Läs och begrunda!
Tekoppens tankar
Varför skulle jag säga
att vintern har varit lång,
när jag menar sorgen?
En svärm av fåglar
lösgör sig plötsligt
från trädets stam,
med sina nackar
som öppna sår.
När vi ligger tillsammans såhär
är jag två år, fyra år,
nu friläggs någonting barnsligt
och gråtande, något
som tidigt fråntogs sina ord
och gavs istället
krampen, stamningen.
Jag blir foster,
en liten genomskinlig människa
med genomskinliga fingertoppar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar