Befarade vattenkoppor och välkommen moster

sjukling

I morse när vi vaknade efter en taskig natt och skulle fixa oss i ordning för Spira fick vi en chock. Jag höll på att klä mig när Matte utbrister från badrummet;
- VAD är det här?
-Vaddå?
-Widar har en massa prickar, utslag...
Jag sticker in nosen och tänker att ja han har väl fått nått bett eller så.
Ja, men tjena lillkillen har röda märken på magen, ryggen, rumpan, benet och igår när han la sig fanns inte en prick.

Saker och symtom fladdrar genom hjärnan och så rasslar vattenkoppor fram i hjärnan. Ok, kolla nätet och snacka med BVC samt syrran som är inne på sitt tredje barn och är vår erfarenhetsguru. En viss samstämighet talar om att jo det kan nog vara vattenkoppor, sålunda är förskolans fredagsmys inställt och vi har en tossig 19 månaders grabb hemma som ömsom är trött, gnällig och rastlös och inte alls anser att vila är det enda vettiga när man är sjuk.

liten känslig kille

som till slut somnade en
febrig prickig sömn

Tossigaste samtalet var nog med BVC som undrade om allergier, om han hade en ny tröja på sig, ätit nåt nytt, testat nytt tvättmedel osv och jag förklarade gång efter annan att nej, han har ingen ny tröja på sig, inga nya tvålar, tvättmedel, livsmedel osv samt att jag vet hur han ser ut när han får utslag, värmeutslag och nej han har aldrig haft dessa märken tidigare och nej de har inte börjat vätska sig osv.

 Avvakta och undvika att träffa sjuka människor med dåligt immunförsvar etc var råden vi fick. Samt duscha honom svalt om han får mycket klåda. Skumt, när jag var liten var det klådstillande salvor osv som gällde. Sedan kunde man få Tavegyl på recept om klådan och kopporna blev extrema. Så nu avvaktar vi, han har fått fler märken och haft lite feber men i övrigt busar han och gnäller om vartannat.

Ronija gör ägget

Han blev helglad när moster Ronija kom på kvällen och busade med honom, gjorde ägget och dessutom hade med en grym julklapp i form av en ficklampa som slog boken han även fick med hästlängder. Bra med lite positiv feeling när livet annars är eländigt för en liten kille. Vi får se hur helgen blir.

en djurbok som inte vann idag

det gjorde däremot den underbara
ficklampan som Widar lekte med
hela kvällen

Dagen efter

Vi hade lite sovmorgon i morse, troligen på grund av gårdagens vaccination. Widar är febrig, ledsen, liten och har en svullnad efter ena sprutan. Kommer världens skrik om man kommer åt vänsterlåret, på högra låret syns inte någonting. Blev lite bättre med alvedon. 

tossig tosse som
vill bada

Stackarn, så olika hur de reagerar ju. Men det går väl snart över. Nu leker han ju med bobby carbilen som vanligt.  Ställde dock in dagens babytyräff. Får räcka med att brorsans tjej kommer hit och passar Widar medan jag gör sånt jag ska. Snart tar alla möten sommaruppehåll vilket känns både skönt och jobbigt.

Ska dessutom handla och fixa lite inför Widars födelsedag imorgon. Lilla tossen fyller ett år. Hoppas han mår bra igen då.

För egen del är jag så trött och har nada lust för någonting. Men så är det, hoppas ni får goa dagar därute! Det är ju trots allt sommar!

1-årskontroll, sprutor, humörsvängningar, åska och lek på förskolan

Rubriken sammanfattar dagens uppgifter. Förmiddagen är vi hemma och slöar, eftermiddagen börjar med kontroll på BVC, vaccinering och efter det ska vi till förskolan på grupp. Har inte lust med någonting, men vi kommer ändå komma iväg och då blir det nog bra ändå.

Såg att regnet och åskan som dundrat i natt skulle komma tillbaka in över västkusten under dagen och det kan behövas. Men jag gillar inte att behöva släpa runt Widar och allt i regn i eftermiddag.

Widar har hamnat i humörsvängningarnas värld. Ena stunden är han go och glad, fem minuter senare är han galen för att han inte får klättra upp på hyllan som fläkten står på, det resulterar i skrik som jag vet inte vad. Han har bestämt sig för en sak och vi säger nej och han blir asförbannad och ledsen.

Samma sak vid läggningen i går, han vägrade lägga sig. Ställde sig upp i spjälsängen hur många gånger som helst, gallskrek, slängde ur nappen mm trots att han var toktrött och verkligen behövde sova. Eller det totala bryt han fick över att han inte fick ta strömkabeln till datorn...envis som 17 är han dessutom. Blir nog bra att leka på Spira idag!

Halv fem och utslag

Morgonpigg bebis, morgon började halv fem...Nu sover han och jag hoppas det varar längre än tjugo minuter. Solen lyser och vi ska ut en sväng med en kompis innan jag ska till sjukgymnasten. Ikväll kommer en annan kompis så vi har bus och hjälp hela dagen och tur är det eftersom jag behöver gå och sova lite. Är oerhört trött.

Fick ringa BVC idag eftersom Widars utslag inte gått bort utan dessutom kommit på benen. Är röda prickar och rodnader som vägrar gå bort och även om de inte trodde det var någon fara på BVC så fick vi tid för koll imorgon bitti.

Rör visserligen till planeringen lite eftersom vi skulle till Växjö imorgon bitti. Men det känns viktigt att få kollat allt innan vi far till Paris, särskilt som det går röda hund och vattkoppor överallt just nu.

Widar verkar ju inte lida av dem, men eftersom han aldrig har utslag annars så är det ju något. Vi låter ju honom smaka allt möjligt nu också så man vet ju inte om han är allergisk mot något. Annars händer det inte mycket spännande.
Hoppas ni får en bra måndag! Vi gillar ju som ni vet inte måndagar....

Babybus, gamla minnen, snö och en keps

morgonpigg kille

3 generationer Räisänen, men
Ludwig saknas

Widar & Astrid

bus

Alla tre busingarna
Widars nya idol är Ludwig,
han kan ju springa och hoppa

toksöta lilla Astrid

Ludwig underhöll oss med
blockflöjten

lite vår i Floda

men på vägen hem började
det snöa, igen

Widar och jag gick till
BVC och psykologen

I nordstan var modellflygarklubben
ute, massor av flygplan

funderar på att köpa en sån
här till Widar

trumspelaren och
tavelkillen är på G

lite vår i brunnsparken

Hade en bra förmiddag hos Elle. Barnen busade loss och jag fick träffa Elles föräldrar igen, många år sedan sist. De är himla goa människor och plötsligt kom en enorm mängd minnen över mig. En period i mitt liv öppnade de sitt hem för mig och var ett enormt stöd när inget annat kunde lösa sig. Fick dessutom snackat en del med Elle vilket aldrig är fel. 

Sedan drog jag och Widar till BVC en sväng och sedan psykologen innan vi gick hem efter en snabb sväng i Nordstan. Orken och måendet är minimalt. Widar har gnällt enormt ikväll och jag är rädd att hans snuva börjar invadera mig med. Är helt rubbat att man kan bli sjuk stup i kvarten. Vill inte att vi ska vara det för då får vi inte besöka R på måndag....

Granatdåd i Göteborg och BVC koll

Ja, dagen började ju som vanligt, gnällig bebis, trött mamma och pappa. Men vi kom iväg med spårvagnen till BVC. Men när vi kom fram till BVC var det avspärrat, fast lite lagom förvirrade som vi var så undrade vi varför det var avspärrat och fullt med poliser och blåljus så vi knatade utmed avspärrningarna och in till BVC.

Väl där fick vi höra att det var ett bombhot vilket kändes lite olustigt. Men det är ju å andra sidan inte så ovanligt trots allt.

Widar busar

Väl på BVC så busade Widar järnet och tro för all del inte att han sov något under förmiddagen trots att han var trött. Det var första gången han var där och stod och lekte med saker i väntrummet, en milstolpe. Sedan fick vi träffa vår sköterska som faktiskt är både go och bra och hon kollade igenom Widar samt hans hörsel och han fick väl godkänt. Lite sömn och mattips samt att vi ska försöka stå ut till det blir bättre med sömnen.

Vikten landade på 8450 och längden på 74,8 cm! Han är åter klart över normallängden, lilla tossevossen. Men det har ändå stannat upp lite igen vilket är skönt för då kan han antagligen ha overallen resten av vintern.

För att komma ut fick vi gå
igenom avspärrningarna
inte poppis

Brandkår, polis, bombpatrull
ser man inte varje dag

Stora avspärrningar

Tv, polis och folk, alla på en gång

Sedan skulle vi ta oss ut, men se där, det gick inte på grund av avspärrningarna. Vi fick rulla ut personalutgången och då hamnade vi ändå innanför avspärrningarna och fick gå igenom dem vilket inte var så poppis. Avspärrningarna hade utvidgats, bombpatrullen hade anlänt och brandkåren och polisen var överallt.

När vi gick igenom avspärrningarna så slängde sig en reporter från GT över oss och undrade vad vi hade upplevt. Matte förstörde effektivt våra 15 min of fame genom att säga att vi inte märkt någonting... och snacka om att reporten dissade oss efter det...Fullt kaos i flera timmar på grund av att någon kastade in en granat på restaurangen bredvid BVC. Vi anar att det finns ett antal motiv till detta i stan. Läs mer i gt.expressen.

Således en annorlunda förmiddag. Men Widar hade kul och efter allt busande och all uppståndelse så somnade han till slut och vi kunde luncha i lugn och ro!

Tisdagstankar

Kan konstatera att det inte varit en bra dag idag...Började med en urkass natt, Widar vaknade stup i kvarten och därmed även vi. En grinig morgon med lite Widarbus och sedan fixande för att gå till läkaren.

jag typ

Hade värsta ångesten redan i natt och den var inte mindre under dagen. Läkaren tyckte jag verkade lite orolig...nä men tjena det menar du inte. Men han vill inte skriva ut något lugnande heller eftersom jag inte är helt stabil...öh men tjena vilken nyhet. Inte så att jag bad om några tabletter, vill inte ha några, men han sa det förbi gående, antagligen är det vanligt att be om diverse mediciner.

Det blev fortsatt sjukskrivning, läkarkontakt, medicinering, psykologkontakt och sjukgymnast samt fysisk träning. Plus stödgruppen på Spira. Får faktiskt erkänna att de försöker skapa någon helhetsgrej, plus i kanten. Men emellanåt känns det vansinnigt mycket. Vi ska avvakta medicinen ett tag till, blir det inte en tydlig förbättring så ska vi byta. Orka liksom.

Sedan gick jag och Widar till Spira och idag skulle det komma BVC sköterskor och snacka mat och sömn för småttingarna. Tänkta att nu jäklar, nu ska vi fixa Widars sömn...hm det gick så där. Började berätta om Widars brist på sömn och hon bara, ja jag ser ju att han är ett livligt barn...

Sedan kom de vanliga råden, lugn stund, varva ner, ge välling, pyjamas, samma varje kväll, testa fem minuters metoden, anna wahlgrens buffandet, massage, mycket mat under dagen, men inte för mycket, låta honom sova i egen säng, låta honom sova i vår säng osv. Ja, det mesta har vi testat med varierande resultat och jag drog bland annat Widars reaktion på fem minuters metoden, den var inte positiv kan jag säga.

Fick till svar att han antagligen är en bestämd livlig liten kille som vill mycket och antagligen inte har behov av mer sömn...Nä hä, men vi då? Däremot så skulle vi jobba på att hjälpa honom att verkligen varva ner på kvällen och vara dötråkiga på natten, men det är vi ju redan. Bara att vänta och se. Ska pröva lite massage också, vi gjorde ju en del för hans magont förut och han har gillat babymassagen på Spira.

så stolt å nöjd

Sedan gick vi hem och däckade. Widar sov 20 min på hela dagen, men tack och lov en stund när vi kom hem. Han har varit så trött idag. Jag har bokat in en tur till R på söndag samt diverse fikastunder under veckan. Måste göra lite annat också. I natt börjar bokrean, men jag orkar inte ner. Får gå en sväng imorgon. Har dock svårt att trängas med folk nu, får panik. Ja, jag vet, håller på att bli knäpp....

Widar har slagit gå och stå rekord ikväll, han är grymt nöjd när han kan gå mellan soffan, bordet och gå vagnen. Tycker han borde få träningsvärk, men det verkar inte så...

Regn, snö, BVC och hostmedicin

någon hade attityd
i morse

Efter en taskig förmiddag där Widar fick feber igen och BVC sköterskan hörde Widars hostattack i telefonen blev vi uppmuntrade att åka ner till vårdcentralens drop in. Så jag hoppade in i duschen, matade Widar och sedan tog vi vagnen ner till Kungshöjd vårdcentral.

Trodde vi skulle få hänga där en evighet, men efter en halvtimme kom vi in till sköterskan som bedömde att vi nog skulle träffa en doktor för säkerhets skull. Dock kan man ju undra över Widars sjuka, om det var bussjuka eller vad för när han kom till vårdcentralen skulle han busa med varenda kotte. Han studsade, skrattade, viftade och verkade allt annat än sjuk. Dock kom hostattackerna så jag kom ihåg att jag inte inbillat mig att han var sjuk.

Widar väntar på
vårdcentralen.
Rullar tummarna...

Vi fick vänta en stund till och sedan träffa en kvinnlig läkare som pratade så lågmäld och taskig svenska att jag var tvungen att få allt upprepat för mig två gånger. Hur jag än gjorde så kunde jag bara inte förstå vad hon sa. Hon undersökte Widar, kollade lungor, öron mm och sedan ville hon ta ett antal prover så vi fick gå till labbet.

Efter en stunds väntan, ja det var nog den längsta, 45 min med hostande människor i väntrummet så fick vi komma in och Widar ville ha alla prylar som stod på bordet med provtagningsgrejerna. Det blev test av syremättnad, feber och blodprover, infektionstest och RS test.

Widar höll på att få tag i plåster, nålar och allt annat och skrattade och busade med sköterskan. Tom när de tog blodproverna. Lilla tokungen tyckte inte alls det var så läskigt som mamman tyckte. Jag hatar sånt, men det kan man ju inte göra en affär av med Widar. Som tur är Matte inte nojjig med sånt!

Widar med kölappen till labbet

Sedan blev det ny väntan på provsvaren innan vi fick träffa läkaren igen. Som tur var, var alla prover bra och jag fick känna mig som en hönsmamma. Det enda var att han har en långdragen förkylning och en riktigt otäck hosta och han fick hostmedicin som var slemlösande och luftrörsvidgande. Annars var det alvedon vid febern och nässpray, ligga högt och svalt och bära runt på honom.

Ingången

Var ändå skönt att få koll efter kräkningar, feber, hosta och långdragen förkylning. Vi fick dessutom klartecken att gå till förskolan såvida inte han har feber och det känns bra eftersom han verkligen saknat att busa med de andra småttingarna. Tror han trodde att vårdcentralens lekhörna var öppna förskolan... Totalt gick 2,5 timme åt sjukbesöket, sen drog vi hem och slöade innan Matte gick på bostadsrättmöte. Seg kväll med skräp på tv:n och kinkig bebis.

Widar med plåster
på fingret...stackarn

Hemskevädret när vi
kom ut från vårdcentralen

Hiskeligt, vi var dyngsura när
vi kom till vagnen suck
regn, snö, blåst,
hatar när götet är så här

Kaos

strax innan totalt skrikkaos

Skrikkaos i två och en halv timme, oavbrutet skrikande, tårar som sprutar, bebis som kiknar, helt ohyggligt. Ringde BVC med en skrikande bebis som inte gick att trösta i bakgrunden. Troligen reaktion på sprutorna... Så fort jag petar på honom så gallskriker han. om jag lägger ner honom gallskriker han, får han mat spottar han ut flaskan eller skeden och gallskriker, om jag lägger honom på skötbordet eller i sängen gallskriker han. Om jag tar upp honom och försöker trösta så gallskriker han så han håller på att tappa andan.

Enligt BVC kan de bli helt otröstliga efter sprutorna. Ingen feber, men trött är han. Somnade nyss, men han gråter i sömnen så han vaknar säkert snart igen. Herregud, är flera dagar sedan vi hade en sån här dag och stressnivån ökar snabbt. Huvudvärken lika så. Är tur att Matte kommer hem på eftermiddagen, han jobbar ju inte fulla dagar nu, men just nu så hade han behövts hemma, nu. Att inte kunna trösta och lugna Widar är ohyggligt. Tur att Anna och Livia slapp det här.

Tisdag i december

Efter en kass sömnnatt för min del, bättre sömn för resten av gänget så gick vi upp. Widar vaknade med skrik, men upptäckte sedan att våra gäster var kvar och då blev humöret bättre. Det blev lite småstressigt, Anna packade ihop henne och Livia och jag fixade mig och Widar för förskolan.

Men vid nio vinkade vi adjö till goa Livia och Anna och när de åkt sprang jag och Widar till spårvagnen. Att springa med vagn genom snömodd är inte att rekommendera, särskilt inte om man släpar vagnen genom oskottade gator och uppför en hel-es backa till förskolan. Sitter i soffan och har en gnagande smärta som strålar ut i fötterna...Nice one...NOT!

I allafall på förskolan var det toppen, Widar var på toppenhumör. Han blir helt tossig, busar, pratar skrattar och idag skröt han med att sitta själv! Lilla tosseungen. Gruppen var också bra och alla känner nog att det är synd att det bara är en gång kvar. Vi kommer väl fortsätta på torsdagar, men det blir inte med bara vår grupp tyvärr. Det har varit väldigt bra och för Widar väldigt kul och det har varit en fast tid som vi gått till varje vecka.

Efter det gick vi runt på stan till det var dags för dagens läskiga, sprutor på BVC. Jag är sjukt nål- och stickrädd, men jag måste säga att jag är duktig med Widar. Jag säger inte hur otäckt det är, jag är lugn och stressar inte upp mig =) Fast jag gillar det inte. Först var det mätning och vägning och killen landade på 7920 kg så det går framåt och är nästan 72 cm lång. Men jag tror han är längre för muppsköterskan vi träffade var hur hafsig som helst. Sedan träffade vi läkaren och Widar passerade sex månaders kontrollen med väl godkänt och omdömet "en mycket fin pojke det där", och "oj vad stark han är!" *stolt mamma log stort*

Sedan fick den skrattande bebisen två sprutor samtidigt i varsitt lår och gallskriket var ett faktum. Vi snackar mååånga decibel. Ändå försökte han le mellan tårarna när doktorn försökte busa med honom, lilla tossevossen. Efter den traumatiska upplevelsen drog vi hem och Widar somnade i vagnen (kors i taket).

Ikväll är jag toktrött och vilar, Matte fixar och donar med mat, Widar och allt annat. Tur att han finns och kan ta över och att det funkar med att han tar ut föräldraledigt.

BVC och sånt

Vi kom iväg som vi skulle, Widar var synnerligen missnöjd över att jag hade mage att väcka honom för att klä på honom och rulla ut till spårvagnen. Sällan har han sett så sur ut. Var som han tänkte, vad sysslar människan med, ska hon väcka mig nu när jag sover?

På BVC gick det iallafall väldigt bra, han är numera 70 cm lång, en bra bit över normalkurvan och väger hela 7365 gram. Sprutan får han ta vid 6 månaders kontrollen då det även är läkarbesök eller om man ska kalla det besiktning. Känns faktiskt lugnast så och idag är vår goa kille tillbaka som har busat massor. Han låg i liften och flörtade med städerskan på BVC tex...

Efter det gick vi och fikade en timme på DaMatteo, underbart surdegsbröd och Widar den ängeln, han sov trots att de gjorde cappuccino och annat oväsen inne på fiket.

Sen var det dags för föräldragruppen och ja, det började väl ok. Förde lite vanliga diskussioner till allt blev som sist eftersom alla andra har sovande, ätande fantastiska småbarn som inte skriker. Grejen var att vi pratade sömn och jag nämnde att Widar skriker en del och som igår tex, orkade inte säga att han skrikit hela dan utan tog kvällen, skrik 1 tim, 45 min och att inget hjälpt och detta förekommer även om han är helt frisk. BVC sköterskan menar att det är inget farligt att barn skriker när man ska införa en sömnrutin osv och då kom ju frågan upp hur länge ett barn kan skrika. Widar har onekligen rekordet.

 Iallafall en mamma säger när jag sagt hur länge Widar skriker att hon minsann tar upp sitt barn då och bär det ungefär fem minuter och lägger ner det och tar sedan upp det igen om det börjar skrika och så kan man ju pröva att göra.  Nä hä...så hon tror att jag låter Widar ligga och gallskrika för skojs skull...Sa att jag minsann tar upp Widar också, men han fortsätter skrika och det är det som är kruxet...Ja, det var ju tråkigt säger BVC sköterskan... Inga tips, inga råd...ingenting. Kände mig som en kass mamma av alla stirrande blickar, men det är väl självklart att jag tar upp honom eller hur?! Om inte annat för att man inte fixar hans gallskrik det gör ju ont i mig med då. Ja, jag fattar, någon vill vara hjälpsam och dela med sig, men det kändes mest som om nån måste tala om för mig att ta upp Widar, som om jag inte skulle förstå det själv.

 Ja, så där fortsatte det, vi fick se en film om säkerhet, lite info, men rätt meningslöst. Sköterskan som har kursen är bara så kass och osäker så det ger ingenting tyvärr. Alla har ju lugna fina bebisar som ammar och allt är underbart...Sedan skulle alla gå och fika i samlad trupp och ja det hade varit nice om man orkat, jag ville bara bort. Men det är en träff på stadsbiblioteket om ett par veckor som hela gruppen ska gå på och det kan nog bli ok.

Ok, jag är nog lite överkänslig, men det blir så påtagligt när allt verkar så rosaskimrande och går som på räls att jag känner mig så kass som inte fixar att uppnå det jag också. Men Widar är iallafall den sötaste bebisen och han busade bra medan vi var där.  Men visst skulle jag också vilja ha en bebis som somnar sju och vaknar sju, sover och är glad på dagarna, att allt känns toppen och jag och mitt barn är det bästa i världen och allt är naturligt och jag ammar så mycket att jag inte ens vill att min son ska somna utan mig...

Men jag har inte det, å andra sidan är jag så tacksam när vi har en så bra dag och natt som vi haft den senaste natten och idag. Har dock känt mig så låg idag och det bidrar nog också till att det känns så tokigt. Vi drog runt lite på stan själva jag och Widar och sen gick vi hem och busade till Matte kom hem.

Sömn halleluja

Vet inte vad Widar fått i sig, men oj vad han har sovit i natt, den utmattade lilla killen har sovit som en liten ängel. Ffrån 23-02, mat, somna om 02.30-06, mat och somna om 07- till nu när jag om ett par minuter ska ta upp honom och klä honom innan vi går till BVC. Det är viktkontroll, info och eventuellt hans fem månaders vaccination hos "vår" BVC sköterska som är en rätt vettig kvinna!

En stund senare är det slutträff på BVC föräldragrupp, ni vet den med alla sovande och fantastiskt naturliga mammor och barn. Har för mig att det skulle pratas säkerhet mm så det kanske kan vara bra. Sedan ska vi spana runt efter en fars dags present innan vi går hem till oss. Ja, regnar det så tar vi vagnen hem och förhoppningsvis kommer det ett nytt vagnset så jag kan klara mig själv utan att bli en upprörd mamma. Kan säga att jag mailade Västtrafik sist, de vill ju så gärna ha ens synpunkter och jag punktade fint ner mina i en inte alltför upprörd ton, utan lugnt och sakligt. *ler stolt*

Widar har rätt hopplösa föräldrar, när han väl sover så kunde jag först inte sova, somnade vid tre och Matte vaknade vid matningen och kunde inte somna om. Tydligen hade han druckit kaffe på kvällens styrelsemöte och är visst lite känslig. När jag gick upp innan åtta ( ja hade vaknat en del under natten tyvärr) så låg Matte och sov, gissa om det blev fart på honom innan han försvann till jobbet....

Nä, nu måste jag väcka liten, hör ni, jag ska VÄCKA honom...jisses. Det kan bli en bra dag det här!

Nu räcker det!

Nästa människa som vägrar flytta på sig, blockerar vägen, tränger sig eller vägra hjälpa till kör jag över med barnvagnen och jag ska banne mig skaffa spikdubbar till barnvagnshjulen och sen kan vi se om jag kan få lite mer respekt på Göteborgs gator!

Jaha tänker ni, har inte människan lugnat ner sig sedan igår? Jo men ser ni, det hade jag till jag upplevde än mer skit idag.

widar på morgonen

Dagen började halv ett i natt med en kinkig bebis som kinkade hela natten. Vid fem fick han mat igen och vid det laget var migränen ett faktum som kullslog dagens planer ordentligt. Fick maila folk att jag inte kunde närvara och bädda ner mig igen i ett försök att vila. Det var kört och samtidigt som vi gick upp tog migränen över livet trots Imigranet. Nu hör det till saken att jag blir inte av med migränen om jag inte sover på tabletterna. Så illamående försökte jag och Widar hantera dagen medan Matte åkte och jobbade. Eftersom jag ändå var hemma så skulle jag ta Widar till sin vaccination och jag hoppades på att migränen skulle lägga sig, men tjena vilket skämt. Det blev bara värre och Widar var dessutom på dåligt humör efter den taskiga natten.

Tog huvudvärkstabletter och fick i ordning Widar och släpade oss till BVC och väl där stirrade sköterskan på oss och frågade hur jag mådde. Förklarade att jag hade migrän och knappt sovit varpå hon oroligt undrade om jag orkade med att Widar vaccinerades, jo men det var ju klart nu när jag släpat mig dit. Såg mig i spegeln, inte vackert, blek och världens tröttaste ögon. Mådde ju tok illa, dunkade huvudvärk, ljuskänslig och hur kul är det på BVC med sina starka lampor...

Men Widar uppförde sig, hade gått upp till 5975g och han höll mig hårt i händerna när han fick sina sprutor, en i varje lår. Gissa om han började skrika av den första och gallskrek när han fick den andra...Men han tog sig samman och vi kunde släpa oss därifrån.

Sedan började helvetet igen, jag ville ta vagnen hem, den är full och dessutom är dörrarna med låga ingångar stängda och blockerade...jaja vi tar nästa vagn, under tiden går jag och köper en tidning, var ju GI tips i expressens bilaga. Enda gången jag köper expressen. In i lilla tobaksbutiken, tar tidningen ställer mig i världens längsta kö eftersom en tant längst fram inte kan välja vilken tändare hon ska ha. Men det e ju ok eftersom liten slumrar ett par minuter.

Men vad händer, jo en kärring (ja jag kallar henne så nu) kliver in i kiosken och tränger sig i kön. Helt oberört kliver hon förbi min vagn, hur 17 man nu kan göra det? Det är ju inte så att jag är osynlig, kör ju en stor svart trehjulig teutonia som tar upp halva kiosken...
-Ursäkta säger jag trött, jag står i kö här...
-Jaja men jag har bråttom svarar kärringen och du har väl tid...
Nu blir jag väldigt irriterad särskilt som liten börjar skrika
-Du jag står i kö, jag har stått här i tio min, du får väl kö som alla andra
Kärringen står kvar framför mig och låtsas inte höra
-Du, du får faktiskt flytta på dig fräser jag och blänger på henne
Hon tittar upp och ser antagligen ett par arga trötta svarta ögon och börjar mumla att så farligt var det väl inte och så flyttar hon på sig...
Om blickar kunde döda så hade hon legat illa till. Men jag menar hur ohyfsat är inte det?! Bara kliva förbi och tränga sig, vad är det för fel på folk?! Kanske borde klä ut mig till Lisbeth Salander så inte ett enda pucko vågar gå/stå i vägen för mig.

Till slut kom vi hem och jag däckade i soffan medan liten sov en stund. Ikväll har han varit orolig och lite febrig, hoppas det inte blir värre. Min huvudvärk börjar äntligen släpa lite och Matte ska ta natten så jag får sova. Hoppas på en bättre dag imorgon och att vi slipper regnet som vräkt ner idag i diverse skurar.