gurkor med ångest

typ så

Mest ångest hela förbannade tiden. Hade en natt med mardrömmar, ångest och ältande så var galet trött när jag vaknade vid fem i morse. Inte mycket sömn trots en tablett att sova på. Det spinner på i sån fart i huvudet så sova funkar bara inte trots att jag är galet trött. Huvudvärken är inte heller kul och helst hade jag velat bara skippa jobb och allt idag, men det var inte läge med bokade möten och annat idag. Blev en intensiv dag på jobbet och var helt vimsig i huvudet när jag åkte hem och bytte om för att dra till stallet. 

Väl i stallet så blev feelingen lite goare och även om Lyrik inte var den gladaste i stallet så hade vi en bra markarbeteslektion för Carine! Det är tossigt, man försöker få ordning på en sak i ridningen, lyckas hyggligt och vips så får man fem andra saker att jobba med istället för att bara kunna surfa på det som lossnar. Men det är väl det som är en utmaning! Är vansinnigt frustrerande att inte kunna rida på det sätt som man vill, men får påminna mig om att jag inte ridit så länge. Märks att jag inte är hundra än, blodtrycket spökar och jag är inte helt fokuserad och då får jag inte riktigt grepp i ridningen heller. Hoppas verkligen att jag kan peppa mig och fokusera på söndag när det är tävlingsdags. Ångesten och ältandet förstärker ju knappast självförtroendet, varför kan det inte vara positiva tankar man ältar liksom? 

tisdag, en salig blandning

jag och lyrik på framridningen i tanum
bästa sophie lundberg fotade

Lite glad trots att regnet öser ner idag och ikväll. Hade en halvdan början på dagen med taskig sömn och ingen jobblust alls. Väl på jobbet så piggade humöret upp sig lite när man träffar deltagarna och dagen rullar igång med friskvård. Varje tisdag åker vi till ett ställe, gymmar, konditionstränar och simmar som en del i rehabiliteringen. Min grej sedan ett i våras är att simma med ett gäng av deltagarna och det plaskas, kämpas, skrattas och simmas en massa längder.

För egen del är det bara bröstsim som gäller, det enda jag kan och många av deltagarna varvar mig lätt när de crawlar och flyter förbi, men det bjussar jag lätt på. Idag lyckades jag för andra gången att simma 1000 m och det är inte illa för någon som inte simmat så sedan högstadiet! Hade inte tänkt simma så långt idag eftersom jag visste att jag behövde pigga ben till ridningen i eftermiddags, men när jag kom förbi 500 m och sen 750 m utan allt för stora bekymmer så ville jag så klart fixa 1000 m igen och var seriöst nöjd att jag orkade det igen!!

Efter lunch så drog jag på läkarbesök och sköterskebesök. Den läkare jag hade idag har jag träffat en gång tidigare, yes, tänk att träffa samma läkare två gånger, det ni! Men han är en speciell varelse och idag fick jag en del tips som jag nog noterar som galna och inte alls kommer ta till mig. Läkare är oerhört märkliga. Men det blev lite mediciner att testa och kanske kan det balansera upp mitt mående en del och det kan behövas.

Helst hade en del av mig velat sätta in den medicinering som jag satte ut i höstas, men med tanke på de försök som görs så är de medicinerna inte ett alternativ. Nu handlar det mest om sånt som kan hjälpa mig att sova och försöka stabilisera upp måendet lite. Kan inte säga att jag har någon tilltro till det då jag haft dessa mediciner tidigare utan att få någon effekt och när jag sa det så hade läkaren ett tips på hur man optimerar tabletters effekter och då blev jag bara trött....för att inte tala om hur trött jag blev när han ville tipsa mig om livsåskådningslitteratur för att förbättra mitt mående....ja, jag skrev det förut, läkare är märkliga. Hade varit bättre han skrivit ut ridning på recept för det är något man mår bra av. Känns lite som ett misslyckande att behöva ta mediciner igen, men kanske ger det lite hjälp att orka? Måste hur som få ordning på sömnen!

Efter det märkliga besöket var jag förbi en sköterska för blodtrycket och det är fortfarande högt, men stiger iallafall inte och det är tur det iallafall. Blev tillsagd att vila så mycket som möjligt, men ändå ok att tex simma och rida om jag gör det lugnt och vilar. Känner mig klart lugnare nu än förra veckan då jag blev skraj. Ja, det är idiothögt, men förhoppningsvis blir det snart bättre och jag mår egentligen inte så dåligt av det. Men känner ju att orken är minimal och andfåddheten är påtaglig och huvudvärken är värre än vanligt, men det är ändå bättre nu än förra veckan. Så jag vågade knata genom ösregnet till spårvagnen och drog till stallet. Fick gå i regn från vagnen till stallet också, men sedan kom jag in i stallet till en sovande Lyrik och då kändes livet lite lättare.

jag och Lyrik, sophie lundberg fotade

Lyrik hade nog tänkt att han skulle kunna sova till kvällslektionerna började så han var skitsur i boxen, han har seriöst stora tänder när han är sur och en vacker dag lär han väl få tag i mig, men än så länge skäller jag på honom och han surar. Det ingår liksom. Å andra sidan fick jag klia honom i pannan idag så han nästan somnade, fina killen. Men väl i ridhuset, vi red inne eftersom himlen öppnade sig, så var han en pigg kille. Red fram tillsammans med Saga som jag skulle dela lektionen med. När Carine kom fick hon hjälp att bygga fram hinder och sedan började det roliga. Vi körde olika hoppövningar och band ihop det till en bana med hinder på 85-105 cm, varav ett par språng på en rejäl oxer och ett högt koppelräck.

Var skitkul och Lyrik var jätteduktig. Såklart blev jag trött och orkade inte riktigt hålla ihop honom och föll fram med överlivet vid två tillfällen och direkt kom nerslagen. Men förutom det gick det riktigt bra och det var en klar pepp inför helgens tävling. Dock skulle jag fan behöva silvertejpa överlivet i upprätt position....har inte riktigt funderat ut hur det ska gå till dock...Kommer lägga en del träning på corestyrka och kondition i sommar!

Saga och Tintan var också jätteduktiga, är så kul när man ser att ekipage utvecklas och det gör dessa två verkligen och de ska vara med i förklassen på söndag! Skulle också vilja ha en egen häst att träna och tävla! Men till dess är det jag och Lyrik, älskar den modiga hästen även om han inte är en piece of cake att rida. Blev en massa godis och fix till lyran efter träningen och jag hann putsa av träns och sadel lite också. I helgen blir det ju hästtvätt och putsning av alla hästgrejer! 

David filmade så det kommer nog filmer framöver, har inte fått dem än. Men vi hann kolla på dem efter träningen och där ser man såklart alla missar man gör, men också det som stämmer emellanåt. Man hör även Carine när hon ylar på oss och hon var på hugget, men det är häftigt för hon är med i vartenda språng vi tar, före, över och efter hindren och förhoppningsvis sitter det kvar till tävlingen. Sedan är hon ju rolig i hur hon på privatlektionerna bara höjer upp hindren flera hål på en gång och sedan ska vi bara rida på. Ingen tid till tvekan och lika bra är det. Sedan efteråt får man veta höjd och bredd och då bara ler man och klappar om bästa Lyrik. Nu gäller bara att jag rider ordentligt i helgen och inte faller samman av nervositet så borde det gå hyggligt. 

Startlistorna för söndagen har kommit upp på equipe och jag startar som nummer 19 i förklassen och sedan går laget ut som nummer två i lagklassen så jag kommer iallafall slippa vara nervös hela dagen, har startat sent de andra gångerna och hinner stressa ihjäl mig under tiden. Är skönt att vi inte behöver köra transport utan att Lyrik kan gå in i sin box och äta och dricka mellan starterna och jag vet var allt finns. Sedan kommer det vara skitnervöst att hoppa inför hemmafolket....ojoj liksom...

Kunde i allafall knata genom regnet till spårvagnen med en go feeling i kroppen, klart bättre än den totala känslan av misslyckande som fanns i lördags. Behövde verkligen den här träningen! Nu blir det lite lättare ridning i helgen och sedan tävling! Väl på spårvagnen så kom tröttheten i kapp och jag kände hur sjukt trötta mina ben var. Först simning, sen promenad, sen ridning och det krävs en del drivning på Lyrik och så promenad igen...Kom hem till Matte som fixat käk och Widar som var pepp inför att kolla på barnprogram med mig! Det är inte fel en tisdagskväll!

första juni i ett inlägg

typiskt väntrum, bild google

1 juni idag och det märks inget vidare på vädret. Kallt, regn och en gnutta sol och i morgon är det klass 1 varning på grund av blåst och regn. Maj har varit den kallaste och regnigaste maj på många år och det enda positiva är väl att alal blommor inte blomamr över direkt. Men jag har min utslitna vinterjacka på mig fortfarande utan att svettas ihjäl och det är ju helt galet. Nog för att den är tunn och jag har ingen fleece i den nu, men vinterjacka på första juni???? Nåja, det är vad det är, men förhoppningsvis vänder det i veckan. Kan eventuellt bli sol och 20 grader varmt i helgen vilket gör att ridbanan kan torka upp och det kan bli schysst att avsluta Bohuscupen på Storås utebana. 

Är redan skitnervös inför söndagens tävlingar och försöker hålla det ifrån mig. Ska ju bara försöka ha kul och bara vara glad att vi får försöka igen! Har dessutom varit modig och ställt mig på kö till dressyrspecialen så får vi se om jag kan lära mig lite mer av det också. Men det är fullt och kö så det händer inte den närmsta framtiden.

Har jobbat idag och hunnit med att sitta i olika väntrum. Så mycket väntrum jag har suttit i de sista åren, alla dessa väntrum. Är en märklig känsla i väntrum, vad är det man väntar på? Väntar bort tiden. Känner mig ofta både obekväm och ångestpåverkad medan jag väntar. Idag har det handlat om att kolla blodtrycket som tack och lov visade på lite lägre än 190/125 som i förra veckan. Det är inte mycket minskning, men betyder ändå att kroppen försöker svara på medicinjusteringen. Har försökt vila jättemycket också och köra avslappningsövningar igen. Inte helt lätt när ångesttåget rusar genom huvudet och bröstet, svårt att stoppa när det kör över en och jämnar en med marken. Slår under fötterna på en så man bara darrar eller snarare skakar. 

japp, mitt blodtryck förra veckan 190/125....
lite lägre idag tack och lov

Skulle för en enda gångs skull ha en ångestfri dag, en dag utan negativt ältande där man bara kunde känna att det var ok att gå upp och vara, men det lär väl inte hända den närmsta framtiden. Det andra väntrummet var hos psykologen och dagens samtal var skitjobbigt. Hamnade i gamla minnen och höll på att få panikbryt. Hon försöker rucka på allt negativt som pågår i mig och det är inte lätt. Det gör ont när hon visar på att det jag tyckt varit normalt egentligen är åt helvete och inget en människa skulle behöva acceptera, men som för mig blivit mitt eget under åren som gått. Det är märkligt och det är oerhört svårt att tro på förändring och förbättring när man upplever att man balanserar på kanten hela tiden. 

Väl hemma var jag helt slut, något Widar och Matte också var så vi var rätt utslagna under kvällen. Fick iallafall mysa med liten och det gör gott. Det gör gott i själen att kramas med lillkillen, eller bara ligga tillsammans i soffan och kolla på barnprogram medan hans älskade Herr delfin simmar efter fisk på vardagsrumsgolvet. Prata om hur dagen varit på förskolan, om uppfinningar, ideer och kittlas till liten nästan kiknar. Måtte han aldrig tappa sin glädje och nyfikenhet! 

Imorgon blir det fullt upp igen, drar tidigt till jobbet. Blir friskvård, troligen simning och träning med deltagarna på förmiddagen, köksfix, pappersarbete och sedan vid halv två ska jag vara på läkarbesök och sköterskebesök. Sedan blir det full fart till spårvagnen och ut till stallet för hoppträningen inför finalen och tävlingssnack. Längatar som attan till stallet, men innan dess är det en hel del pappersjobb och annat som ska fixas. Mår för det mesta väldigt bra i stallet och då är det väldigt skönt att vara där! Lär dock bli dyngsur när jag går från spårvagnen till stallet då jag inte har bil imorgon... Nu är det väl snart dags för att försöka sova, kommer ett inlägg om sömnen och sömnutredningen snart, men ja, jag har tydligen en seriös sömnstörning....haha vilken nyhet...

jag och lyrik för några veckor sedan,
längtar till min surmört imorgon

Lite skillnad i hoppningen på ett knappt år

jag och Lyrik 20/4-2014 foto Paula Valo
man kan ju undra om jag ska hoppa ner i marken liksom...

Hittade lite gamla bilder på Storås facebooksida och kunde inte låta bli att jämföra dem. Det är tre bilder från förra årets ridskolecup då jag hade Lyrik och råkade komma med utan att fatta att det ens var uttagning till cupen på den vanliga ridlektionen. Det var första gången jag hoppade Lyrik på lektionen den veckan och andra gången jag hoppade honom när vi var med på finalen. Vi red felfritt i grundomgången och då blev jag taggad och red som en tossa i omhoppningen. Var snabbast men rev sista hindret och som Carine som jag rider för i hoppspecialen har sagt efteråt, vi hade vunnit om jag inte legat över hästen. Hon har ju rätt för jag ligger verkligen över honom så snacka om att göra det jobbigt för honom i hoppet!

en beaklassiker som brukar leda till att Carine ylar, vem hoppar först, vänta
på din häääääst! från cupen 2014

Vet i 17 hur jag tänkte men jag ville hjälpa Lyrik och hoppa och följden blev att jag slängde mig framåt och då rev han så klart, precis som i dag om jag inte rätar upp mig. På cupen förra året kom vi fyra pga nedslaget och jag var tvärsur så jag var ju laddad i år, men fick chocken när jag kvalat på älskade Lyran , men fick rida Karton som jag aldrig hoppat innan. Nu gick det trots allt bra och vi vann, men det var inte den vettigaste rundan precis. Men det jag egentligen vill ha sagt är att det är skillnad på dessa språng och mitt liggande över Lyrik och 1½ termins träning i hoppspecialen! De undre korten är från första tävlingen i Bohuscupen där jag var sjukt nervös och hade fyra fel i förklassen och var felfri i lagklassen, men med halvdana inverkanspoäng och slutade nia. Gick ju bättre i Alleby där vi blev fjärdeplacerade!

Lyrik lika glad som vanligt jag oerhört klumpig cupen 2014 Började rida i sept
2013 efter 20 års uppehåll så jag var rätt ny på att rida och hoppa här

Carine ylar fortfarande att jag måste räta upp överlivet när vi tränar nu, men hon säger också att det är klart bättre och det märker jag med. Ska lägga en massa träning på kondition och bålstyrka under sommaren så jag och lyran kan fortsätta träna tillsammans. På söndag nästa vecka är det final i Bohuscupen och jag är redan nervös, men det ska bli kul också. Var skönt att nolla i söndagens pay&jump, jag vet ju att jag och Lyrik kan hoppa 90 cm bra, men mitt självförtroende är ju pinsamt dåligt... Inte så lätt att lösa när man har en massa negativt tänkande malande i huvudet. Depressionsmonstret gör ju knappast livet lättare, särskilt inte i sällskap av ångest. Tur att inte Lyrik plågas av dylika tossigheter! 

jag och Lyrik på framhoppningen i tanum, bohuscupen april 2015
fina kompisen i hoppspecialen sophie lundberg fotade

Älskar den hästen även om han är långt ifrån de heta och tossiga/känsliga hästar jag red som ung. Lyrik är av många sedd som stallets slöaste och segaste häst, men när man lär känna honom så är han en pärla även om jag ibland verkligen önskade att han hade mer egen motor. Kritiken vi får i hopp och dressyrbedömningarna är att mer tempo och mer ställning önskas. Lyrik är 15 år och rätt stel. Han har gått som ridskolehäst i fem år och lika lugn och fin som han är med nybörjarna och i handikappridningen, lika oerhört seg och stel kan han vara när man vill lite mer. Men vi börjar lära oss varandra och jag har blivit starkare i hela kroppen av att driva och rida honom även om vi har långt kvar. 

jag och lyrik i 90 klassen på bohuscupen 2015
bästa anna jorhage fotade!

Men jag älskar att han gillar att hoppa och liksom taggar upp och att han har ett modigt hjärta och om jag inte sätter honom helt fel framför hindret så hoppar han och gör allt han kan för klara det, även om jag varit en idiot och tryckt av ett språng för tidigt på en stor oxer. Han är en pärla! Han har verkligen fått mig hoppsugen, var ju en dressyrtjej i ungdomen och nu har vi börjat nosa lite på dressyren också. Men oj, vad jag har mycket att lära! För det märks ju att om jag gör rätt då kan Lyrik, men om jag inte gör rätt eller verkligen menar det jag gör så maskar han undan, han inte dum ska ni veta. Hade jag massa cash skulle jag rida och träna med honom varje dag och på sikt en egen häst, men där är jag inte, särskilt som jag i nuläget bara har jobb fram till slutet av augusti. Syns ju att jag fortfarande har en del att jobba på i hoppningen, men det är ett jobb jag gärna gör! Särskilt som Carine verkligen hjälper oss framåt hela tiden, hon är grym på det!

jag och Lyrik på framhoppningen tanum 2015

Imorgon är det träning igen och på söndag ska jag rida dressyr på morgonen och testa att rida LB:1 programmet på egen hand. Red ju LC:1 på pay&ride med ok resultat för två veckor sedan med tanke på att jag inte tränat dressyr för tränare. Så nu ska jag testa LB:1 och innan pay&ride i aug ska jag försöka rida dressyr och program för Carine så man får lite hjälp. I september är klubbmästerskapen och får jag/lyckas jag boka Lyrik så ska vi nog testa både hoppning och dressyr då, men det får vi se.

Hoppas att han ska hålla sig fräsch och inte råka ut för något, vore hemskt om han skulle bli halt eller något. Kommer ha tillräckligt med häst och ridabstinens när hästarna är på sommarbete fem veckor i sommar! Men först är det ridning i helgen, sedan hoppträning på tisdag, ridning på fre, hoppträning lördag och tävling på söndag! Sedan är det bara drygt en vecka kvar innan stallet stänger. Varvat med det ska jag jobba, hänga med Matte och Widar samt lyda läkaren och vila...Kanske kan jag tom stänga av en del av mörkertankarna som får mig att balansera på kanten hela tiden, det hade ju varit fint! Där är det ju Widar, Matte och Lyrik som är min hjälp helt klart, det är tur att de finns! En kul bonus när man kollar på korten är ju att man ser att jag tappat lite vikt, har mycket kvar, men lite skillnad är det ju trots allt!

Lyrik och gårdagens ridning

Ska snart åka till stallet för lördagens hoppträning på Lyrik. Älskade hästkraken som var måttligt road när jag igår provade ut täcke och nya lädergrimman. Täcket är i minsta laget över bogen, men ska spänna ut det så blir dte fint. Nya lädergrimman satt jättefint och jag tycker hela han blev fin. Han däremot var ju måttligt road. Han hatar när man ska spänna täcket i bogen, lika mycket som han hatar när man spänner sadelgjorden även om det bara är ett hål och man ser hur det glipar mellan gjord och mage....Dessutom är den kära hästkraken nästan omöjlig att fota i stallet, han bara surar och ruskar på sig, tokhäst. Har fixat transportskydd också så nu kommer han kunna åka fint i transporten när det är tävling nästa söndag!

Lyrik

Vi hade i allafall en riktigt bra lektion för Carine igår, attan vad hon var på oss när det gällde sits och form. Jobbade mycket med samling och galopparbete och vid ett tillfälle i galoppen orkade jag inte hålla ihop honom och släppte ut tyglarna för mycket och vad händer? Jo, Carine som måste ha ögon i nacken ylar Beeeea vad gör du, du har ju släppt tyglarna och ja, hon ylar så det hörs över hela manegen och det är bara att samla ihop sig och skärpa sig! Jag vet banne mig inte hur hon gör för igår på gubb&tantlektionen så var vi tio pers, men hon har skruvat upp nivån och kraven på den lektionen också. Det är en drop in lektion så även om det ofta är ungefär samma personer som rider så är det lite olika nivåer och oftast några nya, men Carine fixar verkligen att hålla efter oss allihopa och i slutet av lektionen går överlag både hästar och ryttare i bra form.

Lyrik måttligt road

fina killen

Det är skitkul, men jag har träningsvärk för det var mycket magmusklejobb efter att hon varit på oss ordentligt om sits och hjälper. Men det är kul att se att det går framåt och att kunna kliva av efter ridningen och inte vara död fast man slitit innebär ju att både styrka och kondition går framåt. För ett år sedan hade jag dött efter en lektion som igår. Att sedan skritta ut på slingan medan våren känns och vitsipporna blommar är en skön bonus! Det bästa att idag hopptränar vi och imorgon är det dressyrprogramsträning. Nu har ju jag och Lyrik mil kvar till ett schysst ridet dressyrprogram, men vi måste ju börja någonstans och det börjar med träning!

skrittrundan efter lektionen

Som vanligt höll Lyrik på att käka upp mig i boxen och hötte med bakbenen, men vi hade också stunder av kliande och kelmys. Att bara kela med honom en stund är så skönt, värsta lindringen av all oro och ångest som studsar inom mig. Är och balanserar på gränsen hela tiden och står knappt ut med människor överhuvudtaget. Går illa ihop med att jobba med människor, vara sambo och mamma och då är det skönt att bara stå en stund med en häst som bara är varm och lugn och ha fokus på en enda sak en stund. Känner mig så oerhört splittrad och trött, men en del av det försvinner för en stund i stallet och det är lite magiskt. Jag älskar liten och Matte, men måendet gör det svårt att orka med mig själv och då även att orka med någon/några andra människor även om man vill. Men att vara i stallet och sedan vara med fina familjen är ett bra upplägg!

hästabstinens

jag och lyran i galopp på framridningen i bohuscupen, tanumshede

 Har seriös häst och ridabstinens, red bara ett tillfälle förra veckan och längtar oerhört till helgen nu. Ska rida gubb&tant lektion på fre och då kan det blir Lyrik eller någon av stallets andra hästar, men det är ok vilket som eftersom bästa Carine håller lektionen. På lördag är det hoppträning på Lyrik för Carine i bästa gruppen, hoppspecialen! På söndag är det medryttartid och jag ska träna dressyr och program på fina Lyrik! Så tre underbara tillfällen ska jag vara i stallet och i allafall två av dem blir träning på älskade Lyran, saknar hästen som attan när jag inte är i stallet.

framhoppning

fina killen

så här kul kan vi också se ut, älskar bilden för vi
ser lika muppiga ut båda två

 Den 10 maj är det dags för deltävling två och den går i Alleby så vi behöver inte åka så långt som sist. Lär vara lika nervös och stressad, men samtidigt ska det bli så himla kul! Vet inte hur jag ska stå ut när ridskolan tar sommaruppehåll i dryga fem veckor, jag som får bryt när jag inte får rida nån enstaka vecka eller som nu när jag bara får in ett pass på en vecka. Skulle rida dagligen om jag hade fett med cash och mycket skulle gå till träning för Carine. Hon är grym helt enkelt och boostar ens självförtroende och utveckling hela tiden med en schysst blandning av beröm och kritik. På fredag vid tre börjar min hästhelg! Än så länge håller jag peppen med bilder från tävlingstillfällena!

fina killen

om ni visste hur nervös jag var här...ojoj

han gillade verkligen att komma ut och hoppa

 

hoppade så fint

 

gillar verkligen i luftenkorten som bästa sophie fotat. Hon är jätteduktig
på att fota och skitduktig på att rida och ska vara med på en av ridskolans
nya hästar i nästa deltävling!

Hoppträning och solgul tussilago

Idag flexade jag ut från jobbet efter lunch och drog till stallet. Lade allt fokus på ridning och hästar efter gårdagens bottenlösa elände. Vill inte tänka mer på det även om kroppen gör sitt bästa med att grina illa och påminna mig om att allt gick åt helvete. Orkar inte tänka på det, orkar inte ta i det nu. Så jag packar undan det, längst in och fokuserar på annat. Att dra till stallet hjälper. Det lindrar och tvingar mig att skippa tankarna och ångesten som håller på att riva sönder mig.

Eftersom Matte jobbar och vår bil är hans tjänstebil så blev det spårvagnen till Storås och en stunds promenad i solen till stallet. Kände att jag var rätt trött i benen efter förmiddagens crosstrainerträning med deltagarna på jobbet, kanske inte det smartaste innan ridningen, men men...

Väl i stallet var det bara att börja ta hand om Lyrik och göra i ordning honom och han var ovanligt kärvänlig idag. Fick kela med honom en lång stund innan han kom ihåg vem han var och försökte käka upp mig och hötte med bakbenet som vanligt. Han blir alltid surig när man ska rykta honom och sadla honom. Han verkligen avskyr sadelgjorden även om man bara drar den ett hål och man kan se glipan mellan hans mage och gjorden...Så jag han skälla på honom lite, men fick kela mer än vanligt och det kändes gott. En snusande hästmule är aldrig fel.

Elin som också rider i hoppgruppen kom ungefär samtidigt som jag och hon fixade i ordning Ballada så vi kunde skritta ut på slingan innan framridningen. Var en helt underbar vårdag och på skogsslingan blev vi sugna på uteritt, får helt klart bli det någon söndag framöver! Hästarna vaknade också till och de var framåt på framridningen inne i ridhuset. Sedan blev det privatlektion för Carine, något som inte kommer hända ofta då det kostar cash, men det blir billigare om man är två som delar på det så det var skönt att Elin också ville vara med. Vi fick träna hoppning, svängar och bana och att hitta rätt tempo och avstånd samt en del tips och råd. Båda hästarna taggade till och det var skitkul, men tog slut alldeles för fort. Lyrik låg på och blev lite stark mellan några av hindrena och när han blir det och jag faller framåt så kommer rivningarna som ett brev på posten. Det är verkligen helt absurt vad känsligt det är. Jag skulle ju behöva ett snöre som höll mig upprätt eller nåt. Sedan är det svårt att få igenom halvhalterna när han blir stark och lång, men när vi får ihop det så hoppar han verkligen!

Men vi fick till en skitsvår sväng flera gånger, i bra tempo och med bra anridning på hindrena och vet ni vad?! Vi fick in flera galoppombyten, utan korsgalopp och annat otyg samt att det nästan varje gång blev rätt galopp i höger varv!! Det är helt otroligt!! Kanske jag och Lyrik kommer få till bytena mer och mer framöver! Han var riktigt pigg idag och det var skitkul att rida honom, älskar den lilla surmörten för han är en pärla!

Har ju nojjat på att han kanske inte ens skulle gå in frivilligt i det nya ridhuset på tävlingen, men det löste Carine med att hon är med oss och om det behövs leder hon in oss i ridhuset och då la sig oron om att han ska bli istadig och bara häva sig bakåt och bete sig vilket han gör ibland när han inte vill. Hon är bra Carine, har en lösning för allt och är tydlig med att tävlingen bara är för att vi ska komma ut, ha roligt och få öva! Varken Lyrik eller Ballada har varit ute på tävling innan så det kommer vara lika nytt för hästarna som för oss och det lär bli sjukt mycket nerver...! Men jag längtar som f-n!

Efteråt skrittade vi av på slingan och bara njöt i solen innan det var dags att lämna över hästarna till småtjejerna som skulle rida vanlig lektion. Kan längta så vansinnigt mycket efter egen häst, träna och tävla, hästar är verkligen det bästa som finns och de stunder då man får till ridningen så är det grymt. För ett par timmar slapp jag tänka på allt annat och kunde knata till spårvagnen med lite happiness! Det blev inte sämre av att jag såg årets första tussilago dessutom! Tussilagos är verkligen ett vårtecken, det och solen värmer och ljusar upp en annars så dyster själ!

tilltufsad, men gul och stark stod den där i asfalten

Dagens pay & jump och utelåst

Vaknade halv fem i morse, behövde inte vänta in någon väckarklocka inte...Nervös, klarvaken och en molande huvudvärk på högersidan som skrek migränvarning. Mulade alvedon och försökte vila, migränmedicinen är ju utsatt i nuläget och sedan bad jag mitt förbannade huvud att skärpa sig. Körde avslappningsövningar när sömnen inte infann sig och strax efter sex klev jag upp.

En stund senare kom min älskade lillunge upp och vi käkade frukost ihop medan vi kollade på barnprogram. Kan nog alla barnprogram som finns och det är inte mycket som är bra kan jag säga. Men det är mysigt i soffan med liten uppkrupen nära mig tillsammans med diverse gosedjur som gör mig lite galen... Matte däremot lyckas alltid sova länge på helgerna vilket jag och Widar inte förstår oss på ;) Åkte i allafall iväg till stallet vid halv åtta vilket är förmiddag för mig och Widar, men tidig morgon för Matte.

Möttes av frukostätande hästar och glad stallpersonal. Älskar att komma tidigt och vara i stallet medan hästarna äter och allt är alldeles lugnt. Gick in i sadelkammaren och putsade av tränset och sadeln och bytte pannbandet på tränset mot mitt nyinköpta blingbling som jag bara älskar. Ångrade lite att jag inte köpte schabrak och huva också, men det blir fler gånger.

Hade redan igår bestämt mig att jag skippar att fläta manen, den behöver ryckas först för den är en ojämn historia efter att någon klippt honom för ett tag sedan. Måste fixa det innan Bohuscupen! Istället blev det lite kel, lite lufthugg med tänderna och lyfta bakben a la Lyrik, mockning och att rykta rent honom samtidigt som stallet började fyllas av tävlingssugna tjejer och killar. Tjejerna från hoppgruppen dök upp glada och laddade.

Banskissen och startlistan kom upp och det var dags att bygga banan. Drog en liten suck av lättnad när jag såg att banan inte var alltför svår eftersom jag inte är så säker på 80 cm än och vi bara hoppat 90 cm en gång tidigare och då fick vi 16 fel på grund av en rivning och två vägringar. Snacka om hjärnspöken så den här gången var jag helt klart inställd på revansch, men också attans så skraj och nervös. Vi höll trots allt på att gå omkull sist och det var jag inte beredd på. Har sett filmen från den rundan och jag vet inte hur Lyrik lyckas få upp sig för vi är gruvligt nära att krascha i landningen av sista oxern.

banbyggning, började på 50 cm för de första starterna

Vi började bygga tillsammans med dagens funktionärer och jag svor som vanligt när jag insåg att det förhatliga planket skulle vara med. Jag avskyr det där planket eftersom jag och Lyrik har rivit det nästan varenda gång vi hoppat det. Det pajade ridskolecupen och klubbmästerskapet förra året och jag har rivit det flera gånger på pay &jumptävlingarna bland annat förra gången då vi rev det på 90 cm rundan. Vi klarade det förvisso på 80 cm då, men likförbannat så har det gått troll i det och de andra tjejerna vet hur jag avskyr det och ska så klart skoja om det. Idag stod det dessutom i en sväng, fattar ni, ett 90 cm plank på flata hållare i en sväng, i Lyriks hopplösa högervarv. Tänkte stilla att då är det typ kört och sen tänkte jag att ja det kan ju inte gå sämre än sist och sen tänkte ja att för 17, det är ju bara ett rättuppstående och vanliga rättuppstående hoppar vi ju utan att dö liksom!

planket from hell som förstörde KM tävlingen och
ridskolecupen förra året, mitt hathinder...
hm kan ju också bero på min ridning...troligen

Men nog spädde det på nervositeten även om man kan skämta om det. Gick iallafall banan ensam och noga istället för att skoja runt med de andra som jag brukar när man går banan och försökte verkligen tänka på hur jag och Lyrik skulle rida, hålla ut svängar, rätta galoppen, samla upp och ha framåtläge. Sedan fixade jag i ordning Lyrik som var på sitt suraste humör när jag skulle sadla och tränsa. Fick med mig några av de andra och så skrittade vi slingan innan vi skrittade runt i väntan på framridning. Lyrik är väldigt morgonstel och svår att få igång så han behöver tid på sig och idag fick han skritta fram 40 min innan vi kom in på framridningen. Han är 15 år i år, men sedan länge stel i lederna och stel i kroppen.

finaste Lyran som brydde sig mer om lunchen
än rosetterna han kammat hem

Väl på framridningen blev det lite hackig trav och en bättre galopp innan vi fick hoppa fram. Han kändes väldigt seg, men hoppade upp sig lite på framhoppningen. I vanliga fall brukar han tagga upp lite när han kommer in på banan, men inte idag så jag kände nog att det kunde gå lite sådär. Samtidigt så ville jag verkligen fixa det, särskilt som Carina var med och kollade och coachade alla. 

