Att försöka se normala ut...

Widars min denna sommaren har varit hans slajmiga min som han kallar det. På nästa varenda bild som min älskade tokunge är med så har han tungan hängande ute i mungipan...och ibland gör jag honom sällskap så att se normala ut vad nu det är, har inte varit det lättaste för oss...

vi

inte så normala, men kul har vi...lite kassa mobilbilder dock

längtar

längtar

Dagens

Dagens outfit är en kopia från helgen,
omlottklänning och linne från HM, strumpbyxor  från Indiska och skor Converse.

Man måste ju hoppa, livet får inte vara alltför hopplöst....

Widar körde på tröja från Lindex, jeans från HM och bilsockar från HM

Dagens

 Japp, tänkte komma igång med en dagens då och då. Lite pepp till mig själv att inte hasa runt i myskläder hemma hela tiden. Får se hur det går när man känner sig lika grå som vädret. Iallafall, jag: tunika från Indiska och jeans från KappAhl. Funkade fint. Lite ovan på att ta dagens ser jag *s*

Widar har tröja från HM och byxdress från Lindex. Matte tycker han ser ut som en bebis i den så efter en stund fick han svarta jeans på sig istället. Men Widar älskar den röda stjärnan på de här byxorna så då får dagens bli på dem!

ibland är det bara vi

ibland är det bara vi

sick again

Kände mig helskum när jag vaknade i morse och mycket riktigt, feber, huvudvärk och halsont. Ah men seriöst, ska det vara så här? Känner mig hyggligt ok med full alvedondos i kroppen, måste dock släpa mig iväg och hämta upp Widar och lite treo i eftermiddag. Sen får Matte ta över. Hoppas bara att det är något tillfälligt, vill inte vara sjuk mera, men jag antar att det svårt att undgå när man har barn som snorar på en med jämna mellanrum trots att man torkar litens näsa och säger, hosta i armen...suck.

Dagens bild- Måndag

En av mina favoritbilder från semestern. Jag och Widar vid
sjön Viken en solig junidag hos Jennie! Matte fotade!

Dagens bild- Fredag

Widar och jag!

Nu drar vi till Paris! (dagens bild- onsdag)

nu drar vi och busar av oss och möter våren i paris

Dagens bild-Måndag

jag...snart exploderar jag

busbild

ok inte den mest smickrande bilden men
jag gillar hur Widar gör vad han kan för
att verkligen komma med på bild haha

Regnig fredag och kinkig bebis...och tankar om måendet

Har regnat hela natten och hur vet jag det? Jag har varit vaken, av sömnlöshet och en kinkig fäktande bebis som fortfarande är på dåligt humör. Det är skumt, men man vet tidigt på morgonen hur dagen kommer arta sig. Vaknar liten på bra humör blir ofta dagen bra, har det varit en risig natt eller bara en mäkta irriterad morgonbebis så vet man att stora delar av dagen troligen är körd även om man försöker locka fram ett smile.

Nåja, det är iallafall fredag och Matte kommer hem tidigt. Jag och Widar ska attackera dammråttor innan de attackerar oss, plocka undan tvätt, diska nappflaskor, gå en promenad om regnet ger sig, det är ungefär så spännande det blir på dan. På eftermiddagen ska jag till psykologen så hon får rota runt i mig och vem vet kanske hitta nån fin strategi för mitt liv. Ni hör va, jag säger att hon ska fixa mig...hehe. Nä, då jag vet att jag måste fixa mig, men måendemässigt kunde veckan varit mer lyckad.

Precis som med allt annat så vill jag bara få det fixat, hitta den magiska knappen, de förlösande orden eller varför inte ctrl+alt+del för en snygg omstart. Men är det något livet och jobbet med missbruk och psykiatri lärt mig så är det att det finns inga quick fix, inga genvägar och ibland retar det gallfeber på mig. Blir trött på att läkaren och psykologen lugnt säger att det kommer ta tid. Samma när jag började med case arbetet, högsta chefen sa då att du får ge det minst fem år, vadå fem år, jag vill ha resultat nu! På klienterna hade jag tålamod, det ingick, men frustrationen låg på kring resurser och andra som inte fattade nyttan av case arbetet....men jag vet, förändring tar tid och jag måste lugna mig även om jag tycker att folk inte fattar ibland och när det gäller mig själv så tycker jag nog att nu räcker det, nu får det fixa till sig.

 Hjärnan fattar ju,( hm sådär troligen eftersom den inte fixar sina halter på egen hand), men tydligen har kropp och känslor hamnat på kant med varandra och hjärnan. Skruvat va?! Det är ungefär som historian om de tre hjärncellerna där två slåss och en sitter i rullstol. Om de bara hade haft vett att samverka, (detta underbara ord som man brottas med i jobbet) så hade jag antagligen mått ypperligt! Men icke, som yra höns springer de åt olika håll och missar helt kommunikationen trots medicinen....

Nåja, som jag sagt innan så har de människor jag träffar betalt för att hjälpa mig att hitta rätt och det ska bli bättre, det är vad de lovar och det är vad jag måste tro. Mitt mantra, det blir bättre.

Ikväll kommer Jossan och brorsan över, ska bli jättemysigt och igår ringde Ronja och berättade att hon kommer på besök för bus och för att passa Widar!! Det är gott hur människor sluter upp kring en och hjälper till!! De mina, jag älskar er!

Över hela mig

Föreställ er hur ni har en skrikande hungrig trött bebis. För två minuter sedan var hans humör ok, nu är han vansinnig av den plötsliga hungern. Du fixar maten, tar upp bebis, matar halva portionen i ett hyggligt lugnt tempo och liten verkar nöjd.

Du pausar och lyfter upp liten för den obligatoriska rapen. Den måste ske för att undvika gasig mage och ny skrikattack. Rapen kommer fint, men halv sekunden senare väller ersättningen ut i form av kräk över hela mig. Över håret, halsen, axeln, ner i BH:n.... Liten tittar nöjt på mig, han har bara fått lite kräk på sin body....

Jag som redan duschat och hållit på att slå ihjäl mig. Halkade på väg ut ur duschen och drämde i höften och hur glatt blev bäckenet över det?! Inte så happy kan man säga, nu gör det lika ont att gå som innan Widar föddes. Jag blir så trött. Nåja, fick matat klart, torkat av allt, lagt liten och duschat igen. Kan tala om att babykräk väldigt snabbt luktar ohyggligt illa.

Vi skippade barnvagnspromenaden, gick på egen promis. Hade äntligen fått liten att sova gott när det var dags att ge sig iväg och själv var jag toktrött så vi valde att slappa hemma. Får ta barnvagnspromenad nästa vecka. Ska testa barnvagnsbio också, finns tydligen på Biopalatset de flesta onsdagarna under hösten.

För övrigt så är det en låg dag idag, ute regnar det, jag är ensam med Widar, det mesta känns tungt och jobbigt och ibland är det verkligen tråkigt att bara vara hemma med Widar. Dagens fika blev inställd på grund av sjukdom och med tanke på hur trötta vi är idag så var det nog bra ändå, men vissa dagar är så tråkiga. Å andra sidan finns det massa saker att göra, men ibland har man ingen ork. Måste fixa käk och hur kul är det när man ska äta själv? Jaja någonstans ska man ju gnälla...*s*

Födelsedagsbarn

Snart 35 år sedan jag föddes. Är född den 5 sept, 06.05....Tiden går fort, nu har jag ett eget knytt som håller mig vaken, nyss matat, bytt och lagt lillkillen igen.
Kollade lite på bilder. Det här jag och lillsyrran 1978. Så länge sen.

Micka i blått och jag i rosa, 1978

Så mycket som har hänt i våra liv sedan dess, positivt och mindre positivt. Vi är många erfarenheter rikare. Finns saker som jag önskar att Widar ska få uppleva, andra saker som jag vill skydda honom ifrån. Man vet så lite om vad som komma skall, man kan bara hoppas. Precis som man hoppas nu på att få vara frisk, att de som är nära ska få ha hälsan och må bra.

I år har varit ett liv präglat av både sorg och glädje, i stort och i smått. Det är även ett underligt år med alla katastrofer, jordbävningar, jordskalv, orkaner, vulkanutbrott, värsta vintern på evigheter med kaos osv. Allt är så skört och med en liten blir man extremt medveten om det. Ligger här i natten och funderar, vad som varit , vad som komma skall och känslorna svänger än hit, än det. Som Winnerbäck sjunger, "jag tror det svajjar i min själ"....Skum hur man blir mitt i natten, torde kanske ha med sömnbristen att göra.

Det är underligt hur mycket man funderar över sin egen barndom när man får barn, plötsligt minns man sånt man inte tänkt på de sista 20-30 åren. Tankar över livet.