropp, vilket resulterar i att mamman skriker aj stup i kvarten. Inte lätt att vara liten och sjuk ju. Tur att Matte är pigg iallafall.

Humöret mitt är skit och inte blir det bättre av deprimerande mail rörande jobbansökningar och feedback på saker som jag tagit tag i, men som inte gått vägen. Sedan ligger gårdagens myndighetssamtal i bakhuvudet, kommer ett eget inlägg, var för irriterad igår för att skriva något konstruktivt.

Sedan ligger oro för dagiset  i kroppen och förvånansvärt en seperationsångest över att snart lämna Spiragruppen som varit vår struktur. Röran i huvudet är enorm, kanske därför det värker så. Sen ligger besvikelsen över den inställda nya zeelandresan och spökar, är så ledsen över att den inte blir av. Svårt att komma över. Svårt att hitta något att se fram emot liksom. Mest meningslös skit som aldrig blir rolig liksom. Måste ju få ordning på det här eller hur?!