 |
| 4 ans spårvagn |
Men goaste Widar och Matte finns ju tack och lov för det.
I övrigt meningslös värld som för övrigt höll på att sluta framför en spårvagn idag. Jag såg den helt enkelt inte. Skumt. Jag som alltid undrat hur sjutton man kan bli påkörd av en spårvagn, de är ju knappast ljudlösa eller osynliga.
Tror både jag och föraren blev lika rädda eller förvånade. Jag stod mest och fattade inget i ett par sekunder medan föraren plingade innan jag kom mig för att gå undan. Efteråt fattade jag ingenting och det hela kändes otroligt genant när folk stirrade på mig.
Men jag såg den verkligen inte. Lyssnade inte ens på musik så jag har inget att skylla på. Var väl bara inne i meningslösheten. Och nej, Widar var inte med och råkade således inte ut för något. När han är med dubbelkollar jag allt till tusen.
Kvällen har varit lugn annars, lite förberedelser inför helgen, lite bus med Widar, depp i soffan, kass tv, kram på Matte, funderingar och mer depp. Fånigt. Gick runt i våren och kunde inte känna den. Är i min bubbla, ser men kan inte komma ut. Trots att det visst idag var stora kom ut dagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar