Har vaknat upp i en tom och tyst lägenhet efter en natt med fyra timmars sömn. Är alldeles upptagen av tystnaden och lugnet. Brukar inte vara hemma så länge helt ensam. Åker ju bort för egentid, sällan Matte och Widar är borta över natten på egen hand. Funderar på om det hänt nån gång egentligen, men med mitt kassa minne så vet jag faktiskt inte.
Ligger i soffan, bloggar och tar det lugnt. Ska ta en sväng på stan och prova lite kläder utan att släpa på barnvagn och annat. Blir lunch på favoritstället och sen kanske sova eller slöa middag. Funderade på att träffa någon eller ta en utflykt, men jag orkar nog inte. Håller mig ändå i gång, så jag håller måendet och ångesten på lite avstånd. Mådde skit igår över att komma hem ensam och ha ångesten och svarta tankar studsande i huvudet och kroppen.
Mår alltid dåligt när roliga saker tar slut och nu blev det liksom som att luften gick ur. Tappar orken och ångesten växer så snabbt och då funderar man på hur mycket man orkar med. Inte alltid bra att vara ensam då. Skumt, men när det var som värst började telefonen ringa, en kompis, Matte och syrran ringde och det var bra. Tar mig inte för att ringa och gnälla själv, utan sitter istället och får bryt.
Men just nu, en stund så är det ok och stilla...jag hoppas det förblir så och sedan ska jag krama Widar och Matte, längtar oerhört!
