Två småttingar kan skrika i kano

Intressant upplevelse, hur två småttingar på fem och sju månader kan skrika i kano eller hur det stavas, ni vet när man sjunger och det ena gänget ligger en rad efter det första. I alla fall, jag är i Sigtuna med Widar och nu är jag själv med både Widar och kusin Leo, sju månader. Syrran är inne i Stockholm och skriver teoriprovet för sitt körkort och vi hoppas alla att hon ska klara det.

Måste säga att det är beundransvärt att försöka plugga körkortsteori med en småtrotsig 3½ åring och en liten bebis och en sambo som jobbar heltid inne i stan. Jag som tycker det är fullt upp med Widar. Men om ett par timmar kommer Ida hem och byter av mig och då ska jag sova. Blev inte mycket sömn i natt, Widar har hållit igång, gråtit, vaknat och trist nog har han blivit snorig och tät och börjat hosta så frisk är han nog inte längre...Kan inte fatta att han efter ett par friska dagar redan verkar bli sjuk igen. Nu sover han i alla fall och efter en del skrik fick jag även Leo att sova en stund, men nu är han vaken igen. Tack gode gud att jag inte har tvillingar för att hålla på med två samtidigt är ju hur mycket som helst.

Gårdagen blev bra, Widar var på ett ohyggligt humör till vi kom till förskolan, då blev han en glad buskille. Han är så med på sångsamlingen, kollar in allt, danasar, skuttar, jollrar, njuter under fallskärmstygets fladdrande, han älskar det verkligen och när vi går därifrån vid tolv tiden så däckar han i vagnen och sover ca 25 min till vi kommit hem.

Sedan hängde jag snabbt tvätt eftersom vi haft en nasty blöjupplevelse innan vi gick till förskolan. Allt han hade på sig fick hamna i tvättmaskinen och detta hände fem min innan vi skulle gå och jag skulle borsta tänderna. Fixade Widar och stressade iväg, på spårvagnen så känner jag smaken av oborstade tänder, fräscht, verkligen. Så när vi var hemma på lunchen blev det rejäl tandborstning, har aldrig någonsin gått hemifrån utan att borsta tänderna så det var en ny upplevelse också kan jag säga...yack.

När allt var klart hemma tog jag resväskan, skötväskan och Widar i babybjörnen och så åkte vi ner till centralen. Hämtade våra biljetter och letade upp tåget. Widar började kinka, men väl ombord så kom han på att det fanns människor att busa med och tåget var jättespännande så resan gick fint. Jag hatar dock vissa medmänniskor som började tjafsa om platserna när jag bad att få byta, jag och Widar hade fått stolarna mitt emot varandra med ett bord emellan, funkar dåligt med ett spädbarn som inte kan sitta själv. Men givetvis ska det tjafsas om det när man delar säte med korkade affärsmän i 40-årsåldern. Stekpanna i huvudet tänker jag och försöker le och en av de mest korkade diskussioner hittills.

Till slut fick iallafall sitta bredvid varandra i tågets färdriktning efter att jag upplyst korkade viktiga affärsgubben om att jag är extremt åksjuk och min son likaså och vilka absurda saker som kan ske på dyra kostymer och att spädbarn faktiskt inte kan sitta själva och att jag tyvärr inte rår över att SJ bokat in oss på idiotplatser och att det tyvärr inte finns familjevagnar och jag skulle vara så glad om vi kunde byta plats...fast egentligen ville jag bara be puckot dra åt hel.....

Widar klarade resan bra, somnade, åt och kollade på folk. Vi bytte blöja på den minsta toa med skötbord som jag sett och det efter att ha frågat konduktören var det fanns skötbord vilket det inte gjorde i alla vagnar och han upplyst mig om att i vagn sex finns en jättestor toalett med skötbord. Om detta lilla utrymme var en jättestor toalett då vill jag inte veta vad en liten är....

Väl i Stockholm bytte vi till regionaltåg till Märsta och hamnade visst på jag-är-så viktig-i-mina-dyra- märkeskläder och iphonevagnen...Bara företagsfolk, började tro att jag satt i nån form av första klass vagn, men icke. Men shit, sånt folk som dessutom roade sig med att kommentera Widar, som då var så trött att han kinkade. Ja, men ursäkta mig att jag inte har bil, då hade jag skippat kollektivköret alla gånger för ni ska ju inte inbilla er att man får någon hjälp med väskan, att tåget håller tiden eller för all del ens går från det spår som man först utlyst....å jag älskar verkligen att släpa packning tio spår med en bebis...

Väl i Märsta så blev det buss till Sigtuna och på bussen satt en av de gulligaste busschaufförer jag träffat, En liten asiatisk man som hälsade på alla, bad en tjej gå försiktigt i mörkret, hjälpte mig med min tunga väska, gullade med Widar, hjälpte en äldre herre med rullatorn och sedan körde bussen lugnt enligt tidtabell. Så tack SL och fuck SJ.

Leo

I Sigtuna mötte Ida upp med en busig Oscar och en skrikande Leo, ribban var så att säga lagd och där befann vi oss under kvällen och natten och nu morgonen. Samtidigt så är de rätt söta ihop, men oj vad snabb Leo är, jag stod och fixade Widars ersättning och båda småttingarna låg på filten. Leo fick syn på Widars napp, ålade dit och snodde den helt sonika och tryckte in den i sin egna mun...Widar såg helt chockad ut...Jag tog Widars napp och gav Leo hans egna och den spottade han bara ut, Widars napp var tydligen betydligt godare just nu...

Nä, nu är det lite gny från bägge och snart är Ida hemma så jag ger mig, bilder kommer senare. Ha det gott, här är det minus fem grader, mulet och rimfrost på träden. Jag hoppas solen kommer fram, då blir det tokvackert!