Oro i kropp och själ

Känns inte bra, känns inte bra någonstans. I kroppen kryper oro och ångest, pyser ut i varje por. Har varit så sedan i natt, kan inte sätta fingret på det. Mår bara skit, skit, skit. Fånigt eftersom jag egentligen inte har något att må skit på/av jämfört med andra.

Har ju det fint och bra och ändå känns det hela tiden som om jag faller i bitar. Har legat mycket idag. Ingen ork, ingen lust. Vill inte gå till Spira imorgon, men vi kommer gå så Widar får träffa alla goingar igen. Vill inte gå till läkaren och diskutera medicin och ev sjukskrivning. Vill inte söka jobb. Vill inte gå hemma. Vill inte träffa nån. Vill stundtals inte ens vara i denna värld som ändå mest är meningslös och hemsk. Vill inte må dåligt längre. Vill inte vara en så kass människa. Vill bara inte. Vill inte mer. Vill bara sova, länge, länge.


Men jag kommer gå upp igen imorgon, jag kommer göra det jag ska, för Widar, för Matte och hela tiden kommer meningslösheten sitta på min axel och undra varför. Tittar på bilder och visst ser det fint ut? Ser ju faktiskt riktigt normalt ut eller hur?! Så varför känns det inte så då? Kanske bara gilla läget, blir inte roligare än så här? Måste nog sova lite så kanske livet är underbart imorgon?! Är så himla trött, men trött innebär knappast bra sömn...