Valborg

valborgsbrasa

Hoppas ni får en underbar Valborg idag och ikväll och att ni tar hand om varandra! Här blir det lugnare än lugnast då sambon är sjuk och liten är alldeles för trött för att vilja bli släpad till Slottskogens majbrasa som häxorna tänder ikväll. Jag hade gärna gått, men det får bli nått annat år. Har varit där flera gånger tidigare så jag överlever. Förvånansvärt så har vi uppehåll trots alla kraftiga regnvarningar och förmiddagens enorma regnmoln. Hoppas på bra väder för utflykt och ridning imorgon!

Vårtecken

Det är väldigt mycket vår ute nu så här lagom till Valborgsmässoafton och det är så vackert! Våren och sommaren är så efterlängtad!

vackert

snacka om vår

körsbärsblom vid järntorget

blomning

reflektioner i kanalen

vackra reflexer i kanalen

mer körsbärsblommor vid järntorget

hästabstinens

jag och lyran i galopp på framridningen i bohuscupen, tanumshede

 Har seriös häst och ridabstinens, red bara ett tillfälle förra veckan och längtar oerhört till helgen nu. Ska rida gubb&tant lektion på fre och då kan det blir Lyrik eller någon av stallets andra hästar, men det är ok vilket som eftersom bästa Carine håller lektionen. På lördag är det hoppträning på Lyrik för Carine i bästa gruppen, hoppspecialen! På söndag är det medryttartid och jag ska träna dressyr och program på fina Lyrik! Så tre underbara tillfällen ska jag vara i stallet och i allafall två av dem blir träning på älskade Lyran, saknar hästen som attan när jag inte är i stallet.

framhoppning

fina killen

så här kul kan vi också se ut, älskar bilden för vi
ser lika muppiga ut båda två

 Den 10 maj är det dags för deltävling två och den går i Alleby så vi behöver inte åka så långt som sist. Lär vara lika nervös och stressad, men samtidigt ska det bli så himla kul! Vet inte hur jag ska stå ut när ridskolan tar sommaruppehåll i dryga fem veckor, jag som får bryt när jag inte får rida nån enstaka vecka eller som nu när jag bara får in ett pass på en vecka. Skulle rida dagligen om jag hade fett med cash och mycket skulle gå till träning för Carine. Hon är grym helt enkelt och boostar ens självförtroende och utveckling hela tiden med en schysst blandning av beröm och kritik. På fredag vid tre börjar min hästhelg! Än så länge håller jag peppen med bilder från tävlingstillfällena!

fina killen

om ni visste hur nervös jag var här...ojoj

han gillade verkligen att komma ut och hoppa

 

hoppade så fint

 

gillar verkligen i luftenkorten som bästa sophie fotat. Hon är jätteduktig
på att fota och skitduktig på att rida och ska vara med på en av ridskolans
nya hästar i nästa deltävling!

tungt

Tänker ibland på vad man släpper ut på bloggen, vad som finns där och hur mycket av allt det mörka inte släpps till allmän läsning. Det finns så oerhört mycket svårt och jobbigt som stannar inom mig, som man inte kan sätta ord på för orden blir banala, tomma, inte tillräckliga eller så skulle de rätta orden vara för starka för vem som helst att ta del av. Vissa saker är så smärtsamma att jag inte ens kan säga dem högt för mig själv eller i rummet hos psykologen. Vissa saker får mig att må fysiskt illa för att det gör så ont att jag inte kan vara kvar i det. Andra saker skulle antagligen skrämma människor i min närhet och det vill jag inte. Vissa saker kan man inte ens skriva ner för det är för smärtsamt att se dem i ord.

Men allt det lever runt i huvudet och inom mig och får så klart effekt på hur jag mår och hur jag orkar med vardagen. Att jag dessutom står utan mediciner i och med att vi försökt bli gravida genom att återföra embryon från den IVF-behandling som gav oss Widar gör det än svårare. Anledningen till att jag satt ut alla mediciner som jag egentligen behöver för att orka med allt är ju att vi under våren försökt få barn igen. Försök som gått åt skogen och som gör det oerhört svårt att orka hålla ihop allt.

Kämpar dagligen med att få ihop dagen och inte gå ner mig i depressionen igen och det är vansinnigt mycket tyngre utan mediciner. Mediciner som jag måste avstå från om vi ska göra något mer försök innan tiden för embryona löper ut. Det är kostsamt, både i känslor och pengar och varken min kropp eller mitt psyke går särskilt väl ihop med hormoner och misslyckanden.

Håller mig uppe med hjälp av Matte och Widar, ridningen och vardag som tex att sköta jobbet istället för att ligga hemma och drunkna i allt. Psykologsamtalen hjälper i bland och är meningslösa ibland. Smärtan i själen som jag går runt med går inte bort och ibland vill den inget annat än att radera ut allt. Det är inte lätt och utan de som jag har att hålla mig i hade jag drunknat helt. Bilden nedan ger en liten fingervisning om hur det känns, inte lätt att få styrsel och mår bra då...Jag kan inte ens med ord beskriv hur stort ångestpåslagen är vissa stunder, hur jag inte kan andas för varje andetag gör ont och bristen på livslust kan överskugga allt.

känslan

Sommaren löst!

Går ju på ett föräldravik i nuläget, jobbar med missbruksrehabilitering i öppenvård vilket är både kul och en utmaning. Har under året som gått blivit klart bättre på att hålla i grupper, återfallsprevention och behandlingssamtal mm vilket är väldigt kul. Det är häftigt vilken dynamik det kan vara och bli i en grupp. Men det är som sagt ett vik för en tjej som är föräldraledig och även om alla vill att jag ska stanna efter att vikariatet gått ut så är verksamheten och stadsdelens ekonomi inte tillräcklig för att de ska kunna utöka verksamheten med en tjänst så jag får sluta den sista juni.

Har ju lagt ut lite hintar och börjat söka ett par jobb och häromdagen blev det klart med ett sommarvik på uppsökarenheten. Har jobbat där tidigare och vet att det är ett skitkul jobb om än alldeles för dåligt betalt om man betänker vad man kan möta under ett arbetspass. Jag vet att jag kommer tillbaka till goa människor och ett stimulerande, roligt och stundtals alldeles tossigt jobb och jag är skitglad för att det kunde lösa sig så smidigt. Kommer vara ledig en vecka mellan mitt nuvarande vik och somamrviket och det är helt ok.

Visst hade det varit skönt att vara långledig med Matte och Widar, men det hade också inneburit strul med att söka a-kassa vilket vanligtvis tar en evighet att få igång och springa på möten på af osv. Vill helst slippa allt vad myndigheter, blanketter osv, fick nog av det under min sjukskrivning och allt som var innan jag kom igång att jobba. Nu har jag lite ledigt och som det ser ut ett schysst schema med rätt långa men inte så många arbetspass i veckan och det passar fint. Hoppas på en fin sommar så vi kan hänga ute i skärgården på dagarna!

Så nu kommer jag hålla utkik efter jobb som börjar efter 23 aug och då försöka hitta jobb som ligger på behandlingssidan. Har inte tänkt att jag ska gå tillbaka till myndighetsutövningen, har sysslat med det under många år och det känns skönt att inte ha den delen i nuläget. Men behandlingsjobb växer inte på träd och jag som helst hade velat jobba som case manager får nog leta lite till. Å andra sidan hintas det om att det kommer bli ett vik på ett år hos uppsökarna from september och när det kommer ut så ska jag söka det. Sedan vet man ju aldrig om man får det, men söka kan man ju göra. Är gärna kvar och jobbar i stan och skulle helst landa en fast tjänst eftersom vi kollar efter hus, men man kan inte få allt på en gång...Just nu är jag bara glad att jag har löst jobb och inkomst för sommaren utan att krångla med a-kassa och sånt och bonusen är att det är ett roligt jobb med goa människor!

=)

Veckans käk

Försöker få lite fas på maten, både ideer och matlust går ju i stå emellanåt. Så nu är det ett ryck för lite mer varierat käk!

Måndag
Pestopasta med citronkryddad fisk här

Tisdag
Linssoppa med curry och saffran här

Onsdag
Kycklingwok med chili här

Torsdag
Kikärtsbiffar med rostad potatis och morotstzatziki här

Fredag
Tagliatelle med lövbiff och svamp här

Lördag
Teriyakilax med wasabiolja här

Söndag
Boeuf Bourguignon här

Japp, då får vi se om det blir ett lyft med maten den här veckan! Widar lär väl inte älska alla ideerna, men pastan och soppan lär ju funka för hans del.

teriyakilax

edith södergran, en av de finaste diktarna som funnits

tre systrar edith södergran

edith södergran dagen svalnar

lite pepp

lite pepp till mig själv

faller fritt

Kanske låter vackert, faller fritt... gillar ju att falla fritt i ett hopp, falla när det finns ett hopp, vara fri i hoppet, falla fritt och kunna landa, som när jag hoppat fallskärm, falla och landa som jag gjort förr.

Men när man faller handlöst, genom psyket, genom sitt mående, genom tankar och ångest som får en att spinna allt snabbare, okontrollerat ner i mörkret utan hopp om att landa mjukt eller åtminstone landa hel då är det inte vackert. 

Finns inget vackert i att rasa igenom så fort att det gör ont bara att finnas till. Att andas, att röra sig gör fysiskt ont och känns nästan oöverstigligt. Att se solen, ljuset, grönskan, sin älskade unge, livet och veta vad som nyss gått förlorat, vad som inte fick bli och aldrig kan få vara med gör så ont att jag mår illa.

Förstå mig rätt, jag är så tacksam över det jag har och jag har allt jag behöver och det borde vara tillräckligt, det borde det verkligen, men det tar inte bort allt som gör ont, ångesten, mörkret, alla om, alla misstag, allt som gång på gång lägger sig över mig och dränker varje tillstymmelse till vänliga eller positiva tankebanor. 

Jag faller fritt och jag vet inte hur jag ska stoppa det, ibland vet jag inte ens om jag vill stoppa det längre... man orkar bara kämpa så mycket, till slut är orken slut och jag kämpar varje dag, varje jävla dag med att överhuvudtaget gå upp och vara med en dag till när allt inuti bara vill slippa. Det borde inte vara så svårt väl? Det borde inte göra så ont att andas väl?

några hoppbilder

jag och Lyrik i förklassen 90 cm där vi tyvärr fick ett nedslag

Har inte riktigt ork att skriva om helgens underbara hoppträning och tävling ikväll då jag haft en milt sagt tung dag på jobbet och måendet är rätt dåligt. Men de här tre bilderna håller liv i känslan från tävlingen i söndags då jag och Lyran hade skitkul och Storås lag kom på en hedrande sjätteplats!

Betänk då att både hästar och ryttare var helt nya i tävlingssammanhang och alla hinder vi kom över var bonus. Vi var sjukt nöjda när vi åkte hem. Jag morrade dock en del då jag var snubblande nära en placering individuellt, men men man kan inte få allt. Nu laddar vi om till nästa omgång! Längtar redan!!!

För övrigt är måendet helt åt skogen och jag kämpar med att klara av jobb och att funka hemma. Får kärlek av Matte och Widar samtidigt som jag svär över att få en läkartid 4 maj....jag hade behövt den igår typ...Känner dessutom hur Widars förkylning nog attackerar min hals...orkar inte bli sjuk dessutom!

på framhoppningen innan lagklassen

lagklassen var på 90 cm med inverkansbedömning, vi nollade!

Bilderna är fotade av bästa Anna Jorhage som är grymt duktig!

tungt

...

Tror att stenen rullar över mig snart...genomtungt och svårt att hantera ångesten som rullar över mig och slår undan benen på mig. Hur ska man kunna hålla sig på benen när allt är ok och ända känns helt värdelöst...Fastnar i hur det kunde varit nu, hur det kunde känts, mår fysiskt illa av att se andra vara i det jag hade tänkt skulle ske. Om en enda förbannad människa frågar om inte Widar ska få ett syskon till så lär jag nita vederbörande. Som om jag inte mår skit ändå? Kramar Widar, försöker sköta jobbet, krama Matte, försöker sova och andas lite i stallet. Borde njuta i solen, men i själen råder permafrost och mörker, inte mycket sol och värme som når in då...

Påskafton

Blev en lugn och fin påskafton med en massa vårsol. I morse tog jag bilen till stallet efter att jag och Widar ätit en sen frukost och Matte fick lite sovmorgon.

Vid stallet var det full aktivitet och ridningen pågick i utepaddocken vilket är ett skönt vårtecken! Men hinderparken var inte flyttad så vår hopplektion skedde i ridhuset och fast vi bara var fyra ekipage idag, de flesta var påsklediga, så blev det så varmt att jag red i t-shirt. Det är också ett seriöst vårtecken eftersom det inte är länge sedan jag red i både fleecetröja och jacka!

Lyrik hade haft sovmorgon i stallet och var lite stel och seg i början av lektionen, men sedan märktes det att jag red honom dubbelt igår och slet med dressyren för han kom fint i form och han kom fram med bjudning. När vi sedan började jobba med hindrena taggade han till lite och gick jättebra. Var mer jag som vanligt som behövde räta upp mig och hålla i när han blir för stark. Idag hade vi dessutom lite strul med att få in byten och rätt galopp, men det vägdes upp av att vi klarade svåra svängar och olika galoppavstånd riktigt bra och hoppade hinder på 70-95 com, varav det ena var en rejäl oxer. Vi avslutade med att hoppa bana allihopa och det blev fina rundor. Tycker gruppen verkligen utvecklas och det är skitkul!. Det är dessutom vansinnigt roligt!

