Framme

Växjö-Göteborg, ser ingen större skillnad just nu förutom att det inte verkar ha töat riktigt lika mycket i Växjö. Är ohyggligt trött. Somnade ju en halvtimme innan jag skulle upp i morse. Först kunde inte jag sova och sedan skrek bebis. Jag hoppas han mår ok med farmor Lena idag, Matte kommer ju inte hem förren i eftermiddag. Jag känner mig alldeles fånig och vill bara åka hem, löjligt va?!

saknar

Men det är som om jag bara måste vara där Widar är samtidigt som jag verkligen behöver en paus från honom också och försöka ladda om batterierna lite. Få lite ny input, fundera över diverse saker istället för att vara hemma och försöka lista ut livet och sova. Ska gå på lite studiebesök och ha en massa diskussioner, vuxendiskussioner *s*. Men hela tiden är det något i kroppen som hamrar om att jag borde vara hemma egentligen.

Samtidigt så är det en del av mig som inte annat än kunde njuta av att jag åt min frukostmacka på tåget i lugn och ro, ingen som skrek, inget jag måste göra, bara jag. Jag läste Metro och nån skvallerblaska och sedan sov jag en stund och vaknade innan Alvesta, av att jag snarkade. Ni  fattar, det är illa när man vaknar till av sin egen snarkning...hua. Undrar hur mycket de andra i kupén hatade mig?! Men vi var inte mer än fem pers i en gammal vagn så de satt åtminstone inte bredvid.

Får se vad dagen ger, resten av folket droppar in framåt ett, men jag hade att välja på att åka tidigt eller ta ett senare tåg med byten och komma fram i sista minuten vilket innebär att man är körd om det krånglar och ja, SJ krånglar alltid. Men jag ska inte gnälla, jag är här och det var inte snökaos så tåget fastnade i nån liten håla!