17 mars, en dag som förr var en glad partydag, St Patricks day. För fem år sedan var jag och Widar hos goa vänner och firade finaste Livias 1 års dag. Senare på kvällen gick Widars morfar bort, alldeles för tidigt. Han var inte ens pensionär och han skulle fått finnas så mycket längre. Det finns ingen mening med att människor dör ifrån en. Tiden går, men jag minns fortfarande den kvällen, minns hur allt såg ut, sjukhuslukten och hur oerhört stillsam Widar var den kvällen. Widar som jämt skrek, var alldeles stillsam och tyst. Minns hur livet försvann och kvar fanns en smärta som fortfarande känns som en knytnäve i magen.
Jag kan bli så ledsen att Widar inte fick lära känna dig. Men jag hoppas innerligt att du vakar över honom, ser allt hans bus. Ibland anar jag din närvaro och jag kan bara inte radera ditt nr i min tfn bok. Kan inte vara vid din viloplats idag, men jag tror att du ser att ljusen brinner för dig, att vi minns och tänker på dig.
 |
| ljuset brinner för dig, vi minns och saknar dig |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar