ångest

...

Den känslan, när ångesten tar över, hur hela kroppen skakar, hur man knappt förmår att andas, hur allt gör ont, skakar och tappar fäste. Ångesten som bara rullar in över en, dränker varje sund tanke och man inte vet hur man ska komma upp igen. Den känslan som slår undan benen på en, som tvingar ner en i mörkret där själen bara skakar. Det är inte vackert, inte vackert alls

panikfeeling

...

Känslan inför morgonsdagens hopptävling är PANIK! Måste dessutom försöka sova....med panikröran i huvudet...jisses

gurkor med ångest

typ så

Mest ångest hela förbannade tiden. Hade en natt med mardrömmar, ångest och ältande så var galet trött när jag vaknade vid fem i morse. Inte mycket sömn trots en tablett att sova på. Det spinner på i sån fart i huvudet så sova funkar bara inte trots att jag är galet trött. Huvudvärken är inte heller kul och helst hade jag velat bara skippa jobb och allt idag, men det var inte läge med bokade möten och annat idag. Blev en intensiv dag på jobbet och var helt vimsig i huvudet när jag åkte hem och bytte om för att dra till stallet. 

Väl i stallet så blev feelingen lite goare och även om Lyrik inte var den gladaste i stallet så hade vi en bra markarbeteslektion för Carine! Det är tossigt, man försöker få ordning på en sak i ridningen, lyckas hyggligt och vips så får man fem andra saker att jobba med istället för att bara kunna surfa på det som lossnar. Men det är väl det som är en utmaning! Är vansinnigt frustrerande att inte kunna rida på det sätt som man vill, men får påminna mig om att jag inte ridit så länge. Märks att jag inte är hundra än, blodtrycket spökar och jag är inte helt fokuserad och då får jag inte riktigt grepp i ridningen heller. Hoppas verkligen att jag kan peppa mig och fokusera på söndag när det är tävlingsdags. Ångesten och ältandet förstärker ju knappast självförtroendet, varför kan det inte vara positiva tankar man ältar liksom? 

första juni i ett inlägg

typiskt väntrum, bild google

1 juni idag och det märks inget vidare på vädret. Kallt, regn och en gnutta sol och i morgon är det klass 1 varning på grund av blåst och regn. Maj har varit den kallaste och regnigaste maj på många år och det enda positiva är väl att alal blommor inte blomamr över direkt. Men jag har min utslitna vinterjacka på mig fortfarande utan att svettas ihjäl och det är ju helt galet. Nog för att den är tunn och jag har ingen fleece i den nu, men vinterjacka på första juni???? Nåja, det är vad det är, men förhoppningsvis vänder det i veckan. Kan eventuellt bli sol och 20 grader varmt i helgen vilket gör att ridbanan kan torka upp och det kan bli schysst att avsluta Bohuscupen på Storås utebana. 

Är redan skitnervös inför söndagens tävlingar och försöker hålla det ifrån mig. Ska ju bara försöka ha kul och bara vara glad att vi får försöka igen! Har dessutom varit modig och ställt mig på kö till dressyrspecialen så får vi se om jag kan lära mig lite mer av det också. Men det är fullt och kö så det händer inte den närmsta framtiden.

Har jobbat idag och hunnit med att sitta i olika väntrum. Så mycket väntrum jag har suttit i de sista åren, alla dessa väntrum. Är en märklig känsla i väntrum, vad är det man väntar på? Väntar bort tiden. Känner mig ofta både obekväm och ångestpåverkad medan jag väntar. Idag har det handlat om att kolla blodtrycket som tack och lov visade på lite lägre än 190/125 som i förra veckan. Det är inte mycket minskning, men betyder ändå att kroppen försöker svara på medicinjusteringen. Har försökt vila jättemycket också och köra avslappningsövningar igen. Inte helt lätt när ångesttåget rusar genom huvudet och bröstet, svårt att stoppa när det kör över en och jämnar en med marken. Slår under fötterna på en så man bara darrar eller snarare skakar. 

japp, mitt blodtryck förra veckan 190/125....
lite lägre idag tack och lov

Skulle för en enda gångs skull ha en ångestfri dag, en dag utan negativt ältande där man bara kunde känna att det var ok att gå upp och vara, men det lär väl inte hända den närmsta framtiden. Det andra väntrummet var hos psykologen och dagens samtal var skitjobbigt. Hamnade i gamla minnen och höll på att få panikbryt. Hon försöker rucka på allt negativt som pågår i mig och det är inte lätt. Det gör ont när hon visar på att det jag tyckt varit normalt egentligen är åt helvete och inget en människa skulle behöva acceptera, men som för mig blivit mitt eget under åren som gått. Det är märkligt och det är oerhört svårt att tro på förändring och förbättring när man upplever att man balanserar på kanten hela tiden. 

Väl hemma var jag helt slut, något Widar och Matte också var så vi var rätt utslagna under kvällen. Fick iallafall mysa med liten och det gör gott. Det gör gott i själen att kramas med lillkillen, eller bara ligga tillsammans i soffan och kolla på barnprogram medan hans älskade Herr delfin simmar efter fisk på vardagsrumsgolvet. Prata om hur dagen varit på förskolan, om uppfinningar, ideer och kittlas till liten nästan kiknar. Måtte han aldrig tappa sin glädje och nyfikenhet! 

Imorgon blir det fullt upp igen, drar tidigt till jobbet. Blir friskvård, troligen simning och träning med deltagarna på förmiddagen, köksfix, pappersarbete och sedan vid halv två ska jag vara på läkarbesök och sköterskebesök. Sedan blir det full fart till spårvagnen och ut till stallet för hoppträningen inför finalen och tävlingssnack. Längatar som attan till stallet, men innan dess är det en hel del pappersjobb och annat som ska fixas. Mår för det mesta väldigt bra i stallet och då är det väldigt skönt att vara där! Lär dock bli dyngsur när jag går från spårvagnen till stallet då jag inte har bil imorgon... Nu är det väl snart dags för att försöka sova, kommer ett inlägg om sömnen och sömnutredningen snart, men ja, jag har tydligen en seriös sömnstörning....haha vilken nyhet...

jag och lyrik för några veckor sedan,
längtar till min surmört imorgon

tävlingsnervositet och sömnångest

lyran och jag på väg till hagen i sön på
medryttarridningen, avskyr att jag står
och putar ut magen...

Dax att försöka peppa upp sig inför söndagens deltävling! Är så attans nervös så fort jag tänker på det, får nästan yrsel av det. Oerhört fånigt eftersom vi ju är med för att få erfarenhet och ha kul med resten av gänget. Bara det att jag fått förmånen att hoppa för laget en omgång till är en sån bonus att jag egentligen bara ska vara nöjd och gotta mig åt att jag och Lyran får försöka igen!

Har kollat igenom filmerna från de två senaste pay&jumpens och förra deltävlingen för att få koll på vad jag gör fel, men också vad jag gör rätt när vi får till det. Försökte lägga upp filmerna på bloggen, men det bara strular så det blir pepp med bilder istället. Jag vet ju att jag och Lyrik kan hoppa, särskilt om jag rätar upp mig och håller ihop det.

Men man ska också veta att fina Lyran är en häst som är både lång och tung och helst undviker att samla sig och kräver att jag rider ihop honom så gott det går och jag är ännu inte duktig nog att få ihop honom helt än. Ibland när man ser honom gå lektioner så är han lång som en långtradare och gör inte en millimeter mer än han behöver. Å andra sidan blir han alltid happy av hinder på banan och det är väldigt sällan han stannar. Då är det helt enkelt för att jag satt honom alldeles för snävt mot hindret eller att jag inte rider framåt ordentligt.

fina lyrik på tävlingen i tanum 12 april

Förstår inte hur jag ska stå ut utan att rida honom i sommar, men med all oklarhet kring jobb osv så funkar det varken ekonomiskt eller tidsmässigt att hyra honom i sommar. Har antagligen bara en knapp vecka ledigt och hade det varit under ridskolans igångsättningsvecka så hade jag bokat in mig på honom då, men den veckan jobbade jag både kväll och dag så det funkade inte. Som tur är börjar ridningen i slutet av juli så uppehållet är inte jättestort, men ändock...

vi på framhoppningen

Nästa tävling är i allafall på Alleby ridklubb och det är tack och lov inte så långt att åka, inte som när vi åkte till Tanumshede sist. Kommer antagligen att komma hem i lite bättre tid den här gången och jag är inte lika skräckslagen över att behöva köra med transport! Dessutom vet vi nu att herrn inte är lättlastad så linor och godis är framplockat så att vi förhoppningsvis slipper en stressad häst och en människa med sönderdragen axel (läs jag). Startar i senare delen av förklassen och skulle bli grymt glad om vi nollade och jag fick med en rosett hem =) Startordningen i laget bestämmer Carine samma dag, men storås lag startar sist av lagen så man kommer antagligen hinna förbereda sig bra!Lyrik är rätt stel så man behöver skritta fram honom en lång stund för att komma igång. Trist nog såg det ut som att det kommer regna på söndag och hur kul är det att behöva skritta fram och hoppa fram i regn...?! Nä, hoppas vädret stabiliserar sig!

På lördag är det iallafall lektion i hoppspecialen (längtar som vanligt) och sedan ska jag hämta transporten och efter det är det tvätta och fläta hästar som gäller samt putsa upp alla saker och packa transporten. Sedan ska jag hinna hämta grejer och ev pengar från lördagens barnmarknad innan jag åker hem och försöker sova utan att få psykbryt. Är vansinnigt trött efter en vecka med massor av jobb, hämtning och lämning och vardagspyssel då Matte jobbat borta i veckan samt att ångesten varit massiv vilket gjort att jag inte sovit mer än max ett par timmar per natt. Lyckades ju med konststycket att vara vaken hela natten häromnatten genom att älta allt och ingenting, fint jobbat liksom. Ligger fett efter med sömnen och det minskar ju inte ångestpåslaget precis. Hoppas verkligen att jag får en läkartid snart för det måste gå att få sova även om jag inte går på alla mediciner som jag satt ut. Hela jag vill och behöver få sova och likförbannat så är allt så uppvarvat och ångestmalande att det inte funkar. Inte bra laddning inför en tävling precis. Särskilt inte när man jobbar heltid och dessutom är förälder. Men man vänjer ju sig galet nog, fast jag är ju trött hela tiden, både mentalt och fysiskt. Nog om det, är med skräckblandad förtjusning jag ser fram emot helgens öden och äventyr!

ångest

 Jag önskar verkligen att det finns en off-knapp. Har haft seriösa ångestpåslag sedan jag öppnade ögonen fem i sex efter en natt med knappt två timmars sömn. Är inne i en dålig vända, ångest som går på repeat för allt och ingenting och måendet är bottenlöst. Ingen samtalstid eller läkartid den här veckan och hade behövt båda. Inget jag gör känns bra nog, det finns ingen som helst lust att vilja existera när jag vaknar på morgonen om jag ens sovit. Tankarna på nätterna är svarta och det är tämligen omöjligt att se någon som helst ljusning.

Kramar liten allt jag kan och medan han är vaken så är jag så fokuserad på honom och vardagsgöremål så att jag inte ska drunkna och bli liggande i en ångesthög. Nu sover han och Matte jobbar borta några dagar och det tar så mycket kraft att hålla ihop allting. Kräver väldigt mycket kraft att funka på jobbet och hantera resten när man bara vill gömma sig under täcket och inte kliva upp igen. När allt känns meningslöst och att man är en värdelös varelse som ändå inte kan tillföra något som människa.

Klart jag fattar att det påverkas av minimal sömn, brist på mediciner och samtal, en balansgång på kanten, men jag blir så oerhört trött på darret, vingligheten, paniken, ångesten och alla jobbiga tankar som knappast vill en väl. Så trött. Försöker verkligen fokusera på allt bra som jag har omkring mig, men det funkar inte så. Vet inte ens hur jag ska kunna sova i natt, det är inte så lätt när snurrat drar igång och liksom vägrar stanna upp och stilla sig och för att få ro att sova måste det bli lite stilla.

...

förmiddagen med Lyrik, vår, sol och allt

Har haft en väldigt fin dag med en förmiddag i stallet och en eftermiddag med Widar och Matte i Botaniska trädgården. Allt sånt som ska ge energi, go feeling och lite lugn i själen, för så har det ändå känts mestadels i stunden. Borde sålunda kunna må fint och gå och lägga mig och somna. Istället har jag så mycket ångest att jag får yrsel, bra va? Jävligt bra, tack för det liksom. All skit, negativitet och ångest smashar en i huvudet så att hela världen rycks undan och mörkret väller in. Kan inte andas, kan inte tänka, kan inte sova och jag behöver verkligen sova. Varför i hela friden kan jag inte bara få ha lite lugn och ro i själen så jag orkar vidare?

eftermiddagen i botaniska med Matte och Widar
Widar visar koncentrerat sitt monster (trädgrenen)

tungt

Tänker ibland på vad man släpper ut på bloggen, vad som finns där och hur mycket av allt det mörka inte släpps till allmän läsning. Det finns så oerhört mycket svårt och jobbigt som stannar inom mig, som man inte kan sätta ord på för orden blir banala, tomma, inte tillräckliga eller så skulle de rätta orden vara för starka för vem som helst att ta del av. Vissa saker är så smärtsamma att jag inte ens kan säga dem högt för mig själv eller i rummet hos psykologen. Vissa saker får mig att må fysiskt illa för att det gör så ont att jag inte kan vara kvar i det. Andra saker skulle antagligen skrämma människor i min närhet och det vill jag inte. Vissa saker kan man inte ens skriva ner för det är för smärtsamt att se dem i ord.

Men allt det lever runt i huvudet och inom mig och får så klart effekt på hur jag mår och hur jag orkar med vardagen. Att jag dessutom står utan mediciner i och med att vi försökt bli gravida genom att återföra embryon från den IVF-behandling som gav oss Widar gör det än svårare. Anledningen till att jag satt ut alla mediciner som jag egentligen behöver för att orka med allt är ju att vi under våren försökt få barn igen. Försök som gått åt skogen och som gör det oerhört svårt att orka hålla ihop allt.

Kämpar dagligen med att få ihop dagen och inte gå ner mig i depressionen igen och det är vansinnigt mycket tyngre utan mediciner. Mediciner som jag måste avstå från om vi ska göra något mer försök innan tiden för embryona löper ut. Det är kostsamt, både i känslor och pengar och varken min kropp eller mitt psyke går särskilt väl ihop med hormoner och misslyckanden.

Håller mig uppe med hjälp av Matte och Widar, ridningen och vardag som tex att sköta jobbet istället för att ligga hemma och drunkna i allt. Psykologsamtalen hjälper i bland och är meningslösa ibland. Smärtan i själen som jag går runt med går inte bort och ibland vill den inget annat än att radera ut allt. Det är inte lätt och utan de som jag har att hålla mig i hade jag drunknat helt. Bilden nedan ger en liten fingervisning om hur det känns, inte lätt att få styrsel och mår bra då...Jag kan inte ens med ord beskriv hur stort ångestpåslagen är vissa stunder, hur jag inte kan andas för varje andetag gör ont och bristen på livslust kan överskugga allt.

känslan

faller fritt

Kanske låter vackert, faller fritt... gillar ju att falla fritt i ett hopp, falla när det finns ett hopp, vara fri i hoppet, falla fritt och kunna landa, som när jag hoppat fallskärm, falla och landa som jag gjort förr.

Men när man faller handlöst, genom psyket, genom sitt mående, genom tankar och ångest som får en att spinna allt snabbare, okontrollerat ner i mörkret utan hopp om att landa mjukt eller åtminstone landa hel då är det inte vackert. 

Finns inget vackert i att rasa igenom så fort att det gör ont bara att finnas till. Att andas, att röra sig gör fysiskt ont och känns nästan oöverstigligt. Att se solen, ljuset, grönskan, sin älskade unge, livet och veta vad som nyss gått förlorat, vad som inte fick bli och aldrig kan få vara med gör så ont att jag mår illa.

Förstå mig rätt, jag är så tacksam över det jag har och jag har allt jag behöver och det borde vara tillräckligt, det borde det verkligen, men det tar inte bort allt som gör ont, ångesten, mörkret, alla om, alla misstag, allt som gång på gång lägger sig över mig och dränker varje tillstymmelse till vänliga eller positiva tankebanor. 

Jag faller fritt och jag vet inte hur jag ska stoppa det, ibland vet jag inte ens om jag vill stoppa det längre... man orkar bara kämpa så mycket, till slut är orken slut och jag kämpar varje dag, varje jävla dag med att överhuvudtaget gå upp och vara med en dag till när allt inuti bara vill slippa. Det borde inte vara så svårt väl? Det borde inte göra så ont att andas väl?

tungt

...

Tror att stenen rullar över mig snart...genomtungt och svårt att hantera ångesten som rullar över mig och slår undan benen på mig. Hur ska man kunna hålla sig på benen när allt är ok och ända känns helt värdelöst...Fastnar i hur det kunde varit nu, hur det kunde känts, mår fysiskt illa av att se andra vara i det jag hade tänkt skulle ske. Om en enda förbannad människa frågar om inte Widar ska få ett syskon till så lär jag nita vederbörande. Som om jag inte mår skit ändå? Kramar Widar, försöker sköta jobbet, krama Matte, försöker sova och andas lite i stallet. Borde njuta i solen, men i själen råder permafrost och mörker, inte mycket sol och värme som når in då...

Påskafton

Blev en lugn och fin påskafton med en massa vårsol. I morse tog jag bilen till stallet efter att jag och Widar ätit en sen frukost och Matte fick lite sovmorgon.

Vid stallet var det full aktivitet och ridningen pågick i utepaddocken vilket är ett skönt vårtecken! Men hinderparken var inte flyttad så vår hopplektion skedde i ridhuset och fast vi bara var fyra ekipage idag, de flesta var påsklediga, så blev det så varmt att jag red i t-shirt. Det är också ett seriöst vårtecken eftersom det inte är länge sedan jag red i både fleecetröja och jacka!

Lyrik hade haft sovmorgon i stallet och var lite stel och seg i början av lektionen, men sedan märktes det att jag red honom dubbelt igår och slet med dressyren för han kom fint i form och han kom fram med bjudning. När vi sedan började jobba med hindrena taggade han till lite och gick jättebra. Var mer jag som vanligt som behövde räta upp mig och hålla i när han blir för stark. Idag hade vi dessutom lite strul med att få in byten och rätt galopp, men det vägdes upp av att vi klarade svåra svängar och olika galoppavstånd riktigt bra och hoppade hinder på 70-95 com, varav det ena var en rejäl oxer. Vi avslutade med att hoppa bana allihopa och det blev fina rundor. Tycker gruppen verkligen utvecklas och det är skitkul!. Det är dessutom vansinnigt roligt!

Sedan blev det lite snack inför nästa veckas hoppträning för Anna Emanuelsson och nästa söndags hopptävling i Tanum. Längtar och är skräckslagen! Har varit inne och kollat startlistorna och är iallafall väldigt nöjd över att inte behöva starta först och sedan har vi goa vänner med från stallet som hjälper till med hästarna och allt så det ska gå bra. Kan behövas eftersom jag lär bli tjurig, nervös och svårkommunicerad....

Sedan åkte jag hem och gömde påskägg och påskpresent till min älskade lilla unge som var på stan med sin pappa, farmor och Lasse. När Widar kom hem berättade jag att jag mött påskharen som gömt något under något med öron...Liten visste inte vad han skulle tro och fick väldigt stora ögon, men frågade en massa och började leta.

Fick bistå med ledtrådar och sedan hittade han sitt ägg och en liten legopresent under kaninkudden och han blev tosseglad. Har varit mycket prat om påskharen och sånt i eftermiddag =) Tossigt vad man gör. Men han är så go ungen, blir jätteglad för presenter och godis, vet inte hur han blivit så himla fin, är väldigt kul att ge honom något för han blir så himla glad och tacksam!

När farmor och Lasse kom lite senare så målade vi ägg och gjorde påskpyssel. Widar gick in för målandet på fullt allvar och målade för fullt.

 För att pigga upp det hela blev det glitter och stämplar också något även Matte hakade på, han stämplade ägget med Alfons och målade med kritor på varma ägg så att kritan smälta och fungerade som färg på äggen. Smart grej som vi andra också prövade även om det lät snurrigt först, jag menar hur många har målat varma ägg med kritor förut?! Farmor Lena och Lasse målade också ägg medan vi fikade innan de for vidare till Lasses son som också bor i stan.

Till fikat blev det även Widars favorit Ballerinakex och ni ser ju på kortet hur liten bara njuter. Fick han som han ville skulle han äta upp varenda ballerinakaka i sverige...Men det är inte ofta vi har köpekakor hemma så man förstår ju att han vill passa på. Ikväll var vi nog alla trötta på godis och sötsaker så i morgon är det som vanligt igen. Skönt det.

Efter pysslandet, filmmys och käk tog vi en sväng till Långedrag för att kolla in solnedgången och få lite havsfeeling. Lite kallt i vinden men väldigt vackert var det när den strålande vårsolen sjönk ner i havet. På avstånd kunde man se rök från påskfyrar ute på öarna och det var en go kväll. När vi åkte hem så steg fullmånen upp och den var enorm och jättevacker ikväll. Så istället för att åka hem åkte vi till Stensjön och kollade in månen! Var en jättevacker kväll och Widar fotade en massa precis som vi. Här i inlägget är dagens bilder lite kassa mobilbilder, men kommer upp lite sol och månbilder framöver när jag gått igenom kamerans minne! En fin dag och fin kväll, hade varit ännu bättre om jag inte haft absurda ångestpåslag och tankar som löper i helt fel banor. Ikväll känns det inte ens som om jag ska kunna somna överhuvudtaget...

vår lilla äggsamling

de tossiga filtkaninerna som vi gjorde

solnedgång vid Långedrag

Hoppträning och solgul tussilago

Idag flexade jag ut från jobbet efter lunch och drog till stallet. Lade allt fokus på ridning och hästar efter gårdagens bottenlösa elände. Vill inte tänka mer på det även om kroppen gör sitt bästa med att grina illa och påminna mig om att allt gick åt helvete. Orkar inte tänka på det, orkar inte ta i det nu. Så jag packar undan det, längst in och fokuserar på annat. Att dra till stallet hjälper. Det lindrar och tvingar mig att skippa tankarna och ångesten som håller på att riva sönder mig.

Eftersom Matte jobbar och vår bil är hans tjänstebil så blev det spårvagnen till Storås och en stunds promenad i solen till stallet. Kände att jag var rätt trött i benen efter förmiddagens crosstrainerträning med deltagarna på jobbet, kanske inte det smartaste innan ridningen, men men...

Väl i stallet var det bara att börja ta hand om Lyrik och göra i ordning honom och han var ovanligt kärvänlig idag. Fick kela med honom en lång stund innan han kom ihåg vem han var och försökte käka upp mig och hötte med bakbenet som vanligt. Han blir alltid surig när man ska rykta honom och sadla honom. Han verkligen avskyr sadelgjorden även om man bara drar den ett hål och man kan se glipan mellan hans mage och gjorden...Så jag han skälla på honom lite, men fick kela mer än vanligt och det kändes gott. En snusande hästmule är aldrig fel.

Elin som också rider i hoppgruppen kom ungefär samtidigt som jag och hon fixade i ordning Ballada så vi kunde skritta ut på slingan innan framridningen. Var en helt underbar vårdag och på skogsslingan blev vi sugna på uteritt, får helt klart bli det någon söndag framöver! Hästarna vaknade också till och de var framåt på framridningen inne i ridhuset. Sedan blev det privatlektion för Carine, något som inte kommer hända ofta då det kostar cash, men det blir billigare om man är två som delar på det så det var skönt att Elin också ville vara med. Vi fick träna hoppning, svängar och bana och att hitta rätt tempo och avstånd samt en del tips och råd. Båda hästarna taggade till och det var skitkul, men tog slut alldeles för fort. Lyrik låg på och blev lite stark mellan några av hindrena och när han blir det och jag faller framåt så kommer rivningarna som ett brev på posten. Det är verkligen helt absurt vad känsligt det är. Jag skulle ju behöva ett snöre som höll mig upprätt eller nåt. Sedan är det svårt att få igenom halvhalterna när han blir stark och lång, men när vi får ihop det så hoppar han verkligen!

Men vi fick till en skitsvår sväng flera gånger, i bra tempo och med bra anridning på hindrena och vet ni vad?! Vi fick in flera galoppombyten, utan korsgalopp och annat otyg samt att det nästan varje gång blev rätt galopp i höger varv!! Det är helt otroligt!! Kanske jag och Lyrik kommer få till bytena mer och mer framöver! Han var riktigt pigg idag och det var skitkul att rida honom, älskar den lilla surmörten för han är en pärla!

Har ju nojjat på att han kanske inte ens skulle gå in frivilligt i det nya ridhuset på tävlingen, men det löste Carine med att hon är med oss och om det behövs leder hon in oss i ridhuset och då la sig oron om att han ska bli istadig och bara häva sig bakåt och bete sig vilket han gör ibland när han inte vill. Hon är bra Carine, har en lösning för allt och är tydlig med att tävlingen bara är för att vi ska komma ut, ha roligt och få öva! Varken Lyrik eller Ballada har varit ute på tävling innan så det kommer vara lika nytt för hästarna som för oss och det lär bli sjukt mycket nerver...! Men jag längtar som f-n!

Efteråt skrittade vi av på slingan och bara njöt i solen innan det var dags att lämna över hästarna till småtjejerna som skulle rida vanlig lektion. Kan längta så vansinnigt mycket efter egen häst, träna och tävla, hästar är verkligen det bästa som finns och de stunder då man får till ridningen så är det grymt. För ett par timmar slapp jag tänka på allt annat och kunde knata till spårvagnen med lite happiness! Det blev inte sämre av att jag såg årets första tussilago dessutom! Tussilagos är verkligen ett vårtecken, det och solen värmer och ljusar upp en annars så dyster själ!

tilltufsad, men gul och stark stod den där i asfalten

ångest

Ensam i soffan med ångest som nästan får mig att tappa andan. Känns som man ska svimma, att man inte får luft och yrseln rusar i huvudet i takt med hjärtat som springer för fort. Får panik och inget att hålla mig i eller lugna mig med. Tankarna går i hundratjugo och jag vill bara försvinna. Men jag måste stå ut, måste fortsätta andas för det funkar inte att få bryt när jag är hemma med liten. Finaste liten som sover så fint i sin säng, som jag just nu bara vill krama. Men man kan inte väcka liten bara för att kramas, inte när han väl sover.

Matte jobbar i Oskarshamn för tillfället, men kommer hem imorgon kväll och det blir skönt. Allt är lite lättare när man inte är ensam. Han kan inte ta bort ångesten, men det är lite lugnare när han är här. Precis som att det går lättare att hålla ihop allt när liten är vaken och vi gör alla vanliga saker som man gör. Rutiner och vanor hjälper till att hålla ångesten i schack. Det är sen, när alla sover och man själv är vaken som allt bara rusar.

Säga vad man vill om mediciner hit och dit, men det jag satte ut hjälpte ändå till att ta udden av kaoset och det hjälpte mig att sova lite mer. Att sova några timmar per natt funkar inte så bra även om jag är van och kvällar som ikväll övergår ofta till vakennätter med ångesten rullande. Sedan kommer morgonen och jag får bita ihop och lägga all kraft på att samla mig så jag funkar en arbetsdag. Skulle verkligen vilja få ordning på det och jobbar ju på det, men tvivlar starkt på om det går att få det att fungera någon gång?

Skit

Vissa dagar är bara skit. Meningslösa gråa kassa dagar då det varken finns ljus eller sinnesro. Bara meningslös vånda över allt och inget. Dagar man inte vill vara, inte vill finnas till. När man drunknar i den gråsvarta sörjan och tröttheten är så stor att bara ångestens fula grin är större. Finns inget gott i att vara människa dessa dagar när andetagen gör ont. Så vanvettigt tungt att ta steg efter steg och åtminstone ge sken av att fungera. Men det höll knappt idag och nu ska jag krama liten. Få två smala barnaarmar runt min hals och snusa i hans hår. Det hjälper lite.

mer tankar

Hittade de här orden på pintarest och de är så sanna. Mörkret är så oerhört oändligt när man håller på att drunkna i det. Jag önskar verkligen att det bara var att skaka av sig det och känna ljuset, värmen och hoppet liksom.

Har haft en bra helg ju om man skippar sömnbristen och måendet. Varit hemma med Matte och Widar,busat, kollat på film och varit i stallet och hunnit rida två bra lektioner på Lyrik. Carine lät oss verkligen slita och att rida öppnor på en stel och tung häst samtidigt som du får seriös kramp i vänster vad, är måttligt kul och vaden gör fortfarande ont.

Men, vi klarade flera saker i hoppspecialen som jag inte klarat för ett år sedan. Måste bara bygga på styrka och kondition och lägga ett seriöst engagemang i att gå ner i vikt, avskyr hur kroppen är nu även om jag vet att en förklaring ligger i vad som skedde under all medicinering samt att de hittade min taskiga ämnesomsättning i samband med alla blodtrycksutredningsprover.

Har lekt och busat med Widar och fått lika mycket bryt. Sett Matte gå helt upp i sitt ölbryggande och låtit honom få stå ut med mitt gnäll på maltstanken. Har ätit go mat och även sovit lite. Sedan har en go vän bokat in oss på flera filmer på Göteborgs filmfestival då jag helt missat att biljetterna släpptes idag. Hört och kännt av stormen Egon och varit glad över att jag kunnat vara hemma och att strömmen fungerat.

Så på det hela, en bra helg om man inte låtsas om ångesten och meningslösheten som får mig att bara vilja försvinna från allt. Det tar så vansinnigt mycket kraft att gå upp, fixa sig igenom dagen och sedan börja om igen när jag inte kan sova för att när jag blundar väller all skit över mig igen och igen. Känns ofta helt oöverstigligt att ens gå upp ur sängen och det kan ju inte vara meningen att det ska vara så när man egentligen har allt man kan önska sig eller hur? Klart jag vet att det blir värre av allt nattligt ältande, men det är ju inte bara att lägga sig och sova tyvärr, önskar verkligen att man hade en on/off knapp eller ännu hellre ctrl+alt+del , det hade varit en klar fördel!

svärta och förkylning

Accompanjerar mitt taskiga mående med feber, halsont och sprängvärk i höger öra. På vårdcentralen där jag är listad var akuttiderna slut och drop in mottagningen borttagen. Anar att det var ett tag sedan jag behövde gå akut till vårdcentralen. Knaprar alvedon, strepsils och annat förkylningsvänligt och önskar att jag hade lite annat att ta till när ångesten rullar över mig. Inte blir det bättre av att känna jag-borde.jobba-ångest ovanpå vilken-kass-människa-och-mamma-och-sambo-ångest.

Mina tankar är inte vackra nu för tiden och svartast är de så klart gentemot mig själv. Fint eller hur, nu i juletider när julglädjen ska spridas till varje själ...Givetvis lyser solen också vilket bara gör allt ännu svartare. Har en hel del jobb så måste krya på mig snarast samt läkartider, samtalstider och sån skit innan alla går på sina underbara julledigheter där de slipper lyssna på folk som undertecknad som tycks ha fastnat i svärtan fastän man har allt att vara tacksam över. Inte mycket alvedon hjälper mot, men jag får väl ta två för att få ner febern i allafall. Kanske blir man lite happy av att få sova, går ju inte så bra när man är sjuk. Låter inte alls bitter....får nog le lite åt skiten ändå

Mitt i vabben ser jag fram emot bio och middag

bild från SF

Vabbar idag igen och litenhar fortfarande feber och nu alltmer hosta som vanligt. Men han är förvånansvärt pigg ändå, stundtals även alvedonöverpigg. Vi har både trevligt och asjobbigt, men det är ändå ok. Vad som inte är lika kul är ju min råångest som bara växt sedan igår och som gör allt till en pärs. Klart att det påverkas av tröttheten och de senaste nästterna brist på sömn då Widar vaknat av febern och förkylningen. 

Ser fram emot ikväll, blir middag på Vapiano med Linda och så ska vi se Roy Anderssons film "En duva satt på en gren och funderade på tillvaron" som antingen lär vara bra eller skitdålig. Tvivlar på att det skulle vara en mitt emellan film liksom. Så det blir kul! Fokus på det när man bara vill lipa av allt dumt. Har kollat igenom menyn på Vapiano och attans vad mycket gott de har!

kommer bli svårt att välja

inte så bra

Ingen bra dag alls idag. Minimalt med sömn, sen upp till jobbet som bara kändes genomtungt idag. På förmiddagen ringde Matte och sa att Widar hade feber och att han var hemma med honom nu och så var det bara att planera för VAB imorgon. Ingick inte alls i veckoplaneringen, har asmycket den här veckan och vi är kort om folk, men eftersom Matte var hemma med honom idag och måste på ett jobb imorgon fick jag rumstera om. Det jobbigaste var väl egentligen att behöva boka av psykologtiden, hade behövt den eller nåt.

Har äntligen fått en läkartid på fredag, tyvärr innebär det en massa ombokningar av möten på jobbet, måste ta läkartiden när jag äntligen fått en. Har ju tagit en halv evighet och sedan får man en tid som man ska inställa sig till på bara några dagar. Älskar verkligen framförhållningen på det här förbannade stället. Ska dessutom träffa den där konstiga kvinnliga läkaren som jag träffade sist...känns sådär minst sagt. Men jag antar att det är ett plus att få träffa samma läkare två gånger inom psykiatrin...har inte hänt förut kan jag säga. Man får väl vara glad att man får en tid antar jag, så får man se vad det hjälper.

Känns rent ut sagt bara genomsvart och astungt. Humöret far åt alla håll och kanter, orken är minimal och kraften går till att hålla ihop sig och ta sig igenom dagen. Det är som att gå på gungfly och varje steg håller man på att trampa igenom och drunkna i skiten. Det är så förbannat svårt att orka och jag orkar inte så mycket mer. När jobb och annat krockar så finns det liksom inga marginaler. Orkar ju knappt ta mig upp på morgonen och känslan av ännu en meningslös ångestdag slår en rakt över bröstet och det gör ju knappast stegen lättare.

Antar att medicinerna jag stått på ändå gjort skillnad, men de är ju inget alternativ just nu. Inom en snar framtid är det dags att kolla av saker och ting med läkare och annat inför kommande planering. Får se hur allt avlöper, vad som kan fungera eller inte fungera. Alla dessa beslut och val, tänk om saker bara kunde få ha sin gång av sig självt, men icke. Tiden får väl utvisa hur det blir med allt. Kommer verkligen behöva de kommande veckornas julledighet! Kryddad med jul hos syrran på gotland, nyår hos goa vänner, mys med Widar och Matte och två dagars hoppträning på Storås. Kanske tom lite sömn....eller inte.

typ så

lördag

Vaknade av mig själv vid halv sju i morse efter nästan sex timmars sömn med bara en vakenvända mitt i. Helt otroligt, flera veckor sedan jag sov så många timmar på en natt och det utan diverse mediciner. Men så är jag ju genomtrött, är så galet trött att jag knappt vet vart jag ska ta vägen och har yrsel flera gånger om dagen. Tur att jag ska till blodtrycksläkaren på mån. Men i morse, när jag vaknade kände jag mig nästan pigg och det vet jag inte när jag kände senast!

finaste Lyrik!

Åt frukost med Widar som också är morgonpigg medan Matte sov fram till tio. Varken jag eller Widar begriper hur han kan sova så och om inte Widar väckt honom när jag skulle åka till stallet så hade Matte lätt kunnat sova vidare. Helt obegripligt, han sover ju mer än vad jag gör i veckan och har ändå sovmorgon på lör-söndagar. Skumt.

Hur som, Widar väckte Matte och jag drog till stallet och möttes av en Lyrik på gott humör. Han hade varit ledig på morgonlektionen och halvsov i boxen. Tiggde äpple och surade till när han inte fick mer än en bit. Han var på bättre humör än jag som hade bara en massa strul med att fastna i saker, yrsel, halvtrasiga shortchaps och en känsla av att allt skulle gå på tok. Men vi fick till fixet och gick in till dagens lektion som innehöll hoppning. Trodde det skulle gå åt skogen med tanke på allt som strulade innan.

Väl igång hade vi skitkul, både jag och Lyrik! Hoppade på böjt spår, bana och på slutet gled höjden och sprången upp och attan vad roligt! Svårt i svängarna, men det är så kul att man håller på att få bryt och Lyrik taggar till som attan. Han gillar verkligen hoppning och tillsammans vågar vi allt som Carine ställer fram och sätter upp. Men oj vad vi har mycket att jobba på. Är dock himla kul att se att alla i vår grupp verkligen blivit så mycket bättre under hösten. Hur vi kan hoppa en bana och klara det på ett helt annat sätt än i början av terminen, det är så grymt! 

Jag vet inte hur Carine gör det, men hon lägger verkligen upp nivån ett steg varje gång och lyckas ta oss dit så att både hästar och ryttare slutar lektionerna med en go känsla av att ha utvecklats och klivit framåt. Att hon dessutom är galet skicklig till häst gör knappast att man blir mindre impad! Hon har ju en massa tävlingsmeriter, men det är ju ingen garanti för att man är bra på att lära ut, men hon är verkligen det och det är så roligt! Idag var det dessutom lite prat om våren och tanken är att vi ska få testa att tävla till våren på andra ridklubbar och fatta hur kul det skulle vara?! Måste dock gå grönt kortkurs innan och det kommer bli nån gång under vintern. Sedan är det synd att jag aldrig tog körkort för tungt släp för vi kommer behöva lite folk som kan köra hästarna. Hursom, vi får se hur mycket man får vara med, flera av de andra tjejerna i gruppen har ridit betydligt längre än vad jag har, men vi jobbar på det! Åkte hem efteråt med en go känsla i kroppen och kunde för en gångs skull köra bil utan negativa impulstankar och det är inte ofta jag får göra det. 

julgrupp på G

Väl hemma var det lugnt fram till Widar och Matte kom hem efter att ha varit på Stadsbiblioteket och på stan. Blev mys hemma resten av dagen. Vi skulle gått till julmarknaden på Liseberg i kväll, men efter att ha sett alla bussar och en överfull parkering så tar vi det sent imorgon istället. Då bör i allafall busslasterna ha försvunnit!

Widar spelar legospel, kul grejer ska ni veta

Istället blev det legospel, julstjärnor, hemgjord chicken club sandwich och mer adventsstjärnor och så klart en del tittande på Sweden international horse show på nätet!! Nästa år ska nog jag och syrran ta en hästhelg och kolla på tävlingarna! Så som ni hör så har det varit en bra dag och ändå har den förbannade ångesten fått grep om mitt inre så det knappt går att andas i kväll. Kommer inte undan och jag önskar verkligen att den lilla lättnad jag kände tidigare idag kunde finnas kvar istället för den här förbannade ångestskiten som kommer sabba sömnen och allt annat. Blir så trött på det, så förbannat trött...en natt med ångest är så förbannat lång...Tänk om man kunde lysa upp mörkret lika lätt som man tänder en adventsstjärna eller två...

Matte och Widar har fixat fler adventsstjärnor!

hopplöshet

feeling sad

Funderar över allt. Fram och tillbaka. Vad är egentligen meningen? Vad är vettigt? Beslut hit och dit. Mående hit och dit. Meningslöshet och hopplöshet. Varför ens försöka? Hopplösheten är oändlig. Tiden som går, som rinner ut. Tiden är inte oändlig, bara hopplösheten och meningslösheten. Kan inte lite glädje få ta sig in i skarven? Känner mig upptryckt mot väggen, bestäm, välj, gör, gör inte, men välj då för sjutton. Vad vill du???Vad vill jag??? Dränks i ångest och ältande för att överskuggas av total meningslöshet. Det spelar ju ingen roll, det blir inte bättre. Måste bara hålla i, ta mig igenom day by day, little by little. Hur kan det vara så svårt...Hade varit fint om man kunde använda sig av ctrl+alt+del...