Hur 17 kommer det sig att jag är den enda som tycker att hemma livet kan vara skitjobbigt?? Ja det har sina fina stunder också och det är häftigt att följa alla framsteg, men ändå.
Ska börja från början så får ni väl säga om det är jag som är tokig och överreagerar eller inte. Inte 17 vet jag. Tycker ändå att jag försöker vara öppen och positiv, ja go vänner, jag försöker faktiskt så det så.
trött liten |
Iallafall, travar dit i tid med en halv kinkig Widar som tack och lov gillar att kolla in andra barn och spännande miljöer vilket gör att han blir lite gladare när vi kommer in. I rummet finns 7 andra mammor med barn i 2-6 månader och en BVC sköterska som presenterar sig med att hon har egna barn och inte har jobbat på BVC så länge.
Hon ter sig väldigt osäker och jag är grymt glad att hon inte är Widars BVC sköterska för detta trevande osäkra intryck och veligheten med de svar hon ger får mig att få spader. Inte funkar hon som gruppledare heller, återigen en BVC sköterska/barnmorska som ska skippa det här med grupper. Skumt med tanke på att alla har sådana här grupper om och om igen och hon berättar att hon haft flera grupper.
Eftersom det är första gången så ska alla presentera sig och sina barn och det är lugnt. Sedan börjas det. Vi ska välja varsin bild och prata om den och det finns ungefär tjugo bilder att prata om. Samma idioti hade vi på föräldrautbildningen och det var då folk snackade om att föda barn är att bestiga berg och annan skit.
Vi skulle nu prata om den första tiden som varit, med barnet, med våra sambos osv eftersom det inte bara föds ett barn utan det föds även en mamma och en pappa....detta är BVC sköterskan så glad över att hon satt upp orden på väggen. Ja ni fattar läget. Och då är jag tillbaks på föräldrautbildningen för det visar sig att alla dessa mammor har barn som ammar, sover och gör allt rätt. En mamma är lite trött och skulle vilja åka på sem. Vi snackar barn som från 2 mån eller direkt funkat att mata och lägga var som helst när som helst och som uppenbarligen läst de sömnråd om att sova 16-20 tim per dygn som finns att tillgå. Dessa råd har tydligen min son missat fullständigt.
Jag är den enda mamman som ger ersättning, för alla andra kan ju amma och varför ska man ha sömnrutiner, mitt barn sover ju ändå säger de.
aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa, jag tror jag freakar ut. Min bild symboliserade en sovande harmonisk bebis för det är vad jag önskar, precis som jag vill gå ut och tjejsnacka en kväll, ha egentid, kunna slappna av utan att nerverna studsar högt när Widar gnäller för att när som helst kan han börja gallskrika. Ja det har blivit bättre, mycket bättre, men det är inte bra. Men i denna grupp är jag återigen annorlunda för de andra upplever det inte så. En beskriver det som att övergången till barn och familj inte varit svår alls, det känns alldeles naturligt. Jag tror jag ska radera det ordet och nästa person som använder ordet naturligt och barn i samma mening kommer jag få bryt på. Det naturliga livet...jo men tjena.
Ja, jag kanske är överkänslig, men jag skulle nån gång behöva höra att andra mammor tycker att det kan vara skitjobbigt, att de inte heller kan sova, varva ner, att de saknar att jobba, resa och ibland kan önska att livet var som innan med bra lön, enkelheten och det egna snurret. BVC sköterskan försökte lyfta det, men eftersom alla andra tydligen känner sig så nöjda så vart det inte mycket gehör. Bara jag som ville att vi skulle snacka mat och sömnrutiner framöver, de andra ville veta säkerhet osv till de börjar gå, fan det ligger ju en evighet bort. Men säkerhet är viktigt så det är ju bra att det kommer med.
Men det är klart om ens barn somnar 8-9 på kvällen du får väcka honom en gång på natten för att få honom mat och sen sover han till åtta på morgonen så har man ju inga problem...detta gjorde de andra barnen, fattar ni, från 2 mån och uppåt.
min humla |
Widar valde dessutom att få bryt när han käkade i rummet och när det var klart kräkte han ner mig och sig själv och la en enorm bajsblöja så vi fick stressa ut och byta på allt. Han väljer sina tillfällen. Men han var lite busig och go sen så det var bra. Han snackade på babyspråk med en kille bredvid oss. Undrar just vad de sa... För övrigt så var Widar längst och klart sötast, hm jag är inte alls partisk...*s*
Vacker promis hem genom parken |
Nåja, vi har ett par gånger till och vem vet, kanske blir det bra?!
du skulle varit med på min föräldragrupp istället, där klagade alla.. alla hade några problem och alla var helt slut :) det var problem med amning, gråt, sömn, släkt och stress. men vi får hoppas att de i din grupp inte läser din blogg ;)
SvaraRaderaJag sitter här och gråter. Jag gråter för jag blir så himla ledsen över det utanförskap du känner. Det känns så himla orättvist att det inte finns någon annan som kan dela med sig av sina upplevelser som liknar dina. Jag tror inte ett skvatt på att de där mammorna har då så himla bra. Det verkar inte äkta. Att inte tycka livet är äckelpäckel ibland indikerar att någonting är fel, så åt helvete fel. Vem lever i en perfekt värld?
SvaraRaderaJag har aldrig tvivlat på att du älskar Widar, inte ett skvatt. Det är så att livet upphör inte i samma veva som man får barn. För att vara en glad sprudlande och underbar människa så behöver man sina andningshål och då ska det inte lukta babykräk.. Var stolt, sträck på dig för att du klämt ut den där guldklimpen ur dig utan nån som helst hjälp - du gjorde det!!
Bea, den där föräldrargruppen lät inte äkta alls, kan det vara så att folk har svårt att prata och berätta om sina liv inför en ny grupp, nya människor, de berättar säkert hur de VILL att de ska vara.. bara en tanke som jag får när jag läser det du skriver...
SvaraRaderaDet blir ett helt annat liv när man får barn, det krävs ju väldigt mycket av varandra, både som par och som föräldrar att man förstår varandra... Man inser ibland att man tänker så otroligt olika som man och kvinna i vissa lägen..
Det är inte alls lätt. Låter ju helt sjukt alltsammans, det är ju skit-tufft att få barn, det förstår man ju inte innan, i alla fall gjorde inte jag det.
Självklart älskar du Widar, och vi behöver ha vår egen tid för att återhämta oss mellan varven... och orka med allt som ska gäras hela tiden.
Det är väl därför man är två också för att avlasta varandra i tunga stunder.
Tiden när man är hemma, så hinner man tänka så mycket och behöver ju verkligen få höras andra tankar om deras situation. Inte att allt är perfekt för det finns inte... det är omöjligt tror jag i alla fall.
Ja det går att skriva hur mycket som helst om detta ämne. Det kan vara skönt att få höra att det blir bättre med tiden... även om man inte tror det.. så blir det mer hanterligt ju större barnen blir... När man är mitt uppe i det är det svårt att tro det.. men jag tror på dig Bea, du fixar detta superbra. KRAM
hm towe, ja det hade nog passat mig bättre, jag trodde nog att det skulle vara mer så.
SvaraRaderatack caroline, du hajjar precis, men du inte gråta! det löser sig, var dessutom väldigt frustrerad när jag skrev, men visst e det märkligt att alla verkar ha det så bra hela tiden, det kan ju inte alltid vara så...
När L var runt tre-fyra månader träffade jag på stan en lite äldre herre som finns i vår bekantskapskrets och tillika på min vännerlista på facebook. Han undrade hur det var att vara nybliven förälder och hur det var med L. Nog svarade man lite om att hon hade ont i magen och att det nog var kolik, men att hon trots detta var den mest underbara bebis som fötts till denna värld! (För det är hon ju... För mig. :D ) Gullade lite med denna för tillfället tysta varelse som låg i vagnen och observerade med sina stora blå. :)
SvaraRadera-Jaha, svarar den äldre herren. Jag trodde inte att du tyckte det var så kul, för du klagar ju bara på facebook.
Say what?
Jag hade säkert kunnat bli asledsen av detta, med eller utan hormoner. :) Nu blev jag inte det, men det var säkert bara en slump. :) Däremot började jag fundera över vad jag uttryckt som var så hemskt - jag skrev ju bara som det var! En bebis som skrek, inte sov och kräktes HELA TIDEN. En tillvaro där vi tvekade att gå ut, eftersom det ändå skulle sluta med nerspydda kläder i 20-gradig kyla. En tillvaro där vi inte gick ut och fikade bland folk, för jag skulle ändå bara stå och vyssja en hysterisk bebis och bli asstressad över att vi störde alla andra. En tillvaro där man bär, bär, bär, bär så att ryggen och armarna går av. Det var sanningen. Det var så det var. Jag tror dock att jag också skrev hur mysigt vi hade när hon låg och jollrade i babygymmet, hur söt hon var när hon låg och sov på sin pappas mage och hur kär jag blev varje gång jag såg henne.
Men den här mannen hade tydligen gått på den rosenskimrande myten om hur fantastiskt livet ENBART blir då man fått barn. Visst blir det fantastiskt - det blir dubbelt så fantastiskt som tidigare - men det blir också dubbelt så jobbigt, otäckt, oroande och annorlunda. Det tar tid att smälta. Trots att man bär all världens kärlek i sitt hjärta.
Oj vilken respons det blev på detta. tack åsa och Linda, klart att fler vet vad det innebär och att vi ändå älskar våra barn. Även en kväll som ikväll då widar vägrar somna och skriker en massa. Rätt skönt att bara få höra att livet e tufft ibland, att det inte är så fluffigt. Logiskt vet man ju det, men när alla är så förbenat positiva så undrar man ju om det bara är jag som får spader. och ja det är fantastiskt också och jag kan bli tokvarm om hjärtat när jag ser min lillungen och precis som du åsa så vet jag ju att det blir bättre. Blev bara så trött idag. kram på er allihopa!
SvaraRaderaLinda; jag har aldrig upplevt något som du beskriver utifrån vad jag sett på FB om L. Bara så du vet. Både du och Bea uttrycker tossigheter och gosigheter, precis så det är. Det är väl mer när allt är rosaskimmer som jag reagerar.. Vänta bara tills jag börjar uppdatera min statusrad med kräk, skrik och joller...........
SvaraRaderakan bara instämma caroline, folk som beskriver allt som rosaskimmer skrämmer mig....för övrigt Linda så säger jag som Caroline, har aldrig upplevt att du bara gnäller osv, snarare tvärtom och som du säger, det e verkligheten. hm caroline, ser fram emot dina kräkhistorier *s*
SvaraRaderaGlöm inte okontrollerat kissande om jag nu spått fel.. ;)
SvaraRadera