Sedan blev det lite snack inför nästa veckas hoppträning för Anna Emanuelsson och nästa söndags hopptävling i Tanum. Längtar och är skräckslagen! Har varit inne och kollat startlistorna och är iallafall väldigt nöjd över att inte behöva starta först och sedan har vi goa vänner med från stallet som hjälper till med hästarna och allt så det ska gå bra. Kan behövas eftersom jag lär bli tjurig, nervös och svårkommunicerad....

Sedan åkte jag hem och gömde påskägg och påskpresent till min älskade lilla unge som var på stan med sin pappa, farmor och Lasse. När Widar kom hem berättade jag att jag mött påskharen som gömt något under något med öron...Liten visste inte vad han skulle tro och fick väldigt stora ögon, men frågade en massa och började leta.

Fick bistå med ledtrådar och sedan hittade han sitt ägg och en liten legopresent under kaninkudden och han blev tosseglad. Har varit mycket prat om påskharen och sånt i eftermiddag =) Tossigt vad man gör. Men han är så go ungen, blir jätteglad för presenter och godis, vet inte hur han blivit så himla fin, är väldigt kul att ge honom något för han blir så himla glad och tacksam!

När farmor och Lasse kom lite senare så målade vi ägg och gjorde påskpyssel. Widar gick in för målandet på fullt allvar och målade för fullt.

 För att pigga upp det hela blev det glitter och stämplar också något även Matte hakade på, han stämplade ägget med Alfons och målade med kritor på varma ägg så att kritan smälta och fungerade som färg på äggen. Smart grej som vi andra också prövade även om det lät snurrigt först, jag menar hur många har målat varma ägg med kritor förut?! Farmor Lena och Lasse målade också ägg medan vi fikade innan de for vidare till Lasses son som också bor i stan.

Till fikat blev det även Widars favorit Ballerinakex och ni ser ju på kortet hur liten bara njuter. Fick han som han ville skulle han äta upp varenda ballerinakaka i sverige...Men det är inte ofta vi har köpekakor hemma så man förstår ju att han vill passa på. Ikväll var vi nog alla trötta på godis och sötsaker så i morgon är det som vanligt igen. Skönt det.

Efter pysslandet, filmmys och käk tog vi en sväng till Långedrag för att kolla in solnedgången och få lite havsfeeling. Lite kallt i vinden men väldigt vackert var det när den strålande vårsolen sjönk ner i havet. På avstånd kunde man se rök från påskfyrar ute på öarna och det var en go kväll. När vi åkte hem så steg fullmånen upp och den var enorm och jättevacker ikväll. Så istället för att åka hem åkte vi till Stensjön och kollade in månen! Var en jättevacker kväll och Widar fotade en massa precis som vi. Här i inlägget är dagens bilder lite kassa mobilbilder, men kommer upp lite sol och månbilder framöver när jag gått igenom kamerans minne! En fin dag och fin kväll, hade varit ännu bättre om jag inte haft absurda ångestpåslag och tankar som löper i helt fel banor. Ikväll känns det inte ens som om jag ska kunna somna överhuvudtaget...

vår lilla äggsamling

de tossiga filtkaninerna som vi gjorde

solnedgång vid Långedrag

meningslöst

Drottningtorget  på fotot, från i morse när jag åkte till jobbet. Vackert, vårligt och så outhärdligt meningslöst. Borde få energi och bra feeling, men det gör bara ont i själen. Så många OM, men vad tjänar det till? Just ingenting. Vår, med våren kommer livet, allt blir pånyttfött och jag känner bara livsleda och meningslöshet. Inte blir man glad av det. För det var ju så att hopp och glädje skulle fått växa nu, istället för att försöka härda ut.

Så tungt att gå upp och gå ännu en dag och jag fattar inte hur alla andra motiverar sig till att orka?? Allt vackert och vårfint känns som ett hånflin när kylan lagt sig strängt över det som höll på att smälta, som skulle vara ett spirande hopp. Som bara slutade existera, det är inte lätt att själv existera då. Hjälper inte att solen försöker värma för i själ och hjärta är det svart och kallt som natten. Dit in når vare sig ljus eller värme.