91 döda, det är vansinnigt

Fick lite sovmorgon i morse medan Matte och Lena tog hand om Widar. Nu är de i lekparken och Widar testar sina nya gummistövlar.
Slog på tv:n och allt domineras av attackerna i Oslo och Utöya, 91 människor döda. Ohyggligt och helt ofattbart. Helt vansinnigt. Denna smärta, sorg och som det tycks just nu orsakat av en människa. Hur sjutton är man skapad om man kallar till sig människor, ungdomar för att hjälpa dem och sedan mejjar ner dem med ett automatvapen? Jublar och säger att det bara är början?

Mår illa av det jag läser och hör på tvn. Att det dessutom sker så nära, på en plats där man har varit, det är ohyggligt. Tryggheten är fullständigt rubbad, omskakad. Att begå ett så vansinnigt dåd och verka fullständigt empatilös är otäckt. Inga spärrar alls.

Man får ju tankar på att han varit eller är sjuk när han gör det, men ändå. Alla dessa döda och all sorg för deras familjer och anhöriga. Att se dessa bilder på skjutna döda människor på stranden på Utöya är fasansfullt. Man klarar inte riktigt att ta in det.

Tankarna går till alla anhöriga i denna ofattbara tid, alla de som inte får hem sin ungdom, sin familjemedlem. Blir så oerhört ledsen av det.