Jobblördag

galet stor skalbagge

Att jobba som fältare kan innebära att man kan hamna var som helst under de 11 tim vi jobbar. Jag är bara inne på lördagar som förra lördagen och imorgon då jag gör sista passet innan semestern.

Förra lördagen innehöll scary skalbagar, värme, glass, träffar med många av våra klienter, hemlöshet, skratt, värme, tårar, uppsökande arbete, fältande, hemlösas boenden i skogen, körningar, socialjouren, ledsamheter, för mycket alkohol hos människor, språkförbristningar, nätverkande med andra verksamheter, en fin solnedgång mm.

Blir bara bilder på mig och miljö, självklart blir det inga klientbilder i någon form då det är både privat och sekretesskyddat.

Jag gillar verkligen fältturerna och kommer sakna dem när jag börjar på mitt nya jobb i aug. Jag gillar hur man möter människor i alla möjliga situationer och hur vi ibland får förmånen att länka eller stötta människor i akuta situationer. För mig som dessutom jobbat som uppföljare så har det varit väldigt bra att fälta in människor till övernattningen på lördagar och sedan följa upp dem på måndagar när jag jobbat på övernattningen.

en stunds glasspaus, inte ofta det händer
men den här gången kombinerade vi glass
och nätverkande

Kan förundras över den starka livsvilja som människor har i situationer som dessutom pågått under lång tid och hur de kan orka när jag själv vet hur det är att inte orka mer. Det är också tydligt hur viktiga fältarna är för dessa människor, en kopp kaffe och några mackor medan man får en stunds snack om allt och inget, eller får häva ur sig frustration eller bara får en kram eller en plats på övernattningen. Har fått dela många livshistorier och öden och fått en hel del förtroenden vilket är väldigt fint när man pratar med människor som mer eller mindre tappat tilltron till myndigheter, verksamheter och människor.

För egen del har det varit guld värt att börja jobba igen och det har stärkt mig galet mycket mer än timmarna på verksamheterna via AF där man till slut kände sig lika sjuk som de andra som var seriöst mycket värre än jag var då.

Uppsökande arbete kan ske överallt i Göteborg och
hemlöshet finns i alla delar av stan ibland är hemlösheten
i en väldigt vacker natur, kontrasterna blir så stora

Att bli sedd som en kollega, som någon som kan tillföra något och klarar arbetet med klienterna vilket är något som jag verkligen gillar, gör att man växer och mår bättre. Jag mår inte tipp topp, det vet jag, men det gör gott att fokusera på jobbet och att vara någonstans där folk ser mig som en i gänget, inte någon sjukskriven deprimerad person.

Sedan har jag stärkts i att det är klientjobb jag ska ha. Har ju testat annat också och saknade klientarbetet och det har jag fått ett kvitto på nu att det är det jag gillar och är bra på. Sedan är jag än säkrare på att jag inte ska ha myndighetsutövning än på ett tag. Hade ju det under mina år som socialsekreterare, men känner att det är skönt att iallafall för en period att inte ha det.

Sedan hoppas jag ju på att arbeta som case manager och med ACT och housing first på sikt! Någonstans finns också tanken att ta min master i missbruk och beroendevård samt att utbilda mig som drogterapeut eller samtalsterapuet!

en ögonblicksbild under kvällens fältande, en vacker
arbetsplats eller hur?!

På väg till ett jobb genom stan med Göteborgs
kranar i hamnen i bakgrunden

Realize

antar att det verkligen gäller en del människor i mitt liv

tror jag måste omvärdera människor för det här är otroligt...

Jag tror jag måste omvärdera människor! Jag som saknar tilltro till att det finns snälla människor, ärliga människor som inte bara tar det de hittar. Idag, på eftermiddagen så fick Matte mail från Spårvägens hittegods som han tidigare haft kontakt med och vet ni vad?

I mailet så stod att de hade fått in vår kamera, vilket för mig är helt jäkla amazing! Att någon människa har varit så ärlig att hen lämnat kameran till spårvagnsföraren som sedan lämnat in den på hittegods utan att någon av dem haft en tanke på att behålla en kamera, objektiv och minneskort värt nästan 14.000 kr vilket vi såg när vi letade efter nya produkter igår.

Hade väl redan släppt kameran, men det som var jobbigt var alla kort på minneskort. Men nu är allt tillbaka tack vare några medmänniskor som inte ens lämnat sina namn så vi kan tacka dem. Men ska sätta in en dagens ros i GP, visst finns det väl fortfarande en sådan rubrik i tidningen eller?

