För några timmar sedan kom Widars farfar ner och gissa om Widar gillar det! Han satte farfar i arbete direkt.Det skulle byggas tågbana, stora klockan som slår ding dong jättehögt skulle farfar starta, snickras, spela gitarr, kolla barnprogram och ätas middag och inte att förglömma, hoppas upp och ner.
Killen gick till maxtempo på en gång och blev högljudd som attan. Lite får man bryta in, men rätt mycket får han hållas, han blir så himla glad! Inser allt mer att det är trist att liten bor så långt ifrån släkten, men kan inte förlika mig med att flytta till Sala även om det skulle innebära att vi skulle kunna köpa ett rejält hus med mark för samma summa som vår lilla trea är värderad till.
Det är inte lätt att veta var man ska slå sig ner egentligen. I götet har vi ju inte råd med särskilt mycket, men vi trivs ju bra i götet. Känns alltid skönt att åka ner för backen efter Jerikotunneln vid Lerum och se hur Göteborg ligger framför en och på något sätt känna sig mer hemma än vad jag egentligen gjort förut. Har ju flyttat massor som barn och fortsatte själv att flytta och flytta till vi landade i Göteborg.
Nåja, hur som måste jag ha jobb innan vi kan ta tag i flyttplanerna. Tänk att hitta en hästgård för under 2 milj i utkanten av göteborg *s* hm in my dreams typ. Helt orealistiskt tyvärr. Å andra sidan har ju mina ridstunder under hösten klart visat att jag är allergisk som attan om jag glömmer min medicin och sedan drar till stallet. Helt galet, jag som levde med hästar när jag var yngre förvandlas till en nysande kliande människa om jag inte tar mina tabletter. Så hur realistiskt det är att ha häst på heltid vet jag inte egentligen och det känns rätt jävligt. Men jag har ju inte astma som tur är.
För övrigt måste jag säga att jag känner få människor som är så skickliga på att sätta andra människor i arbete som vildungen min är. Borde kanske köra med folk som han gör, men tror inte jag skulle kunna komma undan med det lika lätt som han...=)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar