inget kul

Har hunnit med att vabba, gå på bio, käka middag, rida, ha goa vänner på helgbesök, jaga läkare för recept, träffa puckopsykläkaren, gå på lisebergs julmarknad igen, mysa med fler vänner medan helgregnet vräkte ner och vara mer eller mindre dygnet runt vaken. Sov inte alls i natt och jobbar ändå vilket psykologen tyckte var galet, men vad ska jag göra? Kan inte sjukskriva mig när jag inte är sjuk, tids nog blir man sjuk och jag har redan varit borta från jobbet pga av vab. Orkar inte uppdatera allt på bloggen, mår för pissigt för det så därför blir det bara en liten blänkare. Är för trött, för less, för meningslös och orkeslös så bilder och annat får bli nån annan dag när livet inte gör lika ont och kroppen och psyket gör det som det borde.

feels like this

VAB och julfix

söt sjukling

Feber och förkylning härjar i litens kropp och idag behövde Matte fixa en del på jobbet så jag fick VAB:a.

Något som stundtals är mysigt, andra stunder pain in the ass och över alltihopa ligger en oro över vad man borde fixat på jobbet samt att jag väl hade behövt häva ur mig lite hos psykologen. Men med tanke på att jag tycker att hon är rätt bombad så kanske det inte gett nåt ändå. Fast ibland gör det ju det även om de sista gångerna kännts helt hopplösa.

Jag och Widar har iallafall haft en dag full med snuva och feber som varvats med en alvedonpigg liten. Vi har kollat alldeles för mycket på tv, läst böcker, plockat i ordning i litens rum, gjort julkort och hängt upp julgardiner.

Däremellan har vi båda legat utslagna i soffan, Widar pga av febern och jag på grund av trötthet då liten var vaken en massa i natt. Hoppas innerligt att vi ska kurera oss till vännerna kommer på torsdag! Blir fullt hus i helgen vilket blir mysigt. Goa vänner från Västerås som vi träffar alldeles för sällan. Kommer bli en del skratt, mycket snack, go mat, liseberg och universeum, kortspel och annat bus. Hoppas att jag inte ska vara alltför trött och ur gängorna bara.

liten fixar julkort till bästisen Gustav

Widarkraken längtar till förskolan och bästa vännen Gustav, så pass mycket att han gjorde ett julkort med hjärtan och godjulmärken till Gustav, i eftermiddags. Han förstår inte riktigt varför han måste vara hemma bara för att han är sjuk.

Men det förstår jag, hade han gått till föris idag hade de skickat hem honom så snart febern rusade iväg igen och det gör den som bara den så snart alvedonet går ur kroppen på honom. Han får tvärhög feber när han blir sjuk, så har det varit sedan han var bebis, men tydligen är det ett tecken på att immunförsvaret jobbar som attan och det ska visst vara bra. Det är skönt iallafall att han är så stor nu att han förstår att han måste dricka ordentligt, det var ju inte det lättaste när han var liten.

I morgon blir han hemma igen och jag med, sedan får Matte ta tors och fre om det behövs då jag har en massa viktiga möten och grejer på jobbet. Längtar till helgen, vännerna och ridlektionen! Bokade inte in mig på fredagens gubb och tant eftersom vi har besök, men det drar verkligen i ridsuget, har ju ridit både på fre och lör det sista och skulle rida ännu mer om jag hade råd. Så nästa fre bokar jag in mig och så får det nog bli terminen ut. Bara tre veckor kvar på terminen, men har ju hoppkursen 29-30 dec och den kommer bli sjukt kul! Sedan börjar ju vårterminen 3 jan! Våren kommer ju bli spännande med (förhoppningsvis) tävlingsdebut utanför vår egen klubb!

syeftermiddag

förberett

På söndagseftermiddagen hade jag och en vän Käthe syeftermiddag. Hivade ram symaskiner, mönster, tyg och annat. Mest gick tiden till en massa snack och det var riktigt schysst. Men vi fick ritat av mönster, klippt och sytt också. Hade tänkt hinna göra mycket mer, men var alldeles för trött efter all sömnlöshet och alla timmar i stallet. Men nu kom jag iallafall igång lite med att sy igen och det behövs ju! Har lite julklappar på G och skulle väl egentligen behöva sitta och sy rakt av i en vecka, men får ta det lite pö om pö. Kul är det iallafall!

visst kaos utbryter

mönsterutläggning

Är himla bra med någon som Käthe som kan en himla massa och gärna delar med sig av tips, knep, mönsteridér och annat bra! Är ju precis som allting annat en djungel innan man lärt sig och då behövs det människor som är villiga att hjälpa en!

finaste liten provar nya mössan

Liten har själv valt tyget som är ett alldeles mjukt joggingtyg med fluffig mjuk insida. Widar är mest glad över alla angry birds som finns på tyget!

matchande tröja och mössa
tröjan ser skum ut eftersom jag inte rättat till och strukit sömmarna

Ett dygn i bilder

Det senaste dygnet har varit intensivt för liten och nu sover han gott inne på sitt rum. Fredagen började med lite tidig hemgång från dagis och en ivrig väntan på att bästa vännen Odin skulle komma. De blev lite sena, men när de väl kom blev liten helt till sig av glädje och sedan var killarna igång och lekte!

galet glad liten

Själv drog jag till stallet och red på drop in lektionen som heter Gubb och tant på fredagar och som man kan anmäla sig till från vecka till vecka. Fick Lyrik, eller ja hade ju önskat honom och sedan vidtog ett seriöst markarbetets pass. Vår ridlärare är milt sagt driven och inte blev det bättre av att jag fick kramp i vänsterbenet. Inte läge att hoppa av när hon ryter i att vi ska ta bommarna i galopp på båge igen...Jisses, men vi lär oss, men det är skakiga ben och svettiga hästar. Men hon är förjäkla duktig på att lära oss och förbättra oss.

trött och svettig lyrik

Åkte hem efteråt och slappade i soffan med Jennie och Matte medan ungarna sov. Tänkte att man borde sova gott efter jobb och ridning, men nattsömnen var rätt värdelös. Sedan var ju småttingarna väldigt på i morse och redan kvart över sju undrade Widar om klockan var tio så de kunde få snickra. Sa bestämt ifrån att det var flera timmar kvar och att det inte fick spikas ännu. Men leka och greja kunde de göra ändå och det sas inte ett ord om morgontv eller barnkanalen. De hade liksom fullt upp =)

morgonbus

Strax innan tio kom vi iväg till Universeum, peppade som 17 på att få kolla in mammutar och annat bus.

istiden

Vi har ju årskort så det är ganska smidigt att gå in, få sina biljetter och sedan hålla igång. Finns ju mycket att göra, undersöka, se, leka och upptäcka på Universeum. Det är onekligen lätt att slå ihjäl mycket tid där.

som vanligt hälsade Widar på
entreroboten

Jag hann bara vara med en timme, men hann se den nya istidsutställningen med mammutar och andra istidsdjur där dinosaurierna annars är. Den var lite kul, men lite liten. Lite läskigt var det med ljuden och allt tyckte Widar. Sedan fortsatte vi med att kolla på vattnets väg, västkusten och hajarna inna jag lämnade resten. Hade ju en hoppträning att ta itu med.

vi kollade in håriga 3 m mammutar som rörde sig

Älskar verkligen att komma till stallet. Trots diset, duggregnet, leran och kyliga vindarna så är det bara välmående att svänga in på stallbacken. Hoppa ur bilen, ta sina ridgrejer, gå in i stallet, hejja på folk och hästar. Kolla hästlistan och fixa i ordning sin häst. Lukten, tuggandet av hö, stallkatten Tassel som stryker sig nära, läderdoften och en varm hästmule. Känna pirret inför dagens lektion och känna hur allt annat tjafs för en stund ger vika. Allt fokus ligger på hästen och ridningen, inget annat finns och det är så vansinnigt skönt. Jag mår bra i stallet helt enkelt! Synd bara att min hud inte är lika lycklig, har kliat mig hela dagen idag ända sedan jag ryktade Lyrik.

fixade i ordning Lyrik till dagens hoppträning

Hade en intensiv hoppträning med hoppning på serpentinbågar med tio meters volt mellan hindren, allt i galopp och helt i balans och i form. Kan ju säga att jag och Lyrik har mycket kvar att jobba med, men attan vad det gått framåt. Hade aldrig fixat detta för ett halvår sedan. Ser verkligen fram emot nästa helg då det är hopplektion på fredag, dressyr på lördagen och pay&jump dvs träningshopptävling på söndagen. Passar på att ta en ridhelg medan Matte och Widar är i Sala. Gör det för att det är kul, men också för att jag inte ska sitta ensam hela helgen med min ångest och sån skit. Så mycket bättre att då vara i stallet och må bra en stund. Eller åtminstone inte må akut dåligt. Att må bra är nog att överdriva lite.

legokaos

Efter hoppträningen åkte jag hem och duschade och en stund senare kom alla hem från Universeum. Blev en del lek, snack och legobygge innan det var dags för Jennie, Max och Odin att åka hem till sig. De var här en kortis på en 24 tim biljett. Vi hade gärna haft dem här hela helgen, men ibland går inte alla kalendrar att synka. Men snart åker vi till dem på en långhelg och det blir bra! Nu vart det dock många stora krokodiltårar då Widar saknade Odin så fort de gått ut genom dörren. Blev alldeles för kort.

underbara busungar

När de kommit iväg tog vi en sväng till Babyproffsen för att ta någon form av seriöst foto. De tar inga kort på förskolan och det är ett par år sedan vi tog något lite mer studioaktigt så Widar höll god min ett par minuter och så fick vi några bilder. Det var snabbt överstökat och vi kunde åka vidare till Biltema och Panduro. Widar kollade in några tomtar på Biltema, men konstaterade att han inte var imponerad. Snarare var tomtarna fula och han ville absolut inte ha någon egen. Kan nog faktiskt bara hålla med.

tomtar och widar var måttligt impad

tjocktomte

Desto roligare och mer intressant var det att kolla på de olika verktygen som finns på Biltema. Betydligt roligare än att gå med mamma på hästhörnan, han suckade som värsta tonåringen när jag envisades. Men det var liksom dealen, en sväng på hästhörnan och en på verktygshörnan medan Matte handlade det han behövde. Widar vill ju ha en egen fogsvans, riktig sådan och han studerade noga de olika sågarna i verktygshörnan. Det gäller att den är fin, känns rätt, har bra sågtänder osv och det är inte lätt att vara fyra år och välja en såg som man vill ha när det finns en himla massa sågar. Blev inget köp idag, men vi förevigade den rätta sågen på bild så vi vet vad vi ska visa tomten när det är dags att lämna in önskelistan till tomten i tomteverkstan på Liseberg.

att välja såg är inte så lätt

onsdag

regn

Onsdag kväll och götet är genomdränkt i regn som pågått sedan i natt. Känns som om nu kommer man leva med det i ett halvår. Regn, mörker och blåst. Jag borde verkligen emigrera, det är inte ett vettigt människoliv att tvingas leva i detta sex månader om året. Ändå är man kvar år efter år och lika gnällig i slutet av varje höst, hur smart är det?

Trodde jag skulle få sovmorgon i morse eftersom jag skulle på konferens på förmiddagen, men det satte vår söta son p för. Han väckte mig tio i fem och ville att vi skulle gå upp och kolla på Barnkanalen och äta frukost. jag bara råvägrade att gå upp och upplyste honom om att det var mitt i natten.

Mötesplats IFOs program och
goa vänner och fd kollegor

Det resulterade i att han kröp ner under täcket hos mig och ungefär en gång i kvarten undrade han om det var morgon snart till jag vid sex gick upp...Matte lyckades sova förbi detta på något märkligt sätt. Var bara att gå upp och börja dagen. Blev ändå en lugn morgon och jag kom iväg ut till spårvagnen bara för att upptäcka i ösregnet att mitt spårvagnskort låg i träningsväskan på jobbet...Bara att betala och tur var väl det eftersom det steg på kontrollanter.

Väl på hotellet vid Drottningtorget där konferensen skulle hållas så träffade jag gamla kollegor, vänner och lyssnade på både bra och mindre bra föreläsningar. Vissa saker gjorde verkligen intryck och vissa saker och framställningar hade man minst sagt kunnat önska sig lite mer av. Men hur som är IFO-dagen som hålls varje år intressant och det är ett bra forum där man kan få lite koll på vad som händer i stan och olika goda exempel på hur man kan arbeta i det sociala arbetet.

Kunde trist nog inte stanna hela dagen då jag skulle på extra handledning tillsammans med arbetsgruppen utifrån den rätt märkliga situation som uppstod för ett tag sedan. Kände mig inte helt ok inför det och mycket riktigt så blev det en mindre trevlig eftermiddag. Finns inte mycket mer man kan skriva öppet om det, mer än att det inte var särskilt roligt, även om jag som ny inte har mycket med det att göra.

Var rätt upprörd när jag kom in till psykologen som jag hade tid hos innan jag kunde åka hem till Matte och Widar. Jobbjoxet satt kvar och jag är rätt skakig nu under utsättningen av medicinerna och hade dessutom en massa råångest som bara växt i takt med utsättningen av medicinerna. Fick ett bra samtal och var lite mer balanserad, men vansinnigt trött när jag klev ut. Hon är onekligen väldigt duktigt och i perioder så kan jag se hur hon fungerar som en livlina vilket kom upp i dag.

Väl hemma var jag bara alldeles slut och det var resten av familjen också. Widar somnade efter klockan åtta och Matte somnade i soffan vid nio så honom fick jag skicka i säng.

Jag är också trött, men huvudet och kroppen är hur rastlös och orolig som helst så det blir väl som vanligt inte mycket nattsömn. Dessutom verkar våra grannar ha vårt tak (deras golv) som studsmatta ikväll, det är milt sagt ett jäkla hoppande och bankande i golvet...

Middag med gamla jobbet och funderingar

I världens regntyngda Göteborg drog jag igår kväll på avtackningsbus med gamla jobbet. Matte och Widar skjutsade ut mig till Port Arthur vid Sannegården. Först åkte vi bland alla hyreshus och annat innan vi hittade den lilla krogen som tydligen är Göteborgs äldsta sjömanskrog. Om du är nyfiken kan du kolla här, de har både a la carte, afterworkbuffe och lite annat smått och gott till rimliga priser!

Ett ställe som har en diger historia med bus och annat. Bland annat har det förr förekommit prostitution på övervåningen och en arbetskollega visade en av lamporna som finns kvar från den tiden. En lampa som signalerade med rött om det var upptaget. Fick många historier om gamla Göteborg av några av mina äldre kollegor som är gamla göteborgare sedan barnsben och som berättade om hur de ockuperade hus, demonstrerade, bodde i rivningskåkar där taken rasade in och hur haschet och amfetaminet florerade i Göteborg medan heroinet fick fäste i Oslo och Stockholm på 70-talet.

stundtals lite sol och ljus mellan molnen

moi

Blir lite perspektiv då kollegan berättar om hur hon och hennes vänner kämpade mot rivningarna av arbetarbostäderna i Göteborg samma år som jag föddes, 1975. Jag älskar att höra gamla historier och igår kom många. Tänk att liksom få se Rolling stones live på Liseberg och sedan få gå bakom scen för att man känner roddarna och detta på den tiden som Rolling stones var gudar! Jisses, vad jag hade velat göra det.

Undrar om jag kommer ha lika många roliga och förändringar genom tiden historier att berätta för mina kollegor när jag närmar mig pensionen? Å andra sidan är jag ju född i en generation som ska försörja 40-talisterna och även sörja för de yngre som inte kommit in i arbetslivet så enligt mitt pensionskuvert lär jag väl få jobba till jag dör...och nej, jag är inte bitter ;)

Hur som, var först på plats igår så jag hann bli lite nojjig på om jag var på rätt plats innan kollegorna ramlade in en efter en och det blev en väldigt trevlig kväll! Var tur att jag gick, var nära att jag avbokade för att jag var så trött och ur humör innan. Men blev väldigt glad under kvällen så det var bra att jag gick. Så är det ofta, man orkar inte, har inte lust, är trött osv, men om man väl kommer iväg så blir det så gott som alltid bra. Dessutom mår jag bättre av att göra saker än att ligga hemma och älta ångest.

fina gamla lampor och utanför ser ni molnen

Blev en del jobbsnack och mycket annat och det känns verkligen att jag kommer sakna dem och jobbet. Kommer gå in nån gång då och då och ta pass, men eftersom jag redan har en tjänst i stan, om än i en annan stadsdel så går ju lönen ut centralt från stan och då blir jag en dyr vikarie att ta in...

Men folket kommer jag hålla kontakt med och det känns gott! Innan jag började jobba med fältarna så hade jag trots mina år inom socialtjänsten ingen koll på vilket viktigt arbete de gör. Hur mycket de möter och hanterar varje dag och kväll och hela tiden med ett intresse för att möta klienten och ha denne i centrum. Det mesta sker ute i klienternas miljöer, vare sig det är en bänk, en skogsdunge, en lägenhet, ett boende med en väldig respekt och vilja att hjälpa, stötta och länka vidare.

För vissa klienter är de äldre fältarna och de som jobbar på övernattningen och som jobbat länge den enda fasta punkt som klienterna känner. Det är klart att alla delar är viktiga och jag vill verkligen inte förringa andra samverkanspartners viktighet. Har själv jobbat som socialsekreterare flera år och vet hur viktiga de och andra är. Men jag personligen, hade nog ingen koll på fältarnas viktiga arbete och hur himla kul det är.

rosor på borden

Nu byter jag arena på måndag och går in i en mer formaliserad miljö och med klienter som troligen befinner sig i en lite mer stadig miljö och situation vilket torde krävas för att kunna fungera i en öppenvårdsbehandling.

unnade mig en guiness, det är så gott

Det ska bli jättespännande, roligt och utmanande då jag velat jobba med behandling länge. Samtidigt så har jag trivts väldigt bra hos uppsökarna så vi får se hur det känns. En del av mig är livrädd och tycker att jag inte kan ett jota, samtidigt som jag försöker intala mig att jag både har pluggat och jobbat med missbruk och människor med missbruksproblematik i många år och jag gillar det! Jag kan ju en massa kring det, även om jag har en hel del kvar att lära. Men det är det som är så intressant att jobba med människor, man lär sig nya saker hela tiden. Känns som att det kan bli bra.

Hoppas att jag ska hålla själv också. Livet är lite komplicerat och den här hösten bär en del ställningstaganden och beslut med sig. Saker är ju inte alltid så enkla som man skulle vilja och det borde jag väl ha lärt mig vid det här laget. Funderar fram och tillbaka och förbannar att inte saker och ting kunde vara enklare. Men det är det inte och så måste det hanteras.

vitlöksbröd i väntan på maten

Hur som var en kväll som igår ett trevligt avbrott. Drack Guiness (aslänge sen sist) och lite vin. Åt god mat och fick skratta en massa och avslutade det hela med en massa kramar och lyckönskningar. På slutet var det bara jag och Lisbeth kvar och vi hade lite roligt åt att det var vi två som byter jobb nu var de som var kvar längst.

efterrätt

Det hela var så schysst så det beslutades om en höstöl senare i höst. Blir inga bilder på jobbgänget utan ni får hålla till godo med bilder från Port Arthur och en selfie =) Så tack alla goa kollegor för en himla fin kväll i går! Vi ses snart igen! Hann precis hem innan regnet vräkte ner igår, precis som det gör ikväll. Var lite vemodigt när jag tog mig hem igår så regnet passade fint. Väl hemma träffade jag en överpigg sambo som försökte lägga sig då han skulle iväg med jobbet fem i morse...Var bara att köra honom i säng och varva ner för egen del.

Gick så där då Widar drömde om att hans pappa skulle åka bort utan honom och således vaknade ett antal gånger under natten och var ledsen. Inte lätt att vara liten och längta efter sin pappa. Vi var rätt trötta i morse och liten bröt ihop då han såg att barnafadern redan åkt....

hm det där med vila alltså

Vi kom hem från Gotland, jag och liten, igår och det kommer komma lite gotlandspics under helgen. I dag har jag varken ork eller lust. Blir bara en liten uppdatering kring det här med vila.


Har varit hos läkaren och pratat blodtryck och såna saker och fått mig en tillsägelse eller nåt. Tack och lov så hade inte trycket blivit värre, snarare något lägre så kanske håller den nya medicinnivån ge effekt.

Pratade om att jag blir andfådd av att hämta liten på dagis, en lång uppförsbacke, men allvarligt, jag ska inte flåsa av den liksom men det gör jag. Eller hur jag tappar andan när jag rider. Vi ska se om det blir  bättre annars kanske man måste utreda det. Kan mycket väl bero på mitt höga blodtryck, men också på annat. Har ju en del mediciner och sedan finns det visst en risk att den sjukdom jag hade när jag var yngre som gav sig på lungorna, nerverna och annat kanske skapat någon sårbarhet för något eller inte.

Nå väl, blev tillsagd att vila så mycket jag kan och röra mig lugnt. Kunde inte låta bli att skratta när jag sa att jag har en vild fyraåring hemma och på måndag börjar jag mitt nya jobb som är på heltid plus att jag vill komma igång med träningen och även ta extra ridlektioner för att det är så kul. Kan säga att min läkare som är en väldigt sympatisk varelse tog i lite när hen sa att nu får du lugna dig lite annars blir du sjukskriven...Så jag lugnar mig och ligger på soffan just nu istället för att gå och köpa gymkort som planerat.

Får bli lite lugna promenader och nytt återbesök. Men helt lugnt är ju omöjligt, vila är skittrist, iallafall när man är tillsagd att vila. Ikväll blir det middag med gamla jobbet och jag kommer verkligen sakna dem så sjukt mycket!

Är skitnervös inför nya jobbet på måndag! Hoppas verkligen att jag ska trivas och gilla det!!! Är skitskraj för att jag ska vara kass på jobbet eller inte trivas...Men ett år går väl fort eller hur? Dessutom gillar jag ju att jobba och mitt mående har mått så mycket bättre av att jobba än att gå hemma eller gå på de absurda AF verksamheter jag befunnit mig på. Fick mail från min AF kontakt idag, vi skulle ju stämma av när mitt halvårsvik var slut och det var så fett skönt att skriva att de får avsluta mig, jag har ett nytt jobb på gång nästa vecka!! Så ja, det här med vila går så där, men jag har i allafall vilat medan jag skrev detta...

blodtryck, jobb och musik

Jobbade som vanligt förra veckan även om det känns att jag snart inte jobbar där längre. Vissa klienter har man kommit nära och tycker verkligen om och det känns att lämna dem även om jag vet att de kan lita på mina fina kollegor. Gillar verkligen mina kollegor och det jobb de gör för människor som lever så utsatt som de vi möter gör. Att bibehålla engagemanget för klienterna dag efter dag, det är så himla bra!


Hoppas verkligen att jag kommer trivas, skratta och funka lika bra med mina nya kollegor! Ser i allafall fram mot nya jobbet den 25 med en skrämd förväntan och nyfikenhet. Funderar på om jag kommer gilla att jobba inne efter att ha jobbat så mycket ute som jag gjort sista halvåret? Men jag har ju velat ha ett behandlingsjobb inom missbruk och beroende länge så det känns som en riktigt bra möjlighet att testa om jag gillar att jobba med det!

Har fått ett turbyte idag så jag kommer jobba ett fältpass ikväll och det känns helt ok. Man vet aldrig vad som händer under fältpassen eller vilka vi träffar och det är verkligen roligt även om det ibland blir svårt. Vilar en del nu innan jag går på och det är väl bra för min blodtryckskontroll i torsdags gick inget vidare. Hade jobbat och tagit det lugnt när jag åkte upp till mottagningen.

Fick komma in i ett rum och blev tillsagd att sitta still i kvart innan de tog första trycket. 160/120 och sköterskan undrade om jag var stressad och hur jag mådde?Inte stressad sa jag, men huvudvärk, fast det har jag ju jämt. Hon undrade om jag tog mina mediciner vilket jag bekräftade och så fick jag lägga mig på britsen i 20 min innan hon kom och tog om trycket. Då låg det på 150/115 och trots omtagningar så gick det inte ner mer. Sköterskan pratade med nån läkare och efter en del dividerande där de pratade om inläggning, annan medicinering, sjukskrivning mm så fick jag det till en medicinändring och att jag ska på återbesök på tis och under tiden vila, vila, vila....

vilar

Väl hemma blev det vila och avboka en del roliga aktiviteter och minska på allt som var planerat medan jag svor över min korkade kropp som beter sig som den vill. Hur som så kunde det bero på mitt mående, att kroppen stressat upp sig när jobbet börjat igen, fast jag tycker att mitt jobb är lugnt, eller så kunde det vara något annat. Hur som, så måste trycket ner innan de blir nöjda. Jag själv märker ju inte av det så mycket mer än huvudvärk, yrsel, näsblod och att jag blir andfådd snabbt, hur det nu kan hänga ihop, men det gör det visst enligt läkaren.

Så helgen blev lugn. Mest vila. Följde med en kompis på Way out west vilket var toppen och roligare än att deppa över saker som inte blev av. Såg en hel del bra musik och fick tänka på annat, men givetvis gav kroppen igen.

På väg hem i lördags så fick jag värsta trycket i huvudet och två sekunder senare forsade näsblodet samtidigt som jag fick seriös yrsel. Har som tur är alltid med mig papper, är van att näsblodet kommer i perioder, så jag kunde få stopp på det efter en stund. Men såg så eländig ut att nån tjej undrade om någon hade slagit mig. Ser ju rätt tokigt ut med en massa blod... Men sedan har jag bara försökt vila. Vi hade kompisar hemma igår och Widar och deras äldsta kille hade skitkul och byggde en massa konstiga och roliga uppfinningar. Så mycket som händer i deras huvuden nu, eller typ alltid!

Hur som hoppas jag mina värden är bättre imorgon, vill inte vara sjukskriven eller annat dumt när jag strax ska börja nytt jobb och dessutom hinna med några dagar på Gotland tillsammans med Widar. Vi ska hälsa på syrrans familj och få träffa deras senaste lilla dotter! Blir fint! För övrigt kan jag tipsa om att ladda ner Way out west bandens musik på Spotify. Så himla mycket bra musik och nästa år ska jag kunna dansa och busa loss ordentligt som man ska på en musikfestival. Framför allt ska jag ha ork och inte behöva oroa mig för blodtryck och annat tjafs. Men nu, vila innan kvällspasset och för er som undrar så blir det lugnt. Jag jobbar tillsammans med en kollega som får göra allt jobbigt ;) ...

Flumeride

Mår man skräp och inte kommer sig för något vettigt så kan man försöka fokusera på något annat, som att komma ikapp med gamla inlägg.

En sak vi har hunnit med är att gå på Liseberg med goa vänner och jag har snällt vaktat väskor och vagnar eftersom jag inte kan åka något nästan utan att bli vansinnigt åksjuk.

Men en sak åker jag på Liseberg och det är Flumeride och jag ska ärligt säga att jag skiter i Helix, Balder osv. Flumeride är bäst och den borde Liseberg bygga ut så den gick runt hela parken! (ja, jag har testat balder mm var åksjuk i 2 tim med kräkningar efteråt).

Det bästa i år var att Widar vågade åka den och att han gillade den! Han har provat en massa åkgrejer nu och det är skönt att han inte verkar det minsta åksjuk! Vi har hunnit med några besök totalt på Liseberg i år och et kommer bli fler innan säsongen är över.

Som tur är klarar Matte av att åka kaffekoppar, karuseller, lilla berg och dalbanan mm så Widar får sitt lystmäte. Jag är ju körd efter fyra varv på gratiskarusellen liksom...Mår så sjukt illa när det snurrar och inte stannar....

Brukar få följa med Widar i farfarsbilarna så ja, två saker kan jag åka...Har dock som plan att testa Atmosfear, men det måste planeras med åksjukepiller och möjlighet till hemgång direkt efter...ja, så illa är det. Men den borde funka, gillar ju höjder och fart plus att den inte snurrar...

jag och modigaste vildungen!

hundpromenad och en älskad Thiahund som lämnat oss

En av Widars absolut bästa saker att göra när vi hälsar på våra vänner i Undenäs är att få gå på hundpromenad med finaste Thiahund. En tax/drever som funnits hos familjen sedan innan deras äldsta son Max föddes. Vi har busat med henne sedan hon var liten valp och även om hon på intet sätt är min hund så är hon en av mina favorithundar.

väldigt glad och seriös kille på hundpromenad

Hon har varit en underbar och tokig hund som alltid hälsat oss med sina skall och våta pussar. Sist vi var uppe så var det en stolt Widar som fick gå på hundpromenad vilket han tog på djupaste allvar. De var tre killar i Widars ålder, Odin som är yngst hos familjen och så Rasmus som är son till gemensamma vänner. Med var Rasmus lillebror också, men han brydde sig inte om Thiahund. Föga anade vi då att det skulle bli den sista promenaden som vi fick gå med tioåriga Thia.

Vi knallade en mellanlång skogsrunda och killarna turades om att hålla i Thias koppel. En riktigt fin sommardag och vi tog svängen förbi kalvarna som blivit utsläppta på bete. Vet inte vem som stirrade ut vem mest, ungarna eller kalvarna? Att kolla in bondens stora traktor var också en höjdare!

Det är så himla fint, särskilt nu i början av sommaren att man lätt glömmer vilket elände det är att bo där vintertid. Bodde ett antal år i Tived som ligger i Tiveden ungefär tre mil norrut från Undenäs och fy 17 för det. Växtzon fyra och snö kvar i skogen fram till maj. Men nu, när det är många år sedan jag flyttade därifrån så kan jag se det fina i naturen igen.

Thia, Widar, Mattias och mamma Annelie

Det är något väldigt fint för ungar att växa upp i och jag hade gärna bott där om det legat max tre mil från Göteborg istället för dryga 20 mil. Men jag skulle vilja att Widar fick vara mer nära naturen, är själv uppväxt på landet med djur som en naturlig del av livet. När man bor i stan blir djur något exotiskt istället för naturligt och det känns lite knasigt.  

Minsta lillkillen som heter Mattias precis som Matte

Widar och Odin kollar in bondens traktor

Vi blev utstirrade

min favoritbild av Widar och Thia

Är så sorgligt att Thiahund fick resa till hundhimmeln ett par dagar efter att vi varit i Undenäs. Dan efter att vi åkt hem så var hon väldigt hängig och blev sedan snabbt sämre. Hon har dragits med en del andra åkommor, men vi trodde nog alla att hon skulle få finnas kvar hos familjen ett tag till, men istället fick hon följa med husse till sin favorit jaktplats i skogen och sedan somna in.

Hon är så saknad av alla, särskilt sin lillhusse som växt upp med henne. Så svårt att förlora sin kompis och sitt första husdjur, alla minns vi väl den sorg man kände första gången det hände?! Samtidigt kan man inte låta ett djur lida när man vet att de har åkommor som inte kan botas och att den tid man har är lånad. Men det är förbannat sorgligt när de lämnar oss, det blir så himla tomt! Så tack finaste Thiahund för allt ditt bus och all din glädje och hoppas du får de godaste köttben som hundhimmeln kan uppbringa!