saknar

saknar och längtar till det är jag och Lyrik igen =)

tungt

...

Tror att stenen rullar över mig snart...genomtungt och svårt att hantera ångesten som rullar över mig och slår undan benen på mig. Hur ska man kunna hålla sig på benen när allt är ok och ända känns helt värdelöst...Fastnar i hur det kunde varit nu, hur det kunde känts, mår fysiskt illa av att se andra vara i det jag hade tänkt skulle ske. Om en enda förbannad människa frågar om inte Widar ska få ett syskon till så lär jag nita vederbörande. Som om jag inte mår skit ändå? Kramar Widar, försöker sköta jobbet, krama Matte, försöker sova och andas lite i stallet. Borde njuta i solen, men i själen råder permafrost och mörker, inte mycket sol och värme som når in då...

sorgen finns kvar

För så är det, sorgen finns kvar, den lämnar aldrig. Den kan mildras och falla undan, men den försvinner inte. Idag är det fyra år sedan min far dog, lämnade oss helt förstörda i ett sjukhusrum. Han slapp äntligen smärtorna, men jag hade så gärna velat att han funnits kvar hos oss och att Widar fått lära känna honom. Han humor, finurliga brev och egenheter.

minnesljus

Eftersom han under många år inte fanns i mitt liv så var det ju inte en helt enkel relation, men den betydde mycket och jag vet att den betydde mycket för honom med. När vi städade ur hans lägenhet så visade det sig att han hade en låda full med alla brev som jag skrivit till honom sedan tonåren när vi fick kontakt igen. Jag är glad för det vi fick även om det var alldeles för lite. Men jag tänker att han finns omkring oss, att han ser och följer Widar på något sätt!

Idag är vi inte vid hans grav, istället lät jag minnesljuset brinna och tankarna går till honom och minnen jag har. Varje gång vi passerar Örebro så lägger jag och Widar blommor på graven och stannar i tanken där en stund. Livet är inte rättvist för en sekund, människor ska inte behöva dö mitt i livet, det är inte rätt. Men det som händer händer och cancer är ett helvete som borde varit utrotat. För att man förhoppningsvis ska kunna göra det på sikt eller i allafall behandla det med än bättre mediciner så kan man stötta forskningen. Blir också ett sätt att minnas de som lämnat oss och en förhoppning om att inga fler ska drabbas.

Helt enkelt en sorglig dag idag, den kommer alltid vara det.

Jag saknar dig, saknar det som kunde ha blivit!  

Själar säger aldrig farväl

because someone we love

saknad

Alla helgons dag i dag och det känns lite extra. Vi minns de som lämnat oss i år och de som lämnat oss tidigare. Jag vet att det är en del av livet, att människor lämnar och går vidare, men det gör det inte lättare. Vet att många avsked ligger framför oss, men det hindrar inte att saknaden över de som lämnat oss här är stor. Särskilt vissa människor ligger lite närmare hjärtat och det gör sorgen större. Sorgen som aldrig försvinner. Som mattas, men väcks av en sång, ett par ord, en känsla, av ett gammalt sms eller bara det att jag ännu inte raderat Ragnar ur min adressbok.

saknar

Idag tänder vi ljus för de våra och har man som jag flyttat och bott på olika ställen så har man mist människor på olika platser och i olika delar av livet. Det gör ont, ont som fan, men jag antar att det beror på att dessa människor betytt mycket för en och att de på något sätt alltid kommer att följa med oss. Stannade en stund vid kyrkan ikväll, tände ett ljus för de som jag saknar, satt ner en stund och såg andra människor göra detsamma.

Är inte kyrklig av mig, men det finns något fint och stilla med att kunna tända ett ljus och vara stilla en stund och sedan gå ut på kyrkogården och se alla dessa ljus och lyktor som brinner för alla som lämnat oss och som vi minns. Inte för att jag kan säga att jag tror på himmelen osv, men kanske är det ändå så att "because someone we love is in heaven, there´s a little bit of heaven in our home." Eller mer att även om de lämnat oss så finns de hos oss genom kärleken och saknaden vi känner.

saknar

saknar

saknar thailandskvällarna

Efterlängtad

Så blev det onsdag kväll och litens pappa kom hem och gissa om liten blev glad! Han sprang ut i hallen, låste upp, öppnade och gav pappan en stor Widarkram vilket så klart var uppskattat. Sedan blev det bus och mys innan det var dags för läggning. Widar valde bok och självklart skulle pappan läsa och sen somnade liten snabbt. Han är väl helt slut efter våra nätter med hosta.

Idag , eller i allafall på eftermiddagen har han varit piggare och nästan utan feber även om hostan låter förskräcklig. Vet inte hur många gånger Widar frågat efter Matte idag och sagt att han saknar honom  eller som nu ikväll, jag saknar pappa 18 gånger och så börjar underläppen att darra.  Han har skitsvårt med att säga hejdå och att han saknar någon speciell utan att tårarna börjar rinna, så himla känslosamt blir det liksom för honom och jag tycker det är så himla fint. Hoppas att han får behålla sin närhet till känslor, känns som om killar ofta (fortfarande) ska tåla och vara lite tuffare när det kommer till känslor. Jaja, jag generaliserar, men ni fattar. Jag tycker att det ska vara lika lätt att lipa vare sig man är tjej eller kille.

Dessutom efter alla timmar hos psykologen så framgår det ju att det är attans mycket bättre för ens eget mående att leva ut det, sätta ord på det istället för att svälja och förtränga saker man känner. Jag är duktig på att bita ihop och le och folk ser ju gärna det de vill se. Tog aslång tid innan jag kunde säga att det är så där eller inget bra alls när folk frågade hur jag mådde istället för att svara att det är bra, allt är ok för det är det folk vill höra. Man frågar för att det är så man gör, inte för att man verkligen vill veta och det är inte ovanligt att folk försöker släta över eller byta ämne när man säger att det inte är bra. Ibland så undrar jag vad folk skulle säga om jag sa hur det verkligen var? Att det pågår ett inbördeskrig i huvudet? Hm, jobbar på att hantera det för att få ordning på måendet.

Nåja, det var en utsvävning när jag egentligen bara ville beskriva hur liten har det. Älskar att se hur han kan lysa upp ett helt rum i sin glädje, hur han är i sin känsla. Älskar inte riktigt lika mycket hur han är i sin känsla när han får bryt, fast egentligen är ju det lika fint eftersom han får ur sig det istället för att låtsas vara någon annan än den han är. Sedan måste han så klart få hjälp att sätta ord på det och få hjälp att hantera och lösa det för det funkar illa att gallskrika på golvet för att gosedjuret är borta när man är 15 eller 33...Tänk er själva...

Hur som pappan var efterlängtad av både mig och Widar och även om inte allt ska fixas av Matte så sjunker mina axlar ner lite när han är hemma hos oss. Det blir ju inte sämre av att Matte VAB:ar imorgon och att jag kommer få sova i natt! Det hade varit en pärs att vara ensamstående mamma, kan bli kallsvettig när jag tänker på sånt och det är inte utan att alla dessa ensamstående föräldrar är seriösa vardagshjältar!

Matte är min och Widars hjälte

Att hänga på östra sjukhuset dag ut och dag in

Ja, är nog bäst med ett lugnande blogginlägg. 

Är hemma några timmar på dagpermis från Östra sjukhuset och har tillgång till en normal internetuppkoppling. Kan börja med att konstatera att jag inte håller på att dö, inte det minsta. Är snarare väldigt frisk förutom det fullständigt vansinniga blodtryck som jag troligen gått runt med ett tag. Sökte för en annan grej i onsdags, en lång historia, men iallafall så gjordes en rutinundersökning och då var mitt blodtryck 208/157 . 

Jag var inte särskilt berörd av det, har ju alltid ont i skallen mer eller mindre och de senaste månaderna har jag haft konstant huvudvärk, men är liksom van vid det. Några som inte var lugna var personalen som upprört mumlade omkring mig, undrade hur jag mådde, tog blodtrycket igen, bytte manschett, tog fram en elektrisk mätare , lät mig vila 40 min och gjorde om hela prociduren medan de gång på gång undrade hur jag mådde, hade jag känslobortfall, yrsel mm. Då började jag bli orolig också, men mådde ju som vanligt. 

Östra sjukhuset, väldigt grått...

Personalen ringde medicinjouren och jag fick åka rullstol dit för nya undersökningar, väntan, prover, stroketest mm. Hela tiden mådde jag som vanligt och fattade inte riktigt hysterin. Men när trycket inte gick ner blev det inläggning på en av medicinavdelningarna och där är jag kvar. Bor i sal tio i säng två och kallas därför säng 10:2, rätt märkligt. Vad dricker säng 10:2, vad väger säng 10:2 osv. I allafall här inne har jag sjukt tråkigt. Är ordinerad vila och olika blodtryckssänkande mediciner medan de febrilt letar vad som är fel. Har mest huvudvärk som attan och mina armar och fingrar är sönderstuckna efter allt blod som de tappat mig på.

i huset bakom helikoptern ligger jag,
på femte våningen med utsikt över helikopterplattan

De kör värsta screeningen och tycks bli mer och mer frustrerade över att de inte hittar vad som är fel. De upptäckte blödningar i mina ögon, pulsen är för hög och blodtrycket går inte ner tillräckligt trots mediciner. Jag har fått ta massor av blodprover, urinprover, hjärnröntgen, ultraljud, hormonprover, ögontester, sköldkörtelprov, trycktester mm. Allt verkar vara ok el ligga inom rimliga nivåer. 

Likförbenat får de inte ordning på trycket utan mumlar oroligt om risker med för högt blodtryck, att man kan få en tia (liten hjärnblödning tror jag) och hur extremt ovanligt att någon så ung (ja de kallar mig ung) har så högt blodtryck. På måndag blir det mer prover och veckan innehåller fler undersökningar och allt jag vill är att komma hem. 

Jag hatar sjukhus. Tycker det luktar död och sjukdom i korridorerna och det är märkligt att så fort jag åker till akuten i nåt ärende blir jag inlagd. Sålunda åker jag ytterst sällan till akuten såvida det inte gäller Widar. Personalen är bra, men attan vad de har att göra och det är många patienter som är gamla och förvirrade. Jag skulle inte orka ett sånt jobb, så det är grymt att det finns människor som gör det! Sen avskyr jag sjukhusmat, köttfärsgrytan och currygrytan smakar ju det samma och denna eviga råkostskål...suck. 

mina finingar!

Så idag när jag är på permis lagar Matte en hel del gott!!! Trist nog måste jag åka tillbaka ikväll för blodtryckskoll och mediciner, men det e ju bara för att få ordning på allt. Så nu vet ni det, ingen fara med moi, verkar vara friskare än de flesta tack och lov. Ja såvida de inte hittar nåt i de sista proverna... Hur som är det otroligt skönt att få vara hemma en stund, vara med Matte och Widar!

Vi saknar sommaren....

vi saknar sommaren!
Så här härligt var det på Gotland i somras när Widar klättrade på raukar
 och försökte nå upp till himmelen!

SAKNAD

SAKNAD 
Så liten plats en människa tar på jorden
Mindre än ett träd i skogen
Så stort tomrum hon lämnar efter sig
En hel värld kan inte fylla det

Så litet ett människas hjärta är.
Inte större än en fågel.
Rymmer ändå hela världen
och tomma rymder större än hela världen
ändlösa tomma rymdskogar av tystnad sång.

Skriven av Ingrid Arvidsson, Livstecken 1964

ibland är saknaden bara så stor, det finns liksom inga ord.

födelsedag och påsar under ögonen

Efter en gräslig natten med en ledsen liten som skrikit och gråtit flera timmar, stackarn måste haft ont i natt, så är det ett trött påsigt ansikte som mötte mig i spegeln och sa Grattis 37-åringen! Lite depressing gott folk...

trött

Man skulle väl vilja möta ett pigg och fräscht 37-årigt ansikte istället för ett som inte bara behöver en ansiktsbehandling utan en hel make over....Kramarna från sambon och liten värmde dock! Värmer gör också grattis hälsningar på FB, mail och mess! Har fokus på happy thoughts idag och skaka av mig nattens mörker. 

Men visst finns saknaden där, bland annat går tankarna till R som alltid brukade skicka en present och framför allt ett humorkort och ett brev som fick mig att le. Tror det jag saknar mest sen han gick bort är hans humor. Saknad finns också efter andra och annat, men saker blir inte alltid vad man tänkt sig. Kanske leder stigen till något nytt och bra, med hopp och glädje?! 

Jag är iallafall glad för det jag har även om det innebär påsar under ögonen. Finns dock stunder då jag milt sagt anser att Widar är skyldig mig en veckas sömn och en helrenovering *s*. 

Hur som, ikväll blir det lite födelsedagsmys, har inte haft lust att slå på stort och så hann jag inte riktigt med, plötsligt var det den 5 september igen och hur det än är så är jag faktiskt här, jag lever här. Det har inte alltid varit självklart.  Nu ska jag krama en liten som har en ledsen och jobbig dag idag, kanske kan vi tom sova en stund. Det skulle behövas! Borde dessutom röja lite och fixa fika, men ja, vi får se vad som blir gjort.

Själar säger aldrig farväl

Ragnar och
Widar okt 2010

Gillar de orden, själar säger aldrig farväl.
Tycker om att tänka mig att de alltid finns med oss, att min mormor som dog tidigt i återkommande cancer följer och vakar över mig och mina syskon och att R för alltid kommer följa och vaka över Widar. Att de som lämnat oss ändå alltid finns där.

Det är något så oerhört jobbigt med en årsdag. Man vill minnas allt fint, allt bra, alla skämt, alla kommentarer, alla brev, alla ord, men samtidigt minns jag de sista timmarna på sjukhuset. R´s sista andetag, hur jag bara ville att han skulle komma tillbaka igen samtidigt som han nu slapp cancerns förbannade gift.

Minns hur stilla och lugn Widar var, hur han somnade på sängen som stod bredvid R´s säng, han som alltid stökade var så oerhört stillsam de sista timmarna på sjukhuset. Han måste ha känt hur allvarliga och ledsna vi alla var de sista timmarna.

Minns hur osannolikt det var att R låg där, blek, stel och sakta kallnade medan han lämnade oss i tårar. Jag kan fortfarande inte begripa hur en människa bara kan upphöra att leva, hur sjutton kan det vara så? Hur sjutton kan vi inte bara utrota cancern? Hur sjutton kan det göra så ont?

Så många omkring mig som på olika sätt gått bort de sista åren, vet att vi blir äldre, men jag hatar det lika mycket. R var dessutom inte gammal, det var inte rätt att han skulle gå bort nu. Kan fortfarande inte se på korten från sjukhuset, försöker fokusera på det fina och på hur han var innan han blev sjuk. Önskar bara att han fanns bland oss fortfarande.

Paus av Alf Henriksson

Ibland liksom hejdar sig

tiden ett slag

och någonting alldeles

oväntat sker.

Världen förändrar sig

varje dag

men ibland blir den aldrig

densamma mer.

Saknar

saknar min lilla tossevosse även om jag just nu får sova i
en skön säng på slottet!

saknar sambon också såklart! <3

Tomhet

När vi kom till Örebro idag så åkte vi först till R´s lägenhet för att kolla att städfirman gjort det de skulle så vi kan lämna in nycklarna för lägenhetsbesiktningen. Hyresvärden har legat på en hel del då en ny hyresgäst ska in 2 maj. De hade städat ur ordentligt, jag hade inte orkat fixa det så bra.

Har känts märkligt att vara där utan R fast jag en tid var där själv el tillsammans med R, var tredje vecka under ett år då jag läste tyska. Tidigare när vi varit där i år har det varit fullt med böcker, datorer och saker.

Nu var det tomt, kalt, städat och det ekade. Gick runt i lägenheten utan att verkligen kunna ta in att den nu inte längre är R´s. Alla minnen, alla tankar, alla händelser. Allt han tänkt, vetat, velat, önskat, levt där är borta. Hans adress är en av de få jag kan i huvudet och har kunnat sedan vi fick kontakt när jag var 13.

En adress jag besökt och skickat brev och vykort till under alla år, en adress jag sett på brev, kort och paket som kommit regelbundet sedan jag var 13. Nu kommer det inte mer. Aldrig mer. Allt jag har är allt jag har sparat.

Jag är glad för det som varit, men så oerhört ledsen för det som aldrig blev, för det vi aldrig hann med, för att vi på sätt och vis var lika dåliga med ord, något vi pratade och skrattade lite åt under den sista tiden. Sa adjö till en del av honom i lägenheten idag. Stängde dörren som för att stänga dörren till en del av mitt liv, en del av min historia. En del som jag fann sent och som tog slut alldeles för tidigt. Det kommer alltid finnas ett tomrum och minne. En längtan och saknad.

känsla av tomhet, bild google

Blir så dubbel till saker man har utav det som hänt. Nu när allt är borta utom minnessaker så känns saker så futtiga. Vi som lever i ett hysteriskt ha samhälle, alla dessa prylar och när man dör så är det inget värt liksom.

Men det har ju betytt något för personen, därför känns det så futtigt att det inte har något värde för någon annan. Fast det är ju inte sant, det går till välgörenhet och andra som kan ha glädje av sakerna.

Jag låter rörig för att jag är rörig. Tror jag vill ha sagt att sakerna borde vara värdefulla för andra med. Å andra sidan är saker bara saker, minnena av personen är ju något annat. Kanske spar man saker för att man är så rädd för att minnena ska blekna? Fast just nu poppar det upp minnen hela tiden och påminner om tomheten nu när han är borta. Samtidigt så har han inte alltid funnits där och vår kontakt har inte alltid varit självklar. Har funnits en tomhet både före och efter. Skumt.

Hör hur jag snurrar in mig i mina tankar så det är bäst jag ger mig. Tomhet kan kännas på olika sätt, konstigt hur saker man inte ser eller kan ta på kan fylla en.

Saknar

Saknar tossevossen ju!

Dagens dikt

LÄNGTAR EFTER DIG

- av Siv Andersson

I hjärtat finns ett rum

som bara är för dig.

Och var jag än tar plats

så finns du här hos mig.

Jag hör din varma röst

som inspelad musik.

Jag lyssnar om igen

för den är helt unik.

I mörker och i ljus

ditt ansikte jag ser.

Ur minnet tar jag fram

de bilder där du ler.

Men bland allt du är för mig

finns något svårt att bära 

- min längtan efter dig

när jag inte har dig nära.

Saknar hösten

saknar hösten

Dagens bild-Söndag

Whithaven beach, Australien, saknar

Saknar redan

Saknar redan min lilla tossevosse. Pratade med Matte för en stund sedan och fick veta att allt var bra. Widar och farmor hade haft en bra dag, varit hemma och på stan och badat under kvällen. Allt hade funkat vilket känns oerhört skönt. Men oj vad jag saknar att få krama lilla tossen!

Dagens bild- Måndag

saknar höstpromenader i skogen vid Delsjön

Dagens bild-Lördag Längtar tillbaka

Detta är en favoritbild även om vi inte ser kloka ut.
 Vi hoppar järnet i Australien.
 En underbar resa,
underbara minnen.