söndag 2 september 2012

Oro inför morgondagen

Oro och rädsla är väl den mest påtagliga känsloblandningen just nu.

bild google
Imorgon halv åtta ska Widar operaras igen, denna gång är det rör i öronen och en del annat. Allt som allt ska det underlätta hans andning, minska snarkningar och bidra till att han hör bättre så att hans tal får fart. Det ska inte vara några komplicerade ingrepp även om sövning alltid innebär en risk. Och det är för hans bästa.

Han kommer antagligen få full hörsel direkt efter att svullnaden lagt sig vilket innebär att han lär vara rätt ordentligt ljudkänslig. Han lär dessutom ha ont osv och ska vara hemma från dagis resten av veckan. Vila och lugn är ordinerat och vi hoppas på att allt går bra, att han inte får infektioner eller andra problem.

Jag vet allt detta och hela helgen har vi gjort busiga Widarsaker eftersom han lär bli fett uttråkad och retlig nästa vecka. Han som varje dag snickrar, det lär inte bli poppis med svullna öron...

Trots allt som är positivt med operationen osv så mår jag fysiskt illa när jag tänker på hur det var sist när han sövdes, hur han grät och sparkade omkring sig då han fick panik av att bli fasthållen och hur hela han blev alldeles slapp i mina armar och försvann i sin blick och hur jag fick lyfta över honom till operationssköterskan. Personalen var jättebra, men jag avskyr hela sövningen, hela de ögonblick som ens barn försvinner ifrån en och man kan ingenting göra. Ändå vill jag vara där för tänk om något går fel och jag inte var där hos honom, jisses det skulle jag inte fixa.

Så jag biter ihop och busar med liten, vi har lekt doktor av och till sedan förra operationen eftersom han inte ens kunde gå till BVC utan att gallskrika när han såg sjukhusklädd personal. Numera är han lugn och håller upp tröjan när de lyssnar på hjärta och lungor, men så fort man ska hålla fast honom för en spruta eller koll i halsen så freakar han ur, lilla liten. Önskar att man kunde förklara att det inte är farligt. Som tur är så kommer både jag och Matte vara med, känns lite lättare när man gör det tillsammans!
finaste busen

Vad som är bra med diverse ingrepp när de är små är att de snabbt läker och börjar leka och de glömmer tack och lov. Sedan tycker jag efter alla besök på barnkliniken, vårdcentralen och BVC och personalen över lag är väldigt goa med barnen och det är skönt! Men nog fan är jag rädd inför morgondagen, tur att det är på morgonen iallafall med tanke på att liten måste fasta innan.

2 kommentarer:

  1. Jag förstår din oro. Det är hemskt. Theo har ju oxå blivit sövd ett antal gånger nu. Jag har inte varit med de två senaste gångerna. Tänkte oxå som du, att "tänk om nåt skulle hända", men har tvingat mig att lita på personalen på sjukhuset och att dom vet hur dom ska agera i alla tänkbara situationer. Men det är hemskt ändå... Styrkekramar till er alla!

    SvaraRadera
  2. Håller tummarna för er och särskilt för Widar! Förstår din skräck.. den är befogad. Tusen kramar till er!

    SvaraRadera