onsdag 2 februari 2011

Tidiga tankar

De andra sover så klart, men jag är alldeles vaken. Svårt att sova i natt. Mycket tankar. Eller kanske bara samma tankar som går runt. Undrar hur många gånger man kan tänka samma tanke? Är ju inte så produktivt precis. Blir lugnt idag, promenad och fika med en kompis, Matte är pappaledig och kan fixa det mesta. I går var det verkligen en sådan dag då jag inte riktigt hade ork att fixa allt. Tror Widar känner det på sig och så blir han kinkigare också?! Jag vet inte, men ibland tror jag det och då får man ju skuldkänslor för det.

Försöker påminna mig om att man inte kan vara på topp hela tiden. Bara det att jag önskar att jag vore lite på topp iallafall. Det är så svårt att hitta tillbaka till mig, å andra sidan säger psykologen att jag inte ska sikta på det eftersom gamla jag inte riktigt funkade i den här situationen, när jag är igenom det här kommer jag vara jag, men med andra erfarenheter och kunskaper och det vet jag ju.

Jag vet inte om det är allt, medicinen, goa människor, psykologen eller vad, men den här veckan har jag vid två tillfällen liksom anat mig själv, glimtar. Ja, nu låter det rubbat, men det är något positivt. Men jag tappar det så fort, det glider undan och sedan är ångesten och det taskiga måendet där igen och ligger som någon förbannat tjock grå våt filt över mig igen och skiljer mig från allt annat. Säger jag det till psykologen så lär hon bli på bra humör, ja alltså att jag har stunder av att vara lite mer ok. Men det är inte stunder, det är ögonblick, men det ger lite hopp.

Det är som att jag inte riktigt vet hur jag ska må bra, vara glad. Borde ju vara sjukt glad över FK beslutet, i vanliga fall hade jag varit det. Nu är jag bara lättad, förmår inte känna mer. Jag är ju inte glad längre, jag har inte varit glad på länge. Skumt, ser ju mig själv som en glad människa...Jaha nu får jag fundera över det.
Vimsiga tankar, men det är väl så det är. Önskar det fanns en on/off knapp. Kan inte ens skylla på att Widar skrikit en massa för han piper/skriker bara till och fortsätter sova och vakna under natten.

2 kommentarer:

  1. Psykologen har ju rätt i att man blir inte sig själv, den som man känner igen. Du formas till någon annan och det kan ju såklart få en att freaka ut om man vill ha kontroll.. Jag tror att solen går upp för dig någon gång, mycket snart, då du kan se tillbaka på det här som ett kapitel i ditt liv och börja skriva på ett nytt.

    SvaraRadera
  2. tack C, det är precis vad jag hoppas på, dvs i de stunder som jag orkar hoppas. Kram

    SvaraRadera