viktigt

viktigt

mother

=)

Murphy´s law for moms

hm ja, jag känner igen mig iallafall

Mor och son ser ut över Vättern

Mors dag - bakgrund

Surfade in på Wikipedia och hittade detta om Mors dag och varför vi firar det.

Mors dag är en högtid som uppmärksammar moderskapets mödor och glädjeämnen och firar minnet av ens moder, men är även en kommersiell högtid som i Sverige inträffar den sista söndagen i maj. Dagen är officiell flaggdag i Finland.

Dagen introducerades i Philadelphia 1908 av Ann Jarvis för att på årsdagen av hennes egen mors, bortgång hedra dennas minne. Den 10 maj 1908 hölls därför en gudstjänst med fokus på fjärde budet och moderskärlek. Dagen spreds i resten av USA under de närmaste åren och blev 1914 officiell helgdag. Även till Europa kom seden, först till Storbritannien och sedan till Skandinavien. I Sverige firades mors dag första gången 1919. Det var dock först många decennier senare som dagen uppmärksammades i större omfattning. 

I The Encyclopædia Britannica heter det: "En högtid som härrör från modersdyrkan i det forntida Grekland. Regelrätt modersdyrkan med ceremonier för Kybele eller Rhea, gudarnas stora moder, utövades den 15 mars över hela Mindre Asien."

Mors dag firas i de flesta västerländska länder, men på olika datum: I Spanien är mors dag första söndagen i maj, i USA, Danmark, Tyskland och Finland andra söndagen i maj, i Storbritannien och Irland fjärde söndagen i fastan, i Norge andra söndagen i februari, i Sverige sista söndagen i maj.

Till alla mammor därute, ha en fin dag och ta hand om er!

Ni är bäst!!!

Mors dag mys

frukostmys

mors dag present

så fint!!

bollbus efter frukosten

Min fina familj har firat mors dag med mig idag. Hur gosigt som helst, blev både glad och rörd.

En mammas lyxpaus

Medan Matte, Tony och Widar var och handlade ikväll bläddrade jag i nya Amelia, facebookade och åt en minisnickers. Vardagslyx för en trött mamma!

Inte för svaga mammanerver

Vi hade en rätt ok kväll till vi kom fram till moment sova för natten, nattning enligt lilla fem minuters metoden. Det började lugnt, lite jollerprotest, pip osv, det förvandlades snart till 45 min gallskrik, hosta och kiknanden och en darrig mamma och lite stadigare pappa fortsatte det hela. Efter 45 min somnade liten, troligen till vår och våra grannars lättnad. De har sitt sovrum ovanför vårt extrarum som nu blir Widars rum...

så här mysigt var det INTE

Dessvärre börjar han pipa nu igen och jag hoppas att han inte börjar om.

5 minuters metoden är INTE för svaga mammanerver för det skriker i hela kroppen om att få lyfta upp honom och låta honom somna hos oss som vanligt....

Satt i soffan med knutna händer och höll i filten för att inte springa in där stup i kvarten.Jag hoppas innerligt att detta ska fungera. Verkar dock som han somnade om lilla killen, det är tufft att bli äldre. Känns tunt med klyschan om att vi gör det för hans och vårat bästa...hu

BVC och sånt

Vi kom iväg som vi skulle, Widar var synnerligen missnöjd över att jag hade mage att väcka honom för att klä på honom och rulla ut till spårvagnen. Sällan har han sett så sur ut. Var som han tänkte, vad sysslar människan med, ska hon väcka mig nu när jag sover?

På BVC gick det iallafall väldigt bra, han är numera 70 cm lång, en bra bit över normalkurvan och väger hela 7365 gram. Sprutan får han ta vid 6 månaders kontrollen då det även är läkarbesök eller om man ska kalla det besiktning. Känns faktiskt lugnast så och idag är vår goa kille tillbaka som har busat massor. Han låg i liften och flörtade med städerskan på BVC tex...

Efter det gick vi och fikade en timme på DaMatteo, underbart surdegsbröd och Widar den ängeln, han sov trots att de gjorde cappuccino och annat oväsen inne på fiket.

Sen var det dags för föräldragruppen och ja, det började väl ok. Förde lite vanliga diskussioner till allt blev som sist eftersom alla andra har sovande, ätande fantastiska småbarn som inte skriker. Grejen var att vi pratade sömn och jag nämnde att Widar skriker en del och som igår tex, orkade inte säga att han skrikit hela dan utan tog kvällen, skrik 1 tim, 45 min och att inget hjälpt och detta förekommer även om han är helt frisk. BVC sköterskan menar att det är inget farligt att barn skriker när man ska införa en sömnrutin osv och då kom ju frågan upp hur länge ett barn kan skrika. Widar har onekligen rekordet.

 Iallafall en mamma säger när jag sagt hur länge Widar skriker att hon minsann tar upp sitt barn då och bär det ungefär fem minuter och lägger ner det och tar sedan upp det igen om det börjar skrika och så kan man ju pröva att göra.  Nä hä...så hon tror att jag låter Widar ligga och gallskrika för skojs skull...Sa att jag minsann tar upp Widar också, men han fortsätter skrika och det är det som är kruxet...Ja, det var ju tråkigt säger BVC sköterskan... Inga tips, inga råd...ingenting. Kände mig som en kass mamma av alla stirrande blickar, men det är väl självklart att jag tar upp honom eller hur?! Om inte annat för att man inte fixar hans gallskrik det gör ju ont i mig med då. Ja, jag fattar, någon vill vara hjälpsam och dela med sig, men det kändes mest som om nån måste tala om för mig att ta upp Widar, som om jag inte skulle förstå det själv.

 Ja, så där fortsatte det, vi fick se en film om säkerhet, lite info, men rätt meningslöst. Sköterskan som har kursen är bara så kass och osäker så det ger ingenting tyvärr. Alla har ju lugna fina bebisar som ammar och allt är underbart...Sedan skulle alla gå och fika i samlad trupp och ja det hade varit nice om man orkat, jag ville bara bort. Men det är en träff på stadsbiblioteket om ett par veckor som hela gruppen ska gå på och det kan nog bli ok.

Ok, jag är nog lite överkänslig, men det blir så påtagligt när allt verkar så rosaskimrande och går som på räls att jag känner mig så kass som inte fixar att uppnå det jag också. Men Widar är iallafall den sötaste bebisen och han busade bra medan vi var där.  Men visst skulle jag också vilja ha en bebis som somnar sju och vaknar sju, sover och är glad på dagarna, att allt känns toppen och jag och mitt barn är det bästa i världen och allt är naturligt och jag ammar så mycket att jag inte ens vill att min son ska somna utan mig...

Men jag har inte det, å andra sidan är jag så tacksam när vi har en så bra dag och natt som vi haft den senaste natten och idag. Har dock känt mig så låg idag och det bidrar nog också till att det känns så tokigt. Vi drog runt lite på stan själva jag och Widar och sen gick vi hem och busade till Matte kom hem.

Kanske lite hopp

Följetongen med fk fortsätter kan jag säga. Men efter en massa samtal så kanske jag ändå kan få ut min halva föräldrapenning och det är iallafall några tusen vilket är en hjälp. Sjukpenningen lär jag väl få se mig i himlen efter. Har pratat med läkaren också som ställde sig oförstående, det har tydligen inte varit några problem tidigare, men han skulle iallafall ringa FK också. Han blev smått bestört och menade på att eftersom jag egentligen borde vara sjukskriven mer och bara vila. göra trevliga saker, sjukgymnastik, samtal och medicinering osv så borde jag naturligtvis ha sjukpenning.

Tänkte på allt jag skriver här, det kanske verkar som om jag mår toppen och gör en massa trevliga saker, men faktum är att det inte är så rosenrött och det positiva ni läser är också det enda som jag orkar göra på en dag vilket ofta innebär en sak på en hel dag...

Har känt att det är dumt att informera hela världen, men har fått en massa frågor till mailen och jag orkar inte riktigt svara på allt indviduellt. Och jag har inget att skämmas för och det är jättevanligt så jag tänkte att nu skriver jag som det är och det är att jag förutom bäcken och handproblem även är sjukskriven för förlossningsdepression. Inte psykos el liknande utan förlossningsdepression/graviditetsdepression och medicinerar för det sedan en kort tid tillbaka. Men detta uppfyller alltså enligt fk ingen som helst aktivitetsbegränsning utan jag har full kapacitet trots att det är ett skämt att påstå det. Jag behöver verkligen hjälp och avlastning för att orka även om en del kanske tänker att det är väl fan inget att ta hand om en bebis hur svårt kan det vara?!

Kolla på länkarna minbebis , 1177.se/artikel, förlossningsdepression. Det drabbar ca 12% av alla kvinnor som får barn och ingen kan säga exakt varför. Det man får höra är att det är hormoniellt och att det kommer bli bättre och lite bättre är det nog. Jag gråter inte lika hysteriskt stup i kvarten och det är ju en fördel. Nåja, så är det med det, men idag är det som sagt inte roligt, inte roligt alls. Men det ska bli skönt med en utflykt och hjälp några dagar framöver.

Jaha, så har man outat att man ingår i gruppen som drabbas av psykisk ohälsa också...Passar väl bra då man i år från handisam drar igång en kampanj om psykisk ohälsa som kallas för (H)järnkoll. Hur vanligt det är med psykisk ohälsa och att vi behöver ändra attityderna gällande det. Nåja, skriver inte för att efterfråga medlidande och anant tjafs utan mer för att så många av er varit jättegulliga och frågat och oroat er. Tack, det värmer, men vi jobbar på det och det kommer bli bra! Kram på er!

Föräldragrupp eller välkommen till det naturliga livet...aaaaaaaaaaaaaaaaa

Japp jag har varit på föräldragrupp på BVC med min lille Widar som valde att inte freaka ur allt för mycket. Jag däremot kände att jag höll på att freaka ur. Ja, ok det kanske inte var lika illa som föräldrautbildningen där alla var så rosa fluffiga och naturliga, men var fan kommer alla dessa perfekta mammor med sina sovande barn ifrån???!!!

Hur 17 kommer det sig att jag är den enda som tycker att hemma livet kan vara skitjobbigt?? Ja det har sina fina stunder också och det är häftigt att följa alla framsteg, men ändå.

Ska börja från början så får ni väl säga om det är jag som är tokig och överreagerar eller inte. Inte 17 vet jag. Tycker ändå att jag försöker vara öppen och positiv, ja go vänner, jag försöker faktiskt så det så.

trött liten

Iallafall, travar dit i tid med en halv kinkig Widar som tack och lov gillar att kolla in andra barn och spännande miljöer vilket gör att han blir lite gladare när vi kommer in. I rummet finns 7 andra mammor med barn i 2-6 månader och en BVC sköterska som presenterar sig med att hon har egna barn och inte har jobbat på BVC så länge.

Hon ter sig väldigt osäker och jag är grymt glad att hon inte är Widars BVC sköterska för detta trevande osäkra intryck och veligheten med de svar hon ger får mig att få spader. Inte funkar hon som gruppledare heller, återigen en BVC sköterska/barnmorska som ska skippa det här med grupper. Skumt med tanke på att alla har sådana här grupper om och om igen och hon berättar att hon haft flera grupper.

Eftersom det är första gången så ska alla presentera sig och sina barn och det är lugnt. Sedan börjas det. Vi ska välja varsin bild och prata om den och det finns ungefär tjugo bilder att prata om. Samma idioti hade vi på föräldrautbildningen och det var då folk snackade om att föda barn är att bestiga berg och annan skit.

Vi skulle nu prata om den första tiden som varit, med barnet, med våra sambos osv eftersom det inte bara föds ett barn utan det föds även en mamma och en pappa....detta är BVC sköterskan så glad över att hon satt upp orden på väggen. Ja ni fattar läget. Och då är jag tillbaks på föräldrautbildningen för det visar sig att alla dessa mammor har barn som ammar, sover och gör allt rätt. En mamma är lite trött och skulle vilja åka på sem. Vi snackar barn som från 2 mån eller direkt funkat att mata och lägga var som helst när som helst och som uppenbarligen läst de sömnråd om att sova 16-20 tim per dygn som finns att tillgå. Dessa råd har tydligen min son missat fullständigt.

Jag är den enda mamman som ger ersättning, för alla andra kan ju amma och varför ska man ha sömnrutiner, mitt barn sover ju ändå säger de.

aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa, jag tror jag freakar ut. Min bild symboliserade en sovande harmonisk bebis för det är vad jag önskar, precis som jag vill gå ut och tjejsnacka en kväll, ha egentid, kunna slappna av utan att nerverna studsar högt när Widar gnäller för att när som helst kan han börja gallskrika. Ja det har blivit bättre, mycket bättre, men det är inte bra.  Men i denna grupp är jag återigen annorlunda för de andra upplever det inte så. En beskriver det som att övergången till barn och familj inte varit svår alls, det känns alldeles naturligt. Jag tror jag ska radera det ordet och nästa person som använder ordet naturligt och barn i samma mening kommer jag få bryt på. Det naturliga livet...jo men tjena.

Ja, jag kanske är överkänslig, men jag skulle nån gång behöva höra att andra mammor tycker att det kan vara skitjobbigt, att de inte heller kan sova, varva ner, att de saknar att jobba, resa och ibland kan önska att livet var som innan med bra lön, enkelheten och det egna snurret. BVC sköterskan försökte lyfta det, men eftersom alla andra tydligen känner sig så nöjda så vart det inte mycket gehör. Bara jag som ville att vi skulle snacka mat och sömnrutiner framöver, de andra ville veta säkerhet osv till de börjar gå, fan det ligger ju en evighet bort. Men säkerhet är viktigt så det är ju bra att det kommer med.

Men det är klart om ens barn somnar 8-9 på kvällen du får väcka honom en gång på natten för att få honom mat och sen sover han till åtta på morgonen så har man ju inga problem...detta gjorde de andra barnen, fattar ni, från 2 mån och uppåt.

min humla

Bara för att ni inte ska hata mig så vill jag göra klart för er att jag älskar Widar över allt annat, jag trodde inte man kunde känna så mycket för en liten kille och jag skulle för allt i världen inte vilja vara utan honom. Men det är inte bara fluff att vara hemma. Man mår inte alltid bra. Han är inte alltid goaste grabben. Jag skulle bara vilja dela det med någon annan som upplever samma sak ibland.

Widar valde dessutom att få bryt när han käkade i rummet och när det var klart kräkte han ner mig och sig själv och la en enorm bajsblöja så vi fick stressa ut och byta på allt. Han väljer sina tillfällen. Men han var lite busig och go sen så det var bra. Han snackade på babyspråk med en kille bredvid oss. Undrar just vad de sa... För övrigt så var Widar längst och klart sötast, hm jag är inte alls partisk...*s*

Vacker promis hem genom
 parken

För övrigt så undrar jag hur 17 alla dessa mammor kan se smala och fräscha ut redan??? Samma sak på babysimmet, mammor i bikini, smala, platta magar, ja men tjena var 17 kom det ifrån? På babysimmet var det en mamma som var lite babymullig, annars var det bara smala tjejer med platta magar eller en lätt liten rundning och där var ju bebisarna 3-9 månader. Jag måste börja träna alltså. Någon som har snabbtips på hur man får bäckenet att sluta göra ont?? Gick hem idag med vagnen och ja, jag har ont, igen. Man skulle ha ammat alltså det var ju det enda gemensamma mammorna hade idag, det ger tydligen smala mammor.

Nåja, vi har ett par gånger till och vem vet, kanske blir det bra?!