I den kalla vinden klampade vi modigt ner till ån för att mata änderna |
Men vi kom aldrig ner till ån, då änderna kom till oss |
och de snackade för fullt |
de följde Widar |
och blev fler och fler |
och ännu fler, och hungriga och högljudda som attan |
Widar snackade och matade änderna, en klar favvosysselsättning, men inget för människor med fågelfobi. |
När vi var klara flydde vi, Oscar på cykel, resten av oss till fots,änderna hängde på ett bra tag kan jag säga |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar