Sjukgymnast och mindfulness

Träffade sjukgymnasten idag, en hyggligt ung kille som såg ut att vara jävligt långt ifrån en förlossningsdepression och mamma/pappaliv...Men för all del, det var ju inte hans specialitet. Han ställde en himla massa frågor, arbetsskadad som jag är kunde jag notera att dessa var öppna och att han fokuserade väldigt mycket på de positiva saker jag råkade säga.

Dock kom han med sina råd och upplägg utan att fråga om jag var intresserad av dem, men han tog sig när han undrade vad jag tyckte i slutet. Jag är inte förtjust i sånt här och det ska villigt erkännas att jag inte var pigg på att pröjsa och gå dit så när han undrade varför jag var där så sa jag som det var, det har läkaren sagt ska ingå i min behandling och således en del i min sjukskrivning och rehabilitering.

Han beskrev iallafall hur han jobbar, konkret mindfulness, övningar, hemläxa, avslappning, massage och träning. Jag ska börja på vattengympa en gång i veckan, träffa honom varannan vecka, ovanligt glest tydligen, men jag orkar inte allt på en gång, har ju förskolan, psykologen, läkaren och att försöka hantera dagen. Ska ge det ett allvarligt försök. Fick med mig två övningar hem varav den ena har jag gett till klienter i flera år och använt mig av också men helt glömt i mitt egna kaos. (Mindfulness)

Nästa gång vi ses blir det avslappning, mindfulness och massage. Höll på att börja skratta när han sa det, han tittade lite undrande och jag fick förklara att jag är så spänd i axlarna att jag får yrsel och skriker om någon försöker massera där och då har diverse professionellt folk försökt genom åren. Blir det riktigt illa så svimmar jag och kräks samt utstöter diverse skrik. Massage har aldrig varit en trevlig upplevelse för min del. Men han är övertygad om att nån form av ytlig massage skulle vara bra och kunna funka...

Tycker det är oerhört jobbigt när folk som sjukgymnasten vill att jag ska beskriva hur jag mår, hur jag känner, hur det är. Det är kaos, jag mår skit, allt är rörigt, jag hittar inte ut osv. Pratade mycket om att samla tankarna, fokusera på annat för att bryta ältandet, bryta de mönster jag har nu osv. Kändes ändå värt att pröva. Är det något jag behöver så är det att bryta ältandet i skallen och få ordning på saker och ting. Har nada koncentrationsförmåga, ingen ro, kass sömn osv och det ska vi jobba med. Höll så klart på att börja lipa som den labila mupp jag är just nu.

Samtidigt satt jag där och ville korrigera honom när han snackade dopamin, kroppens morfin, endorfiner osv utifrån mitt missbrukspluggande. Får påminna mig om att jag är där som patient. Nåja, får läsa på lite, öva lite, börja gympa och försöka mig på det hela. Det kan ju inte bli värre eller hur?!