onsdag 24 november 2010

30 dagar, Dag 3

Mina föräldrar

Det är lika enkelt och komplicerat som bara föräldrar kan vara. Min mamma var 17 år när hon fick mig, bara en ung tjej alltså. Jag hade aldrig orkat få barn i den åldern, men så var det ju inte meningen heller. Min far var några år äldre och försvann snabbt ut ur bilden och det skulle dröja 13 år innan jag fick någon kontakt med honom. Vid ett års ålder så träffade mamma en ny kille som kom att bli pappa till mina åtta yngre syskon så han har varit min plastfarsa under många år. Det är en komplicerad värld och idag så är det länge sedan jag hade någon egentlig kontakt med min plastfarsa trots att jag har mycket kontakt med mina syskon. Saker och människor händer och livet blir komplicerat och svårt att reda i. Men han har under många året varit en viktig person för mig. Min mamma har betytt och betyder oerhört mycket, men det är inte alltid så enkelt ändå.

Min biologiska farsa och jag har jobbat på kontakten under många år och jag är väldigt glad att han ville ha kontakt med mig när jag började söka den. Det var inte heller självklart och fortfarande finns det frågor som vi inte hunnit tala om. Men han finns där och det betyder mycket. Man väljer inte sina föräldrar, de finns där på gott och ont och man ser delar av dem i sig själv under tiden som man växer upp och man kommer på sig själv med att säga och göra saker som man sa att man aldrig skulle göra för så gjorde mamma och pappa...Men jag är ju en del av dem, på fysiskt och psykiskt och Widar är hälften jag och hälften Matte och ändå sin alldeles egna lilla individ.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar