Sommaren löst!

Går ju på ett föräldravik i nuläget, jobbar med missbruksrehabilitering i öppenvård vilket är både kul och en utmaning. Har under året som gått blivit klart bättre på att hålla i grupper, återfallsprevention och behandlingssamtal mm vilket är väldigt kul. Det är häftigt vilken dynamik det kan vara och bli i en grupp. Men det är som sagt ett vik för en tjej som är föräldraledig och även om alla vill att jag ska stanna efter att vikariatet gått ut så är verksamheten och stadsdelens ekonomi inte tillräcklig för att de ska kunna utöka verksamheten med en tjänst så jag får sluta den sista juni.

Har ju lagt ut lite hintar och börjat söka ett par jobb och häromdagen blev det klart med ett sommarvik på uppsökarenheten. Har jobbat där tidigare och vet att det är ett skitkul jobb om än alldeles för dåligt betalt om man betänker vad man kan möta under ett arbetspass. Jag vet att jag kommer tillbaka till goa människor och ett stimulerande, roligt och stundtals alldeles tossigt jobb och jag är skitglad för att det kunde lösa sig så smidigt. Kommer vara ledig en vecka mellan mitt nuvarande vik och somamrviket och det är helt ok.

Visst hade det varit skönt att vara långledig med Matte och Widar, men det hade också inneburit strul med att söka a-kassa vilket vanligtvis tar en evighet att få igång och springa på möten på af osv. Vill helst slippa allt vad myndigheter, blanketter osv, fick nog av det under min sjukskrivning och allt som var innan jag kom igång att jobba. Nu har jag lite ledigt och som det ser ut ett schysst schema med rätt långa men inte så många arbetspass i veckan och det passar fint. Hoppas på en fin sommar så vi kan hänga ute i skärgården på dagarna!

Så nu kommer jag hålla utkik efter jobb som börjar efter 23 aug och då försöka hitta jobb som ligger på behandlingssidan. Har inte tänkt att jag ska gå tillbaka till myndighetsutövningen, har sysslat med det under många år och det känns skönt att inte ha den delen i nuläget. Men behandlingsjobb växer inte på träd och jag som helst hade velat jobba som case manager får nog leta lite till. Å andra sidan hintas det om att det kommer bli ett vik på ett år hos uppsökarna from september och när det kommer ut så ska jag söka det. Sedan vet man ju aldrig om man får det, men söka kan man ju göra. Är gärna kvar och jobbar i stan och skulle helst landa en fast tjänst eftersom vi kollar efter hus, men man kan inte få allt på en gång...Just nu är jag bara glad att jag har löst jobb och inkomst för sommaren utan att krångla med a-kassa och sånt och bonusen är att det är ett roligt jobb med goa människor!

=)

fredagstankar efter jobb

Fredag blev det till slut. Har haft minimalt med sömn så jag var måttligt pigg på förmiddagens samverkansdag. Fyra olika enheter samlade för att komma på samverkansvägar och rutiner och fick inse att nu har jag nog jobbat ett antal år inom socialtjänstens olika delar eftersom mycket, eller ja det mesta var sånt jag hört ett antal gånger innan. Blir förbannad på att vi inte bara kan se till att få till samverkan samt anpassa våra verksamheter till klienterna istället för att försöka sparka in dem i de verksamheter som vi har och sedan undrar vi varför det inte funkar för klient X för 17:de gången?!

Våra system är så tröga för viljan, ambitionen och mycket av kunskapen finns ju hos oss som jobbar och likförbannat så funkar det inte. Har en viss förståelse för äldre kollegor som tappar lusten liksom. Men vem vet, kanske lossnar det? Fick iallafall ryktesvägen nys om att det diskuteras ACT team för de centrala stadsdelarna i stan och det vore ju guld om det kom igång, särskilt som mitt nuvarande vik löper ut i sommar. Vik:ar ju för en föräldraledig kollega som kommer tillbaka i sommar så jag har börjat lägga ut krokar hos gamla arbetsgivare och ska väl kolla efter nytt jobb. Helst på behandlingssidan eller i uppsökande form med fokus på missbruk/samsjuklighet! Vet ni något kan ni alltid tipsa!

Hann få ihop en del jobb på eftermiddagen och drog sedan hem till mina fina killar som låg och slappade i soffan när jag kom hem. Blev en lugn kväll med en del beslut fattade. Vi får se vad det blir av allt. Finns en hel del oro och rädsla i besluten, men det är väl en del av livet. Vissa beslut måste tas, man måste välja och så får man leva med konsekvenserna. Är så trött att det är svårt att se ljuset, men det kan nog komma gott ur det och går det åt skogen så finns det backup. Mer än så kan man inte göra.

Längtar väldigt mycket till stallet, särskilt som jag såg att några av stallkompisarna varit på fredagslektionen! Tar den bara då och då, blir lite dyrt annars, men vad det drar i en, skulle rida och träna varenda dag om jag hade cash nog. Men imorgon är det hoppträning och det ska bli så kul! Vet att Carine kommer vara på oss som 17 eftersom det bara är en månad kvar till Bohuscupen drar igång! Älskar att svänga in på stallbacken, gå in i stallet, hälsa på folk och hästar, fixa i ordning Lyrik, ömsom svära ömsom klia honom och sen ge järnet under träningen. Mår så bra av det! Borde fått det på recept istället för mediciner i mängder! I stallet finner jag en stunds paus från allt dåligt mående, för det mesta iallafall!

Förutom det så har vi planerat lite för mysfirande av Mattes 40-årsdag, vi håller ju på att bli seriöst gamla i år, helt galet! Är dock väldigt nöjd att jag vet vad han ska få i present, brukar vara assvårt och med tanke på att han fick biljetter till U2 och Metallica i julklapp så är ju konsertkortet utspelat. Vet inte hur jag tänkte där, men det blev ju uppskattat och innebär att vi har två härliga konsertupplevelser tillsammans i år! Tror dessutom att han kommer gilla min överraskning och han har inte en chans att lista ut den!

tankar en jobbdag

Att sitta på jobbet och försöka få livet att gå ihop när livet fladdrar i en eller snarare blåser som en orkan i sinnet är inte någon piece of cake. Jag önskar innerligt att livet och känsloröran kunde plana ut lite för jag går på knäna och förstår verkligen vad vita knogars kraft innebär.

Ringde  kontaktpunkten idag igen och påtalade att jag behöver få hjälp med det här innan det går mig helt ur händerna. Ja, vi ser att ditt ärende finns här, att det är prioriterat, vi skickar en påminnelse säger kvinnan i telefonen. De borde verkligen hört av sig vid det här laget säger hon i nästa andetag och i mig fastnar skriket att ja , ja för jag står inte ut med det här längre.

Svarar dock adekvat att ja, det borde de ju nog och tack för att du skickar en påminnelse. Lägger på och vill bara dra handen genom rutan på jobbet för att få ut all ångest, få ut allt som inte går att hantera. Biter ihop och går ut från kontoret och hjälper till i färg och formverkstan och håller ett gruppmöte tillsammans med min kollega.

Vi pratar passande nog sömn och olika sätt att hantera sömnsvårigheter och jag hinner tänka att herregud, min sömn är nästan ingen alls enligt sömndagboken. Sov några timmar förrförra natten, men i natt och natten innan så har jag legat vaken eller varit i ständiga uppvakanden. Det är vansinnigt jobbigt att vakna och vakna hela tiden. Sova tjugo min, vakna i en mardröm eller med värsta ångesten och paniken.

Är ju såklart astrött och livet blir så vansinnigt tungt och segt samtidigt som hjärnan fladdrar och inte klarar av att hålla tankarna. Gråten fastnar i halsen och tårarna brinner bakom ögonlocken, men gråta funkar inte. Varför inte undrar psykologen? Jag vet inte, det går bara inte. Kvider inombords för det gör så ont. Uppgivenhet och meningslöshet gör ont. Lever i ett enda ont och det är en avgrund mellan det och mitt ”fungerande” yttre jag. Undrar hela tiden om det är värt det här? Om något egentligen är värt någonting alls? Hur i hela friden gör andra människor för att leva? Eller orka uthärda livet? Ser de inte meningslösheten i varandet? Vad är livet om det är så här?

onsdag

regn

Onsdag kväll och götet är genomdränkt i regn som pågått sedan i natt. Känns som om nu kommer man leva med det i ett halvår. Regn, mörker och blåst. Jag borde verkligen emigrera, det är inte ett vettigt människoliv att tvingas leva i detta sex månader om året. Ändå är man kvar år efter år och lika gnällig i slutet av varje höst, hur smart är det?

Trodde jag skulle få sovmorgon i morse eftersom jag skulle på konferens på förmiddagen, men det satte vår söta son p för. Han väckte mig tio i fem och ville att vi skulle gå upp och kolla på Barnkanalen och äta frukost. jag bara råvägrade att gå upp och upplyste honom om att det var mitt i natten.

Mötesplats IFOs program och
goa vänner och fd kollegor

Det resulterade i att han kröp ner under täcket hos mig och ungefär en gång i kvarten undrade han om det var morgon snart till jag vid sex gick upp...Matte lyckades sova förbi detta på något märkligt sätt. Var bara att gå upp och börja dagen. Blev ändå en lugn morgon och jag kom iväg ut till spårvagnen bara för att upptäcka i ösregnet att mitt spårvagnskort låg i träningsväskan på jobbet...Bara att betala och tur var väl det eftersom det steg på kontrollanter.

Väl på hotellet vid Drottningtorget där konferensen skulle hållas så träffade jag gamla kollegor, vänner och lyssnade på både bra och mindre bra föreläsningar. Vissa saker gjorde verkligen intryck och vissa saker och framställningar hade man minst sagt kunnat önska sig lite mer av. Men hur som är IFO-dagen som hålls varje år intressant och det är ett bra forum där man kan få lite koll på vad som händer i stan och olika goda exempel på hur man kan arbeta i det sociala arbetet.

Kunde trist nog inte stanna hela dagen då jag skulle på extra handledning tillsammans med arbetsgruppen utifrån den rätt märkliga situation som uppstod för ett tag sedan. Kände mig inte helt ok inför det och mycket riktigt så blev det en mindre trevlig eftermiddag. Finns inte mycket mer man kan skriva öppet om det, mer än att det inte var särskilt roligt, även om jag som ny inte har mycket med det att göra.

Var rätt upprörd när jag kom in till psykologen som jag hade tid hos innan jag kunde åka hem till Matte och Widar. Jobbjoxet satt kvar och jag är rätt skakig nu under utsättningen av medicinerna och hade dessutom en massa råångest som bara växt i takt med utsättningen av medicinerna. Fick ett bra samtal och var lite mer balanserad, men vansinnigt trött när jag klev ut. Hon är onekligen väldigt duktigt och i perioder så kan jag se hur hon fungerar som en livlina vilket kom upp i dag.

Väl hemma var jag bara alldeles slut och det var resten av familjen också. Widar somnade efter klockan åtta och Matte somnade i soffan vid nio så honom fick jag skicka i säng.

Jag är också trött, men huvudet och kroppen är hur rastlös och orolig som helst så det blir väl som vanligt inte mycket nattsömn. Dessutom verkar våra grannar ha vårt tak (deras golv) som studsmatta ikväll, det är milt sagt ett jäkla hoppande och bankande i golvet...

hemma

Hemma efter att ha varit hemifrån i 16 tim...Blev ett långt pass med ridlektion och jobb. Men det har varit en bra dag. Ridningen gick skitbra idag och det var galet roligt även om jag var helt slut efteråt. Benen skakade när jag hoppade av, men attan vad vi fick till det idag. Så kul när det funkar! Man blir liksom bara än mer pepp på ridningen när det går bra!

Efter ridningen blev det dusch och ombyte och sedan hann jag precis till jobbet. Möttes av en go kollega och en go kram. Kändes så gott att vara tillbaka! Vi jobbade 11 tim i ett lugnt Göteborg. Blev en konstig kväll då det var få klienter i rörelse, men jättetryck på övernattningsplatserna. Har mött fylla, ångest, tårar, glädje, förtroenden, hemlöshet, frustration och varit på vanliga och ovanliga platser i götet.

Det Göteborg man ser när man fältar skiljer sig en hel del från det man ser på dagen och det finns så himla många livsöden och behov. I kväll har vi hunnit med både havet, innerstan och förorterna och det finns så mycket som behöver göras. Ett livsöde och förtroende berörde lite extra ikväll och jag kan bara hoppas att det kan bli bra för hen. Det är så lite vi vet, så mycket som kan döljas bakom ett leende och ett skämt. Sånt väcker onekligen en del tankar.

Men nu är det skönt att vara hemma igen. Killarna mina sover och jag hoppas på lite sömn om en stund. Behöver varva ner och komma till ro lite. Är alldeles för uppvarvad så först blir det lite surf och en kass skräckfilm på tv:n. Lagom nivå liksom...=)

tillbaka och lite trött på vissa idioter

Antar att jag är tillbaka efter en stunds uppehåll. Blev så trött efter en del idiotiska kommentarer och påhopp på några av de sista inläggen jag skrev. Mitt mående innebär inte att jag är kass på jobbet eller som mor, såna skitkommentarer undanber jag mig och kommer i fortsättningen radera så som jag gjorde nu.

Jag lägger en förbannad massa energi på att fungera både på jobbet och för min son och sambo och att jag då använder bloggen och skriver av mig är min grej och vill man inte läsa det eller stör sig så kan man ju enkelt trycka på rubriken nästa blogg! Funderade på om jag skulle lägga lösenord på bloggen, men det får räcka med att jag eventuellt kommer lägga lösenord på vissa inlägg. Glömmer ibland att folk faktiskt läser vad jag skriver även när jag bara skriver av mig en sväng.

Men jag står för det jag skriver och jag kan tycka att det ska vara ok att skriva om hur man mår, hur nervös och ångestfylld man är utan att folk ska skriva elaka kommentarer och rekommendera psykinläggning och att man borde sluta vara mamma! Jag har tack och lov en underbar sambo som är en jäkla bra pappa till vår son och jag har stöd omkring mig och gör allt som går att göra för att fixa mitt mående och jag borde inte ens behöva förklara mig! Psykisk ohälsa är hur vanligt som helst och 30 % av alla vuxna kommer någon gång i livet att uppleva psykisk ohälsa i någon form och det innebär inte att man är värdelös på jobbet eller som förälder eller som människa! Oftast är ju kommentarerna schyssta och jag har fått kontakt med kul människor via bloggen så det känns inte helt ok att sluta på grund av några puckon. Nog om det!

Sedan jag skrev senast har jag hunnit börja på nya jobbet som är ok. Tar mycket kraft i början så klart och sedan är det en del annat som pågår och också tar energi. Orken räcker liksom inte när man måste tjafsa med vårdkontakter och andra instanser. Men jobbet är helt ok och de jag jobbar med också. Saknar dock fältarbetet, men det är roligt att få jobba med behandling, både i grupp och individuellt och jag trivs med att jobba i stan så det ska nog bli bra.

Vi har hunnit få höstluft ute även om värmen som tur är finns kvar. Är så skönt med klar luft samtidigt som solen värmer en! Regeringsskifte har vi fått också, tack och lov för det! Äntligen borde Sverige kunna bli lite medmänskligare! Jag behöver inte en massa skattesänkningar, jag behöver att vårt samhälle fungerar och att välfärden byggs upp!

Höll dock på att sätta i halsen när jag under valvakan såg hur SD gick framåt. Är helt sjukt att människor röstar på ett främlingsfientligt parti som dessutom har en familjepolitik och kvinnopolitik som är åt helvete. Bara det att man vill inskränka aborträtten, vad skulle det lösa liksom? Vill vi ha en massa illegala aborter med alla de skador som man riskerar då? Inte utan att man mår illa av att människor kan rösta på något som är så inhumant och ojämlikt! Blir onekligen trött på alla dessa idioter som tar plats i vårt land. Vet att demokratin innebär att alla måste få höras, men jag vill inte att min son ska behöva växa upp med att rasister får vara med och bestämma hur Sverige ska styras. Jag undrar vad människor är så rädda och arga för/på? Blir så trött bara. Trött på iq-kommentarer, trött på hat, trött på ojämlikhet, trött på allt fanstyg som huserar i världen!

Nu skulle jag väl egentligen gå och sova efter ha VAB:at hela dagen då liten är sjuk och jag också börjar känna mig krasslig. Men eftersom min läkare schabblat med mina recept så får jag vackert satsa på sömn imorgon kväll....happy day....suck! Att det hela tiden byts läkare på min mottagning gör inte saker och ting enklare precis. Som sagt, har inget emot skattehöjningar om det innebär att jag kan få träffa samma läkare åtminstone två gånger i rad...!

gårdagen

I går när jag kom ut och skulle knata till spårvagnen så sken solen för första gången på ett tag. Hann bli smått chockad och sen lite grinig när när jag insåg att efter de senaste dagarnas regn och åska så låg solglasögonen hemma....

Men det var ju skönt att solen och en gnutta värme hittat tillbaka till götet. De senaste dagarnas höstfeeling försvann äntligen. Lite drygt om det ska bli höst redan i augusti liksom. Tänk förr, då var augusti bästa sköna varma månaden, men de sista åren så verkar det ju vara den regnigaste skräpmånaden!

Väl på jobbet så kändes det helt ok även om jag märker att jag lägger en massa kraft på att orka och fungera. Det är ju milt sagt tur att man har en bra impulskontroll! Men det är ju jobbigt för alla att börja ett nytt jobb och jag tar det lugnt. Tror det kan bli ett bra jobb och kollegorna verkar helt ok.

Det är en betydligt mer formaliserad verksamhet än fältarna och det är inte utan att man jämför jobben. Gillar ju friheten som fältarna har och deras jobb, men jag är också väldigt pepp på att få jobba behandlings och programbaserat! Men jag är väldigt trött och när jag lämnar jobbet så är det som om jag skakar inombords. Har ingen energimarginal liksom och känner mig både låg och känslomässigt trasig. Men det ska väl bättra sig. Det är mycket som pågår just nu och förhoppningsvis blir det bättre under hösten. Är galet trött och blodtrycket, men även en del mediciner gör att jag har konstant kraftig huvudvärk.

Ingen höjdare när man ska börja bekanta sig med Treserva, det datasystem som används vid dokumentation. Har inte hört några bra saker med detta system, snarare en hel massa negativa saker. Men nu måste jag lära mig det och då är det skönt om man kan vara alert och försöka begripa sig på det ordentligt. Som tur är verkar mina kollegor vara olika bra på Treserva så förhoppningsvis kan jag både få lära mig och få svära över det med kollegorna! Hade i allafall en rejäl packe papper om systemet och hur man ska hantera det, glatt märkta med mitt namn... Räckte med att skumma igenom dem för att inse att det här inte är särskilt enkelt...

Desto roligare var det att återknyta bekantskapen med återfallsprevention och förändringsarbete. Hade koll på manualen och arbetssättet och ska in i grupperna snarast och det ska bli toppenkul! Dessutom känns det kul med klienterna och jag har redan fått börja få egna klienter och det kommer bli fler framöver. Förutom gruppbehandling och individuella samtal och andra möten så ingår friskvård och miljöterapuetiskt arbete. Började mitt första pass i köket med att göra sönder deras mortel....kändes sådär, men det bjöd på en del skratt och annat så det blev en bra förmiddag ändå! Det blev en isbrytare mellan mig och klienten jag jobbade med så det var inte dumt alls...=)

Efter allt detta drog jag hem med megahuvudvärk. Kom hem en liten stund innan Matte och Widar och hann njuta av att se Charlotte D rida sin underbara Vallegro i VM dressyren! Hon vann den klassen och det var en fantastisk ritt som trots några missar gav drygt 86%. De är så duktiga! Var tvungen att ta några bilder av ritten trots att det var på tv:n. När man vet hur oerhört svårt det är så går det inte att inte bli väldigt imponerad! Kolla runt på nätet så hittar ni både filmklipp och bilder på detta fantastiska engelska ekipage!

Middag med gamla jobbet och funderingar

I världens regntyngda Göteborg drog jag igår kväll på avtackningsbus med gamla jobbet. Matte och Widar skjutsade ut mig till Port Arthur vid Sannegården. Först åkte vi bland alla hyreshus och annat innan vi hittade den lilla krogen som tydligen är Göteborgs äldsta sjömanskrog. Om du är nyfiken kan du kolla här, de har både a la carte, afterworkbuffe och lite annat smått och gott till rimliga priser!

Ett ställe som har en diger historia med bus och annat. Bland annat har det förr förekommit prostitution på övervåningen och en arbetskollega visade en av lamporna som finns kvar från den tiden. En lampa som signalerade med rött om det var upptaget. Fick många historier om gamla Göteborg av några av mina äldre kollegor som är gamla göteborgare sedan barnsben och som berättade om hur de ockuperade hus, demonstrerade, bodde i rivningskåkar där taken rasade in och hur haschet och amfetaminet florerade i Göteborg medan heroinet fick fäste i Oslo och Stockholm på 70-talet.

stundtals lite sol och ljus mellan molnen

moi

Blir lite perspektiv då kollegan berättar om hur hon och hennes vänner kämpade mot rivningarna av arbetarbostäderna i Göteborg samma år som jag föddes, 1975. Jag älskar att höra gamla historier och igår kom många. Tänk att liksom få se Rolling stones live på Liseberg och sedan få gå bakom scen för att man känner roddarna och detta på den tiden som Rolling stones var gudar! Jisses, vad jag hade velat göra det.

Undrar om jag kommer ha lika många roliga och förändringar genom tiden historier att berätta för mina kollegor när jag närmar mig pensionen? Å andra sidan är jag ju född i en generation som ska försörja 40-talisterna och även sörja för de yngre som inte kommit in i arbetslivet så enligt mitt pensionskuvert lär jag väl få jobba till jag dör...och nej, jag är inte bitter ;)

Hur som, var först på plats igår så jag hann bli lite nojjig på om jag var på rätt plats innan kollegorna ramlade in en efter en och det blev en väldigt trevlig kväll! Var tur att jag gick, var nära att jag avbokade för att jag var så trött och ur humör innan. Men blev väldigt glad under kvällen så det var bra att jag gick. Så är det ofta, man orkar inte, har inte lust, är trött osv, men om man väl kommer iväg så blir det så gott som alltid bra. Dessutom mår jag bättre av att göra saker än att ligga hemma och älta ångest.

fina gamla lampor och utanför ser ni molnen

Blev en del jobbsnack och mycket annat och det känns verkligen att jag kommer sakna dem och jobbet. Kommer gå in nån gång då och då och ta pass, men eftersom jag redan har en tjänst i stan, om än i en annan stadsdel så går ju lönen ut centralt från stan och då blir jag en dyr vikarie att ta in...

Men folket kommer jag hålla kontakt med och det känns gott! Innan jag började jobba med fältarna så hade jag trots mina år inom socialtjänsten ingen koll på vilket viktigt arbete de gör. Hur mycket de möter och hanterar varje dag och kväll och hela tiden med ett intresse för att möta klienten och ha denne i centrum. Det mesta sker ute i klienternas miljöer, vare sig det är en bänk, en skogsdunge, en lägenhet, ett boende med en väldig respekt och vilja att hjälpa, stötta och länka vidare.

För vissa klienter är de äldre fältarna och de som jobbar på övernattningen och som jobbat länge den enda fasta punkt som klienterna känner. Det är klart att alla delar är viktiga och jag vill verkligen inte förringa andra samverkanspartners viktighet. Har själv jobbat som socialsekreterare flera år och vet hur viktiga de och andra är. Men jag personligen, hade nog ingen koll på fältarnas viktiga arbete och hur himla kul det är.

rosor på borden

Nu byter jag arena på måndag och går in i en mer formaliserad miljö och med klienter som troligen befinner sig i en lite mer stadig miljö och situation vilket torde krävas för att kunna fungera i en öppenvårdsbehandling.

unnade mig en guiness, det är så gott

Det ska bli jättespännande, roligt och utmanande då jag velat jobba med behandling länge. Samtidigt så har jag trivts väldigt bra hos uppsökarna så vi får se hur det känns. En del av mig är livrädd och tycker att jag inte kan ett jota, samtidigt som jag försöker intala mig att jag både har pluggat och jobbat med missbruk och människor med missbruksproblematik i många år och jag gillar det! Jag kan ju en massa kring det, även om jag har en hel del kvar att lära. Men det är det som är så intressant att jobba med människor, man lär sig nya saker hela tiden. Känns som att det kan bli bra.

Hoppas att jag ska hålla själv också. Livet är lite komplicerat och den här hösten bär en del ställningstaganden och beslut med sig. Saker är ju inte alltid så enkla som man skulle vilja och det borde jag väl ha lärt mig vid det här laget. Funderar fram och tillbaka och förbannar att inte saker och ting kunde vara enklare. Men det är det inte och så måste det hanteras.

vitlöksbröd i väntan på maten

Hur som var en kväll som igår ett trevligt avbrott. Drack Guiness (aslänge sen sist) och lite vin. Åt god mat och fick skratta en massa och avslutade det hela med en massa kramar och lyckönskningar. På slutet var det bara jag och Lisbeth kvar och vi hade lite roligt åt att det var vi två som byter jobb nu var de som var kvar längst.

efterrätt

Det hela var så schysst så det beslutades om en höstöl senare i höst. Blir inga bilder på jobbgänget utan ni får hålla till godo med bilder från Port Arthur och en selfie =) Så tack alla goa kollegor för en himla fin kväll i går! Vi ses snart igen! Hann precis hem innan regnet vräkte ner igår, precis som det gör ikväll. Var lite vemodigt när jag tog mig hem igår så regnet passade fint. Väl hemma träffade jag en överpigg sambo som försökte lägga sig då han skulle iväg med jobbet fem i morse...Var bara att köra honom i säng och varva ner för egen del.

Gick så där då Widar drömde om att hans pappa skulle åka bort utan honom och således vaknade ett antal gånger under natten och var ledsen. Inte lätt att vara liten och längta efter sin pappa. Vi var rätt trötta i morse och liten bröt ihop då han såg att barnafadern redan åkt....

Robin Williams död, en försvunnen nyckel och efter jobbet tankar

Kom nyss hem från jobbet, tog en halv evighet att ta sig hem ikväll. Fick ett turbyte och hoppade på kvällsjobbet vilket kändes helt ok. Hann vara på jobbet en timme innan jag lyckades tappa bort nyckeln till skåpet på jobbet där jag låst in min jacka och väska. Letade igenom hela våningen, fältväskan soffan i personalrummet och flera andra utrymmen, men inte en enda förbannad nyckel så långt ögat kunde nå...

typ en sån här har vi

Blev till att fälta utan att komma åt mina saker, hade som tur tagit ut mobilen och plånboken, men inte mina hemnycklar så det blev till att messa sambon att inte låsa dörren hemma. Fältkvällen gick bra förutom att jag lyckades skrämma min kollega med min bilkörning. Har inte kört vår buss på ett tag och det blev en del snabba inbromsningar osv innan jag fick ordning på det. Har i vanliga fall inga som helst problem att köra, men den här kvällen har det bara jäklats vilket i och för sig lett till en del skratt, men det är konstigt hur saker bara kan jävlas...

Jag har skrivit det förr och jag säger det igen, man vet aldrig vad kvällarna kan bli. Ikväll var en fin kväll, vi har haft många klientmöten med skratt och allvar, iron maidenlåtar på maxvolym, humor, länkningar till socialtjänsten och övernattningsplatserna, pratat om allt från boende, missbruk, suicidtankar, barn, religion, politik och att få vara människa och bli respekterad och bemött som den människa man är. Kollegan jag jobbar med är dessutom en väldigt vettig människa och en lovande socionom. Han har lite utbildning kvar, men är seriöst engagerad och intresserad av de människor vi möter. Blir glad över att se människor som verkligen vill jobba och möta de vi träffar och som vill och vågar göra ett bra jobb och stå upp för de utsatta. Tack och lov finns det många som gör det och det väger upp de dåliga situationerna som jag berättade om förra veckan.

Efter att vi jobbat färdigt och jag letat lite mer efter nyckeln och försökt få upp skåpet så gick vi till spårvagnen och då började nästa strul. Det visar sig att vid halv två så går det inga spårvagnar hem till mig förrän strax innan fem och jag tänker ju inte stå i stan i tre tim utan jacka och med fullmånen som enda sällskap. Eller ja inte enda sällskap, en hel del partande människor ute också. Träffade bland annat ett ungt par där tjejen var så full så att hon inte kunde gå och jag undrade om de behövde hjälp, men de skulle få skjuts av nån kompis hem till tjejens mamma.

Knatade i allafall hem, 3,5 km och fick sällskap av augustimånen. Tog dock en evighet totalt att ta sig hem och hann svära en del över västtrafik som vanligt. Jag menar, hur 17 kan vagnarna sluta gå så tidigt och hur i hela fridens namn kunde jag möta tre spårvagnar åt Angeredshållet men ingen åt mitt håll?

Hur 17 kommer alla festande människor hem då? Väntar de till kl 05? Eller tar alla taxi? Det kostar ju liksom en slant...Dessutom tvivlar jag på att det här kaoset och promenerandet kommer gynna mitt blodtryck när jag ska till läkaren imorgon....hade ju lovat att vila....Tar dessutom en stund att varva ner så man kan sova nu...

Robin Williams, R.I.P

Väl hemma slog jag på datorn och möttes av att Robin Williams var död och troligen hade tagit livet av sig. Brottats med droger, alkohol och en rejäl depression. En människa som varit en fantastisk skådespelare och som man tycker har allt, men ändå verkar ha avslutat sitt liv alldeles för tidigt. Så sorgligt!! Så onödigt!

Men depressionsmonstret är livsfarligt. Det kan verkligen sluka en så man drunknar och det gör så ofattbart ont och man kan inte tänka klart. Så omöjligt att förklara och förstå. Jag kan inte göra anspråk på en annan människas upplevelse, smärta och känsla, jag har bara min upplevelse.

Men jag kan ana det krig som pågår inom en annan människa som lever med depression och som till slut inte ser någon annan utväg. Som rentav kan uppleva att man befriar andra människor och samhället från den hemska människa som man i depressionen upplever att man är. Som upplever att ens nära och kära har det bättre utan den människa och börda man är. Det blir så svart, så oerhört hopplöst. Att det kan göra fysiskt ont att andas, att vakna till ännu en morgon när man önskat att man aldrig mer ska vakna.


Kommer upp en del tankar av att möta rubrikerna samt att det varit mycket ikväll rent samtals och känslomässigt. Det är onekligen så att jag är lite jobbovan än så till vida att det där lilla extra skinnet/skyddet inte riktigt är där än och man låter saker och ting komma för nära och tar med det hem i tanken. Men det är klart mycket bättre nu än innan jag började jobba igen. Är onekligen så att jag mår och fungerar mycket bättre när jag jobbar. Det är märkligt ändå, hur viktigt det är!

Men imorgon blir det vila för hela slanten! Så skönt det ska bli! Men nu dags att försöka sova lite! och nej, hittade ingen nyckel så det blir väl till att bryta upp låset på ons såvida det inte finns en extranyckel någonstans....suck. Snacka om att jag borde stannat hemma och tagit hand om mitt blodtryck istället...fast jag har haft kul också =)

onsdag, blodtrycksfunderingar och ett gräsligt möte

mitt tryck låg på fina 140/110
och 135/107
sist jag kollade, läkaren är
 inte nöjd...

Så galet trött trots att jag sov lite i natt. Yrsel, hjärtklappning, huvudvärk och genomgående trötthet fick mig att ringa min vårdkontakt så i morgon ska jag förbi blodtrycksmottagningen.

Eller ja, det är ju medicinmottagningen, men de som är specialister på blodtryck sitter där med. Näsblod och yrsel är ju inga bra tecken och jag vet ju att trycket inte är så himla bra så det blir bra att få en koll och kanske justera någon medicin eller nåt.


Har annars tid i september till min specialistläkare som jag tycker är så bra. Hoppas dock på att det bara är vädret och jobbstarten som gör sig påmind. Orkar inte gå på ständiga kontroller hela tiden, men jag vet ju att jag får göra det igen om det behövs. Blir lite trött på att min kropp roar sig med att bråka när jag hellre vill ha fokus på saker som ska ske och behöver ske.

Har jobbat som vanligt idag och det har funkat ok idag. Blev dock ledsen och förbannad, då vi var med en klient på ett socialkontor idag och fick ett absolut uruselt bemötande av den tillförordnande chefen, då ordinarie handläggare var på semester. Det fanns ingen vilja till att föra ett samtal kring det som pågick och bemötandet var lika dåligt mot oss som personal som mot klienten och sedan blir man förvånad över att klienten går igång. Vem hade inte gjort det i dagens situation?

Ska inte gå in på det alltför mycket, men jag har varit i liknande situationer som handläggare och vet att ett bra bemötande och en villighet att diskutera och försöka finna en lösning som i det här fallet hade kunnat göras tämligen enkelt då klienten hade en egen vettig ide kan ge ett helt annat utfall än dagens. Det kostar inget att föra ett samtal istället för att avfärda klienten med att vi har inte tid, är underbemannade etc. Jag vet efter flera år i socialtjänsten att det är skittufft att jobba som handläggare, belastningen är så mycket högre än någon önskar, men trots det så kan man bemöta människor med vänlighet och respekt, särskilt om man meddelar avslag eller andra negativa besked.


Men idag lyste det tyvärr helt med sin frånvaro och det gör mig förbannad för det är inte ok. Fortsättning följer för klienten, jag kommer inte vara kvar och se det, men mina kollegor gör det de kan.

Alla kan ha dåliga dagar osv, men det kostar verkligen inget att vara trevlig och förstående i sitt bemötande, vare sig man pratar med kollegor, samverkanspartners eller klienter och vi är dessutom utbildade i att möta människor i väldigt utsatta situationer där de minst av allt ska behöva bli avfärdade utan att ens bli hörda först!

Som tur är så vet jag att det finns en massa socionomer som gör ett superjobb trots stundtals svåra förutsättningar och som brinner för att stötta sina klienter och hitta lösningar, annars hade man väl gett upp. Tänker på hur det här mötet blivit om klienten inte haft oss med sig, troligen ännu tokigare. Ett sånt här bemötande förstör ju så mycket.

Hade tänkt börja gymma idag, men det sket sig. Vågar inte innan jag kollat trycket och sånt imorgon. Men det lutar åt att börja träna på Fitness24seven som ligger några hundra meter bort, är billiga, har öppet dygnet runt, har tjejgym så man slipper brölande män i taskiga kläder (fattar inte varför män måste låta så när de lyfter vikter, massa bröl även om det är klena vikter ju), har både pass och gym.

Matte funderar på samma och tanken är väl att den som inte har Widars läggning kan gå och träna. Jag är lite inne på att träna innan jobbet som jag gjorde när jag gick ner i vikt innan jag blev gravid. Powerwalks och gym. Vill inte ha de här extra kilona, vare sig de beror på medicinen eller inte och måste få upp flås och styrka för att orka rida ordentligt. Ni ser, en massa skäl för att röra på sig och ändå ligger jag här i soffan och bloggar....

just do it

Jobblördag

galet stor skalbagge

Att jobba som fältare kan innebära att man kan hamna var som helst under de 11 tim vi jobbar. Jag är bara inne på lördagar som förra lördagen och imorgon då jag gör sista passet innan semestern.

Förra lördagen innehöll scary skalbagar, värme, glass, träffar med många av våra klienter, hemlöshet, skratt, värme, tårar, uppsökande arbete, fältande, hemlösas boenden i skogen, körningar, socialjouren, ledsamheter, för mycket alkohol hos människor, språkförbristningar, nätverkande med andra verksamheter, en fin solnedgång mm.

Blir bara bilder på mig och miljö, självklart blir det inga klientbilder i någon form då det är både privat och sekretesskyddat.

Jag gillar verkligen fältturerna och kommer sakna dem när jag börjar på mitt nya jobb i aug. Jag gillar hur man möter människor i alla möjliga situationer och hur vi ibland får förmånen att länka eller stötta människor i akuta situationer. För mig som dessutom jobbat som uppföljare så har det varit väldigt bra att fälta in människor till övernattningen på lördagar och sedan följa upp dem på måndagar när jag jobbat på övernattningen.

en stunds glasspaus, inte ofta det händer
men den här gången kombinerade vi glass
och nätverkande

Kan förundras över den starka livsvilja som människor har i situationer som dessutom pågått under lång tid och hur de kan orka när jag själv vet hur det är att inte orka mer. Det är också tydligt hur viktiga fältarna är för dessa människor, en kopp kaffe och några mackor medan man får en stunds snack om allt och inget, eller får häva ur sig frustration eller bara får en kram eller en plats på övernattningen. Har fått dela många livshistorier och öden och fått en hel del förtroenden vilket är väldigt fint när man pratar med människor som mer eller mindre tappat tilltron till myndigheter, verksamheter och människor.

För egen del har det varit guld värt att börja jobba igen och det har stärkt mig galet mycket mer än timmarna på verksamheterna via AF där man till slut kände sig lika sjuk som de andra som var seriöst mycket värre än jag var då.

Uppsökande arbete kan ske överallt i Göteborg och
hemlöshet finns i alla delar av stan ibland är hemlösheten
i en väldigt vacker natur, kontrasterna blir så stora

Att bli sedd som en kollega, som någon som kan tillföra något och klarar arbetet med klienterna vilket är något som jag verkligen gillar, gör att man växer och mår bättre. Jag mår inte tipp topp, det vet jag, men det gör gott att fokusera på jobbet och att vara någonstans där folk ser mig som en i gänget, inte någon sjukskriven deprimerad person.

Sedan har jag stärkts i att det är klientjobb jag ska ha. Har ju testat annat också och saknade klientarbetet och det har jag fått ett kvitto på nu att det är det jag gillar och är bra på. Sedan är jag än säkrare på att jag inte ska ha myndighetsutövning än på ett tag. Hade ju det under mina år som socialsekreterare, men känner att det är skönt att iallafall för en period att inte ha det.

Sedan hoppas jag ju på att arbeta som case manager och med ACT och housing first på sikt! Någonstans finns också tanken att ta min master i missbruk och beroendevård samt att utbilda mig som drogterapeut eller samtalsterapuet!

en ögonblicksbild under kvällens fältande, en vacker
arbetsplats eller hur?!

På väg till ett jobb genom stan med Göteborgs
kranar i hamnen i bakgrunden

go morgon

Lördag morgon och efter minimalt med sömn hoppar jag över dagens teorilektion. Slappar med familjen fram till jag åker till jobbet strax innan två. Jobbar på fältet fram till ett i natt och det lär bli ett kul pass då vi bland annat ska medverka på West pride som pågår i helgen just nu.

Är rätt trött och egentligen skulle jag gärna vara kvar hemma i dag och sy och greja lite. Men arbetspassen på lördagar brukar bli både intressanta och kul så det blir nog bra när vi kommit igång. Widar har redan en plan och undrar när jag ska åka till jobbet så han och pappa kan börja snickra och laga korvstroganoff...mamman är inte saknad inte....;)

Ute ser det ut som om det ska börja regna när som helst, men jag hoppas att det klarnar upp!
Ha en fin helg!

home sweet home

Hemma efter två timmars ridning, en snabb dusch och elva timmars fältjobb i ett soligt Göteborg med en massa springande löpare som tog sig igenom Göteborgsvarvet. Känner av att jag sovit alldeles för lite, kroppen blir liksom alldeles darrig och det är svårt att komma ner i ett läge där jag kan gå och lägga mig. Men det har varit en ok dag och kväll/natt.

Var helt slut men galet nöjd efter dagens hopplektioner på Lyrik och sedan Cirona. Men att rida i två timmar och hoppa i värmen var en pärs. Var helt slut efteråt. Red först Lyrik där man får driva som attan och sedan Cirona som är 1,76 i manken, stor och med en förkärlek till att bocka. Höll på att åka av när hon bockade i början av lektionen, var inte alls beredd på det. Sedan gick det bättre och bättre, har ju aldrig ridit henne förut så det var en utmaning att ställa om.

Men jag älskar verkligen att rida och imorgon söndag, eller ja om 12 timmar så tränar jag hoppning på fullblodet Molly. Men det är verkligen så att jag måste träna core och det får bli en mission medan ridskolan har sommaruppehåll för det håller inte att jag tappar sitsen. Så fort man tappar sitsen eller inte orkar att hålla ihop hästen så tappar man ju hela grejen. Blir galen för jag vet ju hur det ska vara och hur det ska kännas, men kroppen är inte riktigt där.

Efter båda lektionerna blev det fullt ös hem och duscha och sen köra till jobbet dit jag kom exakt på minuten! Så uppvarvad kom jag dit och uppvarvningen höll i sig under arbetspasset. Vi har sett mycket av Göteborg idag och det är så stora kontraster mellan de som har väldigt mycket och de som inget alls har. Ibland kan vi bidra till något vettigt och bra, andra gånger når vi inte fram eller så kan vi inte ge det personen vill. Det är ett märkligt, komplext, svårt, intressant, givande jobb och det väcker många tankar.

Nu är jag hemma i nedsläckt lägenhet där de mina sover och jag varvar ner med lite tid framför tv:n och datorn. Om några timmar kommer Widar att vakna och under förmiddagen ska vi springa Mini Göteborgsvarvet innan jag drar till stallet. Kommer bli en fin dag tror jag. Måste bara sova lite först!

gårdagens första maj

på väg ut till en av öarna

Gårdagens första maj präglades av jobb istället för demonstrationer, men det funkade det med. Hade dock gärna lyssnat på Gudrun Schymans valtal och gått med i deras demonstrationståg under lördagen. Är spännande att Fi äntligen börjar ta plats och till och med mobiliserar fler demonstranter i sitt tåg än sossarna!

Men jag jobbade och dagen började med möte hos vår chef som bor på en av öarna i norra skärgården vilket nästan alla andra i arbetsgruppen också gör. Jag är nästan ensam om att vara göteborgare och stadsbo...hm...Hur som, är ju alltid tokfint ute på öarna och tänk att ha hus där du från fönstret ser havet!

vår chef hade fixat en massa god mat

Är i och för sig konstant avis på folk som har hus, trädgård och utrymme. Jag hade dock fått spader av att ha grannhusen så nära. Vet inte hur jag ska komma över det här med att ha grannar nära. Jag gillar verkligen inte grannar, vill inte ha folk som ser rakt in till mig och jag vill inte se in till grannen och behöva höra än det och än det där...Jag är mer för sköt dig själv och vill få vara ifred.

och en väldigt god blåbärskaka

Längtar efter hus och utrymme, men vill inte ha grannarna direkt in på knuten, jag fattar inte ens att människor kan gilla det, men alla är vi olika. Ja, men du bor ju i lägenhet säger folk till mig, ja men jag gillar inte grannar för det och jag umgås inte med dem. Den sociala biten står Matte för och det räcker fint. Har inget behov av att dutta runt med grannarna som kan få för sig att helt plötsligt måla om portarna i en idiotfärg osv. Nä, varför umgås med dem när man kan umgås med sina vänner som man valt själv?!

Nog om det, efter möten, mat och trevligheter så åkte jag och kollegan tillbaka till stan för att jobba fram till midnatt. Blev en kväll med en hel del jobb och ett antal märkliga möten.

en del av vårt arbete är att kolla av
platser där vi fått tips om att någon
sover/bor

Vi hann med att hitta en mindre brand som vi larmade räddningstjänsten om, vi hjälpte folk till boende, skjutsade till sociala jouren, hann äta mat, jobba uppsökande och nätverkande, prata med personal på olika enheter, se en underbar solnedgång från olika platser under kvällen, gå ett antal tusen steg, försöka inge hopp och allt annat som kan dyka upp en torsdagkväll/natt i götet.

Man möter väldigt många människor och ännu fler livsöden och än fler känslor. Vi var seriöst trötta när vi ställde av bilen och överlämnade vid midnatt. Åkte hem och sov några timmar innan jag gick upp och jobbade på övernattningen under förmiddagen innan jag tog helg vid lunch idag.

Nu blir det en lugn helg med familjen och ridning. Rider lektion imorgon och har hoppträning på söndag! Kan bli kul om nu min förbannade huvudvärk går över. Har gått med seriös migränkänning och mediciner sedan igår och än så länge håller jag den på avstånd, men den ligger alldeles bakom mig i huvudet och dessutom på vänster sidan vilket brukar innebära ett anfall from hell....

det var en vacker, men kylig majkväll igår

Bostad sökes-konferens om hemlöshet dag 1

På tisdagsmorgonen packade jag mig iväg tidigt för att åka på konferens om hemlöshet tillsammans med mina kollegor i Uppsökarenheten. Var klart glad över att jag som vikarie också fick åka med, det är ju inte alldeles självklart.

Tisdagen rullade på med tåget och väl i Västerås inleddes konferensen av att ministern Maria Larsson talade och sedan kom tisdagens huvudnummer då Sam Tsemberis från USA förelästa om Housing first som sedan en tid tillbaka också finns i ett antal kommuner i Sverige under benämningen Bostad först. Han höll en skitbra föreläsning och är ju en guru på området och det kopplat till case management är ju något som jag tycker vi självklart borde infört i vårt system i Sverige. Sök på Sam Tsemberis och ni kommer lära er mycket som ändrar tankarna kring boende och hemlöshet!

seminarium

Fortsatte med ett seminarium om bostad först i Sverige, väldigt intressant med Marcus Knutagård från Lunds universitet! Sedan blev det ett seminarium med fältarna i Stockholm vilket var helt ok, men det bjöd inte på några nyheter. Det var roligt att de använde en bok som mina kollegor i Göteborg varit med och medverkat till och i. Så mycket av det som sas kunde lika gärna mina kollegor föreläst om. Hade kanske tänkt mig höra mer nytt eftersom man pratar om hur långt Stockholm är i sitt hemlösarbete, men i mångt och mycket känns det som om Göteborg är minst lika långt fram när det gäller uppsökande arbete riktat mot hemlösa.

moi i något så ovanligt som en grön tunika

Efter föreläsningar och seminarium så drog vi till hotellet för att checka in och vila lite innan kvällens mingelmiddag. Jag var astrött eftersom jag vaknat en massa gånger under natten. Nån oro inför att missa tåget eller nåt antar jag. Men så mycket vila blev det inte innan vi gick till middagen i ett Västerås som bjöd på ösregn och iskall blåst.

västerås bjöd på hällregn och blåst, vidrigt helt enkelt

Det blev en trevlig middag med många historier och skratt, diskussioner och kunskapsutbyte. Men konferenscentret stängde vid tio så då var vi några som gick vidare och hamnade på Karlsson på taket där vin och öl kostade en hel del. Men ett glas vin blev det och en massa skratt varvat med allvar och erfarenhetsutbyte. Dagen väckte en hel del tankar och en del frustration över över hur tröga våra system är trots att vi är så många människor och organisationer som vill göra bra saker för de som behöver.

Karlsson på taket bjöd på utsikt och svindyrt vin
och en massa skratt och allvar med goa kollegor

Men efter lite vin så tog tröttheten ut sin rätt och vi knatade tillbaka till vårt hotell och jag laddade för en skön hotellnatt i eget rum och hotellfrukost!

Sista mars och olika funderingar

Sista mars idag, denna måndag som började med kyliga vindar och strålande sol. Imorgon börjar april och vi är ett steg längre in i våren. Så jag önskar att solen kunde tina upp och värma mitt inre. Har en total kollision mellan inre och yttre upplevelser och vill inget hellre än att de ska harmonisera, hur svårt kan det vara liksom?

Är tillbaka på jobbet och det är ok. Lite mindre förkyld nu. Tiden går och jag börjar kunna göra lite mer allteftersom jag får lov och blir insläppt av de människor jag möter som inte hyser någon större tilltro till myndigheter och dess anställda. Ibland når man fram, om så bara för en stund och det gör gott. Andra gånger handlar det mer om tydlighet och gränser vilket ibland leder till något vettigt och ibland kanske sinkar på vägen.

Det är ett stundtals enkelt jobb och precis lika svårt som det verkar enkelt och ibland är det bara galet svårt. Ibland vill jag bara säga att gör som jag säger så löser det sig, men så funkar det inte. Alla har sin väg och har jag tur får jag gå med och stötta en bit på vägen, ibland för att länka vidare, ibland för att fånga upp igen och igen.

Det väcker en massa funderingar och tankar och jag kan känna en stor frustration i hur våra system är organiserade och hur vi ständigt försöker få människan att anpassa sig istället för att utforma systemen så att dessa passar människan. Samtidigt så finns det ju engagerade människor i alla dessa system som verkligen kämpar för att försöka finna lösningar.

