kasst bloggat, kasst mående

Inte mycket bloggat idag, julhandel, packa inför resan, röja undan, ringa, fixa allt. Pratade med R´s särbo i eftermiddag bara för att få besked om att R är sämre och att vi ska vara på vårdavdelningen imorgon och att han inte har mycket tid kvar såvida inte ett smärre under sker och är man realist tror man inte på under.  Jag kommer sitta lite i bilen imorgon så då kan jag antagligen uppdatera er på vad som hänt de sista dagarna, mest tunga besked men ändå. Jag vill radera ut 2010 om man bortser från alla småttingar. I övrigt har det varit ett skitår.

Widar har precis somnat om efter lite mat, han pratar i sömnen tokungen min.

Jag känner mig oerhört låg just nu, hela dagen har varit hemsk fastän vi försökt göra bra saker. Varje kväll tänker jag att imorgon, imorgon ska jag må bättre, jag ska fan fixa det här, jag ska skärpa mig, nu räcker det...Men det går ju inte, det går ju för 17 inte, jag mår inte bättre och jag tittar på alla andra människor och fastän jag vet att alla människor har sina problem och så så känns det som om hela världen mår bra och är lycklig medan jag tittar på. Står utanför och tittar in, men hur jag än gör hittar jag inte dörren in.

Jag gör det på riktigt också, tittar in på alla fönster med adventsljusstakar och glada juliga människor, mysiga mammor, pepparkaksbak, tindrande barnaögon, förväntan, glädje...Ja det är vad jag tror, fast jag vet att julen är den största misshandelshelgen när det gäller barn och kvinnomisshandel...alla kraschade förväntningar, all fylla, alla hårda ord, allt som blev så fel...Finns en anledning att ansökningarna om skilsmässa ökar i augusti och januari...

Jag var på Liseberg en stund ikväll, skulle köpa en klapp till Widar, det var en stund innan stängningsdags och lugnt där inne. Vart jag än gick så var det glada familjer, bara ett barn skrek, annars var det mys, skratt, prat om tomten, glädje och jag gick där och kände mig som den ensammaste i världen och började lipa. Fint Bea, fint gå i en nöjespark och lipa. Kan säga att killen i kassan tittade konstigt på mig när jag köpte Widars julklapp...Kul, dan före julafton går jag runt och verkar helt knasig...Gick hem och slog in klappar och busade med Widar, men klumpen i magen försvann inte. Började skriva ett brev till R, men jag hittar inte orden. Vad fan skriver man till någon som håller på att dö ifrån en?

Kramade Widar så mycket innan han skulle sova, måtte det inte hända honom något. Kramade Matte och tänkte samma sak. Just nu skulle jag inte klara att det händer någon jag tycker om något, det är som om livet bara slår undan benen på en. Ja, jag vet, det går över, jag klarar det, been there, done that. Känner igen känslan, men jag har inte så mycket ork just nu. Ibland undrar jag hur någon kan stå ut med mig just nu?

Julafton nu, idag. Widars första. R´s sista antagligen. Vi ska försöka göra den fin, men gråten ligger på lur. Tar djupa andetag och sen ler vi, eller ser iallafall ut som om vi håller hoppet uppe. Säger fler klyschor, men menar egentligen varenda ord. Sakta går man sönder, sanden rinner mellan fingrarna och hur jag än gör kan jag inte hålla kvar livet. Märkligt.

Blir ett virrigt inlägg, men det är för att livet är virrigt nu. Det får vara så nu. Jag är glad att jag har de mina iallafall. Nu ska jag försöka sova. Lovade er bild på Mattes hiskeliga påfund till gran...