Minnesstund i all enkelhet

Innan vi åkte till gotland åkte jag förbi R:s grav. Hans gravsten hade kommit på plats och allt var så fint. Fint och sorgligt.

Satt där en lång stund, funderade, pratade om man nu kan säga så. Var mest ledsen. Berättade om Widar och annat som pågått.

Fast egentligen vill jag mest tro att han följer Widar från var han nu är, vart man nu tar vägen. Om man nu tar vägen någonstans. Men det var skönt att sitta där stilla en stund, ensam, innan jag tog i tu med diverse måsten. Lade ner blommor i stillhet.