alla dessa val

Är så mycket val hit och dit att jag får psykbryt. Allt påverkar ens liv och de omkring en, en del val är lätta, en del helt omöjliga, en del val vill jag göra men för andras skull får de aldrig ske. Jag snackar egentligen inte om småval utan saker som har påverkan på liv och framtid.

Det är svårt på flera sätt. Vissa val går aldrig att göras ogjorda, Det finns saker som skulle sett ut på ett annat sätt om saker gått som planerat 2015. En del saker är så smärtsamma att tänka på. Andra lockar med utvägar, förhoppningar och kanske lite glädje. Andra lovar bara smärta och svärta. Någonstans där i står jag och håller mig i de mina, håller mig i det som håller mig uppe. Jag tror det sviktar och skälver, vet inte vart jag försiktigt ska tassa fram.Borde inte livet vara lite enklare när man är så här gammal? Istället darrar det till i själen och jag tappar nästan greppet...

tung lördag

Gick inget vidare att sova i natt, längtar och saknar mina killar. De kommer hem idag, men då är jag redan på jobbet och jobbar till ett i natt. Sen är det hem och sova för att gå på ett kväll och nattpass till innan helgen avslutas med ett dagpass på måndag så det lär inte bli så mycket tid med Widar och Matte förren på tis.

Egentligen är det ingen fara att jobba en massa timmar fre-mån eftersom det gör att jag är ledig fre-sön nästa vecka, men idag mår jag inget vidare och då är det tungt att åka till jobbet. Väl där kommer ju fältjobbet dra iväg med en så man inte hinner tänka och det är bra, men egentligen är jag för trött och måendet är rätt dåligt. Gör ont i hela mig att se och höra andra uppleva det som jag vill och hade allt gått som det skulle i våras hade jag varit halvvägs genom en graviditet. Men livet blir inte alltid som man vill och så fort tankarna snuddar vid det så gör det så ont att hela kroppen skälver.

Men det finns inte så mycket att göra åt det och för att försöka funka i någon form får man liksom försöka hålla ihop det. Ingenting är rättvist här i världen och så är det liksom. Men har i allafall finaste vildungen och snart är han hemma hos mig igen tillsammans med fina Matte. Det hjälper.

Snart börjar dessutom ridningen igen och den behöver jag verkligen. Är lite min andningspaus och utan den så blir kaoset i huvudet onekligen värre. Men snart är jag tillbaka i stallet och får förhoppningsvis fortsätta med bästa Lyrik! Kommer rida i både hopp och dressyrspecialen i höst och hoppas på att få ha Lyran i båda grupperna så att vi förhoppningsvis kan bli grymma tillsammans!

Är dock väldigt nervös inför dressyrgruppen, herregud får ju seriöst ont i häcken av att sitta ner en hel lektion och det är så mycket av mina gamla dressyrkunskaper som rostat ihop. Även om jag läser på och vet i huvudet hur jag ska göra så får jag inte ut det i kroppen utan blir fumlig och otydlig i hjälperna och gör man fel på Lyrik så är han smart nog att inte utföra det man ber honom om så  jag har mycket att jobba på. Men så jag längtar, oj så jag längtar. Behöver dock lösa jobbdelen för hösten för det kostar cash...

Inför hoppgruppen är det bara förväntan och glädje, vi ska få fortsätta ihop jag och Lyran och Carine kommer snäppa upp nivån och utmaningarna ytterligare och det är så vansinnigt roligt. Dessutom älskar jag gänget i gruppen, alla är positiva och stöttar allt de kan och det är skönt för det går verkligen upp och ner i ridningen. Men efter en sommar utan ridning så kommer jag få ont i häcken när allt drar igång...Men först är det fältjobb som gäller och att försöka att mota undan allt dåligt mående.

ångest

...

Den känslan, när ångesten tar över, hur hela kroppen skakar, hur man knappt förmår att andas, hur allt gör ont, skakar och tappar fäste. Ångesten som bara rullar in över en, dränker varje sund tanke och man inte vet hur man ska komma upp igen. Den känslan som slår undan benen på en, som tvingar ner en i mörkret där själen bara skakar. Det är inte vackert, inte vackert alls

tungt

Oerhört tung dag idag.  Kunde inte sova i natt, en massa mardrömmar och uppvaknanden. Klev upp i morse, senare än jag tänkt då jag försökt sova vilket inte funkade trots att jag tog en tablett att sova på. De är dessutom skitkass för jag sover ju ändå inte och är bara seg och tung på morgonen. Tar dem bara när jag tänker att nu måste jag försöka sova lite, åtminstone ett par timmar, men det är svårt.

När jag gick upp hade jag dessutom en seriös huvudvärk. Gick till jobbet och tänkte att om huvudvärken inte ger sig så kan man ju gå hem tidigare, men med en kollega ledig och en sjuk så funkade det inte att dra hem utan det var bara att jobba. Gillar ju deltagarna, att hålla i återfallsprevention mm, men idag med huvudvärk och yrsel så var det svårt att funka. Dessutom är jag seriöst svajig inombords och i huvudet, antar att det är den nya medicinen som jäklas med mig. Måste verkligen fokusera på vad jag sysslar med och på att hålla i hop mig och funka för jag funkar inte riktigt.

Ja, jag har varit med om värre, men idag är det tungt och meningslöst att överhuvudtaget behöva existera. Hade tänkt att skriva en massa i slutet av dagen, men det gick bara inte idag utan gick hem, hämtade Widar och försökte få huvudvärken och släppa. Det gick sådär även om Widar försökte bota den med en huvudvärk och ett glas vatten, gullungen min. Som tur var behövde inte Matte jobba borta utan kom hem ikväll och kunde ta Widar medan jag försökte få huvudvärken att ge sig. Men den ger sig inte kan jag säga och allt känns bara oerhört meningslöst överhuvudtaget ikväll.

Allt skulle ju varit i ett annat läge nu om saker gått som de skulle och det finns en tröstlöshet i det, gör fysiskt ont att tänka på. Sedan känns det så klart att jag måste leta jobb igen, att ridningen i helgen är terminens sista och att det sedan är flera veckors uppehåll och att allt bara känns så oerhört meningslöst. Gör ont att behöva vakna och vara människa och det är ju galet när man ju egentligen har allt man har och behöver. Men mörkret gör sig oerhört påminnt och det är inte lätt att handskas med och jag vet inte hur mycket jag orkar handskas med det heller... Ibland vill jag verkligen inget annat än att ge upp, jag är så oerhört trött.

gurkor med ångest

typ så

Mest ångest hela förbannade tiden. Hade en natt med mardrömmar, ångest och ältande så var galet trött när jag vaknade vid fem i morse. Inte mycket sömn trots en tablett att sova på. Det spinner på i sån fart i huvudet så sova funkar bara inte trots att jag är galet trött. Huvudvärken är inte heller kul och helst hade jag velat bara skippa jobb och allt idag, men det var inte läge med bokade möten och annat idag. Blev en intensiv dag på jobbet och var helt vimsig i huvudet när jag åkte hem och bytte om för att dra till stallet. 

Väl i stallet så blev feelingen lite goare och även om Lyrik inte var den gladaste i stallet så hade vi en bra markarbeteslektion för Carine! Det är tossigt, man försöker få ordning på en sak i ridningen, lyckas hyggligt och vips så får man fem andra saker att jobba med istället för att bara kunna surfa på det som lossnar. Men det är väl det som är en utmaning! Är vansinnigt frustrerande att inte kunna rida på det sätt som man vill, men får påminna mig om att jag inte ridit så länge. Märks att jag inte är hundra än, blodtrycket spökar och jag är inte helt fokuserad och då får jag inte riktigt grepp i ridningen heller. Hoppas verkligen att jag kan peppa mig och fokusera på söndag när det är tävlingsdags. Ångesten och ältandet förstärker ju knappast självförtroendet, varför kan det inte vara positiva tankar man ältar liksom? 

tung feeling

just saying
tung känsla i sinnet idag

tisdag, en salig blandning

jag och lyrik på framridningen i tanum
bästa sophie lundberg fotade

Lite glad trots att regnet öser ner idag och ikväll. Hade en halvdan början på dagen med taskig sömn och ingen jobblust alls. Väl på jobbet så piggade humöret upp sig lite när man träffar deltagarna och dagen rullar igång med friskvård. Varje tisdag åker vi till ett ställe, gymmar, konditionstränar och simmar som en del i rehabiliteringen. Min grej sedan ett i våras är att simma med ett gäng av deltagarna och det plaskas, kämpas, skrattas och simmas en massa längder.

För egen del är det bara bröstsim som gäller, det enda jag kan och många av deltagarna varvar mig lätt när de crawlar och flyter förbi, men det bjussar jag lätt på. Idag lyckades jag för andra gången att simma 1000 m och det är inte illa för någon som inte simmat så sedan högstadiet! Hade inte tänkt simma så långt idag eftersom jag visste att jag behövde pigga ben till ridningen i eftermiddags, men när jag kom förbi 500 m och sen 750 m utan allt för stora bekymmer så ville jag så klart fixa 1000 m igen och var seriöst nöjd att jag orkade det igen!!

Efter lunch så drog jag på läkarbesök och sköterskebesök. Den läkare jag hade idag har jag träffat en gång tidigare, yes, tänk att träffa samma läkare två gånger, det ni! Men han är en speciell varelse och idag fick jag en del tips som jag nog noterar som galna och inte alls kommer ta till mig. Läkare är oerhört märkliga. Men det blev lite mediciner att testa och kanske kan det balansera upp mitt mående en del och det kan behövas.

Helst hade en del av mig velat sätta in den medicinering som jag satte ut i höstas, men med tanke på de försök som görs så är de medicinerna inte ett alternativ. Nu handlar det mest om sånt som kan hjälpa mig att sova och försöka stabilisera upp måendet lite. Kan inte säga att jag har någon tilltro till det då jag haft dessa mediciner tidigare utan att få någon effekt och när jag sa det så hade läkaren ett tips på hur man optimerar tabletters effekter och då blev jag bara trött....för att inte tala om hur trött jag blev när han ville tipsa mig om livsåskådningslitteratur för att förbättra mitt mående....ja, jag skrev det förut, läkare är märkliga. Hade varit bättre han skrivit ut ridning på recept för det är något man mår bra av. Känns lite som ett misslyckande att behöva ta mediciner igen, men kanske ger det lite hjälp att orka? Måste hur som få ordning på sömnen!

Efter det märkliga besöket var jag förbi en sköterska för blodtrycket och det är fortfarande högt, men stiger iallafall inte och det är tur det iallafall. Blev tillsagd att vila så mycket som möjligt, men ändå ok att tex simma och rida om jag gör det lugnt och vilar. Känner mig klart lugnare nu än förra veckan då jag blev skraj. Ja, det är idiothögt, men förhoppningsvis blir det snart bättre och jag mår egentligen inte så dåligt av det. Men känner ju att orken är minimal och andfåddheten är påtaglig och huvudvärken är värre än vanligt, men det är ändå bättre nu än förra veckan. Så jag vågade knata genom ösregnet till spårvagnen och drog till stallet. Fick gå i regn från vagnen till stallet också, men sedan kom jag in i stallet till en sovande Lyrik och då kändes livet lite lättare.

jag och Lyrik, sophie lundberg fotade

Lyrik hade nog tänkt att han skulle kunna sova till kvällslektionerna började så han var skitsur i boxen, han har seriöst stora tänder när han är sur och en vacker dag lär han väl få tag i mig, men än så länge skäller jag på honom och han surar. Det ingår liksom. Å andra sidan fick jag klia honom i pannan idag så han nästan somnade, fina killen. Men väl i ridhuset, vi red inne eftersom himlen öppnade sig, så var han en pigg kille. Red fram tillsammans med Saga som jag skulle dela lektionen med. När Carine kom fick hon hjälp att bygga fram hinder och sedan började det roliga. Vi körde olika hoppövningar och band ihop det till en bana med hinder på 85-105 cm, varav ett par språng på en rejäl oxer och ett högt koppelräck.

Var skitkul och Lyrik var jätteduktig. Såklart blev jag trött och orkade inte riktigt hålla ihop honom och föll fram med överlivet vid två tillfällen och direkt kom nerslagen. Men förutom det gick det riktigt bra och det var en klar pepp inför helgens tävling. Dock skulle jag fan behöva silvertejpa överlivet i upprätt position....har inte riktigt funderat ut hur det ska gå till dock...Kommer lägga en del träning på corestyrka och kondition i sommar!

Saga och Tintan var också jätteduktiga, är så kul när man ser att ekipage utvecklas och det gör dessa två verkligen och de ska vara med i förklassen på söndag! Skulle också vilja ha en egen häst att träna och tävla! Men till dess är det jag och Lyrik, älskar den modiga hästen även om han inte är en piece of cake att rida. Blev en massa godis och fix till lyran efter träningen och jag hann putsa av träns och sadel lite också. I helgen blir det ju hästtvätt och putsning av alla hästgrejer! 

David filmade så det kommer nog filmer framöver, har inte fått dem än. Men vi hann kolla på dem efter träningen och där ser man såklart alla missar man gör, men också det som stämmer emellanåt. Man hör även Carine när hon ylar på oss och hon var på hugget, men det är häftigt för hon är med i vartenda språng vi tar, före, över och efter hindren och förhoppningsvis sitter det kvar till tävlingen. Sedan är hon ju rolig i hur hon på privatlektionerna bara höjer upp hindren flera hål på en gång och sedan ska vi bara rida på. Ingen tid till tvekan och lika bra är det. Sedan efteråt får man veta höjd och bredd och då bara ler man och klappar om bästa Lyrik. Nu gäller bara att jag rider ordentligt i helgen och inte faller samman av nervositet så borde det gå hyggligt. 

Startlistorna för söndagen har kommit upp på equipe och jag startar som nummer 19 i förklassen och sedan går laget ut som nummer två i lagklassen så jag kommer iallafall slippa vara nervös hela dagen, har startat sent de andra gångerna och hinner stressa ihjäl mig under tiden. Är skönt att vi inte behöver köra transport utan att Lyrik kan gå in i sin box och äta och dricka mellan starterna och jag vet var allt finns. Sedan kommer det vara skitnervöst att hoppa inför hemmafolket....ojoj liksom...

Kunde i allafall knata genom regnet till spårvagnen med en go feeling i kroppen, klart bättre än den totala känslan av misslyckande som fanns i lördags. Behövde verkligen den här träningen! Nu blir det lite lättare ridning i helgen och sedan tävling! Väl på spårvagnen så kom tröttheten i kapp och jag kände hur sjukt trötta mina ben var. Först simning, sen promenad, sen ridning och det krävs en del drivning på Lyrik och så promenad igen...Kom hem till Matte som fixat käk och Widar som var pepp inför att kolla på barnprogram med mig! Det är inte fel en tisdagskväll!

första juni i ett inlägg

typiskt väntrum, bild google

1 juni idag och det märks inget vidare på vädret. Kallt, regn och en gnutta sol och i morgon är det klass 1 varning på grund av blåst och regn. Maj har varit den kallaste och regnigaste maj på många år och det enda positiva är väl att alal blommor inte blomamr över direkt. Men jag har min utslitna vinterjacka på mig fortfarande utan att svettas ihjäl och det är ju helt galet. Nog för att den är tunn och jag har ingen fleece i den nu, men vinterjacka på första juni???? Nåja, det är vad det är, men förhoppningsvis vänder det i veckan. Kan eventuellt bli sol och 20 grader varmt i helgen vilket gör att ridbanan kan torka upp och det kan bli schysst att avsluta Bohuscupen på Storås utebana. 

Är redan skitnervös inför söndagens tävlingar och försöker hålla det ifrån mig. Ska ju bara försöka ha kul och bara vara glad att vi får försöka igen! Har dessutom varit modig och ställt mig på kö till dressyrspecialen så får vi se om jag kan lära mig lite mer av det också. Men det är fullt och kö så det händer inte den närmsta framtiden.

Har jobbat idag och hunnit med att sitta i olika väntrum. Så mycket väntrum jag har suttit i de sista åren, alla dessa väntrum. Är en märklig känsla i väntrum, vad är det man väntar på? Väntar bort tiden. Känner mig ofta både obekväm och ångestpåverkad medan jag väntar. Idag har det handlat om att kolla blodtrycket som tack och lov visade på lite lägre än 190/125 som i förra veckan. Det är inte mycket minskning, men betyder ändå att kroppen försöker svara på medicinjusteringen. Har försökt vila jättemycket också och köra avslappningsövningar igen. Inte helt lätt när ångesttåget rusar genom huvudet och bröstet, svårt att stoppa när det kör över en och jämnar en med marken. Slår under fötterna på en så man bara darrar eller snarare skakar. 

japp, mitt blodtryck förra veckan 190/125....
lite lägre idag tack och lov

Skulle för en enda gångs skull ha en ångestfri dag, en dag utan negativt ältande där man bara kunde känna att det var ok att gå upp och vara, men det lär väl inte hända den närmsta framtiden. Det andra väntrummet var hos psykologen och dagens samtal var skitjobbigt. Hamnade i gamla minnen och höll på att få panikbryt. Hon försöker rucka på allt negativt som pågår i mig och det är inte lätt. Det gör ont när hon visar på att det jag tyckt varit normalt egentligen är åt helvete och inget en människa skulle behöva acceptera, men som för mig blivit mitt eget under åren som gått. Det är märkligt och det är oerhört svårt att tro på förändring och förbättring när man upplever att man balanserar på kanten hela tiden. 

Väl hemma var jag helt slut, något Widar och Matte också var så vi var rätt utslagna under kvällen. Fick iallafall mysa med liten och det gör gott. Det gör gott i själen att kramas med lillkillen, eller bara ligga tillsammans i soffan och kolla på barnprogram medan hans älskade Herr delfin simmar efter fisk på vardagsrumsgolvet. Prata om hur dagen varit på förskolan, om uppfinningar, ideer och kittlas till liten nästan kiknar. Måtte han aldrig tappa sin glädje och nyfikenhet! 

Imorgon blir det fullt upp igen, drar tidigt till jobbet. Blir friskvård, troligen simning och träning med deltagarna på förmiddagen, köksfix, pappersarbete och sedan vid halv två ska jag vara på läkarbesök och sköterskebesök. Sedan blir det full fart till spårvagnen och ut till stallet för hoppträningen inför finalen och tävlingssnack. Längatar som attan till stallet, men innan dess är det en hel del pappersjobb och annat som ska fixas. Mår för det mesta väldigt bra i stallet och då är det väldigt skönt att vara där! Lär dock bli dyngsur när jag går från spårvagnen till stallet då jag inte har bil imorgon... Nu är det väl snart dags för att försöka sova, kommer ett inlägg om sömnen och sömnutredningen snart, men ja, jag har tydligen en seriös sömnstörning....haha vilken nyhet...

jag och lyrik för några veckor sedan,
längtar till min surmört imorgon

Ridning och mors dagbus!

Vaknade halv fem, oj vilken glädje...not... Men det var lika så gott att gå upp för somna om är inte min starka sida. Widar hann vakna och äta frukost med mig innan jag tog bilen till stallet för terminens sista medryttarridning på fina Lyrik. Det är tossigt, men oavsett humör, andra tankar, ångest och sån skit så försvinner det verkligen för en stund när man kommer till stallet. Den lättnaden är minst sagt beroendeframkallande, på ett bra sätt. För en stund kan jag slippa kaoset i huvudet och mtt inre och det blir lite lättare att andas, lite lättare att vara.

Hade en vansinnigt dålig feeling efter gårdagens skitlektion där det kändes som om jag inte kunde rida överhuvudtaget, som om jag borde ställa min plats i hoppgruppen till förfogande och definitivt låta någon av de andra duktiga tjejerna ta min plats i kommande tävling. Det gick på repeat i mitt huvud hela dagen igår, kunde liksom inte ens glädjas åt att jag och finaste Lyrik skulle få vara med en gång till.

Den klumpen fanns kvar när jag åkte till ridningen idag, men på något sätt lyckades Lyrik skuffa undan den när han som vanligt mötte mig med öronen framåt när han fick en morot och med viftande tänder och bakåtstrukna öron medan jag gjorde i ordning honom. Han är en seriös surmört och i morse var han på uruselt humör. Antar att han hellre gått ut i hagen med kompisarna än att bli i ordningfixad för en stunds ridning. Han avskyr sadelgjorden och man måste ju dra i ett hål i boxen, resten tar vi ute eller i ridhuset och då är det inga problem, men i boxen, attan vad sur han blir, samma med bogspännet på täcket, blir ett litet monster. Däremot hur snäll som helst att tränsa och han älskar att bli borstad på huvudet. Men under magen och i ljumsken, attan vad arg han blir.

Vi började skritta slingan eftersom solen värmde skönt och den är perfekt att vakna till och Lyrik gick med spetsade öron medan stallkompisen Midas såg ut som om han skulle bli anfallen av ett monster närsom helst. Helt absurt eftersom hästarna går slingan hur ofta som helst och hittills har ingen häst blivit uppäten av ett skogsmonster i någon form...

fina lyrik

Sedan kom molnen och vi gick in i ridhuset och red dressyr. Delade ridtid med Midas medryttare och attan vad duktig hon var, har fått hjärnsläpp och glömt hennes namn, men vad fint hon fick Midas att gå, värsta inspirationen. Lyrik och jag var inte på samma nivå kan jag säga...Jobbade på att mjuka upp Lyrik och att hitta takten i mig själv och idag kändes ridningen lite bättre. Visst är Lyrik stel och inte superpigg och jag trött och med bristande kunskaper, men stundtals får vi till det och det blev en go ridning. På slutet testade vi att rida LB:1 programmet för första gånge och jag kan väl säga så här, vi har en jä-a massa att jobba på och jag måste be Carine om hjälp för oh my good vad svårt det kändes...tio meters volterna blev inte vackra och ökningarna i galoppen inleddes med att Lyrik slängde sig i väg och drog tyglarna ur händerna på mig, jag skumpade hej vilt och formen som Lyrik var alltifrån riktigt hygglig till totalt formlös...

Nåja, han fattade iallafall rätt galopp på rätt ställen och jag kom ihåg programmet, men attan vad vi har att jobba på...försökte dessutom rida med långa läder och hua, det är jag inte van vid.... Men det ska bli kul att öva och själva programmet känns kul att rida och någon gång ska ju vara den första! Klubbmästerskapet går i september och jag skulle vilja testa att rida det om jag får boka Lyrik och då rider man LB:1 så ja, öva ska vi göra, framför allt på formen, vägarna och tempoväxlingarna! Får se om jag får rida honom i höst också, sånt vet man ju aldrig...

molnen drog in över ridhuset

Efter ridningen blev det lite häst och stallfix och den obligatoriska stallsnacksstunden med de andra som var i stallet samtidigt. Det är något man inte kan missa och det är himla goa människor som hänger på Storås, mycket skratt och peppsnack och man behöver inte känna sig dum för att man är lite lost av och till. Många roliga hästhistorier blir det också och på det hela så är det med en go känsla man kan åka hem igen!

Widar och Matte hade fixat en överraskning

Väl hemma var det tomt, men efter en stund dök liten och Matte upp och då hade Widar fixat överraskningen som han pratade om igår. Med Mattes hjälp hade de fixat blommor och biokort, men Widar beklagade att det tyvärr inte funnits stora röda rosor, men att det skulle bli bra ändå och vi kunde ju köpa röda rosor till pappa på hans dag....Kunde bara skratta, underbara unge! Han vet ju att jag älskar de stora röda rosorna som luktar ljuvligt och de är de som han också gillar, men just hans svar liksom att det skulle bli bra ändå och nästa gång kunde vi ju köpa de röda rosorna till pappa....Dessutom tyckte han att vi skulle gå på barnfilm typ Alfons eller fåret Shaun och inte en vanlig film för vuxna... Min fina unge!

fika vid Delsjön,
mina fina killar i solen

På eftermiddagen åkte vi till Delsjön och gick en vända, hittade en plats med lite lä uppe på berget med utsikt över sjön och gissa om det var skönt att ligga i solen en stund och bara ta det lugnt! Blev en del fotande, fika och molnstirrande samt funderingar över vart alla myror skulle. Widar är inte stilla särskilt länge, det rör sig både i huvudet och i kroppen alla dygnets vakna minuter vilket är både roligt och tålamodsprövande. Han är snart 5 år och har en alldeles egen idé om hur allt ska vara och hur allt hänger ihop. Både fascinerande och tossigt på samma gång och sen är det såklart en massa bus. Ibland med glada pigga föräldrar som är med på allt, ibland trötta föräldrar som bara inte orkar tjafsa om varför man ska borsta tänderna eller ta på sig skorna.... 

Men älskar honom över allt annat gör man och när han säger att han älskar en så smältar man. Han är det finaste som jag och Matte har och jag kan bli skräckslagen när jag tänker på allt som kan hända en liten kille som ska växa upp och stega ut i världen...önskar så innerligt att allt ska gå bra och att han ska kunna lita på att allt ordnar sig förr eller senare och att han är bra som han är, en tillit till livet och andra som jag saknar. Kan han växa upp med det så kommer det nog fixa sig, men gud vad gärna jag hade velat veta att allt gick bra! Man vill ju skydda dem från allt och det går ju inte, man kan bara ge det man kan så förhoppningsvis så blir det bra! Är så vansinnigt glad att han finns i våra liv efter allt vi gått igenom och att jag får fira mors dag med min älskade vildunge och hans fina pappa!

jag och liten som gör mig till en mamma till
finaste ungen man kan ha

Jag och Lyrik 90 cm, pay & jump 150524

Fick filmerna som snälla Anna Jons filmat under pay&jumpen förra söndagen på Storås. En dag då Lyrik varit ute under natten och var jättetrött och seg och jag som troligen kände av blodtrycket för jag var mest trött, andfådd och ofokuserad. Var väldigt nöjd att vi hoppade igenom 80 och 90 cm felfritt för som ni ser så faller jag både framåt och orkar inte rida ihop honom ordentligt. Se bara andra språnget till oxern när jag trycker av honom ett språng för tidigt så ser ni vilket hjärta han har som länger sig och hoppar trots ryttarens klantighet.

Filmen ovan är från 90 cm rundan och framridningen innan var väldigt seg, Var flera av ponnierna och hästarna som också var lite sega efter utenatten så kanske var de inte riktigt vana vid att gå ute än. Innan tävlingen nästa helg så får Lyrik vara inne på natten, tror de andra hästarna som också ska tävla får vara inne med. Ja, det glömde jag säga, idag fick vi veta vilka som rider finalen på Storås nästa söndag och det blev bland annat jag och Lyrik. Är fett förvånad över att vi får chansen en gång till och vi kommer göra vårt bästa så hoppas jag att blodtryck och annat inte jävlas. Vore fint att få vara med och göra fina rundor för laget!!

Det ska lånas in tävlingshinder från en annan ridklubb och det är en utomstående banbyggare som det måste vara på Bohuscupen så det kommer bli vansinnigt spännande! Sedan kommer man vara stolt storåsare för hela Storås kommer vara uppfejjat och bäst så hur det än går kommer man gå runt och le även om knäna skallrar av nervositet! Matte och Widar ska komma och titta och det är ju inte heller fel. Oftast är de ju inte med ute i stallet eftersom ingen av dem är hästintresserad och det tar ju ett antal timmar vad det än är man gör i stallet!

Lite skillnad i hoppningen på ett knappt år

jag och Lyrik 20/4-2014 foto Paula Valo
man kan ju undra om jag ska hoppa ner i marken liksom...

Hittade lite gamla bilder på Storås facebooksida och kunde inte låta bli att jämföra dem. Det är tre bilder från förra årets ridskolecup då jag hade Lyrik och råkade komma med utan att fatta att det ens var uttagning till cupen på den vanliga ridlektionen. Det var första gången jag hoppade Lyrik på lektionen den veckan och andra gången jag hoppade honom när vi var med på finalen. Vi red felfritt i grundomgången och då blev jag taggad och red som en tossa i omhoppningen. Var snabbast men rev sista hindret och som Carine som jag rider för i hoppspecialen har sagt efteråt, vi hade vunnit om jag inte legat över hästen. Hon har ju rätt för jag ligger verkligen över honom så snacka om att göra det jobbigt för honom i hoppet!

en beaklassiker som brukar leda till att Carine ylar, vem hoppar först, vänta
på din häääääst! från cupen 2014

Vet i 17 hur jag tänkte men jag ville hjälpa Lyrik och hoppa och följden blev att jag slängde mig framåt och då rev han så klart, precis som i dag om jag inte rätar upp mig. På cupen förra året kom vi fyra pga nedslaget och jag var tvärsur så jag var ju laddad i år, men fick chocken när jag kvalat på älskade Lyran , men fick rida Karton som jag aldrig hoppat innan. Nu gick det trots allt bra och vi vann, men det var inte den vettigaste rundan precis. Men det jag egentligen vill ha sagt är att det är skillnad på dessa språng och mitt liggande över Lyrik och 1½ termins träning i hoppspecialen! De undre korten är från första tävlingen i Bohuscupen där jag var sjukt nervös och hade fyra fel i förklassen och var felfri i lagklassen, men med halvdana inverkanspoäng och slutade nia. Gick ju bättre i Alleby där vi blev fjärdeplacerade!

Lyrik lika glad som vanligt jag oerhört klumpig cupen 2014 Började rida i sept
2013 efter 20 års uppehåll så jag var rätt ny på att rida och hoppa här

Carine ylar fortfarande att jag måste räta upp överlivet när vi tränar nu, men hon säger också att det är klart bättre och det märker jag med. Ska lägga en massa träning på kondition och bålstyrka under sommaren så jag och lyran kan fortsätta träna tillsammans. På söndag nästa vecka är det final i Bohuscupen och jag är redan nervös, men det ska bli kul också. Var skönt att nolla i söndagens pay&jump, jag vet ju att jag och Lyrik kan hoppa 90 cm bra, men mitt självförtroende är ju pinsamt dåligt... Inte så lätt att lösa när man har en massa negativt tänkande malande i huvudet. Depressionsmonstret gör ju knappast livet lättare, särskilt inte i sällskap av ångest. Tur att inte Lyrik plågas av dylika tossigheter! 

jag och Lyrik på framhoppningen i tanum, bohuscupen april 2015
fina kompisen i hoppspecialen sophie lundberg fotade

Älskar den hästen även om han är långt ifrån de heta och tossiga/känsliga hästar jag red som ung. Lyrik är av många sedd som stallets slöaste och segaste häst, men när man lär känna honom så är han en pärla även om jag ibland verkligen önskade att han hade mer egen motor. Kritiken vi får i hopp och dressyrbedömningarna är att mer tempo och mer ställning önskas. Lyrik är 15 år och rätt stel. Han har gått som ridskolehäst i fem år och lika lugn och fin som han är med nybörjarna och i handikappridningen, lika oerhört seg och stel kan han vara när man vill lite mer. Men vi börjar lära oss varandra och jag har blivit starkare i hela kroppen av att driva och rida honom även om vi har långt kvar. 

jag och lyrik i 90 klassen på bohuscupen 2015
bästa anna jorhage fotade!

Men jag älskar att han gillar att hoppa och liksom taggar upp och att han har ett modigt hjärta och om jag inte sätter honom helt fel framför hindret så hoppar han och gör allt han kan för klara det, även om jag varit en idiot och tryckt av ett språng för tidigt på en stor oxer. Han är en pärla! Han har verkligen fått mig hoppsugen, var ju en dressyrtjej i ungdomen och nu har vi börjat nosa lite på dressyren också. Men oj, vad jag har mycket att lära! För det märks ju att om jag gör rätt då kan Lyrik, men om jag inte gör rätt eller verkligen menar det jag gör så maskar han undan, han inte dum ska ni veta. Hade jag massa cash skulle jag rida och träna med honom varje dag och på sikt en egen häst, men där är jag inte, särskilt som jag i nuläget bara har jobb fram till slutet av augusti. Syns ju att jag fortfarande har en del att jobba på i hoppningen, men det är ett jobb jag gärna gör! Särskilt som Carine verkligen hjälper oss framåt hela tiden, hon är grym på det!

jag och Lyrik på framhoppningen tanum 2015

Imorgon är det träning igen och på söndag ska jag rida dressyr på morgonen och testa att rida LB:1 programmet på egen hand. Red ju LC:1 på pay&ride med ok resultat för två veckor sedan med tanke på att jag inte tränat dressyr för tränare. Så nu ska jag testa LB:1 och innan pay&ride i aug ska jag försöka rida dressyr och program för Carine så man får lite hjälp. I september är klubbmästerskapen och får jag/lyckas jag boka Lyrik så ska vi nog testa både hoppning och dressyr då, men det får vi se.

Hoppas att han ska hålla sig fräsch och inte råka ut för något, vore hemskt om han skulle bli halt eller något. Kommer ha tillräckligt med häst och ridabstinens när hästarna är på sommarbete fem veckor i sommar! Men först är det ridning i helgen, sedan hoppträning på tisdag, ridning på fre, hoppträning lördag och tävling på söndag! Sedan är det bara drygt en vecka kvar innan stallet stänger. Varvat med det ska jag jobba, hänga med Matte och Widar samt lyda läkaren och vila...Kanske kan jag tom stänga av en del av mörkertankarna som får mig att balansera på kanten hela tiden, det hade ju varit fint! Där är det ju Widar, Matte och Lyrik som är min hjälp helt klart, det är tur att de finns! En kul bonus när man kollar på korten är ju att man ser att jag tappat lite vikt, har mycket kvar, men lite skillnad är det ju trots allt!

just saying

försök att sova med sladdar och remmar

sladdar remmar och annat

Ja, men vad bra det här gick då, NOT....Tänkte lagt upp bilder på mig i full mundering, men det ser så sjukt ut så det skippar jag. Tänk själva att sova med en apparat fastspänd på magen, en mätare i rem under armarna och en över midjan/naveln.

Lägg sedan till en mätare i lång sladd på fingret och sedan plastslängar i näsan och med allt detta ska du sedan sova GOTT....öh hade jag sömnproblem innan så blev de ju inte bättre i natt. Men jag hoppas att de får ut lite data ur det hela iallafall så jag slipper göra om det.

Efter gårdagens episode där mitt blodtryck blev en grej igen så har jag vilat. Hela kvällen igår och hela morgonen nu istället för att åka till jobbet och sedan sjukhuset och jobbet igen.

Fick en akuttid till blodtrycksläkaren också då gårdagens övertryck slog rekord och undertrycket inte var långt efter och jag nära nog blev inlagd. Borde tydligen vara knockad, men jag känner mig ungefär som vanligt, bara väldigt trött och en massa huvudvärk. Antar att det blir en medicinjustering idag. Sedan ska jag hänga på personaldagen på jobbet, men kommer inta den lugnaste rollen av alla.

fingerpryl

Ska snart åka till sjukhuset för att hinna med allt och förhoppningsvis kommer trycket lugnat ner sig lite och jag får veta en massa bra om sömnen! Även om jag inte blir lika stressad som personalen på avdelningen över trycket, så blev jag skraj igår. Trycket har ju ändå varit hyggligt om än alldeles för högt, men inte så här igen liksom...

allt det här joxet sover man med....eller typ sover

tävlingsnervositet och sömnångest

lyran och jag på väg till hagen i sön på
medryttarridningen, avskyr att jag står
och putar ut magen...

Dax att försöka peppa upp sig inför söndagens deltävling! Är så attans nervös så fort jag tänker på det, får nästan yrsel av det. Oerhört fånigt eftersom vi ju är med för att få erfarenhet och ha kul med resten av gänget. Bara det att jag fått förmånen att hoppa för laget en omgång till är en sån bonus att jag egentligen bara ska vara nöjd och gotta mig åt att jag och Lyran får försöka igen!

Har kollat igenom filmerna från de två senaste pay&jumpens och förra deltävlingen för att få koll på vad jag gör fel, men också vad jag gör rätt när vi får till det. Försökte lägga upp filmerna på bloggen, men det bara strular så det blir pepp med bilder istället. Jag vet ju att jag och Lyrik kan hoppa, särskilt om jag rätar upp mig och håller ihop det.

Men man ska också veta att fina Lyran är en häst som är både lång och tung och helst undviker att samla sig och kräver att jag rider ihop honom så gott det går och jag är ännu inte duktig nog att få ihop honom helt än. Ibland när man ser honom gå lektioner så är han lång som en långtradare och gör inte en millimeter mer än han behöver. Å andra sidan blir han alltid happy av hinder på banan och det är väldigt sällan han stannar. Då är det helt enkelt för att jag satt honom alldeles för snävt mot hindret eller att jag inte rider framåt ordentligt.

fina lyrik på tävlingen i tanum 12 april

Förstår inte hur jag ska stå ut utan att rida honom i sommar, men med all oklarhet kring jobb osv så funkar det varken ekonomiskt eller tidsmässigt att hyra honom i sommar. Har antagligen bara en knapp vecka ledigt och hade det varit under ridskolans igångsättningsvecka så hade jag bokat in mig på honom då, men den veckan jobbade jag både kväll och dag så det funkade inte. Som tur är börjar ridningen i slutet av juli så uppehållet är inte jättestort, men ändock...

vi på framhoppningen

Nästa tävling är i allafall på Alleby ridklubb och det är tack och lov inte så långt att åka, inte som när vi åkte till Tanumshede sist. Kommer antagligen att komma hem i lite bättre tid den här gången och jag är inte lika skräckslagen över att behöva köra med transport! Dessutom vet vi nu att herrn inte är lättlastad så linor och godis är framplockat så att vi förhoppningsvis slipper en stressad häst och en människa med sönderdragen axel (läs jag). Startar i senare delen av förklassen och skulle bli grymt glad om vi nollade och jag fick med en rosett hem =) Startordningen i laget bestämmer Carine samma dag, men storås lag startar sist av lagen så man kommer antagligen hinna förbereda sig bra!Lyrik är rätt stel så man behöver skritta fram honom en lång stund för att komma igång. Trist nog såg det ut som att det kommer regna på söndag och hur kul är det att behöva skritta fram och hoppa fram i regn...?! Nä, hoppas vädret stabiliserar sig!

På lördag är det iallafall lektion i hoppspecialen (längtar som vanligt) och sedan ska jag hämta transporten och efter det är det tvätta och fläta hästar som gäller samt putsa upp alla saker och packa transporten. Sedan ska jag hinna hämta grejer och ev pengar från lördagens barnmarknad innan jag åker hem och försöker sova utan att få psykbryt. Är vansinnigt trött efter en vecka med massor av jobb, hämtning och lämning och vardagspyssel då Matte jobbat borta i veckan samt att ångesten varit massiv vilket gjort att jag inte sovit mer än max ett par timmar per natt. Lyckades ju med konststycket att vara vaken hela natten häromnatten genom att älta allt och ingenting, fint jobbat liksom. Ligger fett efter med sömnen och det minskar ju inte ångestpåslaget precis. Hoppas verkligen att jag får en läkartid snart för det måste gå att få sova även om jag inte går på alla mediciner som jag satt ut. Hela jag vill och behöver få sova och likförbannat så är allt så uppvarvat och ångestmalande att det inte funkar. Inte bra laddning inför en tävling precis. Särskilt inte när man jobbar heltid och dessutom är förälder. Men man vänjer ju sig galet nog, fast jag är ju trött hela tiden, både mentalt och fysiskt. Nog om det, är med skräckblandad förtjusning jag ser fram emot helgens öden och äventyr!

ångest

 Jag önskar verkligen att det finns en off-knapp. Har haft seriösa ångestpåslag sedan jag öppnade ögonen fem i sex efter en natt med knappt två timmars sömn. Är inne i en dålig vända, ångest som går på repeat för allt och ingenting och måendet är bottenlöst. Ingen samtalstid eller läkartid den här veckan och hade behövt båda. Inget jag gör känns bra nog, det finns ingen som helst lust att vilja existera när jag vaknar på morgonen om jag ens sovit. Tankarna på nätterna är svarta och det är tämligen omöjligt att se någon som helst ljusning.

Kramar liten allt jag kan och medan han är vaken så är jag så fokuserad på honom och vardagsgöremål så att jag inte ska drunkna och bli liggande i en ångesthög. Nu sover han och Matte jobbar borta några dagar och det tar så mycket kraft att hålla ihop allting. Kräver väldigt mycket kraft att funka på jobbet och hantera resten när man bara vill gömma sig under täcket och inte kliva upp igen. När allt känns meningslöst och att man är en värdelös varelse som ändå inte kan tillföra något som människa.

Klart jag fattar att det påverkas av minimal sömn, brist på mediciner och samtal, en balansgång på kanten, men jag blir så oerhört trött på darret, vingligheten, paniken, ångesten och alla jobbiga tankar som knappast vill en väl. Så trött. Försöker verkligen fokusera på allt bra som jag har omkring mig, men det funkar inte så. Vet inte ens hur jag ska kunna sova i natt, det är inte så lätt när snurrat drar igång och liksom vägrar stanna upp och stilla sig och för att få ro att sova måste det bli lite stilla.

...

förmiddagen med Lyrik, vår, sol och allt

Har haft en väldigt fin dag med en förmiddag i stallet och en eftermiddag med Widar och Matte i Botaniska trädgården. Allt sånt som ska ge energi, go feeling och lite lugn i själen, för så har det ändå känts mestadels i stunden. Borde sålunda kunna må fint och gå och lägga mig och somna. Istället har jag så mycket ångest att jag får yrsel, bra va? Jävligt bra, tack för det liksom. All skit, negativitet och ångest smashar en i huvudet så att hela världen rycks undan och mörkret väller in. Kan inte andas, kan inte tänka, kan inte sova och jag behöver verkligen sova. Varför i hela friden kan jag inte bara få ha lite lugn och ro i själen så jag orkar vidare?

eftermiddagen i botaniska med Matte och Widar
Widar visar koncentrerat sitt monster (trädgrenen)

Lyrik och gårdagens ridning

Ska snart åka till stallet för lördagens hoppträning på Lyrik. Älskade hästkraken som var måttligt road när jag igår provade ut täcke och nya lädergrimman. Täcket är i minsta laget över bogen, men ska spänna ut det så blir dte fint. Nya lädergrimman satt jättefint och jag tycker hela han blev fin. Han däremot var ju måttligt road. Han hatar när man ska spänna täcket i bogen, lika mycket som han hatar när man spänner sadelgjorden även om det bara är ett hål och man ser hur det glipar mellan gjord och mage....Dessutom är den kära hästkraken nästan omöjlig att fota i stallet, han bara surar och ruskar på sig, tokhäst. Har fixat transportskydd också så nu kommer han kunna åka fint i transporten när det är tävling nästa söndag!

Lyrik

Vi hade i allafall en riktigt bra lektion för Carine igår, attan vad hon var på oss när det gällde sits och form. Jobbade mycket med samling och galopparbete och vid ett tillfälle i galoppen orkade jag inte hålla ihop honom och släppte ut tyglarna för mycket och vad händer? Jo, Carine som måste ha ögon i nacken ylar Beeeea vad gör du, du har ju släppt tyglarna och ja, hon ylar så det hörs över hela manegen och det är bara att samla ihop sig och skärpa sig! Jag vet banne mig inte hur hon gör för igår på gubb&tantlektionen så var vi tio pers, men hon har skruvat upp nivån och kraven på den lektionen också. Det är en drop in lektion så även om det ofta är ungefär samma personer som rider så är det lite olika nivåer och oftast några nya, men Carine fixar verkligen att hålla efter oss allihopa och i slutet av lektionen går överlag både hästar och ryttare i bra form.

Lyrik måttligt road

fina killen

Det är skitkul, men jag har träningsvärk för det var mycket magmusklejobb efter att hon varit på oss ordentligt om sits och hjälper. Men det är kul att se att det går framåt och att kunna kliva av efter ridningen och inte vara död fast man slitit innebär ju att både styrka och kondition går framåt. För ett år sedan hade jag dött efter en lektion som igår. Att sedan skritta ut på slingan medan våren känns och vitsipporna blommar är en skön bonus! Det bästa att idag hopptränar vi och imorgon är det dressyrprogramsträning. Nu har ju jag och Lyrik mil kvar till ett schysst ridet dressyrprogram, men vi måste ju börja någonstans och det börjar med träning!

skrittrundan efter lektionen

Som vanligt höll Lyrik på att käka upp mig i boxen och hötte med bakbenen, men vi hade också stunder av kliande och kelmys. Att bara kela med honom en stund är så skönt, värsta lindringen av all oro och ångest som studsar inom mig. Är och balanserar på gränsen hela tiden och står knappt ut med människor överhuvudtaget. Går illa ihop med att jobba med människor, vara sambo och mamma och då är det skönt att bara stå en stund med en häst som bara är varm och lugn och ha fokus på en enda sak en stund. Känner mig så oerhört splittrad och trött, men en del av det försvinner för en stund i stallet och det är lite magiskt. Jag älskar liten och Matte, men måendet gör det svårt att orka med mig själv och då även att orka med någon/några andra människor även om man vill. Men att vara i stallet och sedan vara med fina familjen är ett bra upplägg!

tungt

Tänker ibland på vad man släpper ut på bloggen, vad som finns där och hur mycket av allt det mörka inte släpps till allmän läsning. Det finns så oerhört mycket svårt och jobbigt som stannar inom mig, som man inte kan sätta ord på för orden blir banala, tomma, inte tillräckliga eller så skulle de rätta orden vara för starka för vem som helst att ta del av. Vissa saker är så smärtsamma att jag inte ens kan säga dem högt för mig själv eller i rummet hos psykologen. Vissa saker får mig att må fysiskt illa för att det gör så ont att jag inte kan vara kvar i det. Andra saker skulle antagligen skrämma människor i min närhet och det vill jag inte. Vissa saker kan man inte ens skriva ner för det är för smärtsamt att se dem i ord.

Men allt det lever runt i huvudet och inom mig och får så klart effekt på hur jag mår och hur jag orkar med vardagen. Att jag dessutom står utan mediciner i och med att vi försökt bli gravida genom att återföra embryon från den IVF-behandling som gav oss Widar gör det än svårare. Anledningen till att jag satt ut alla mediciner som jag egentligen behöver för att orka med allt är ju att vi under våren försökt få barn igen. Försök som gått åt skogen och som gör det oerhört svårt att orka hålla ihop allt.

Kämpar dagligen med att få ihop dagen och inte gå ner mig i depressionen igen och det är vansinnigt mycket tyngre utan mediciner. Mediciner som jag måste avstå från om vi ska göra något mer försök innan tiden för embryona löper ut. Det är kostsamt, både i känslor och pengar och varken min kropp eller mitt psyke går särskilt väl ihop med hormoner och misslyckanden.

Håller mig uppe med hjälp av Matte och Widar, ridningen och vardag som tex att sköta jobbet istället för att ligga hemma och drunkna i allt. Psykologsamtalen hjälper i bland och är meningslösa ibland. Smärtan i själen som jag går runt med går inte bort och ibland vill den inget annat än att radera ut allt. Det är inte lätt och utan de som jag har att hålla mig i hade jag drunknat helt. Bilden nedan ger en liten fingervisning om hur det känns, inte lätt att få styrsel och mår bra då...Jag kan inte ens med ord beskriv hur stort ångestpåslagen är vissa stunder, hur jag inte kan andas för varje andetag gör ont och bristen på livslust kan överskugga allt.

känslan

lite pepp

lite pepp till mig själv

faller fritt

Kanske låter vackert, faller fritt... gillar ju att falla fritt i ett hopp, falla när det finns ett hopp, vara fri i hoppet, falla fritt och kunna landa, som när jag hoppat fallskärm, falla och landa som jag gjort förr.

Men när man faller handlöst, genom psyket, genom sitt mående, genom tankar och ångest som får en att spinna allt snabbare, okontrollerat ner i mörkret utan hopp om att landa mjukt eller åtminstone landa hel då är det inte vackert. 

Finns inget vackert i att rasa igenom så fort att det gör ont bara att finnas till. Att andas, att röra sig gör fysiskt ont och känns nästan oöverstigligt. Att se solen, ljuset, grönskan, sin älskade unge, livet och veta vad som nyss gått förlorat, vad som inte fick bli och aldrig kan få vara med gör så ont att jag mår illa.

Förstå mig rätt, jag är så tacksam över det jag har och jag har allt jag behöver och det borde vara tillräckligt, det borde det verkligen, men det tar inte bort allt som gör ont, ångesten, mörkret, alla om, alla misstag, allt som gång på gång lägger sig över mig och dränker varje tillstymmelse till vänliga eller positiva tankebanor. 

Jag faller fritt och jag vet inte hur jag ska stoppa det, ibland vet jag inte ens om jag vill stoppa det längre... man orkar bara kämpa så mycket, till slut är orken slut och jag kämpar varje dag, varje jävla dag med att överhuvudtaget gå upp och vara med en dag till när allt inuti bara vill slippa. Det borde inte vara så svårt väl? Det borde inte göra så ont att andas väl?