Känner också att det tar ett tag att hitta tillbaka i sin yrkesroll. Dels för att jag inte jobbat exakt med detta tidigare, men egentligen mest för att jag inte jobbat på länge och jag är inte riktigt samma person som innan. För tillfället är jag nog lite hudlös och många saker går rakt in i mig och jag får jobba med att hålla i ordning på vad som är mitt och vad som är den andra människans.

Märker att jag känner av alldeles för mycket och då blir jag lite vinglig. Men det kommer sakta, men säkert tillbaka. I stunder, i arbetet kan jag känna igen mig och vila i det jag kan, i andra stunder får jag bolla med mina kollegor för att få lite styrsel. Tror dock att jag är helt ok på jobbet.

Det är snarare när jag går hem som saker kan snurra i mig och röras ihop och det försöker psykologen hjälpa mig med att bena upp. Det är saker i mitt liv som det är idag, saker jag gått igenom och saker som händer. Har ett rejält bagage, seriöst och minutiöst nerpackat och inlåst, väl dolt bakom ett leende. Inte så lätt att hantera allt som stundtals pockar på eller flashar förbi i mitt sinne. Men jag jobbar på det och jag är rätt bra på att hålla det utanför jobbet. Mår bra av att jobba och få fokusera på andra och annat. Mår bra av att få vara med de mina också, de som vill vara med mig och dela mitt liv! Sån tur att de finns! Galet spretigt inlägg det blev av det här, men så är det ibland.

jupp

Alldeles för trött, jobb, hus och hem

Kom hem halv två i natt efter ett fältpass som varit lugnt, psykotiskt, drogpåverkat, intressant, värmande, förvirrat, fullmånepåverkat, kontaktsökande och mänskligt. Jag kan inte låta bli att tycka att det är skitkul att åka ut och jobba på stan.

Det liknar beredskapsjobbet jag hade på sociala jouren, fast utan myndighetsutövandet. Även om det ibland känns som man är helt lost så är det så himla kul att jobba och möta människor och kunna göra något. Sedan blir jag impad av det engagemang och den vilja att göra åtminstone något, allt från att skjutsa någon till psyk, flytta grejer eller bara lägga en lugnande hand på en arm i ett ögonblick av kaos till att ta sig tiden att verkligen lyssna på en människa även om man hört storyn 20 ggr tidigare, hos de jag jobbar med.


Det är åt helsike att deras löner är urkassa för de gör ett oerhört viktigt jobb och ofta bara med sig själva som verktyg. Visst, nu är jag väl i förälskelsestadiet på jobbet, ny som jag är, men jag har ändå jobbat så mycket genom åren att jag känner igen socialt arbete och engagemang. Hur som, efter överrapportering och rapportskrivande, går ju så där vid halv ett på natten...

Men hem kom jag iallafall sedan, till en lägenhet där både sambon och Widar sov så det hördes. Något märkligt har hänt med Matte på senare tid, han har börjat snarka...Inte bra för jag blir galen av det. Även om jag snarkar så har jag inte Mattes tålamod, blir istället galen av det. Men jag fick i allafall 2 tim sömn innan jag gick upp igen och en halvtimme senare kom Widar upp. Matte däremot sov ett bra tag till.


Nu är jag alldeles för trött, så där som man blir och då går det verkligen inte att sova. Får lägga mig tidigt ikväll eller nåt. Idag ska vi skruva upp skåp i min syhörna, kommer bli toppen. Widar är helglad, igår fick han hjälpa Matte att skruva ihop skåpen och idag ska de upp på väggen.

Sedan ska vi antagligen åka och kolla på ett hus i Kungsbacka där det var öppen visning. Vi får se, är ju jobbigt om man blir kär i huset och inte kan köpa det. Å andra sidan så vill man ju kolla in hus och områden för att se vad man gillar/gillar inte och var man vill bo/inte bo. Jaja, vi får se. Ute är det kyligt och soligt så ute lär vi vara en del iallafall. Sol och vår, det e gott det.

Att bli berörd

Det är en annorlunda känsla att gå till jobbet. Att gå upp sex och traska iväg i mörkret medan Matte lämnar Widar. Visserligen bara provjobb och jag vet ju att de även har interna sökande, men jag gör vad jag kan och även om det är skitjobbigt och en jätteomställning så är det så himla skönt att vara i jobb att jag stundtals blir tårögd. Särskilt när jag tänker på att jag kanske inte får jobbet, eller att jag får jobbet och inte klarar av det.

Jag går bredvid människor med ett väldigt engagemang och go människosyn, som jobbar med att etablera kontakt och stötta de som står längst ut i vårt samhälle och som far så illa. Många av de människor jag möter ser jag på stan dagligen, som vi alla ser, men kanske väljer att inte se.

Alla dessa ansikten som nu får namn och en historia, som kämpar och står på benen trots alla svårigheter. Det är märkligt hur man kan leva i tält eller koja i en svensk storstad, hur man kan leva så år efter år och överleva. Det är inga enkla orsaker, inget svartvitt utan en enorm bred gråskala som har lett till situationen som är och vissa har varit i sina svårigheter längre än någon människa skulle behöva vara.

Det berör på så många olika sätt och jag känner mig nästan lite som en nyexad socionom där allt bara går rakt in. Som om jag under mammaledigheten och depressionen tappat min egen hud och allt går in och berör, det är ju ett tag sedan jag rörde mig i den här världen där man kan prata om allt från droger, misshandel, övergrepp till drömmen om lägenhet eller körkort eller bara kunna ha mat för dagen.

Missförstå mig rätt här, jag menar inte att man ska vara hårdhudad, mer att man behöver ha ett litet skinn emellan för att inte tappa bort sig själv i allt som andra människor lever i och råkar ut för. När jag jobbar så måste jag kunna härbärgera det som jag får dela för att kunna vara behjälplig och stabil för de som söker vår hjälp och vårt stöd.


Behöver påminna mig om vad som är rimligt och vad man på just den här delen av verksamheten kan göra och har befogenhet att göra och vad människorna vi möter vill och inte vill. Men det känns ändå ok, det är gott att jobba och det är gott att kunna få vara till hjälp i någon form, ibland handlar det om så lite som att sitta ner en stund, hjälpa till med kläder eller erbjuda skjuts någonstans.

försöka länka ihop

Blir berörd av hur medarbetarna bemöter och uppriktigt engagerar sig i de som de möter. Hur de uppmanar individerna att be om hjälp, hur man på olika sätt försöker lyssna in, stötta och ta sig den tid som människorna behöver även om det bara handlar om att skriva ner ett telefonnummer, räcka ut en hand och hjälpa till eller försöka dämpa akut ångest eller ilska.

Kommer i håg i mitt förra jobb när vi var ute och höll i utbildningar på olika boende hur imponerad jag blev av personalen som i många fall drog väldigt tunga lass och ändå lyckades hålla engagemang och fokus på klienterna och nu ser jag det igen. Eller alla engagerade jag mött under mina år i socialtjänsten och LVM-vården. Det gör gott att möta människor som verkligen bryr sig om de som de möter i sina jobb och det finns väldigt många sådana människor! Visst finns det nötter och visst är det knapert med resurser, men det finns en himla massa människor som försöker bidra till att göra världen lite bättre eller i allafall lite drägligare.

tankvärt