Medicinsk yoga

Har några gånger hamnat på sidor med info om medicinsk yoga och dessutom blivit tipsad om det av en vän och jag är rätt nyfiken på det.

Gillar yoga och har gått på olika pass under det senaste året. medicinsk yoga låter som något jag borde fått på recept under sjukskrivningen, men det är ju aldrig försent att testa något nytt. Har ju en hel del att jobba med innan man kan säga att man mår bra så kanske att jag ska testa.

De har en nybörjarkurs i slutet på april och det skulle kunna vara något. Har ni testat? Några tips och erfarenheter? Här kan ni läsa lite mer om det och sedan finns det en massa om man googlar. Har ju gruvligt svårt att slappna av, vara i nuet och hitta något lugn för all oro, ångest och spänningar som är i kroppen. Har under tiden som jag mått dåligt fått ont i axlar och rygg och ryggont har jag aldrig haft förut. Mycket är spänningar, kan liksom inte slappna av ordentligt. Får total panik när jag försöker slappna av ordentligt tex i slutet av gympass.

måndag och hälsostatus

Måndagen började med lite sovmorgon då jag skulle på föreläsning här i stan. Istället för att vara på jobbet halv åtta kunde jag traska bort till Gårdavägen för en heldagsföreläsning kring normer och normbrytande värderingar.

Det blev en dag med intressanta diskussioner och övningar även om det inte var några direkta nyheter. Men sådana här infodagar behöver ju återkomma hela tiden då det är lätt att glömma hur normerna påverkar vårt beteende.

Var galet trött trots sovmorgon och en natt med lite sömn då jag tog diverse nattmedicin för att verkligen få sova. Men det är som om jag ligger så mycket sömn back att jag tvivlar på att jag någonsin kommer kunna vakna utvilad och pigg. Widar har varit desto piggare, tänk om man hade en treårings energi, det vore grymt!

Föreläsningen slutade lite tidigare än planerat och då Matte skulle hämta Widar tog jag vara på den lilla stunden som ensam i vår lägenhet. Hann dammsuga, stryka och hänga upp nya gardiner samt plocka upp större delen av tvätten till Widar och Matte kom hem. Inte illa ska jag säga, särskilt som huvudvärken börjat pulsera i skallen.

Matte hade en smart ide som innebar middag på Ikea så vi drog dit. Ikea en måndagskväll är dessutom en lugn upplevelse så det blev lite lek, middag och inköp av skåp och hyllor till syhörnan. Widar gillar verkligen Ikea, beror med all säkerhet på att han vet att allt som köps måste skruvas ihop och då brukar han få hjälpa till vilket han älskar.

Widar å Matte

Vi hittade också en bra skrivbordsstol till kraftigt reducerat pris så det blev en bra kväll. Nu får killarna skruva upp skåp och hyllplan medan jag är på kurskvällar under veckan. Ska bli skönt att få ordning på syhörnan! Men helst så önskar jag att vi kunde köpa ett hus, men för det krävs att jag har fast jobb igen. Vi har för mycket prylar och hobbies för att hålla till i en lägenhet!

Blev dessutom glad för mina syskons skull då deras pappa sakta men säkert håller på att må lite bättre efter den kraftiga bilolyckan. När det gäller min mor mår även hon bättre och det har löst sig med en lägenhet där hon kommer få hemtjänst, larm och all hjälp hon behöver när det blir dags för henne att lämna vårdboendet. Hon är inte frisk från sin stroke, men rehabiliteringen går sakta framåt.

Det är galet att mina blodtrycksvärden är högre än hennes och då står vi både på medicinering. Ska snart träffa min läkare som är specialist på hypotonisjukdomar och efter senaste uppsträckningen från en sköterska så antar jag att medicineringen kommer ses över. Har egentligen inte så stora problem med det, inte mer än en konstant huvudvärk och en frekvent yrsel och stundtals migränkänning. Men visst vore det fint att slippa huvudvärken och oron för trycket och slippa alla dessa mediciner. Men troligen måste jag medicinera blodtrycket resten av mitt liv och hellre att de upptäcker det nu än att jag får en stroke som min mor i 50-årsåldern! Märkligt hur kroppen kan leva sitt eget liv liksom. Men nu ska jag nog sova, är galet trött...

träningspepp

träningspepp

Nu vore det väl 17 om jag inte skulle komma igång ordentligt. Efter att upprepade gånger på ridningen fått höra att jag faller framåt i sitsen så ska jag ta tag i min coreträning och konditionsträning. Det är för all del inget nytt, jag vet att jag aldrig tränat upp styrkan i coremusklaturen och att mina magmuskleer är rejält delade efter graviditeten.

Var rätt lustigt när sjukgymnasten kunde trycka ner tre fingrar i bred utan att det tog emot och hon upplyste mig om att sit ups var det absolut dummaste jag kunde göra. Så det är inget nytt egentligen, ej heller att min kondis är halvtaskig och att jag har några kilo minst sagt för mycket. Något som om inte annat syns på semesterbilderna och jag är inte alls bekväm i min kropp. Å andra sidan var jag inte det i högstadiet heller när jag vägde 47-49 kg till mina 168 cm. Men nu vill jag ha en kropp som orkar och funka att rida med och en kropp som inte är så spänd att jag inte ens klarar av en oljemassage utan att det snurrar i huvudet och gör ont så jag mår illa. När jag gick på gymnasiet, innan jag blev sjuk och förlamad så vägde jag 50 kg och tog lika mycket i bänkpress, idag orkar jag väl lyfta stången...

Under alla mina år när jag red aktivt så var den kritik jag fick på sitsen att jag var spänd i axlarna och då kunde bli stum i handen vilket är obra när man rider. Inte någon gång fick jag höra att jag ramlade framåt osv och nu händer det nästan varje lektion. Sedan avskyr jag att känna att jag inte orkar rida ordentligt, det var aldrig fysiskt jobbigt att rida när jag var yngre och jag vet att det påverkas av blodtryck och syresättning och syreupptagning, men det förbättras ju också av konditionsträning. Dessutom behöver jag få fart på ämnesomsättningen då de prover de tagit visar att den är låg, vilket bla beror på medicinerna. Mest vill jag känna att jag orkar göra det jag tycker om och med träning, kost och vila så kan det bli bra. Dvs om jag inte lägger av efter 3 veckor....

Fitness för ryttare och Träning för nyblivna mammor (ja det e ett tag sen Widar kom, men min kropp är ju typ i det skicket och jag har hört asmycket bra om Olgas bok) och en schysst yogabok är ju hur mycket inspiration som helst! Så nu ska jag läsa lite och sen kör vi igång!

Att hänga på östra sjukhuset dag ut och dag in

Ja, är nog bäst med ett lugnande blogginlägg. 

Är hemma några timmar på dagpermis från Östra sjukhuset och har tillgång till en normal internetuppkoppling. Kan börja med att konstatera att jag inte håller på att dö, inte det minsta. Är snarare väldigt frisk förutom det fullständigt vansinniga blodtryck som jag troligen gått runt med ett tag. Sökte för en annan grej i onsdags, en lång historia, men iallafall så gjordes en rutinundersökning och då var mitt blodtryck 208/157 . 

Jag var inte särskilt berörd av det, har ju alltid ont i skallen mer eller mindre och de senaste månaderna har jag haft konstant huvudvärk, men är liksom van vid det. Några som inte var lugna var personalen som upprört mumlade omkring mig, undrade hur jag mådde, tog blodtrycket igen, bytte manschett, tog fram en elektrisk mätare , lät mig vila 40 min och gjorde om hela prociduren medan de gång på gång undrade hur jag mådde, hade jag känslobortfall, yrsel mm. Då började jag bli orolig också, men mådde ju som vanligt. 

Östra sjukhuset, väldigt grått...

Personalen ringde medicinjouren och jag fick åka rullstol dit för nya undersökningar, väntan, prover, stroketest mm. Hela tiden mådde jag som vanligt och fattade inte riktigt hysterin. Men när trycket inte gick ner blev det inläggning på en av medicinavdelningarna och där är jag kvar. Bor i sal tio i säng två och kallas därför säng 10:2, rätt märkligt. Vad dricker säng 10:2, vad väger säng 10:2 osv. I allafall här inne har jag sjukt tråkigt. Är ordinerad vila och olika blodtryckssänkande mediciner medan de febrilt letar vad som är fel. Har mest huvudvärk som attan och mina armar och fingrar är sönderstuckna efter allt blod som de tappat mig på.

i huset bakom helikoptern ligger jag,
på femte våningen med utsikt över helikopterplattan

De kör värsta screeningen och tycks bli mer och mer frustrerade över att de inte hittar vad som är fel. De upptäckte blödningar i mina ögon, pulsen är för hög och blodtrycket går inte ner tillräckligt trots mediciner. Jag har fått ta massor av blodprover, urinprover, hjärnröntgen, ultraljud, hormonprover, ögontester, sköldkörtelprov, trycktester mm. Allt verkar vara ok el ligga inom rimliga nivåer. 

Likförbenat får de inte ordning på trycket utan mumlar oroligt om risker med för högt blodtryck, att man kan få en tia (liten hjärnblödning tror jag) och hur extremt ovanligt att någon så ung (ja de kallar mig ung) har så högt blodtryck. På måndag blir det mer prover och veckan innehåller fler undersökningar och allt jag vill är att komma hem. 

Jag hatar sjukhus. Tycker det luktar död och sjukdom i korridorerna och det är märkligt att så fort jag åker till akuten i nåt ärende blir jag inlagd. Sålunda åker jag ytterst sällan till akuten såvida det inte gäller Widar. Personalen är bra, men attan vad de har att göra och det är många patienter som är gamla och förvirrade. Jag skulle inte orka ett sånt jobb, så det är grymt att det finns människor som gör det! Sen avskyr jag sjukhusmat, köttfärsgrytan och currygrytan smakar ju det samma och denna eviga råkostskål...suck. 

mina finingar!

Så idag när jag är på permis lagar Matte en hel del gott!!! Trist nog måste jag åka tillbaka ikväll för blodtryckskoll och mediciner, men det e ju bara för att få ordning på allt. Så nu vet ni det, ingen fara med moi, verkar vara friskare än de flesta tack och lov. Ja såvida de inte hittar nåt i de sista proverna... Hur som är det otroligt skönt att få vara hemma en stund, vara med Matte och Widar!

Indoor walking

Har testat något nytt idag. Indoor walking på friskis.

En skum i-landsträning får man väl säga. För allvarligt, hur rubbat är det egentligen inte att betala för att gå inomhus, i grupp, på en maskin i en timme? Galet, milt sagt.

Fast det var faktiskt kul också. Ledaren drog på med en massa bra musik och jag lyckades hänga med utan att ramla av eller liknande under balansövningarna. Med mitt balanssinne som är rätt förstört efter förlamningen i tonåren så är det milt sagt imponerande av mig.

Jag kommer till min egna förvåning faktiskt boka in mig på fler pass framöver! Får bli spinning, klättring, yoga, indoor walking och jaga Widar och förhoppningsvis lite ridning under våren. Ska bara fixa lite energi, glädje och ett bättre immunförsvar haha, lycka till liksom...

Friskis&svettis

bild från friskis och svettis

Undrar om jag kommer se så härlig och studsa fram genom livet om jag tar tag i träningen nu?

Hur som, nu ska döfläsket röra på sig lite mer regelbundet och träning ska bli en av de saker jag ska göra när Widar är på förskolan och jag plockar ihop mitt liv i avvaktan på jobb.

Är nog sjukt sugen egentligen på ett roligt stimulerande jobb där jag får vuxenutmaningar och en egen vardag och kan föra vuxenkonversationer. Kan förvisso variera på jobbet med, men jag tror i vilket fall att en del av mig är sugen på att jobba och även på att få en normal månadsinkomst som inte påverkas av försäkringskassan.

Å andra sidan är vi ju sjuka jämt så jag lär väl VAB:a och snacka med FK jämt ändå. Å andra sidan igen kanske träningen på Friskis gör mig till ett under av god hälsa och friskhet...typ Hur som, spinning, core, yoga och indoor walking står på schemat! =)

Skäl att flytta från Göteborg

I gårdagens GP skriver de om luftföroreningarna i Göteborg. Göteborg har vissa dagar Nordens sämsta luft och det är ett skäl för att flytta från Göteborg trots att jag trivs så bra här. Jag vill inte att Widar ska behöva växa upp och ha en ökad risk för luftrörsproblem och astma.

Jeansutmaningen

För att få ordning på fläsket så har jag hoppat på Olgas jeansutmaning. Har tagit fram ett par jeans som var för stora för mig innan jag svällde upp av alla hormoner och hamnade på sjukhus förra hösten och innan jag blev grav tjock.

Matte ska få ta en bild så får ni se sedan. Man kämpar med vikt och träning till 31 mars och då tänker jag mig att jeansen ska glida på utan problem! Man skickar in bilden till Olga och sedan en till 31 mars så får man se hur det går.
Kolla in hennes blogg och utmaningen på länken olgas-blogg! Varför inte joina?!

Tusen bitar Björn Afzelius

Allting kan gå itu...och det gör det, om inte annat så med tiden...allt går itu. Det är det enda vi kan räkna med...

Widar

Pratade nyss med Matte. De hade träffat läkaren och tagit prover, kollat öron, urin mm och allt ser bra ut. Nu väntar de bara svar på sänkan. Widar har feber som gått ner med alvedon och de kommer få åka hem om en stund. Mina grabbar, min lilla Widar. Skulle verkligen velat vara där, är inte hemma förren imorgon. Men nu vet vi iallafall att han är genomkollad och sänkan borde ju också vara ok.

Widar hade blivit alldeles slö och konstig vilket gjorde att Matte åkte in med honom. Så läskigt. Vår grabb är alltid full av bus, det är liksom hans signum och att han blir slö och konstig har inte hänt sedan han blev frisk från gulsoten.

Men nu ska allt bli bra igen och jag försöker ta det lugnt. Jag vet att de reder sig och dessutom får de koll och hjälp från vården och det finns inget annat jag kan göra. Men shit, det blir inte lätt att somna i natt. Dessutom fick jag nyss ont i halsen och näsan känns förkyld. Sån är jag, frisk ena stunden, seriöst sjuk i nästa...suck.

Å nu ringde Matte, lite höga värden på sänkan indikerade virusinfektion, men annars var allt ok så nu åker de hem och jag andas lite lugnare. Vad jag ska krama dem imorgon!

Delade magmuskler, inkontinens och annat äckligt

Sitter och ser kvällen glida över i natt och min lilla familj har slumrat in. De sussar sött och jag sitter uppe och kände mig lite trött för en stund sedan, men nu är jag spik vaken igen. Så drygt. Blev en ok dag idag. Matte kom hem och lunchade och busade lite med Widar och sedan gick jag och Widar till förskolan. Widar gillar verkligen det, han busar järnet till han blir trött och gnällig. Då väljer han att powernappa i 15 min och sedan är han vaken igen. Inte den bästa lösningen om man undvika en gnällig bebis.

Vi lyssnade på sjukgymnasten och fick tips om hur man kan träna med och efter att man fått barn. Hon visade med hjälp av en docka och vi fick info och rörelser på papper. Kul att veta att 7 % drabbas av bäckenbesvär som kvarstår lång tid efter förlossningen och 85% får tillbaka bäckenbesvären när de blir gravida igen. Verkligen kul med tanke på att jag fortfarande har ont suck.

Värk och elände i händer och leder kan också kvarstå en halv evighet och tack vara att man fött barn kan man bli inkontinent, få framfall, ha delade magmuskler, få skador i div kroppsdelar mm. Hon kände på allas magmuskler och ja, mina magmuskler är delade och nej, det blir inga solhälsningar eller sit ups då mellanrummet var mer än 2 fingrar och jag menar rejält mer än två fingrar. På vissa så läker de delade magmusklerna aldrig ihop utan då kan det som finns innanför liksom trycka/hänga sig ut. Hur äckligt är inte det??!

Ursäkta mig naturen, men hur f-n tänkte du när du planerade det här liksom? Hormoner och annat som gör att ens kropp ballar ur?! Det skulle inte förvåna mig ett jota om det är en man som är ansvarig för det här...Ja, de som tror säger ju att Gud är en man och då är han väl attans ansvarig....

Sedan fick vi träna diverse rörelser med och utan baby och Widar tyckte det var både skumt och kul. Efteråt blev det fika och då fick han trötthetsbryt. Gnället förvandlades till gallskrik och vi tog våra prylar och började gå hem. Kom halvvägs när jag hade så ont i bäckenet att jag fick ta vagnen. Är hur klen som helst.

Hemma blev det vila och packning inför Ystad. Tvätt och go middag som Matte fixat!