Såg några av kompisarna hoppa fina rundor på 80 cm och så blev det vår tur och trots en seg början så hoppade Lyrik jättebra. Jag var lite ofokuserad, särskilt i slutet av banan vilket gjorde att vi kom lite fel här och där, men det klarade sig. På sista hindret, en oxer kom vi helt fel och jag hörde att det small i en bom och var helt övertygad om att vi dragit på oss fyra fel. Men vet ni vad, det var en underbom som ramlade ner och sådana räknades inte som ett nerslag när de övre bommarna ligger kvar!!! Så det blev en nolla och då släppte spänningarna lite. Med en ok runda var jag redo för nästa. Fick lite bassning av Carine för att jag kroknat i slutet av banan och tappat ridningen och det var bara att ge henne rätt, jag måste rida hela banan igenom annars slår det igenom direkt.

älskade lilla Lyran som gick för nära mobilkameran...
hopplös att fota är han allt

När alla gjort sina starter på 80 cm höjdes hindrena till 90 cm och ni kan inte ana vad de 10 cm får hindrena att se större ut. Oxrarna blir både långa och höga och mitt hathinder planket blev inte roligare. Men jag var iallafall besluten om att några fåniga vägringar skulle det inte bli. Men när 90 hoppningen började och det bara var vi fyra som ska hoppa första deltävlingen i Bohuscupen så blev jag nervös igen. 

När sedan första ryttaren ramlade av trots en fint påbörjad runda och den andra fick en massa vägringar och höll på att ramla av så knöt det sig i magen. Det var ju en upprepning av förra gången. Jag var start nummer tre och försökte få igång galoppen ordentligt innan hinder ett. Det gick lite så där, men vi kom igång och sedan rullade det på. Vi var inte i ett enda hinder och jag orkade rida hela banan igenom och vi nollade. När vi passerade mål så höll jag på att tappa andan och klappade om Lyrik allt jag kunde! 

Finaste underbara hästkraken hjälpte oss runt och jag kunde inte varit gladare. Det hjälpte onekligen till att reparera självförtroendet lite som inte var särskilt stort efter förra gången. Var helt slut och darrig medan jag satt på Lyrik och såg den sista av oss starta och fixa banan med några småfel och då slog det mig att det är vi fyra som åker till Tanum och testar på tävlingslivet den 12 april och jag längtar! Skitnervöst, men ja, jag längtar! Önskar så oerhört mycket att jag ska få råd att skaffa häst på sikt, det är som om den hästtokiga tjej jag en gång var vaknat och bara vill vara i stallet, med hästarna och med ridningen allt jag kan. Som om jag aldrig varit utan hästarna i alla dessa år.  Svårt att fatta att jag kunde glömma hur fantastiskt man mår av hästar, ja det vill säga om jag förtränger allergitjafset!

Hoppas innerligt att det ska gå ok på tävlingen, har ingen aning hur Lyrik kommer reagera. Han kan vara jättesjåpig och inte vilja gå fram på nya ställen eller när han ska gå först på slingan eller gå ifrån hästkompisarna. Då kan han bli istadig och börja vägra och rygga så vem vet vi kanske inte ens kommer in i det nya ridhuset...På Storås är han ju van och kan ändå hålla på att krångla så vi får se helt enkelt. Sedan ska ju mina nerver hålla och det är ju lättare sagt än gjort...

Men får väl tänka på att Carine sagt att det är på kul och för att testa, det gör inget om hela gänget vägrar ut sig, vi får börja någonstans. På sätt och vis känns det som om det varit enklare att vara med i dressyren, där ska du ju rida ett program som du kan öva in till max innan, nu i hoppningen vet man inte ett jota om varken banan, hindren eller någonting....Vill attan inte vägra ut mig! Som tur är deltar vi i förklassen som är en vanlig clear round så då får både jag och Lyrik känns på banan och hindren en första gång.

hjälm, rosetter och nya pannbandet som Lyrik fick ha idag, missade dock ta en
bild med det på...men snygg som attan var han i det!

Var himla bra att ha Carine där idag, hon hjälpte oss allihopa med att både pusha, stötta och berömma och det hjälper så galet mycket!! Älskar att rida för henne, hon är grym och på tisdag ska jag och en av de andra tjejerna ha en extra hoppträning för henne, ska bli spännande! Efter hoppningen idag skrittade vi av på slingan och trots blåsten så var jag bara glad! Sedan hoppade jag av och pysslade om Lyrik lite extra och han fick en massa godis och lunch. Fina hästen som sedan som vanligt försökte bita mig när jag lade på honom täcket. Han är ett litet monster i boxen, men man kan inte annat än att älska honom. Helt ointresserad av rosetterna, brydde sig bara om sin lunch såklart!

I sadelkammaren fick vi tjejer feedback och pepp av Carine och hann snacka igenom våra rundor lite och det var en go feeling hos oss. Vi var dessutom överens om att hindrena inte verkade lika höga och svåra den här gången och det lovar gott! Gillar verkligen alla tjejerna i hoppgruppen, alla är positiva, peppar varandra, goa med varandra och det finns ingen känsla av missunsamhet eller annat otyg. Blir så glad av att se hur det händer saker med allas vår ridning och hur ingen backar för utmaningarna även om det är svårt ibland. 

Tror inte att det hade hänt lika mycket med ridningen utan Carine, skulle hon börja träna någon annanstans så kommer jag följa efter henne haha...Men allvarligt, älskar att rida för henne lika mycket som för många år sedan då jag red för Ylva Lovén Swärd och Petrus Kastenman! Visst får man bassning ibland precis som av dem, men man får det man förtjänar och när man gör rätt får man beröm och du får känslan med hästen så du vet att du gjort rätt och det gör att man lär sig. Dessutom gör Carine som dem och tar en hela tiden ett steg längre än vad man själv tror, men inte längre än att man klarar det och växer ett snäpp till. Det är skickligt det!

Var tokigt trött och hungrig när jag åkte hem och huvudvärken vällde fram igen. Väl hemma insåg jag att jag glömt mina nycklar när jag åkte i morse och hoppades på att Matte och Widar skulle vara hemma. Det var de såklart inte. De var på Universeum och hade kul och jag stod trött, hungrig och svettig utanför dörren till lägenheten, utelåst...Jag menar hur förbannat svårt ska det vara att komma ihåg hemnycklarna när man drar till stallet? Är andra gången jag blir utelåst på grund av det och när man känner huvudvärken rulla in och hungern suga tag i en och man bara vill duscha av sig så blir man fett trött på sig själv. Fick ringa Matte och som tur var så var de nästan på väg hem så väntan blev inte alltför lång.

avslutade med att bli utelåst, hungrig och trött
ni ser ju minen...
och ja, jag är nästan 40 och gråvithårig...

Sedan såg jag på min bild att ja, jag ser trött ut, osminkad och rufsig och mitt hår behöver verkligen en vända hos frissan. Är ju nästan helt gråvithårig och ja, så är det visst när man närmar sig 40....Jag har ju egentligen mörkbrunt hår, men det tycks ha försvunnit, särskilt sedan vi fick Widar. Nu är det mest vitt, grått och beigebrunt...Skulle nog behöva en hel make over, fast det skiter jag nog i just nu för jag klarade 90 cm banan så det så!!

ridkväll

trött lyrik

Drog till stallet idag efter jobbet och hämtningen av liten. Älskade liten som väntat på att jag skulle komma så vi kunde gå hem tillsammans. Han är så stor nu min lilla kille och har mycket att berätta efter att han varit på förskolan. Hann vara hemma och mysa en stund innan jag körde ut till stallet i regnet. Istallet blev det också mys. Kelade lite med Lyrik som först var tvärsur, men sedan halvsov när jag kliade honom. Trodde han skulle få sova vidare, men visade sig att en av de andra tjejerna skulle rida honom medan jag fick rida Midas vilket jag hoppats lite på. Blev ju lite pepp på att rida Midas efter förra fredagen och det ska jag nog fortsätta med.

Idag funkade det helt ok i ridningen med honom fram till att vi började hoppa i galopp då jag måste fått någon form av fysiskt och kroppsligt hjärnsläpp. Jag kom i otakt med Midas, hoppade före honom och slängde mig framåt i hoppen istället för att följa med honom och vara mer upprätt och stilla i överlivet. Snacka om återfall i gamla ovanor då jag jobbat som 17 med att göra som Carine säger och räta upp mig i hoppningen och inte bete mig som om jag försöker hoppa något jättehinder och lyfte hästen samtidigt som jag får den att landa framtungt....

Fick en del bassning för detta och hon har ju såklart helrätt, kände ju själv att det blev fel och orytmiskt så imorgon är det bättring som gäller. Som tur var gick inte alla hoppen knasigt, några stämde bättre och vi fick lite positiv respons av Carine, men  jag var ju inte så nöjd med mig själv. Midas var iallafall duktig och det var så skönt att kunna rida honom utan att jag blir stressad av att han springer utan att han kunde få gå lite lugnare och komma ner i form. Sedan är jag ju helt kär i att han byter galopp av sig själv, jisses alltså! 

fina midas

För ett år sedan red jag honom och gjorde hur många volter som helst hela tiden för att jag tyckte han höll på att springa ifrån mig hela tiden och så är det inte nu. Dessutom ramlade jag inte av så nu är vi över det! Nu är det mer så att jag banne mig måste skärpa till ridningen och det är ju ett pågående arbete som jag bara älskar. Tänker inte en sekund på all jobbig skit när jag rider, det är bara hästen, jag och den uppgift vi har som gäller och den mentala release som det är nästintill obetalbar. Kan längta oerhört mycket efter en egen häst, få rida, träna, tävla och bara vara! 

Sedan är det kul att snacka med de andra i stallet, är bra folk både i fredagsgruppen och i hoppgruppen och det gör att det är så himla roligt. Man ser att det händer positiva saker med de andras ridning, man ser hur hästarna går och hur de nya hästarna utvecklas, man lyssnar på Carines kritik och beröm av hela gänget och man lär sig en massa nytt och till slut tar man hand om hästen och myser lite innan man tar sin trötta kropp och åker hem. Väl hemma letar man parkering och blir grinig över att det som vanligt är fullt och man får stå på betalparkeringen och gå genom regnet hem till lägenheten...

Men ridkänslan finns ändå kvar i kroppen och imorgon är det dags igen! Då blir det hoppträning på Lyrik och vi lär få slita för vi ska hoppa en bana på 90 cm där startsvängen till första hindret är en rejäl pain...Den är kort, snäv och svår och dessutom i Lyriks svåra varv...Sedan finns en annan knivig sväng med korta avstånd så ja, det lär krävas en del imorgon... Ska verkligen försöka rida igenom svängen som Carine sa och driva oss igenom det. Sedan på söndag är det pay&jump så det är verkligen skärpning som gäller om vi ska få lite revansch mot förra gången!

Nu blir det snart sängen och jag hoppas verkligen på att få sova lite. Det här med att ligga vaken natt efter natt är lite jobbigt alltså...

Anmäld

Har anmält mig till tävlingarna i Tanum nu. Allt är klart i tävlingsdatabasen. Grönt kort och licenser fixade och nu anmälan, det är stort och helt jäkla seriöst! Ska rida förklassen och laghoppningen på finaste Lyrik och jag håller på att dö av nervositet bara jag tittar på proposititonen och läser mitt och Lyriks namn på anmälda....Jisses, kommer ju vara helt lost den 12 april... Kommer troligtvis inte fatta hur det gick förren dagen efter, ska nog ta ledigt före och efter helgen. Mitt allt så skulle jag vilja åka på fler tävlingar och i nästa stund håller jag på att få en panikattack och utan mina roliga mediciner så ligger en panikattack nära under ytan...

Skulle verkligen önska att Lyrik hade lite lättare för galoppen, byten och att inte gena i svängarna samt att jag vore sjukt mycket bättre på att rida. Laghoppningen döms enligt inverkansridning vilket innebär vad som förr kallades stilhoppning. Sålunda asviktigt med sits, hjälper, inverkan på hästen före, under och mellan hinder, vägar, rytm, tempo, rätt galopp osv.

Lyrik

Lyrik är en mästare på att gå i vänstergalopp och korsgalopp oavsett vilket varv eller vilken båge man rider på....Han är inte som flera av de andra hästarna på ridskolan som byter av sig själva eller med lite hjälp och ikväll har jag läst hur mycket som helst om tydliga galoppbyten, hjälper och hur man gör med hästar som inte byter av sig själva....Shit alltså, det var attans mycket lättare när jag var yngre! Jag får honom oftast i rätt galopp, det är bytena som är kruxet, att landa i rätt galopp efter hindren...

Har ridit både fredag och lördagslektion i helgen. I fredags red jag fina Midas som är piggare än Lyrik och som byter hur lätt som helst. Men mycket mer framåt vilket krävde ett helt annat sätt att rida, men i fredags gick det klart mycket bättre än vad det gjorde när jag red Midas för ett år sedan. Då sprang han mest iväg med mig och vi blev båda stressade och jag som var astrött efter ridning och nattjobb åkte av vid ett av hindren vi hoppade. Märkte nu att japp, lite har det nog hänt med min ridning ändå! Klarade ju av att rida honom och hålla ihop det riktigt hyggligt emellanåt! Men jag har mycket kvar att jobba på!

Tävlingsfixad, eller på G iallafall

På lördagen var det träning i hoppgruppen och vi fick bland annat jobba med bommar på en bana som vi ska hoppa nästa vecka. Nu hade Carine med en hel del svåra svängar, men med hjälp av henne så fick jag en del tips som ledde till att jag och Lyrik lyckades byta till högergalopp vilket är hans svåra galoppsida samt att vi lyckades börja landa i rätt galopp vilket inte funkat innan annat än av tur. Det gjorde precis som hon sa att vi fick bättre balans och rytm genom banan. Hon har en grym förmåga att ha rätt ;)

Kändes lite lättare också att Carine sa att alla vet att han inte byter av sig själv och att vi antagligen får räkna med att få avdrag för det, men vi ska ändå öva och träna på det. Att byta till vänstergalopp gör han mycket lättare, då kan jag tom fatta vänstergalopp från skritt. Men i höger går det rätt dåligt. Sedan är ju inte jag den bästa ryttaren på hjälperna heller även om jag övar och lyssnar. Men vi fick en hel del beröm både i fredags och lördags så det var riktigt kul.

fina killen som även kan försöka käka upp en i boxen...

Men jag är lite orolig för nästa helg då vi har hoppträning på den här banan samat pay&jump hopptävling på söndagen. Då ska vi hoppa 80 och 90 cm och Carine kommer vara med och coacha oss. Hela hoppgruppen ska vara med och vi som testade 90 cm förra gången är rätt sugna på revansch kan jag säga! Blir alldeles pirrig, både nervös och längtar som 17 efter att få köra igång! Vill att det ska bli helg nu!! Skumt vad man kan stressa upp sig, det är ju egentligen ingen höjd när man rider stor häst liksom, men det blir ändå stort när man ska göra det...

Hade jag cash skulle jag verkligen rida och träna varenda dag, är märkligt att jag kunnat glömma hur bra man mår av hästar och ridning. Det är som att väcka upp ett beroende som slumrat i 20 år och man vill bara ha mer. Hatar min förbannade allergi som onekligen är ett bekymmer om man skulle få råd att ha häst på heltid. Å andra sidan så går den ju att kontrollera med kläder och mediciner och att tänka sig för vid hantering. Det är ju inte som efter allergichocken då jag inte kunde vara i stallet eller klappa exets katt utan att få värsta allergireaktionen. Nu har jag ju ändå varit så mycket i stallet och det funkar ju med medicinerna även om det är lite jobbigare nu när hästarna fäller. Kan hur som inte låta bli att läsa hästannonser och längta....

lördag i hästens tecken

En lördag i stallet var precis vad mina nerver behövde. Efter att inte sovit en hel natt på två veckor, vaknar och vaknar, ligger vaken och mår skitdåligt och snittar sömn på 3 tim per natt så man onekligen skakig. Går ju sådär med måendet i takt med att utsättningen av medicinerna ökar.

Men att komma ut till stallet är verkligen en bra sak. Tar bilen dit med bandit rock på max volym och kör av mig lite och kliver ut på stallbacken och sedan är det bara hästfokus. Under tiden i stallet och under ridningen finns inte plats för ångest, knasmående eller dumma tankar. Den bästa medicinen ever även om effekten avtar så snart man lämnar stallet.

