onsdag 12 oktober 2011

Andas, andas fritt för en stund

Japp, försvann en stund, ett litet tag. Samlade kraft och ork igen och tror jag fick upp näsan över ytan igen. Trampar och trampar och fick en känsla av att kunna andas igen. Har varit asjobbiga orkeslösa dagar med en massa ångest där den enda orken man har har gått till att göra det absolut nödvändigaste.

Har inte ens orkat skriva om de fina dagarna i Sala, Stockholm och Växjö. Men det har varit bra, var bara helt slut efteråt. Så oerhört trött och utan någon mening eller mål. Men i morse gick jag ut i höstsolen och andades klar kylig oktoberluft och kunde andas fritt en stund. Kunde gå till sjukgymnasten i morgonsolen, känna strålarna värma mitt trötta skinn och andas djupa lugna andetag. Andas fritt, för en stund, se klart, känna här och nu för en stund.

Det är något som håller på att ske, det glimtar till i korta stunder, jag kan ana hur det är att vara tillbaka igen. Att vara här, att kunna leva utanför bubblan, utan den våta filten som kväver mig i sitt ångestmörker. Vad det är, är svårt att sätta fingret på. Medicinjustering, trötthet på att må dåligt, arbetet med psykologen, tiden, all uthållighet och tro från de mina, Widars kramar, Mattes stöd, eller bara vissa sår som håller på att åtminstone läka lite.

Glimtarna är inte långa, men det var en bra början på dagen som sedan blev som vanligt. Strul med dagisplatsen vi väntar på, asjobbigt förvirrat samtal hos psykologen och en busWidar som bara sover 30 min på dagarna numera...ni kan ju ana kvällshumöret. En del annan jobbig skit, men jag försöker att tänka på att jag för en stund såg , kände något annat idag. Tror jag kände en liten gnutta hopp!

1 kommentar:

  1. Heja dig, Bea!

    De där glimtarna är så oerhört viktiga och sköna! Och det glädjer mig att du inte väljer att "deppa ihop" över att den våta filten kom tillbaka. Du är verkligen på rätt väg, när du orkar se att den ljusa glimten var nåt skönt, fint och bra!! Jippi!!

    Många varma kramar till dig!

    SvaraRadera