onsdag 31 oktober 2012

sparkar höstlöv med min son

Widar älskar att busa i höstlöven
 De få dagar som det varit soligt har jag och Widar försökt ta vara på solskenet och alla höstlöv. Gillar hur det kan lukta höst, jordigt, klart, färgat, lugnt. Lugnet före höststormarna och sen mörkret. Alltid detta mörker. Men Widar lever i ljuset, han är så mycket här och nu. I hösten, i livet. Ibland undrar jag så vart all den där spontana glädjen över att sparka höstlöv och kittlas så man skrattar så man kiknar, tar vägen? När vi busade kom en av winnerbäcks låtar i huvudet, en textrad är just" jag sparkar höstlöv med min son" och det gjorde vi den här eftermiddagen!
vi springer, hoppar och kastar löv och
skrattar en massa

ibland kommer liten nära

busfröet

han är så noga, ett till pappa, ett
 till mamma och ett till Widar

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar