Junibacken

Kön in till Junibacken

Klättersysslingar, Widar
och Leonora

I något som måste betecknas som ett mått av sinnesförvirring så hade jag initierat en dag på Junibacken i Stockholm. Något som låter väldigt mysigt som när man är osmart nog att anlända innan lunch, en dag i juli, högsäsong kan förvandlas till ett hysteriskt inferno med mängder av föräldrar och barn som far fram, trängs, gapar och skriker överallt.

Vi gick rakt in i John
Bauers värld

och sen i skrotnisses värld där
det fanns en freaky jätteapa

hittade massor av
guldpengar

som man kunde köpa
korv för

el flyga med

men Widar ville mest
klättra

Jag hade en naiv ide om en mysig dag i ett sagohus, hur sjutton jag nu kunde få för mig det? Brukar vara mer realistisk än så. Jag tror man ska göra som Mattes kusin sa, komma sent på eftermiddagen när folk börjat gå hem så klart. Men vi hann ha en del kul och Widar gillade att se Alfons och Mumin och busa med Leonora. Först var det lite försiktigt, men under dagen blev det busigare.

Leonora rodde 

skrotnisses bilder

Klättersysslingarna
igen

buskille

Hur som, så är det en massa skoj uppbyggt inne på Junibacken så om man inte blivit nersprungen och nertrampad samt halvdöv så kan man ha kul på Junibacken. Widar får bli lite äldre och vi får välja en annan tidpunkt för ett nytt besök. Är ni nyfikna på Junibacken så kan ni kolla deras hemsida här.

koka kaffe hos Pippi

Busungar hos Pippi

Jannica, Leonora och Widar

Widar gömde sig i skåpet

Widar och jag, gissa om han var
nöjd över att man fick klättra
på bordet?!

byggarna

Matte och Widar

Vi träffade Mumin

Leonora

Hos Mumin blev det
kafferep

Sen hälsa vi på Alfons

träffade små brokiga!

och såg Alfons i sin
helikopter!

åkte rutschkana hos
Karlsson på taket

Widars besvikelse var stor över
att man ej kunde ta loss
 verktygen

jag och Widar hos
Mumin

Laban vinkade adjö

skumt att små brokiga saknade
sina ansikten tyckte Widar