tisdag 4 september 2012

så händer det igen

Så händer det igen, verkligheten rasar ikapp en, slår en hårt i huvudet och tvingar ut en ur det lilla gömme man tagit skydd i.

Allt rasar samman som ett korthus i vinden, som sand som rinner mellan fingrarna och jag kan inte hindra det. Ett ord, ett mail, en tanke,en sorg, ett måste för mycket, ett minne för mycket, för mycket för mycket för mycket, hör ni det?!

Jag faller, rasar rakt ner igen och försvinner, drunknar i ångestens måste, borde, varför, kryddat med oro, skuldkänslor, neggofeeling och mörker som snor det syre, den luft jag kämpat för. Var nästan uppe på kanten när fallet sker och jag vet inte hur jag ska orka en gång till. Hur sjutton gör ni för att leva, inte bara överleva? Hur gör ni?

Jag är så trött, så förbannat trött, det går inte att sova bort och i huvudet maler, andas ta dig samman och skärp dig, som ett mantra man håller sig i, ett mantra som är så utslitet att det är genomskinligt. Vacklar än hit och en dit, hur svårt ska det vara? Hur ont ska det göra?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar