tisdag, en salig blandning

jag och lyrik på framridningen i tanum
bästa sophie lundberg fotade

Lite glad trots att regnet öser ner idag och ikväll. Hade en halvdan början på dagen med taskig sömn och ingen jobblust alls. Väl på jobbet så piggade humöret upp sig lite när man träffar deltagarna och dagen rullar igång med friskvård. Varje tisdag åker vi till ett ställe, gymmar, konditionstränar och simmar som en del i rehabiliteringen. Min grej sedan ett i våras är att simma med ett gäng av deltagarna och det plaskas, kämpas, skrattas och simmas en massa längder.

För egen del är det bara bröstsim som gäller, det enda jag kan och många av deltagarna varvar mig lätt när de crawlar och flyter förbi, men det bjussar jag lätt på. Idag lyckades jag för andra gången att simma 1000 m och det är inte illa för någon som inte simmat så sedan högstadiet! Hade inte tänkt simma så långt idag eftersom jag visste att jag behövde pigga ben till ridningen i eftermiddags, men när jag kom förbi 500 m och sen 750 m utan allt för stora bekymmer så ville jag så klart fixa 1000 m igen och var seriöst nöjd att jag orkade det igen!!

Efter lunch så drog jag på läkarbesök och sköterskebesök. Den läkare jag hade idag har jag träffat en gång tidigare, yes, tänk att träffa samma läkare två gånger, det ni! Men han är en speciell varelse och idag fick jag en del tips som jag nog noterar som galna och inte alls kommer ta till mig. Läkare är oerhört märkliga. Men det blev lite mediciner att testa och kanske kan det balansera upp mitt mående en del och det kan behövas.

Helst hade en del av mig velat sätta in den medicinering som jag satte ut i höstas, men med tanke på de försök som görs så är de medicinerna inte ett alternativ. Nu handlar det mest om sånt som kan hjälpa mig att sova och försöka stabilisera upp måendet lite. Kan inte säga att jag har någon tilltro till det då jag haft dessa mediciner tidigare utan att få någon effekt och när jag sa det så hade läkaren ett tips på hur man optimerar tabletters effekter och då blev jag bara trött....för att inte tala om hur trött jag blev när han ville tipsa mig om livsåskådningslitteratur för att förbättra mitt mående....ja, jag skrev det förut, läkare är märkliga. Hade varit bättre han skrivit ut ridning på recept för det är något man mår bra av. Känns lite som ett misslyckande att behöva ta mediciner igen, men kanske ger det lite hjälp att orka? Måste hur som få ordning på sömnen!

Efter det märkliga besöket var jag förbi en sköterska för blodtrycket och det är fortfarande högt, men stiger iallafall inte och det är tur det iallafall. Blev tillsagd att vila så mycket som möjligt, men ändå ok att tex simma och rida om jag gör det lugnt och vilar. Känner mig klart lugnare nu än förra veckan då jag blev skraj. Ja, det är idiothögt, men förhoppningsvis blir det snart bättre och jag mår egentligen inte så dåligt av det. Men känner ju att orken är minimal och andfåddheten är påtaglig och huvudvärken är värre än vanligt, men det är ändå bättre nu än förra veckan. Så jag vågade knata genom ösregnet till spårvagnen och drog till stallet. Fick gå i regn från vagnen till stallet också, men sedan kom jag in i stallet till en sovande Lyrik och då kändes livet lite lättare.

jag och Lyrik, sophie lundberg fotade

Lyrik hade nog tänkt att han skulle kunna sova till kvällslektionerna började så han var skitsur i boxen, han har seriöst stora tänder när han är sur och en vacker dag lär han väl få tag i mig, men än så länge skäller jag på honom och han surar. Det ingår liksom. Å andra sidan fick jag klia honom i pannan idag så han nästan somnade, fina killen. Men väl i ridhuset, vi red inne eftersom himlen öppnade sig, så var han en pigg kille. Red fram tillsammans med Saga som jag skulle dela lektionen med. När Carine kom fick hon hjälp att bygga fram hinder och sedan började det roliga. Vi körde olika hoppövningar och band ihop det till en bana med hinder på 85-105 cm, varav ett par språng på en rejäl oxer och ett högt koppelräck.

Var skitkul och Lyrik var jätteduktig. Såklart blev jag trött och orkade inte riktigt hålla ihop honom och föll fram med överlivet vid två tillfällen och direkt kom nerslagen. Men förutom det gick det riktigt bra och det var en klar pepp inför helgens tävling. Dock skulle jag fan behöva silvertejpa överlivet i upprätt position....har inte riktigt funderat ut hur det ska gå till dock...Kommer lägga en del träning på corestyrka och kondition i sommar!

Saga och Tintan var också jätteduktiga, är så kul när man ser att ekipage utvecklas och det gör dessa två verkligen och de ska vara med i förklassen på söndag! Skulle också vilja ha en egen häst att träna och tävla! Men till dess är det jag och Lyrik, älskar den modiga hästen även om han inte är en piece of cake att rida. Blev en massa godis och fix till lyran efter träningen och jag hann putsa av träns och sadel lite också. I helgen blir det ju hästtvätt och putsning av alla hästgrejer! 

David filmade så det kommer nog filmer framöver, har inte fått dem än. Men vi hann kolla på dem efter träningen och där ser man såklart alla missar man gör, men också det som stämmer emellanåt. Man hör även Carine när hon ylar på oss och hon var på hugget, men det är häftigt för hon är med i vartenda språng vi tar, före, över och efter hindren och förhoppningsvis sitter det kvar till tävlingen. Sedan är hon ju rolig i hur hon på privatlektionerna bara höjer upp hindren flera hål på en gång och sedan ska vi bara rida på. Ingen tid till tvekan och lika bra är det. Sedan efteråt får man veta höjd och bredd och då bara ler man och klappar om bästa Lyrik. Nu gäller bara att jag rider ordentligt i helgen och inte faller samman av nervositet så borde det gå hyggligt. 

Startlistorna för söndagen har kommit upp på equipe och jag startar som nummer 19 i förklassen och sedan går laget ut som nummer två i lagklassen så jag kommer iallafall slippa vara nervös hela dagen, har startat sent de andra gångerna och hinner stressa ihjäl mig under tiden. Är skönt att vi inte behöver köra transport utan att Lyrik kan gå in i sin box och äta och dricka mellan starterna och jag vet var allt finns. Sedan kommer det vara skitnervöst att hoppa inför hemmafolket....ojoj liksom...

Kunde i allafall knata genom regnet till spårvagnen med en go feeling i kroppen, klart bättre än den totala känslan av misslyckande som fanns i lördags. Behövde verkligen den här träningen! Nu blir det lite lättare ridning i helgen och sedan tävling! Väl på spårvagnen så kom tröttheten i kapp och jag kände hur sjukt trötta mina ben var. Först simning, sen promenad, sen ridning och det krävs en del drivning på Lyrik och så promenad igen...Kom hem till Matte som fixat käk och Widar som var pepp inför att kolla på barnprogram med mig! Det är inte fel en tisdagskväll!

första juni i ett inlägg

typiskt väntrum, bild google

1 juni idag och det märks inget vidare på vädret. Kallt, regn och en gnutta sol och i morgon är det klass 1 varning på grund av blåst och regn. Maj har varit den kallaste och regnigaste maj på många år och det enda positiva är väl att alal blommor inte blomamr över direkt. Men jag har min utslitna vinterjacka på mig fortfarande utan att svettas ihjäl och det är ju helt galet. Nog för att den är tunn och jag har ingen fleece i den nu, men vinterjacka på första juni???? Nåja, det är vad det är, men förhoppningsvis vänder det i veckan. Kan eventuellt bli sol och 20 grader varmt i helgen vilket gör att ridbanan kan torka upp och det kan bli schysst att avsluta Bohuscupen på Storås utebana. 

Är redan skitnervös inför söndagens tävlingar och försöker hålla det ifrån mig. Ska ju bara försöka ha kul och bara vara glad att vi får försöka igen! Har dessutom varit modig och ställt mig på kö till dressyrspecialen så får vi se om jag kan lära mig lite mer av det också. Men det är fullt och kö så det händer inte den närmsta framtiden.

Har jobbat idag och hunnit med att sitta i olika väntrum. Så mycket väntrum jag har suttit i de sista åren, alla dessa väntrum. Är en märklig känsla i väntrum, vad är det man väntar på? Väntar bort tiden. Känner mig ofta både obekväm och ångestpåverkad medan jag väntar. Idag har det handlat om att kolla blodtrycket som tack och lov visade på lite lägre än 190/125 som i förra veckan. Det är inte mycket minskning, men betyder ändå att kroppen försöker svara på medicinjusteringen. Har försökt vila jättemycket också och köra avslappningsövningar igen. Inte helt lätt när ångesttåget rusar genom huvudet och bröstet, svårt att stoppa när det kör över en och jämnar en med marken. Slår under fötterna på en så man bara darrar eller snarare skakar. 

japp, mitt blodtryck förra veckan 190/125....
lite lägre idag tack och lov

Skulle för en enda gångs skull ha en ångestfri dag, en dag utan negativt ältande där man bara kunde känna att det var ok att gå upp och vara, men det lär väl inte hända den närmsta framtiden. Det andra väntrummet var hos psykologen och dagens samtal var skitjobbigt. Hamnade i gamla minnen och höll på att få panikbryt. Hon försöker rucka på allt negativt som pågår i mig och det är inte lätt. Det gör ont när hon visar på att det jag tyckt varit normalt egentligen är åt helvete och inget en människa skulle behöva acceptera, men som för mig blivit mitt eget under åren som gått. Det är märkligt och det är oerhört svårt att tro på förändring och förbättring när man upplever att man balanserar på kanten hela tiden. 

Väl hemma var jag helt slut, något Widar och Matte också var så vi var rätt utslagna under kvällen. Fick iallafall mysa med liten och det gör gott. Det gör gott i själen att kramas med lillkillen, eller bara ligga tillsammans i soffan och kolla på barnprogram medan hans älskade Herr delfin simmar efter fisk på vardagsrumsgolvet. Prata om hur dagen varit på förskolan, om uppfinningar, ideer och kittlas till liten nästan kiknar. Måtte han aldrig tappa sin glädje och nyfikenhet! 

Imorgon blir det fullt upp igen, drar tidigt till jobbet. Blir friskvård, troligen simning och träning med deltagarna på förmiddagen, köksfix, pappersarbete och sedan vid halv två ska jag vara på läkarbesök och sköterskebesök. Sedan blir det full fart till spårvagnen och ut till stallet för hoppträningen inför finalen och tävlingssnack. Längatar som attan till stallet, men innan dess är det en hel del pappersjobb och annat som ska fixas. Mår för det mesta väldigt bra i stallet och då är det väldigt skönt att vara där! Lär dock bli dyngsur när jag går från spårvagnen till stallet då jag inte har bil imorgon... Nu är det väl snart dags för att försöka sova, kommer ett inlägg om sömnen och sömnutredningen snart, men ja, jag har tydligen en seriös sömnstörning....haha vilken nyhet...

jag och lyrik för några veckor sedan,
längtar till min surmört imorgon

onsdag

regn

Onsdag kväll och götet är genomdränkt i regn som pågått sedan i natt. Känns som om nu kommer man leva med det i ett halvår. Regn, mörker och blåst. Jag borde verkligen emigrera, det är inte ett vettigt människoliv att tvingas leva i detta sex månader om året. Ändå är man kvar år efter år och lika gnällig i slutet av varje höst, hur smart är det?

Trodde jag skulle få sovmorgon i morse eftersom jag skulle på konferens på förmiddagen, men det satte vår söta son p för. Han väckte mig tio i fem och ville att vi skulle gå upp och kolla på Barnkanalen och äta frukost. jag bara råvägrade att gå upp och upplyste honom om att det var mitt i natten.

Mötesplats IFOs program och
goa vänner och fd kollegor

Det resulterade i att han kröp ner under täcket hos mig och ungefär en gång i kvarten undrade han om det var morgon snart till jag vid sex gick upp...Matte lyckades sova förbi detta på något märkligt sätt. Var bara att gå upp och börja dagen. Blev ändå en lugn morgon och jag kom iväg ut till spårvagnen bara för att upptäcka i ösregnet att mitt spårvagnskort låg i träningsväskan på jobbet...Bara att betala och tur var väl det eftersom det steg på kontrollanter.

Väl på hotellet vid Drottningtorget där konferensen skulle hållas så träffade jag gamla kollegor, vänner och lyssnade på både bra och mindre bra föreläsningar. Vissa saker gjorde verkligen intryck och vissa saker och framställningar hade man minst sagt kunnat önska sig lite mer av. Men hur som är IFO-dagen som hålls varje år intressant och det är ett bra forum där man kan få lite koll på vad som händer i stan och olika goda exempel på hur man kan arbeta i det sociala arbetet.

Kunde trist nog inte stanna hela dagen då jag skulle på extra handledning tillsammans med arbetsgruppen utifrån den rätt märkliga situation som uppstod för ett tag sedan. Kände mig inte helt ok inför det och mycket riktigt så blev det en mindre trevlig eftermiddag. Finns inte mycket mer man kan skriva öppet om det, mer än att det inte var särskilt roligt, även om jag som ny inte har mycket med det att göra.

Var rätt upprörd när jag kom in till psykologen som jag hade tid hos innan jag kunde åka hem till Matte och Widar. Jobbjoxet satt kvar och jag är rätt skakig nu under utsättningen av medicinerna och hade dessutom en massa råångest som bara växt i takt med utsättningen av medicinerna. Fick ett bra samtal och var lite mer balanserad, men vansinnigt trött när jag klev ut. Hon är onekligen väldigt duktigt och i perioder så kan jag se hur hon fungerar som en livlina vilket kom upp i dag.

Väl hemma var jag bara alldeles slut och det var resten av familjen också. Widar somnade efter klockan åtta och Matte somnade i soffan vid nio så honom fick jag skicka i säng.

Jag är också trött, men huvudet och kroppen är hur rastlös och orolig som helst så det blir väl som vanligt inte mycket nattsömn. Dessutom verkar våra grannar ha vårt tak (deras golv) som studsmatta ikväll, det är milt sagt ett jäkla hoppande och bankande i golvet...

Middag med gamla jobbet och funderingar

I världens regntyngda Göteborg drog jag igår kväll på avtackningsbus med gamla jobbet. Matte och Widar skjutsade ut mig till Port Arthur vid Sannegården. Först åkte vi bland alla hyreshus och annat innan vi hittade den lilla krogen som tydligen är Göteborgs äldsta sjömanskrog. Om du är nyfiken kan du kolla här, de har både a la carte, afterworkbuffe och lite annat smått och gott till rimliga priser!

Ett ställe som har en diger historia med bus och annat. Bland annat har det förr förekommit prostitution på övervåningen och en arbetskollega visade en av lamporna som finns kvar från den tiden. En lampa som signalerade med rött om det var upptaget. Fick många historier om gamla Göteborg av några av mina äldre kollegor som är gamla göteborgare sedan barnsben och som berättade om hur de ockuperade hus, demonstrerade, bodde i rivningskåkar där taken rasade in och hur haschet och amfetaminet florerade i Göteborg medan heroinet fick fäste i Oslo och Stockholm på 70-talet.

stundtals lite sol och ljus mellan molnen

moi

Blir lite perspektiv då kollegan berättar om hur hon och hennes vänner kämpade mot rivningarna av arbetarbostäderna i Göteborg samma år som jag föddes, 1975. Jag älskar att höra gamla historier och igår kom många. Tänk att liksom få se Rolling stones live på Liseberg och sedan få gå bakom scen för att man känner roddarna och detta på den tiden som Rolling stones var gudar! Jisses, vad jag hade velat göra det.

Undrar om jag kommer ha lika många roliga och förändringar genom tiden historier att berätta för mina kollegor när jag närmar mig pensionen? Å andra sidan är jag ju född i en generation som ska försörja 40-talisterna och även sörja för de yngre som inte kommit in i arbetslivet så enligt mitt pensionskuvert lär jag väl få jobba till jag dör...och nej, jag är inte bitter ;)

Hur som, var först på plats igår så jag hann bli lite nojjig på om jag var på rätt plats innan kollegorna ramlade in en efter en och det blev en väldigt trevlig kväll! Var tur att jag gick, var nära att jag avbokade för att jag var så trött och ur humör innan. Men blev väldigt glad under kvällen så det var bra att jag gick. Så är det ofta, man orkar inte, har inte lust, är trött osv, men om man väl kommer iväg så blir det så gott som alltid bra. Dessutom mår jag bättre av att göra saker än att ligga hemma och älta ångest.

fina gamla lampor och utanför ser ni molnen

Blev en del jobbsnack och mycket annat och det känns verkligen att jag kommer sakna dem och jobbet. Kommer gå in nån gång då och då och ta pass, men eftersom jag redan har en tjänst i stan, om än i en annan stadsdel så går ju lönen ut centralt från stan och då blir jag en dyr vikarie att ta in...

Men folket kommer jag hålla kontakt med och det känns gott! Innan jag började jobba med fältarna så hade jag trots mina år inom socialtjänsten ingen koll på vilket viktigt arbete de gör. Hur mycket de möter och hanterar varje dag och kväll och hela tiden med ett intresse för att möta klienten och ha denne i centrum. Det mesta sker ute i klienternas miljöer, vare sig det är en bänk, en skogsdunge, en lägenhet, ett boende med en väldig respekt och vilja att hjälpa, stötta och länka vidare.

För vissa klienter är de äldre fältarna och de som jobbar på övernattningen och som jobbat länge den enda fasta punkt som klienterna känner. Det är klart att alla delar är viktiga och jag vill verkligen inte förringa andra samverkanspartners viktighet. Har själv jobbat som socialsekreterare flera år och vet hur viktiga de och andra är. Men jag personligen, hade nog ingen koll på fältarnas viktiga arbete och hur himla kul det är.

rosor på borden

Nu byter jag arena på måndag och går in i en mer formaliserad miljö och med klienter som troligen befinner sig i en lite mer stadig miljö och situation vilket torde krävas för att kunna fungera i en öppenvårdsbehandling.

unnade mig en guiness, det är så gott

Det ska bli jättespännande, roligt och utmanande då jag velat jobba med behandling länge. Samtidigt så har jag trivts väldigt bra hos uppsökarna så vi får se hur det känns. En del av mig är livrädd och tycker att jag inte kan ett jota, samtidigt som jag försöker intala mig att jag både har pluggat och jobbat med missbruk och människor med missbruksproblematik i många år och jag gillar det! Jag kan ju en massa kring det, även om jag har en hel del kvar att lära. Men det är det som är så intressant att jobba med människor, man lär sig nya saker hela tiden. Känns som att det kan bli bra.

Hoppas att jag ska hålla själv också. Livet är lite komplicerat och den här hösten bär en del ställningstaganden och beslut med sig. Saker är ju inte alltid så enkla som man skulle vilja och det borde jag väl ha lärt mig vid det här laget. Funderar fram och tillbaka och förbannar att inte saker och ting kunde vara enklare. Men det är det inte och så måste det hanteras.

vitlöksbröd i väntan på maten

Hur som var en kväll som igår ett trevligt avbrott. Drack Guiness (aslänge sen sist) och lite vin. Åt god mat och fick skratta en massa och avslutade det hela med en massa kramar och lyckönskningar. På slutet var det bara jag och Lisbeth kvar och vi hade lite roligt åt att det var vi två som byter jobb nu var de som var kvar längst.

efterrätt

Det hela var så schysst så det beslutades om en höstöl senare i höst. Blir inga bilder på jobbgänget utan ni får hålla till godo med bilder från Port Arthur och en selfie =) Så tack alla goa kollegor för en himla fin kväll i går! Vi ses snart igen! Hann precis hem innan regnet vräkte ner igår, precis som det gör ikväll. Var lite vemodigt när jag tog mig hem igår så regnet passade fint. Väl hemma träffade jag en överpigg sambo som försökte lägga sig då han skulle iväg med jobbet fem i morse...Var bara att köra honom i säng och varva ner för egen del.

Gick så där då Widar drömde om att hans pappa skulle åka bort utan honom och således vaknade ett antal gånger under natten och var ledsen. Inte lätt att vara liten och längta efter sin pappa. Vi var rätt trötta i morse och liten bröt ihop då han såg att barnafadern redan åkt....

Glassigt

glassigt

Jobbat idag och helt i friskt skick var jag nog inte för jag orkade knappt gå kilometern från Svingeln till Tillfället. Men det var skönt att vara tillbaka på jobbet och fokusera på nåt annat. Trivs gott med folket jag jobbar med och det är ju en klar fördel. I eftermiddags blev det dessutom en gemensam paus så hela gänget tog en glass vid Triumfglass och satt i solen en stund.

På det hela en bra dag med bra klientsamtal och schysst snack med kollegorna och dessutom kom Matte hem i tid och hann hämta Widar. Det gav mig en stund att dammsuga av lägenheten innan de kom hem. Tar rätt mycket längre tid om Widar ska vara med och städa och ibland vill man bara svischa över allt så det blir klart och dammråttorna dör en snabb död.

Ute är det soligt och varmt och det sägs att det ska hålla i sig över helgen! Hoppas det. Har två hopplektioner på lördag och en hoppträning på söndag som jag ser fram emot helt galet mycket. Sedan ska Widar springa mini Göteborgsvarvet så det lär bli en intensiv helg!

=)

regnig söndag

Blev inte mycket sömn i natt, borde nog tagit nåt att sova på ändå. Låg bara och snurrade och gick upp till slut strax efter fem och kollade på tv:n och datorn. Halv åtta kom Widar upp och två timmar senare var även Matte uppe. Vet inte hur han alltid lyckas sova till sig sovmorgon på helgen?

Men vi har iallafall en lugn dag framför oss. Ute regnar det och är tvärgrått så det passar bra med en sväng till vårt uppfräschade stadsbibliotek och en del hemmafix. Jag är lite sugen på att sy lite, velar mellan en tunika till mig eller tröjor till Widar eller sy något helt annat.

Widar är redan igång med sitt snickrande =) Nu i maj har han snickrat i två år och visar inte ens en tillstymmelse till att tröttna, helt otroligt ju. Det funkar dock så där när jag som idag har seriös huvudvärk.

:)

onsdagens ups and downs

syrenen blommar

Dagen började tidigt efter en natt med en massa mardrömmar, klart sämsta nätterna. Kom upp till ett Göteborg med regnet hängande i luften så jag tog spårvagnen istället för att gå till jobbet vilket är min nya idé. Tänkte göra som när jag jobbade i Majorna innan Widar och jag gick en timme till jobbet och en timme hem. Men inte i regn tack.

Dessvärre förutspår GP att det ska regna de tio kommande dagarna i götet så jag antar att jag kommer få dra på mig regnstället...Avskyr verkligen när det regnar i götet, är ju helt värdelöst och dessutom tänker man på flera av dem jag träffar i jobbet som saknar det mesta i regnklädesväg och allt annat.

Kom till jobbet och fick en blandad morgon som innehöll glädje över att en av gästerna fått besked om lägenhet och en annans totala ilska över myndigheter och allt däremellan. Det är mycket som kan ske på några timmar.

gp, fett deppigt

Sedan tog jag vagnen till mitt andra ställe och hann jobba där ett tag innan det var dags för en eftermiddag hos vgregionen och dess väntrum. Blev ett meningslöst psykologsamtal och sedan en del prover på Sahlgrenska innan jag kunde åka hem och hämta liten.

Är så trött på alla dessa stunder i väntrum för besök som ändå inte verkar ge något. Finns så mycket hopplöshet i allt väntande. Dessutom är inte lösningen sjukskrivning eller fler mediciner och det vore ju kul om man kunde få lite creed för det liksom.  Ibland tänker jag att jag bara ska skita i alltihopa, men det är väl ingen egentlig lösning antar jag.

ett v vårdens väntrum

Desto goare känsla att hämta liten som blir glad och kramar en hårt medan han väser med sin nya spökröst "jag elskar dig mami". Sånt blir man varm i själen av! Vi gick hem i regnet och liten hoppade i varenda vattenpöl med sina gympadojjor så han var lite blöt om fötterna när vi kom hem, men vem kan hindra en litens hoppglädje?

Väl hemma blev det mys och bus samtidigt som jag fick en galen yrsel som fortfarande är kvar. Ibland får jag helt galen yrsel och den stannar i flera timmar och jag vet egentligen inte om det är biverkan på någon medicin eller om det är blodtrycket som spökar. Läkaren är inte heller säker på vad som är vad och jag vet ju ännu mindre. Men blodtrycket har ju trots allt blivit lite bättre även om det inte är bra så någon nytta gör ju medicinerna. Men jag kan inte gå omkring och få yrsel hur som helst heller.

mina fina killar fixar

När Matte kom hem blev det hämtmat eftersom köket är inplastat på grund av vattenläckan i köket som ska undersökas och utredas och hanteras av försäkringsbolaget.

Medan Matte hämtade käk hann jag hjälpa Widar med duschen och pyjamas så efter maten kunde han och Matte förbereda det sista på snickarbänken som de ska sätta ihop imorgon! Widar är verkligen som lyckligast när han får snickra med Matte!

tisdagstankar

Inte mycket spännande i götet idag. Vaknade till hällregn som fortsatt dagen igenom och som vanligt kan man konstatera att det är meningslöst att använda paraply i den här stan. Givetvis kommer regnet snett underifrån, ovanifrån, framifrån osv.

Det enda som funkar egentligen är ju en regnponcho modell X-large. Det enda som är bra med regnet är att nu lägger sig pollenkaoset och det blir lite lättare att andas igen.


Men jag kom iväg till jobbet, jobbade och svor över hur svårt det ska vara att få tag i socialsekreterare. Det är mycket telefontider i stan och det skiljer sig från när jag själv jobbade och hade telefonen öppen utom när jag satt i möten. Sedan är det verkligen skillnad på socialsekreterare och socialsekreterare och socialkontor och socialkontor i attityd, bemötande och fritänkande.

Vissa saker kan man inte ändra på och våra lagar måste följas, men det kostar inget att ha ett gott bemötande och försöka hitta flexibla lösningar och det är oerhört olika beroende på vem man jobbar med. Det som funkar på ett kontor med en handläggare behöver inte alls vara ens diskutabelt på ett annat kontor och då gäller det ändå invånare i samma kommun, i Göteborg. De borde ju rimligtvis kunna få samma besked och bedömning oavsett om ärendet handläggs i ena stadsdelen eller den andra.


Kan bli rätt frustrerad över det, samtidigt som jag vet att man jobbar med frågan om att du ska kunna få samma beslut avseende samma ansökan i stan, men det är onekligen en svår sak. Både handläggare och klienter är ju människor med alla sina olikheter. Men ibland blir jag lite galen på alltihopa och idag var en sådan dag. Förhoppningsvis är morgondagen en sån där dag då man möter folk som gör det lilla extra så allt flyter, såna dagar finns ju också.

Efter jobbet drog jag hem i regnet och hämtade liten och han var klart piggare än jag. Han hoppade och sjöng dinosauriesången hela vägen hem. Tänk om man hade hans energi! Han kom hem och drog in i sitt rum för att leka medan jag råkade halvsova i soffan. Så oerhört trött, hela tiden. Orken är liksom helt borta. I morgon blir det en sväng till psykologen och jag kommer väl älta bristen på ork och sånt där också. Sedan blir det en sväng till Sahlgrenska för att lämna en massa prover innan jag kan åka hem och hämta liten.

skärtorsdag

Började dan extra tidigt för att hinna med en del privata saker mitt i dagen och sedan fortsätta jobba igen.Kände mig nästan klar och pigg i morse, men det höll inte i sig.

Allt eftersom dagen gick blev vädret sämre och orken likaså. Till slut var det ösregn och halva stormbyar och huvudet kändes mer och mer som ett jättedunkande så jag var rätt trött när jag åkte hem efter fyra. Var så trött och less att jag bara ville lägga mig på golvet och inte gå upp mer.

Men att krama på en go Widar som blev glad när jag kom hem värmde. Matte slutade tidigt idag och hämtade Widar som fick komma hem och ta helg lite tidigare idag. Är skönt för Widar som annars har lika långa dagar som vi har. Men han har verkligen klarat omställningen jättebra. Trodde han skulle ha svårare att gå från halvtid till heltid, men det har verkligen fungerat bra. Men det känns bra att han då och då får kortare vecka eller kortare dagar.


Kvällen har varit lugn, vi är trötta allihopa och det känns skönt att jag är ledig imorgon innan jag jobbar på lördag och efter lördag är jag ledig två dagar igen. Med andra ord ungefär två kortveckor. Inte fel alls.

Vill försöka hinna påskpyssla med Widar, måla, sy, läsa träffa vänner och försöka sova, är så trött, men sover ju som en kratta. Måste verkligen ta upp det med läkaren, funkar dåligt att jobba heltid och snitta sömn på tre timmar per natt...

Nåja, köpte nya Ottobre idag och fann en del syinspiration och jag är sugen på att leka med mixed media i helgen! Kan bli en bra helg särskilt som vädret ska bli upp emot tjugo grader varmt!

Funderar dessutom så mycket fram och tillbaka på vad framtiden ska innehålla, det är så mycket som måste bestämmas i någon form och det är en del kaos i huvudet. Så trött. Hade kanske behövt en uppiggande tur till Blåkulla?!

Fredag-ösregn, jobb, AF och lite solsken

jag med larm och tagg

Fredag och vilken dag det blev, är helt färdig. Däckat i soffan och som tur är sover liten än så länge. Blev inte mycket sömn i natt precis...Men jag kom upp i morse samtidigt som Widar fick en hostattack och också klev upp för att börja dagen, tio över sex.

Matte som VAB:at idag var lite sliten när jag kom hem, inte lätt att vara hemma med en liten som både är sjuk och pigg...Stackarn har ju en tokhosta som på natten blir till kruppliknande anfall. Vi har medicin sedan innan, men det hjälper ju så där.

bye bye af

Jag kom iallafall iväg till jobbet i morse. Gick ut i ett mörkt och regnigt Göteborg. Göteborg suger verkligen när det regnar från alla håll och blåser samtidigt. Sedan när regnet väl lättat var det ju genomgrått ute och dimmigt så man inte såg slutet av kvarteret.

Men lagom till att jobbet var slut för dagen och jag skulle gå till Af för att avsluta min kontakt där så kom solen helt chockartat fram. Trodde knappt det var sant när jag gick från jobbet med solen i ansiktet och medan fåglarna kvittrade så kunde jag ana värmen och våren! Lite hopp! Jag är så sjukt trött på skitvädret! Men så är jag ju trött på rätt mycket saker och mest är jag väl trött, bara genomtrött.

Gick i allafall på AF mötet och förhoppningsvis så kommer jag aldrig mer behöva sitta där och känna mig som världens minsta människa. Det är något som har varit under hela tiden som jag mått dåligt, att känna sig som världens minsta sämsta människa, i möten med vården, försäkringskassan, arbetsförmedlingen, överklagningsinstanser, aktiviteter osv.

Bemötandena har varit ok eller mindre ok, men jag har genomgående känt mig som en sjuk person som inte klarar eller kan och jag har haft och seriösa skuldkänslor av att vara till last, inte bidra osv. Hela denna känsla av att ta dig samman, skärp dig...Ibland har det uttryckts, dock inte av den senaste handläggaren på AF, hen har väl istället varit försiktig med att peka ut någon väg och han var nog mest orolig över att jag skulle börja arbete och jobba heltid. Känns som hen uppfattat mig klara mindre än vad jag tror och det är också svårt. Kommer väl ett inlägg kring det och annat framöver.

domkyrkan i efterlängtat
solsken

Men idag avslutade vi iallafall och eftersom jag går på timmar den här månaden skulle det ju påanmälas till aktuell a-kassa och det var papper hit och papper dit. I såna lägen önskar jag att de samkörde registren i större utsträckning eftersom alla mina papper finns hos AF, FK och a-kassan. Men nu är det ny situation och trots att det är mindre än ett år sedan alla möjliga papper skickades hit och dit så ska det skickas igen eftersom jag byter ersättningsform...Det borde ju egentligen räcka med att bara fylla i ev förändrade förhållanden och sånt, men icke. Nåja, det är väl mest ett i-landsproblem så man ska väl inte gnälla.

När jag var klar var i allafall trycket över bröstet lite lättare och jag klev ut med en bättre feeling. Som en mer egen person med egen inkomst, eget jobb och en förmåga att bidra lite. Firade tom med att shoppa två schyssta klänningar på Indiska samt en överraskning till Widar! Om en månad får jag lön och vår ekonomi kommer bli betydligt rymligare! Kan säga att vi behöver stärka upp både vår buffert och vårt resekonto! Hoppas innerligt att jobbet blir förlängt om jag trivs eller att jag landar ett fast jobb någonstans så vi kan ta upp våra flyttplaner! Vill ju flytta till hus, det vore så skönt! Men för det krävs fast jobb så man kan låna det som behövs. Galet hur det är egentligen, men så är det.

Kom hem till mina fina killar, en pigg hostig Widar och en trött Matte med huvudvärk. Blev hemgjord pizza vilket Widar älskar och efter det däckade vi i soffan...Det är jobbigt att jobba, men ändå, det känns bra! Men goast är att komma hem och få kramar av mina killar! Det värmer!

Juldan, fortsatt sjukstuga och regn

Blev inte en lugn natt i natt heller, Widar fick ett kruppanfall till, men tack och lov lite mildare än i går och tack och lov inte dryga 40 graders feber.

Idag har han nästan tappat rösten, Matte har drabbats av förkylningen och jag är fortfarande riktigt förkyld. Inget vidare alls alltså.

Dessutom lider vi av sömnbrist hela högen och inte blir det roligare av att det är genomgrått och regnigt ute. Inte tillstymmelse till ljusning och snart dränks vi väl av det konstanta regnet.

Samtidigt så känner man ju att man behöver ut, att bara vara inne gör ju att man får cellskräck. Verkar i allafall som om den värsta blåsten lugnat sig. Måste vara den gråaste och regnigaste julen på flera år. Seriöst depressing!

Men skönt att kunna vara hemma, kolla på tv:n, äta lite go mat och julgodis. Till Widars stora glädje (och vår också såklart!) så är Ronija här och Widar har redan satt henne i arbete med att lägga golvpusslet med Bamse och Lille skutt! Det är skönt när julklapparna han fått verkar vara helrätt! Han är en rätt tacksam liten kille måste jag säga, det enda som väl möttes av måttlig entusiasm var den fina stjärntröjan jag köpt på PoP.

Blir i allafall en lugn dag och om det slutar regna ikväll så blir det lite julstadsfotografering, men vi får se.
Ha det gott därute och god fortsättning!

Return mondays and how I snapped twice

...

Vaknade upp i morse till en måndag med ett Göteborg som visade sig från sin värsta sida. Blåst och äckligt dugg och hällregn som bara ville blöta ner en. Matte drog till jobbet och jag och Widar traskade i motvind och hällregn till dagis. Kändes redan då att dagens skulle bli lika tung som den var grå.

Idiotiskt nog hade jag inte tagit på mig regnkläder utan bara vanliga ytterkläder och ett stort paraply. Som om jag inte egentligen vet att paraply är ett seriöst misstag när götet visar sig från sin sämsta vädersida...

Följaktligen så håller paraplyet på att blåsa sönder när jag går från Drottningtorget till psykologen och medan jag svär över paraplyet håller en idiot på att cykla över mig trots att jag är på fotgängarsidan av trottoaren och samtidigt som jag hoppar undan far en fartidiot i en saab förbi mig och skvätter upp en halv regnpöl över mina tights som blir om möjligt ännu blötare än vad regnet redan gjort dem.

Tämligen blött stapplade jag till psykologen i en motvind som gjorde mig helt uppgiven. Avskyr motvind, blir nästan gråtfärdig av det, verkligen avskyr det. Men till slut var jag framme hos psykologen och gick tre trappor upp för en session som kändes helt meningslös. Vissa dagar är psykologsamtalen fullständigt meningslösa och så var det idag. 

Så på ett ännu tristare humör stressade jag iväg till dagens af-aktivitet; syproduktion. Väl där var vi bara två stycken plus handledaren vilket innebar att jag bla slapp tanten som pratar oavbrutet i 3 tim. Var där i ett par timmar och sydde klart mina barnkläder innan jag rushade iväg till dagis för att hämta liten.'

majorna

Vi skulle hem till Dante och Noah i Majorna = andra sidan stan om man ska tro hur lång tid det tar att ta sig dit med spårvagnarna. Liten var inte på något bra humör när jag kom och dessutom hade han vägrat äta lunch så han var väl hungrig. I tron att han skulle bli glad när jag påminde honom om att vi skulle till Dante och Noah så bad jag liten raska sig. 

Big mistake!

För den lilla 3½ åringen freakar ut och blir inte alls glad.Han ylar högt att han vill inte gå till Dante, han vill gå heeeem. Han vill inte klä på sig, han vill äta mellis på dagis aaaaaaaaa....Jag försöker lugna och påminna om hur kul vi kan ha det hos Dante, men att vi behöver raska oss...

Det tog 20 min innan jag fick ut barnet från dagis med overall och allt...Vid det laget var både jag och liten upprörda. Men vi kom iväg ut i regnet bara för att mötas av att spårvagnen var försenad...Whats new liksom....suck

Spårvagnsförseningarna fortsatte och inte blev det bättre av att idiot nr 1, en sur gubbe inte flyttade på sig när jag rullade av sittvagnen med Widar i vid Brunnsparkens hållplats. Slutade med att jag backade in i idioten som bara stod kvar och försökte tränga sig in i spårvagnen. Fräste rätt surt att man kan f-n vänta med att gå på till folk har klivit ur. Jag är ju liksom inte osynlig när jag kliver ur iklädd stor vinterjacka med en stor svart sittvagn och sur 3½ åring! men ändå flyttar inte folk på sig, varför gör de inte det?!

Travar i allafall över Brunnsparken i regn och blåst och lyckas slänga oss ombord på 9ans spårvagn mot Majorna och tror ni inte idiot nr 2 står på barnvagnsplatsen??? På barnvagnsplatsen står två barnvagnar redan och för att vi ska komma ombord måste denna människa flytta på sig och det är en människa som inte har med barnvagnarna att göra. Jag säger ursäkta en gång, två gånger, påtalar att det är en barnvagnsplats och märker dessutom att andra börjar bli otåliga. Spårvagnsföraren ropar dessutom att inga barnvagnar får stå i gången vilket gör allt än jobbigare.

Så till slut fräser jag för andra gången samma dag och nu är jag inte så trevlig utan mer "flytta på dig för 17, det är en barnvagnsplats, sätt dig på ett säte för helvete..." Varpå den här medelåldersmannen stirrar på mig och fräser kärring och flyttar på sig och jag blöt och rätt grinig bara fräser håll käften! Då säger Widar "är du arg mamma? varför då?" och jag bara suckar, ställer vagnen på plats och sjunker ner på ett säte och messar vänninan att vi äntligen är på väg. Snacka om att känna sig kass. Tog en stund att åka spårvagn så jag och Widar kunde prata om dumma människor och att mamma sa dumma ord.

Väl i Majorna gick vi av och möttes av motvinden from hell och Widar kom återigen på att han minsann inte ville till nån kompis utan han började yla att han ville hem. I det skicket stapplade vi in hos min kompis Johanna och hennes familj, boendes på femte våningen. Jag kan inte nog säga hur skönt det var att komma in, mötas av lugn, busglada barn, te, fika, julgran och julpyssel.


Widar har inte träffat Dante och Noah på ett tag så han var lite avvaktande innan han tinade upp och efter att vi alla lekt på golvet tinade han upp lite. Något som har hänt det sista året är att man idag kan hinna med att fika och snacka lite medan ungarna leker, förr var det ju helt omöjligt. Tycker det är häftigt att höra hur barnen med sin fantasi och idéer bygger upp olika lekar och leker på egen hand.  Blev en väldigt skön eftermiddag!

Hemma hos Noah och Dante
Widar var i himmeln när
kanelbullarna kom fram

Hemresan gick också bra så efter en allmänt eländig måndag kom jag och Widar hem till Matte som varit på utvecklingssamtal på förskolan och nu höll på att  laga currykyckling och ris. Däckade i soffan medan Matte nattade liten. Jag peppade mig inför tisdagens intervju, letar ju jobb seriöst! Så trött på AF och trött på bristen av ekonomi.

finaste

Utvecklingssamtalet på förskolan hade gått bra, vi har en busig go kille som börjat smaka på skolmaten efter 1½ år och som har massor av fantasi och lyckas få med sina kompisar på allt möjligt. Allt var bra och det är skönt att höra! Han är ju vår älskade unge och man vill ju att han ska ha det bra på förskolan som han för övrigt kallar sitt jobb...=)

Lite midsommarpics

Lite blandade midsommarpics! Den utlovade kulingen, åskan och skyfallet uteblev. I stället var det ett stundtals grått och åskluftsfuktigt göteborg som firade in sommarsolståndet.  

Widar i ett av sina surhetsbryt vilka kan ske närsomhelst, ungefär 100 ggr om dan....

fina lilla Alva, en tjej med skinn på näsan
och en förmåga att le så man smälter eller stirra ut en fullständigt

 

Linda med sin äldsta dotter och helgens kransmakerska Hedvig

 Det var en Widar som blev assur när jag skulle fota honom och vägrade helt ha blomsterkrans på huvudet. Det var två busiga tvillingar där Alva var dagens linslus och Elias liksom Widar avskydde blomsterkransen. Det var en lång busig Hedvig som fixade kransar till alla, två glada föräldrar och vänner och så jag och Matte. Jag toktrött, men Matte tack och lov lite piggare.

gick inte att se till vinga fyr den här dan precis...

 

Matte försökte busa med Alva, sekunderna senare stortjöt hon...
antar att de inte delar samma sorts humor...

  

Widar läser sin Aja baja Alfons för Hedvig och Alva

innan han fotade loss! han gillar verkligen att fota själv
 och det blir både galna kort och helt vanliga kort =)

 

blomstertjejer!

 

Jag och Matte, Widar vägrade både foto och krans...

 Det blev god mat, goa vänner, midsommarblomster och massor av jordgubbar. Var sjukt mätt när vi åkte hem, glada och trötta. Att äta gott och dricka vin när man är småbarnsförälder innebär onekligen att den trötthet som ligger i kroppen kommer fram med besked. Annat var det förr, då festade man hela midsommarhelgen, plockade sju sorters blommor på natten och pratade med en tillfällig själsfrände till sex på morgonen för att lösa livets frågor. Nu började jag gäspa vid nio....jisses

Jonas och Elias, ni ser vad lika de är va?!

 

Elias är en go kille och påminner om Widar.
Han vill hela tiden upp och iväg, låter och grejar istället för att ta det lugnt. 

Man kan fira midsommar på många sätt tex genom att hänga och svänga i sin säng
Widar var vansinnigt avis ska ni veta, han kunde ju inte hur mycket han än försökte...

 

Elias i krans, i typ 2 sek och det under protest

Elias

götet i regndis

Alva

Widar

Hedvig

 

Widar upptäckte Hedvigs synth och
 istället för att bli skraj för ljudet blev han speltokig =)

Så här såg Widar ut när han högt deklarerade att tvillingarna förde oväsen. Tyyst sa han och vi fick förklara att det funkar inte på bebisar...sen var jag ju tvungen att fråga honom om han ville ha en lillebror eller lilla syster varpå han sa nej mamma, jag vill ha en kisse....

 

sötungar

 

börjar spricka upp

grillad halloumi och grillad oxfile stod på menyn

 

liksom blomster och färska jordgubbar

 

när vi åkte hem på kvällen var solen framme
och vi kunde konstatera att ovädret aldrig drabbade oss