Är så jäkla glad och förvånad. Jag har ju ingen större tilltro till människor som gör det rätta, men nu måste jag alltså omvärdera mig!!Tack snälla du/ni som hjälpt oss få tillbaka kameran och kort från de sista månaderna i vårt liv!!!!! Tack för att du/ni gett mig en lite positivare syn på människor!

älskade kamera med alla sina kort kvar

Sista mars och olika funderingar

Sista mars idag, denna måndag som började med kyliga vindar och strålande sol. Imorgon börjar april och vi är ett steg längre in i våren. Så jag önskar att solen kunde tina upp och värma mitt inre. Har en total kollision mellan inre och yttre upplevelser och vill inget hellre än att de ska harmonisera, hur svårt kan det vara liksom?

Är tillbaka på jobbet och det är ok. Lite mindre förkyld nu. Tiden går och jag börjar kunna göra lite mer allteftersom jag får lov och blir insläppt av de människor jag möter som inte hyser någon större tilltro till myndigheter och dess anställda. Ibland når man fram, om så bara för en stund och det gör gott. Andra gånger handlar det mer om tydlighet och gränser vilket ibland leder till något vettigt och ibland kanske sinkar på vägen.

Det är ett stundtals enkelt jobb och precis lika svårt som det verkar enkelt och ibland är det bara galet svårt. Ibland vill jag bara säga att gör som jag säger så löser det sig, men så funkar det inte. Alla har sin väg och har jag tur får jag gå med och stötta en bit på vägen, ibland för att länka vidare, ibland för att fånga upp igen och igen.

Det väcker en massa funderingar och tankar och jag kan känna en stor frustration i hur våra system är organiserade och hur vi ständigt försöker få människan att anpassa sig istället för att utforma systemen så att dessa passar människan. Samtidigt så finns det ju engagerade människor i alla dessa system som verkligen kämpar för att försöka finna lösningar.

Känner också att det tar ett tag att hitta tillbaka i sin yrkesroll. Dels för att jag inte jobbat exakt med detta tidigare, men egentligen mest för att jag inte jobbat på länge och jag är inte riktigt samma person som innan. För tillfället är jag nog lite hudlös och många saker går rakt in i mig och jag får jobba med att hålla i ordning på vad som är mitt och vad som är den andra människans.

Märker att jag känner av alldeles för mycket och då blir jag lite vinglig. Men det kommer sakta, men säkert tillbaka. I stunder, i arbetet kan jag känna igen mig och vila i det jag kan, i andra stunder får jag bolla med mina kollegor för att få lite styrsel. Tror dock att jag är helt ok på jobbet.

Det är snarare när jag går hem som saker kan snurra i mig och röras ihop och det försöker psykologen hjälpa mig med att bena upp. Det är saker i mitt liv som det är idag, saker jag gått igenom och saker som händer. Har ett rejält bagage, seriöst och minutiöst nerpackat och inlåst, väl dolt bakom ett leende. Inte så lätt att hantera allt som stundtals pockar på eller flashar förbi i mitt sinne. Men jag jobbar på det och jag är rätt bra på att hålla det utanför jobbet. Mår bra av att jobba och få fokusera på andra och annat. Mår bra av att få vara med de mina också, de som vill vara med mig och dela mitt liv! Sån tur att de finns! Galet spretigt inlägg det blev av det här, men så är det ibland.

jupp

Julklappsinsamling, en schysst grej och lite tips på schyssta julklappar

Tycker det är en schysst grej att Gothia towers kör julklappsinsamling till barn i år igen. För mer info kolla här: julklappsinsamling 

Man lämnar in ett paket i den stora julsäcken, skriver om det är till en tjej eller kille och vilken ålder och så delas de ut till barn i Göteborg. Barn som spenderar sin jul på institutioner, kvinnojourer, barnhem.

Ger en stunds glädje iallafall! Man kan lämna in sin klapp mellan den 1-23 december. Andra alternativ är att ge saker till stadsmissionen mfl. Kläder, skor mm samlas in just nu och delas ut till hemlösa och andra som behöver det!

Sedan finns ju så klart alla välgörenhetsorganisationer, Unicef, Röda korset,  Rädda barnen mfl som har en massa vettiga julklappar som hjälper människor på olika platser i världen! Kanske ge bort vatten eller en get i julklapp i år?