Det är nästan magiskt så starkt det kan vara. Att kliva in i stallet, höra hästarna och människorna, andas in lukten av häst, hö och läder och bara luta huvudet en stund mot en varm hästhals får axlarna att falla ner och lite av spänningarna att släppa. Idag hade jag dessutom både min vanliga lektion i hoppspecialen och början på helgkursen vilket innebar en ridlektion till samt teori, stallskötsel och en massa hästsnackande människor.

lyrik på avskrittningsrunda

Har skrivit det innan och det är verkligen så, Carine kör järnet med oss på hoppspecialen och det var med skakiga ben som vi klev av våra hästar idag efter en timmes seriöst markarbete med hästarna. Men det är attan vad hon får oss att klara av och det är lika roligt som jobbigt.

För drygt ett år sedan höll jag på att rida över ridläraren vid min första lektion som var en hopplektion, idag kan jag rida en av de jobbigaste hästarna i stallet i form och hoppa på serpentinbågar mm. Låter enkelt, men när man inte ridit så länge och dessutom rider en häst som mer än gärna tror att han är lång och tung som en långtradare så anar ni nog att det inte är den mjukaste smidigaste hästen jag rider.

Har massor kvar att lära, men det är riktigt riktigt kul och hade jag cash skulle jag rida varenda dag för Carine. Men hon är inte att leka med. På helgkursen började vi med dressyr och den lektionen var inte nådig. Fick mjölksyra i diverse kroppsdelar och var dessutom trött efter den andra lektionen. Men de stunder under lektionen när man får till det och hästen blir rund och fin är fantastiska. När man hittar rätt, det blir så jäkla bra då och de andra stunderna sliter man som attan för att nå dit.

Som ni hör finns det inte utrymme för all annan skit inom en och det är väldigt skönt att slippa det en stund. Man är ingen annanstans i tanken utan all fokus ligger på hästen och övningarna och det ger mig andrum. Ett andrum som verkligen behövs nu med alla utsättningssymtom och galna ångestpåslag.

Efter ridningen blev det persedelvård, stalltjänst och middag innan kvällsfodringen. Blev en massa hästsnack och hästhistorier också och det är ett avslappnat gäng på 14 pers som är med. Vi rider i grupper av 5 åt gången så att vi får ut så mycket som möjligt av det och det ger en massa på en gång.

I morgon blir det fodring, mockning, utsläpp och två ridpass, ett hoppning och ett dressyr. Lite mer teori ska vi hinna med också innan vi slutar i morgon eftermiddag. Kommer nog kännas att få igång kroppen imorgon, känner mig redan stel...

onsdag, blodtrycksfunderingar och ett gräsligt möte

mitt tryck låg på fina 140/110
och 135/107
sist jag kollade, läkaren är
 inte nöjd...

Så galet trött trots att jag sov lite i natt. Yrsel, hjärtklappning, huvudvärk och genomgående trötthet fick mig att ringa min vårdkontakt så i morgon ska jag förbi blodtrycksmottagningen.

Eller ja, det är ju medicinmottagningen, men de som är specialister på blodtryck sitter där med. Näsblod och yrsel är ju inga bra tecken och jag vet ju att trycket inte är så himla bra så det blir bra att få en koll och kanske justera någon medicin eller nåt.


Har annars tid i september till min specialistläkare som jag tycker är så bra. Hoppas dock på att det bara är vädret och jobbstarten som gör sig påmind. Orkar inte gå på ständiga kontroller hela tiden, men jag vet ju att jag får göra det igen om det behövs. Blir lite trött på att min kropp roar sig med att bråka när jag hellre vill ha fokus på saker som ska ske och behöver ske.

Har jobbat som vanligt idag och det har funkat ok idag. Blev dock ledsen och förbannad, då vi var med en klient på ett socialkontor idag och fick ett absolut uruselt bemötande av den tillförordnande chefen, då ordinarie handläggare var på semester. Det fanns ingen vilja till att föra ett samtal kring det som pågick och bemötandet var lika dåligt mot oss som personal som mot klienten och sedan blir man förvånad över att klienten går igång. Vem hade inte gjort det i dagens situation?

Ska inte gå in på det alltför mycket, men jag har varit i liknande situationer som handläggare och vet att ett bra bemötande och en villighet att diskutera och försöka finna en lösning som i det här fallet hade kunnat göras tämligen enkelt då klienten hade en egen vettig ide kan ge ett helt annat utfall än dagens. Det kostar inget att föra ett samtal istället för att avfärda klienten med att vi har inte tid, är underbemannade etc. Jag vet efter flera år i socialtjänsten att det är skittufft att jobba som handläggare, belastningen är så mycket högre än någon önskar, men trots det så kan man bemöta människor med vänlighet och respekt, särskilt om man meddelar avslag eller andra negativa besked.


Men idag lyste det tyvärr helt med sin frånvaro och det gör mig förbannad för det är inte ok. Fortsättning följer för klienten, jag kommer inte vara kvar och se det, men mina kollegor gör det de kan.

Alla kan ha dåliga dagar osv, men det kostar verkligen inget att vara trevlig och förstående i sitt bemötande, vare sig man pratar med kollegor, samverkanspartners eller klienter och vi är dessutom utbildade i att möta människor i väldigt utsatta situationer där de minst av allt ska behöva bli avfärdade utan att ens bli hörda först!

Som tur är så vet jag att det finns en massa socionomer som gör ett superjobb trots stundtals svåra förutsättningar och som brinner för att stötta sina klienter och hitta lösningar, annars hade man väl gett upp. Tänker på hur det här mötet blivit om klienten inte haft oss med sig, troligen ännu tokigare. Ett sånt här bemötande förstör ju så mycket.

Hade tänkt börja gymma idag, men det sket sig. Vågar inte innan jag kollat trycket och sånt imorgon. Men det lutar åt att börja träna på Fitness24seven som ligger några hundra meter bort, är billiga, har öppet dygnet runt, har tjejgym så man slipper brölande män i taskiga kläder (fattar inte varför män måste låta så när de lyfter vikter, massa bröl även om det är klena vikter ju), har både pass och gym.

Matte funderar på samma och tanken är väl att den som inte har Widars läggning kan gå och träna. Jag är lite inne på att träna innan jobbet som jag gjorde när jag gick ner i vikt innan jag blev gravid. Powerwalks och gym. Vill inte ha de här extra kilona, vare sig de beror på medicinen eller inte och måste få upp flås och styrka för att orka rida ordentligt. Ni ser, en massa skäl för att röra på sig och ändå ligger jag här i soffan och bloggar....

just do it

Röhnisch Running School

Detta ska jag testa, kan bli kul att se om jag kan komma igång att jogga. Innan jag blev gravid med Widar gick jag ner en del i vikt samtidigt som jag promenerade mycket och började jogga lite smått.

 Jag har alltid avskytt joggandet, det har varit så långtråkigt. Men med bra musik så är det ju en billig och vettig motion, men som soffpotatis är det ju en pärs att komma igång. Joggingpassen hittar du här!

träningspepp

träningspepp

Nu vore det väl 17 om jag inte skulle komma igång ordentligt. Efter att upprepade gånger på ridningen fått höra att jag faller framåt i sitsen så ska jag ta tag i min coreträning och konditionsträning. Det är för all del inget nytt, jag vet att jag aldrig tränat upp styrkan i coremusklaturen och att mina magmuskleer är rejält delade efter graviditeten.

Var rätt lustigt när sjukgymnasten kunde trycka ner tre fingrar i bred utan att det tog emot och hon upplyste mig om att sit ups var det absolut dummaste jag kunde göra. Så det är inget nytt egentligen, ej heller att min kondis är halvtaskig och att jag har några kilo minst sagt för mycket. Något som om inte annat syns på semesterbilderna och jag är inte alls bekväm i min kropp. Å andra sidan var jag inte det i högstadiet heller när jag vägde 47-49 kg till mina 168 cm. Men nu vill jag ha en kropp som orkar och funka att rida med och en kropp som inte är så spänd att jag inte ens klarar av en oljemassage utan att det snurrar i huvudet och gör ont så jag mår illa. När jag gick på gymnasiet, innan jag blev sjuk och förlamad så vägde jag 50 kg och tog lika mycket i bänkpress, idag orkar jag väl lyfta stången...

Under alla mina år när jag red aktivt så var den kritik jag fick på sitsen att jag var spänd i axlarna och då kunde bli stum i handen vilket är obra när man rider. Inte någon gång fick jag höra att jag ramlade framåt osv och nu händer det nästan varje lektion. Sedan avskyr jag att känna att jag inte orkar rida ordentligt, det var aldrig fysiskt jobbigt att rida när jag var yngre och jag vet att det påverkas av blodtryck och syresättning och syreupptagning, men det förbättras ju också av konditionsträning. Dessutom behöver jag få fart på ämnesomsättningen då de prover de tagit visar att den är låg, vilket bla beror på medicinerna. Mest vill jag känna att jag orkar göra det jag tycker om och med träning, kost och vila så kan det bli bra. Dvs om jag inte lägger av efter 3 veckor....

Fitness för ryttare och Träning för nyblivna mammor (ja det e ett tag sen Widar kom, men min kropp är ju typ i det skicket och jag har hört asmycket bra om Olgas bok) och en schysst yogabok är ju hur mycket inspiration som helst! Så nu ska jag läsa lite och sen kör vi igång!

DVBBS & Borgeous - TSUNAMI (Original Mix)

min absoluta favoritlåt just nu, grymt bra att ha på spotifylistan som jag har när jag kör powerwalks!! På rejält hög volym så klart!

Ridning, kan vara det bästa som finns

Ballada, första hästen jag red i september. Polskt halvblod, 159 cm
kräver mycket skänkel

En av de största sakerna för mig personligen i år var att jag tog mig i kragen och anmälde mig till att börja rida igen. Har pratat om det av och till under många år, men min allergi och nog rädsla för att inte kunna rida ordentligt har hållit mig tillbaka. En annan sak är kostnaden, det är dyrt att rida lektion, men å andra sidan lägger jag inte pengar på särskilt mycket annat. Har knappt köpt kläder eller skor i år, däremot en del tyg som väntar på att bli uppsytt. Men det krävs lite mod, 20 år sedan jag sist red lektion, sedan dess har ddet bara varit någon sporadisk uteritt hos kompisar eller hos syrran på Gotland.

Midas, min absoluta favorit, känslig, pigg och framåt!
Svenskt halvblod, 167 cm

Var med skakiga ben jag red min första heltimmeslektion på Storås ridklubb ute i Angered. Man fick 3 provlektioner för att sedan bestämma sig för att fortsätta eller inte. Min första lektion red jag en solig sen augustikväll på stallets lugnaste dam Ballada. I en provridningsgrupp på fem personer, de flesta nybörjare och efter 20 min kollade jag på klockan i ridhuset och insåg att jag höll på att dö. Jag var helt slut och hade yrsel på grund av blodtrycket och till råga på allt så var lektionen en hopplektion. Det är hoppning på schemat var fjärde vecka...

Pajkos, ungerskt halvblod, 157 cm. Känns som att rida en ponny
 och man minns sina ponnyår. Kul att rida!

Jag tog mig igenom lektionen och var helt chockad över att det var så jobbigt att rida, det var det inte när jag var yngre, eller när vi gick på hästgymnasium och red flera hästar om dan på olika nivåer och skötte alla sysslor i stallet. På den tiden förstod jag inte varför folk sa att man behövde jogga eller styrketräna, men nu, jisses nu förstod jag. Min coremusklatur är ju urkass och mina magmuskler har aldrig helt gått ihop efter graviditeten. När sjukgymnasten skulle känna om de gått ihop fick hon ner tre fingrar i mellanrummet och det var ett år efter att Widar fötts så det var rätt kört. Men det var ändå med ett fånigt leende jag satt på Ballada medan vi skrittade av hästarna på skogsslingan efter lektionen. Var med skakiga ben som jag sadlade av efteråt, glad över vad jag faktiskt vågat och klarat!

Tintomara Svenskt halvblod, kul att rida, men
går som privathäst nu

Veckan därpå var jag tillbaka och redan då visste jag att jag ville fortsätta även om det var oerhört frustrerande att rida lektionsdressyr och inte förmå kroppen att sitta ner i sadeln under en timme och verkligen rida hästen. Vid det tillfället red jag Tintomara som var både lugn, pigg och duktig så det borde inte vara så svårt och i huvudet visste jag ju hur man utför rörelserna, men tror ni kroppen lydde? öhm nej...Jag tappade takten, studsade upp och ner i sadeln, emellanåt flaxade händerna och med taskig coremusklatur så faller man framåt i sadeln vilket inte gynnar sitsen, hästen eller ridningen. Helt galet!

Colorado, svenskt halvblod 170 cm

Man kan lugnt säga att min ridning inte är vacker. Men vi jobbar på det och efter fjärde lektionen blev jag uppflyttad till en grupp med lite högre målsättning och i slutet av terminen blev jag uppflyttad igen så helt kass kan jag ju inte vara. Nu känns det som om gruppen jag rider i passar min nivå, även om sisten och ridningen lämnar mycket mer att önska. Vi rider ungefär på LB nivå och utför galoppombyten, skänkelvikningar, hoppar studs och bana och jobbar på att ha hästen i rätt form och få ordning på våra sitsar och hjälper.

Lyrik, svenskt halvblod 171 cm
alla bilder kommer från Storås Ridklubbs hemsida

Det är galet kul, asjobbigt, svårt, stundtals trist när man inte får det hela att funka, magiskt när man kan rida ihop 650 kg häst så att den bär sig och blir alldeles lätt i handen. Emellanåt når jag dit, men lika ofta tappar jag det genom att falla framåt, tappa sitsen eller bara genom att inte orka rida igenom ordentligt. Men det är kul, trots ridsår och lektioner på stallets segaste häst.

Lyrik som jag ridit det sista är riktigt jobbig, han blir så lång och tung och jag orkar inte rida ihop honom hela tiden utan tappar sitsen och då faller han ut och blir galet jobbig. Å andra sidan gick det skitbra förra lördagen, var galet nöjd och fantastiskt trött efteråt. Min favvo är Midas, han är het och känslig, lagom stor och urskön att rida, dessutom supermysig i boxen! Hoppas på att få rida honom en massa i vår, betalade in vårterminens avgift idag, lite dyrt...hm. 

Det enda riktigt tråkiga är att jag fått inse att jag är allergisk, jag kan inte blunda för hur kroppen beter sig om jag inte tar medicin både innan och efter. Vid ett par tillfällen har jag glömt att ta medicin innan och åkt till stallet och tänkt att det är lugnt. Allergin börjar då göra sig påmind redan när jag borstar av hästen inför sadling genom att det börjar klia i hud, ögon och näsa, jag börjar nysa och sedan kommer nässelutslagen.

Det hela fortsätter så till den grad att jag är supersnuvig, rinniga ögon och nyser konstant på vägen hem. Får direkt hemma ta medicin, duscha, tvätta kläderna osv. Men tar jag medicinerna ordentligt så kliar det mest och det är jag van vid sedan många år. Men det gör ju att jag antagligen får omvärdera möjligheten att ha egen häst...och det gör förbannat ont! Vet inte hur allergivänlig Baskir curly rasen egentligen är? Jag hade väl på nåt sätt tänkt att allergin skulle vara borta efter alla dessa år, men icke. 

Nåja, just nu kan jag inte rida tillräckligt bra än utan nu jobbar jag på att hitta tillbaka och utveckla min ridning och det tar ju tid. Får säga att jag gillar Storås, det är en liten ridskola där man snabbt lär sig känna igen folk och hästar och det är en god stämning. Inget överfancy eller så utan bara människor som vill ha det bra med hästarna och lära sig mera. Jag gillar att det dessutom finns specialgrupper för hoppning och dressyr och att man har dagridläger både för barn och vuxna och en massa andra aktiviteter! 

Är ni sugna så kan jag rekommendera er att testa, ridning är skitkul och dessutom asbra träning! I stallet försvinner ångest, jobbiga tankar osv, för ett par timmar ligger allt fokus på dig och hästen och vad som händer före eller efter är inte viktigt när man man kommer in i stallet. Lukten, känslan, allt är liksom välbekant och lugnande, vet nog ingen annan plats som jag kan bara vara i! Det är väl så nära mindfulness som jag kan komma.